måndag 18 januari 2016

Stackars GeoFabian är krasslig


Ännu en kylig morgon att vakna upp till och dessutom måndag. Jag vaknade tidigt men kunde somna om ett par timmar till innan larmet ljöd. Maken åkte iväg mot sitt jobb och jag tog en runda med hunden. Sen var det dags för mig att åka till mitt jobb. En kollega hade messat att hon var sjuk och en annan skulle på ett möte, så det var viktigt vi andra var på plats. Det brydde sig inte Geo Fabian om. Han bara rosslade lite när jag vred om nyckeln. Tre rosslingar och sen var finito. Det lät lite som jag kände mig när jag vaknade, men jag hade ju bitit ihop och pallrat mig iväg. Det tyckte tydligen inte GeoFabian var någon bra idé. Han ville förstås stå kvar hemma på gårdsplanen.


Ingen svarade på skolans telefoner så det fick bli några SMS till kollegorna innan jag letade upp termobrallorna och gav mig av på en frisk morgonpromenad. Jag fick snart upp flåset och det var nästan svettigt inuti dunjackan och termobrallorna. Det var isigt på vägen och efter ett tag fick jag ont i ryggen. Förmodligen spände jag mig trots att jag hade broddar under skorna. Jag kom i alla fall till slut fram till skolan innan första lektionen var slut.


Det ryggonda höll i sig hela dagen och känns fortfarande en del. När lektionerna var slut, skyndade jag att plocka fram datorn inför utvecklingssamtalen som börjat idag. Det blev två samtal som klarades av utan problem om man nu inte räknar med datastrulet. Det gick inte skriva ut IUP:erna. Det får vi fixa en annan dag. Sen packade ajg ihop och klädde på mig för att traska hemåt igen. Nu var det varmare så jag avstod termobrallorna. Jag passerade den här fina boken med sin silvriga stam och sina bronsfärgade blad. Det en vacker kombination.


Det var riktigt mörkt på himlen at det ena hållet. Jag hade hört rykten om analkande snö så jag tog det långa benet före. Jag ville hinna hem innan snön kom.


Åt andra hållet, åt hemhållet, såg det lite bättre ut. Solen skymtade i en reva i molnen. Jag pinnade på och kom äntligen hem till stugan. Det var visserligen inte så varmt inne i stugan. Jag hade glömt att ställa om från varmvatten enbart till husvärme så det hade blivit lite kallare inomhus. Luftvärmepumpen fick jobba på bra.


Hunden och jag tog en liten runda och kollade in alla spår i snön. Det var både rådjur och katter som gått på skarsnön. När maken kom hem, fick han titta till den krassliga GeoFabian. Vi får hoppas att han hurknar till tills imorgon så jag slipper gå då med. En liten vitamininjektion till batteriet kanske kan hjälpa. Men snart är det nog dags att pensionera GeoFabian. Han klarar nog inte hälsokontrollen nästa månad. Vi får väl se vad som händer framöver.


Det kom några snöflingor lite senare ikväll, men inga stoa mängder. Det kanske kommer mer i natt, vem vet. Imorgon är det i alla fall inga utvecklingssamtal. Så då kanske jag kan komma hem lite tidigare än idag. Bara jag slipper gå.

1 kommentar:

  1. Jag antar att vår väg till skolan är ungefär lika lång. Drygt 40 minuter tar det att gå i rask takt... längre när det är halt... fast då går jag ju aldrig. Skulle ringt någon kollega och bett dem hämta mig...men då gäller d et ju att ha alla kollegornas mobilnummer i telefonen. Hoppas din rygg blir bra igen. En ny bil kanske kommer snart... sådaa går ju att ersätta.

    SvaraRadera