Dimmigt både här och där

Det har nog varit lite dimmigt både här och där den senaste tiden. Jag gillar inte att ta starka värktabletter eller liknande mediciner för jag blir oftast lite yr eller illamående. Magen brukar protestera dessutom. Men ibland är det nödvändigt. Ryggen har inte velat samarbeta och smärtan har flyttat runt lite.

Idag var det även dimmigt utomhus. Jag tog det som vanligt lugnt på morgonen, men på eftermiddagen ville vi ut en runda både hunden och jag.

Det blir inte så många eller så långa promenader för hunden, när matte har ont av varje steg. I eftermiddags struntade jag i värken och gav mig ut i alla fall. Vi tänkte ta en tur söderut och promenera längs ett garanterat rakt och backfritt spår.

Vi körde till Lagan och parkerade intill den gamla banvallen som numera är en gång- och cykelväg, en så kallad GC-väg. Det passar väl bra för oss geocachare, speciellt eftersom det fanns ett antal gömmor längs spåret.

Vi åkte förbi den första, eller egentligen den sista, eftersom numreringen börjar i Ljungby och slutar i Lagan. Vi skulle återkomma till den. Vår första blev i stället HT# RAILWAY TRAIL 19. Vi hittade burken rätt snabbt och kunde lirka loss den från isen. Det var mildväder idag så den hade nog lossnat snart. Det var en tejpad glasburk men loggremsan var torr.

Sen fortsatte vi vår söndagspromenad söderut längs det lättvandrade spåret. Vi kom fram till den före detta stationsbyggnaden i Lagan. Inga tåg stannar ju här längre så jag antar att stationen har en annan funktion idag. Här var ledtråden tydlig så vi förstod vart vi skulle. Där hittade vi också gömman HT# RAILWAY TRAIL 18.

Banvallen snöröjdes visst inte. Inte heller sandades den, men den var ändå lätt att ta sig fram på. Det fanns en upptrampad stig som vi följde. Det var en hel del hundar och hundägare ut på motionspass. Vi mötte flera bl a en liten Jack Russell Terrier som ville hälsa på sin kusin Parson Russell Terriern Takko.

Vi korsade några vägar men det var inte mycket trafik i Lagan den här söndagseftermiddagen. Det var rätt skönt väder även om luftfuktigheten var ganska hög.

Jag tror vi närmade oss platser som vi besökt förut för nu började jag känna igen mig. Takko nosade vidare i spåret. Här fanns en liten bänk att sätta sig och vila på medan man tittade på utsikten över Lagan. Vi hade ingen fika med oss så vi avstod.

Vi letade i stället upp gömman som skulle finnas lite högre upp. Jag spanade uppåt, men Takko tittade mest nere i backen. Det var där på marken jag hittade burken till slut. Den måste ha ramlat ner. Jag loggade HT# RAILWAY TRAIL 17 och funderade sedan på var den egentligen skulle ha placerats. Med ledtråden i minnet hängde jag den på ett troligt ställe, men jag kan ju inte vara säker på att den sitter rätt nu.

Banvallsleden fortsatte söderut och vi lämnade tätorten bakom oss. GC-vägen fortsatte ända ner till Ljungby, men vi tänkte vända tillbaka efter nästa gömma, HT# RAILWAY TRAIL 16. Resten av gömmorna sparar vi till våren då solen skiner och snön är borta. Cyklarna kanske kan få följa med och underlätta loggandet.

Nu började det skymma men än behövdes inte pannlampan för att se. Gömman var lätt att lokalisera med hjälp av hinten. När vi närmade oss föremålet i fråga, såg jag burken. Så den gömman gick lätt att logga.

Takko gillade att vara ute och nosa på alla spännande spår i snön. Inte var det kallt heller för nos och tassar.

Eftersom vi traskat ca 1 km söderut, fick vi nu gå lika långt tillbaka. Nu hade vi inga små stopp längs vägen så vi var snart tillbaka vid bilen. Först hade jag tänkt ta bilen till den sista gömman, men sen ångrade jag mig och vi fortsatte 300 m norrut till fots.

Vi gick förbi Bergadalskyrkan. Det såg inte ut att vara någon gudstjänst där för det var tomt på parkeringen och mörkt i huset. På andra sidan gömman fanns en annan kyrka, Berga Kyrka, som ligger uppe på en höjd som så många gamla kyrkor brukar göra. Man kan säga att gömman flankerades av två kyrkor.

Nu var det mörkt ute. Jag behövde visserligen inte pannlampan för att hitta burken, men den gick åt för att kunna logga den. Därmed var alla de fem inplanerade gömmorna hittade och loggade.

Vi gick så tillbaka till GeoFabian som stod parkerad en bit bort. Trots att det är lite besvärligt att ta sig i och ur bilen när ryggen krånglar, var det skönt att sätta sig och vända nosen norrut. Vi tog den stora autostradan mot Värnamo för att inhandla lite nödvändiga och även lite onödiga saker på vägen hem. Voltaren var nödvändigt. Det funkade faktiskt. Smärtan dämpades lite i ryggen, men det gör fortfarande ont när jag ska resa mig eller vrida på mig i sidled. Mindre nödvändigt var väl godispåsen, men godis är gott ibland.

Detta kanske inte var sista geoturen med GeoFabian, men snart pensionerar jag honom. Hans efterträdare är utsedd. Igår provkörde vi en Kia Cee´d och den blev det. I slutet av nästa vecka ska vi hämta den och avsluta denna dyra affär. Det är inte billigt att köpa bil, men om man jämför så får vi rätt mycket för pengarna. Nu gäller det bara att lära känna GeoKian för alla bilar har ju sina egenheter precis som vi människor.