Vilovardag i snösmältningen

Vintern har tillfälligt tagit paus. Blidväder rullar in och snön smälter snabbt särskilt när det regnar. Människorna börjar ana vårens ankomst. Tänk vad besvikna de ska bli. Det är fortfarande bara januari månad. Det blir inte vår i januari hur mycket vi än vill det. Det kommer säkert ett bakslag eller flera. Jag vill hellre ha kvar vintern ett tag till. Det är inget kul med vårväder så här års. Det blir bara en längre tid man måste stå ut med regn. Det kommer inga gröna små grässtrån och söta blomknoppar än på flera månader. Det blir så lång tid man måste stå ut med allt det fula som snön trollade bort. Därför hoppas jag på mera snö. Den som lever får väl se.

Det blev en oväntad vilodag idag på en vanlig tisdag. Igår var det studiedag. Halva dagen träffades hela kollegiet tillsammans med vår coach för lite olika olika övningar. Sen kunde vi som går Mattelyftet åka hem. Vi fick en halvdags kompledigt som kompensation för utebliven planeringstid. Det var bara att tacka och ta emot. Jag ägnade dagen åt att ringa vårdcentralen och prata med en sjuksköterska som bokade in mig på en tid hos doktorn. Mina ryggsmärtor vill inte ge med sig så doktorn fick känna på ryggen och på revbenen. Hon lyssnade på lungorna men de lät bara bra. Det fanns ett konstigt knäppande när hon klämde på femte eller sjätte revbenet. Det kanske fanns lite sprickor som gett mig denna värk som inte vill gå över. Jag åkte hem med en påse som innehöll två sorters värktabletter och en sorts tablett för magen. Jag har nog haft den här medicinen förut och efter ett par timmar hade den börjat verka. Dessutom fick jag en remiss till röntgen. Lite foton på mina revben ska det bli framöver.

Jag åkte hem för att vila inför dagens lektioner, men det blev inga sådana. Doktorn var lite skeptisk till mitt besked att jag ränkte jobba som vanligt. Hon var förvånad över att jag hade jobbat hela tiden men ryggsmärtorna. Jag anade att hon tyckte att jag borde vila lite. I morse fick jag ge henne rätt. Det fick bli en vilodag. Men imorgon ska jag jobba igen. Då fortsätter utvecklingssamtalen och jag vill inte gärna ställa in dem.

 Idag blev det som sagt vila och några korta promenader på vägar och stigar där sn och is smält bort alltmer.  På förmiddagen såg den plöjda åkern ut som ovan. På eftermiddagen hade åkern tittat fram ännu mer.

Takko tyckte inte heller om att tassa fram i det blöta. Jag tror han också gillar snön mer än tövädret. Det ska fortsätta så här så vi får vänja oss. Den enda fördelen med snösmältningen är väl att cacherna tinar fram och vi kan ge oss ut på burkjakt med större chans att hitta gömmorna.

Nu önskar jag bara att ryggsmärtorna ska smälta bort lika fort som snön. Dags att öppna kvällsapoteket i Rannäs och inta nästa dos medan jag funderar på dagens Herregud&CO. Träffsäker som vanligt.