Flyttlass till Kalmar

Idag gick flyttlasset till Kalmar. Maken och sonen var uppe tidigt och lastade kärran och bilen med sonens pinaler. Själv steg jag upp lite senare men i god tid innan avfärd så jag hann äta frukost. Vi åkte hemifrån vid niotiden och mötte solen.

I Hovmantorp stannade vi för en kort fikapaus vid Glasblåsaren. Här har vi brukat stanna och fika vid tidigare turer till Kalmar och Öland. Stället verkade ha blivit flyktingboende i varje fall för tillfället.

Takko fick följa med på resan. Det hade blivit ensamt därhemma. Vi kom inte hem förrän tio timmar senare. Han gillar som tur är att åka bil. Vi kom fram en timma före avtalad tid. Sonen skulle få nycklarna till sitt rum av den förra hyresgästen vid klockan ett. Maken och sonen gick tvärsöver gatan till en pizzeria, men hunden och jag tog en egen runda.

Vi kunde ändå inte vara till så stor hjälp varken hunden eller jag. Hunden skulle varit mer i vägen än till nytta. Jag har haft lite ont i ryggen och det gör fortfarande ont med vissa rörelser så jag ville inte chansa och lyfta eller bära tunga saker. Vi tog en georunda i stället.

Vi gick till Vasaplan som egentligen heter Ståthållareparken numera. Våra förehavanden övervakades av en stor jätte i trä. Jag hittade den enkla gömman snabbt på anvisad plats. De flesta gömmorna vi hittade hade den här typen av burkar, medicinrör, provrör eller typ bakpulverburkar. Oftast var de tejpade. Petrören verkar inte ha hittat hit.

Sen fortsatte vi mot sjukhusområdet som låg alldeles intill. Det kan ju vara bra för sonen att ha nära till sjukvården. I parken fanns några björkar med alldelss vita stammar. De såg häftiga ut och Takko gillade dem också.

På ena väggen på en av sjukhusbyggnaderna fanns en utsmyckning, som jag gissar ska föreställa DNA-strängar, livets spiraler. Det passade kanske bra på denna sidan.

På andra sidan huset hittade vi motsatsen. utanför bårhuset fanns gömman Slutstation. Den hittades enkelt med hjälp av en tydlig hint. Vi satte oss på en bänk utanför ingången till huset. När vi skulle återplacera burken öppnade sig en stor port och en bil körde ut. Vi fick vänta lite tills bilen kört iväg och porten stängts igen.

Jag hade sett ut en lämplig runda på 3-4 km. Den förde oss sedan till Skyttisskogen. Här fanns en fotbollsplan men idag var det ingen som lirade på den.

Här var det tallskog. Mång av tallarna var klädda med murgröna som slingrade sig uppåt lngs stammarna. Vi gav oss in i skogen för att leta upp gömman.

Först irrade vi runt lite. Vid nollan fanns inget som liknade ledtråden så vi utökade sökområdet lite och då fick jag syn på ett misstänkt ställe. Givetvis fanns den lilla burken där under stenen.

Vi fortsatte sedan ner mot vattnet och småbåtshamnen. Det låg is mellan bryggorna och de flesta båtarna stod på land. Det fanns några båtar som fortfarande låg i vattnet.

Det var vckert här nere vid viken med bryggorna och vassruggarna som gav lite färg åt allt det vita och gråa. Det var ganska skönt väder. Jag trodde att det skulle vara kallare och blåsigare, men här var det nog lä för vindarna.

Stensö kanal skiljer Stensö från fastlandet. Vi gick över bron till Stensösidan där det fanns en camping och många strövstigar. Vi fortsatte inte längre söderut på ön utan höll oss till stigen längs kanalen.

Här fanns det många gamla knotiga träd med  tjocka lianer av murgröna som slingrade sig uppför stammen. De var riktigt kraftiga.

Det fanns en cykel- och gångbro över kanalen lite längre österut mot Kalmar sund. Där skulle det finnas en annan gömma, Stensö kanal. Den avstod jag från att leta efter när jag såg var den fanns. Jag ville inte utmana min värkande rygg. Det kanske kan bli fler turer till Kalmar framöver och det finns fler gömmor ute på ön som man kan leta efter.

I stället fortsatte norrut längs Kalmar sund. Här fanns också en båthamn med bryggor och fina sjöbodar.

Solen sken längre bort över sundet, men hos oss låg molntäcket tätt. Vi såg en del fåglar i vattnet. Lite senare såg vi fyra svanar flyga i formation över oss. Igår läste jag att den första tranan hade siktats i Sverige det här året. Det var ovanligt tidigt. Vi såg inga tranor i alla fall.

Östersjöns vatten skvalpade mot stenarna på stranden och täckte dem med is. Vi gav oss inte ut på den istäckta stenarna eller piren som var helt täckt av ett islager. Det hade nog slutat med ett dopp i sundet.

Det fanns många vackra isformationer längs stranden.

I bakgrunden skymtade Kalmar slott. Det var ditåt vi var på väg. Vi följde stigarna genom Kalmarsundsparken ungefär 1,5 km. Här har vi varit och geocachat förut med Team Tess.

Vid Kalmar sund var det kyligare och här var det gott att ha dunjackan på sig. Det blåste lite om öronen men mössan skyddade bra. Jag brukar lätt frysa om fingarna, men det gjorde jag inte alls på den här turen.

Stigen gick ibland mellan en buskarna och dungarna med småträd och där var det lite mer lä för vinden. Vi mötte många andra hundar och deras mattar och hussar som också var ute på promenad.

Har fanns en liten sjö som en gång varit en vik av Östersjön. Tack vare landhöjningen är den numera en liten sjö. Landskapet förändras ständigt även om det går långsamt.

Vi närmade oss slottet och dens tora gräsmattan i Kalmarsundsparken. Här är säkert fullt med folk på somrarna när solen skiner. När pojkarna var små, var vi här i Salvestaden. Salve var ett barnprogram på tv som handlade om medeltiden. Det spelades in här och på sommaren kunde man besöka platsen och delta i olika aktiviteter. Jag tror vi har kvar de sköldar och svärd av tträ som pojkarna målade då.

Nu var vi framme vid den senaste turistattraktionen i Kalmar. I somras invigdes den långa bänken intill muren.

Bänken går längs hela södersidan av muren och smiter runt hörnet mot slottet till. Den är 222 meter lång och ska vara Sveriges längsta bänk.

Den kallas Gustav Vasa-bänken. Vi gick längs hela bänkens sträcka och det var fler som gjorde. En liten pudel passade på att springa och hoppa på den. Det fanns lite armstöd med jämna mellanrum och där hoppade pudeln över.

Någon hade tappat sin handske som lyste blått på långt håll. Vasaättens vase var inbränd i de kraftiga plankorna som man kunde sitta på. Mitt på bänken skulle det finnas en cache, Sveriges längsta parkbänk.Min GPS ville ha nollan en bit ut på vägen, medan mobilappen ville att cachen skulle finnas 12,7 m innanför muren. Jag trodde inte på någon av dem och letade vidare. Den borde finnas vid bänken och det gjorde den också.

Sen traskade vi längs Drottning Margaretas väg rakt mot sonens nya ställe. När vi kom fram, var bilen borta. De hade åkt till Clas Ohlsson för att fixa lite verktyg och andra prylar som saknades. Hunden och jag fick vänta utanför tills de kom tillbaka.

Sen kunde vi inspektera sonens rum. Det var ett ganska stort rum med en säng och ett litet bord. Mer fanns där inte förutom en garderob. Kök fanns gemensamt med de andra liksom flera badrum. Det är ett slags korridorboende, men det ska nog funka.

Sonen hade med sig sitt skrivbord och skrivbordsstolen. Men han hade glömt täcke och kudde. Lakan fanns med dock. Det brukar alltid vara något man glömmer.

Han hade köpt loss ett kylskåp från den förre hyresgästen. Vattenkokaren, brödrosten och mikron var med. Så han kan fixa en del inne på rummet om han vill. Hunden och jag fick resterna av pizzan om var kvar. Det räckte gott och väl till oss.

Men sängkläder behövde vi fixa liksom en sänglampa så vi packade in oss i bilen igen och åkte till ett stort köpcentrum. Där fanns det mesta.

IKEA verkade vara det bästa stället att hitta allt på så vi lämnade hunden i bilen och gick en tur genom varuhuset. Där fanns förstås det vi ville ha. Det gällde bara att välja bland alternativen.

Medan de andra packade in sakerna i bilen och uträttade lite andra ärenden besökte jag damrummet. Sen rusade jag runt hörnet och letade upp den gömma som skulle finnas här. Den hittade jag enkelt på första stället jag letade. Även här var hinten till hjälp. Blå / Gul hette den och det syftade fröstås på IKEA-husets färger. Sen rusade jag tillbaka till platsen där vi ställde bilen, men ingen bil fanns på plats. De hade kört fram till ingången, men de kom tillbaka och plockade upp mig. Sen skjutsade vi hem sonen och lämnade honom där i sitt nya boende.

Vi körde hemåt den långa, tråkiga vägen mot Växjö. I Lessebo gjorde vi en bensträckare på en parkeringsplats. PÅ andra sidan ca 60 m bort fanns en gömma. Det hade blivit mörkt så jag fick plocka fram pannlampan innan jag traskade över vägen och bort till informationstavlan som hyste en gömma. Den satt lite högt men det fanns ett betongfundament att kliva på så det ordnade sig. Det blev dagens sista fynd. Sen körde vi raka vägen hem och blev välkomnade av katterna. De mötte oss på uppfarten och var nog glada att se oss. Vi var i alla fall glada att vara hemma igen.