Team Tess till Tranemo

Nu är det flera dagar sedan jag skrev något här, men det har varit lite fullt upp. Jag kommer att uppdatera det mesta allt eftersom jag hinner. En del som jag har pysslat med vill jag inte berätta om än. Om en och en halv vecka ska jag ha ett litet bad- och grillevent och då kommer jag att släppa lite gömmor. Därför vill jag inte visa allt jag gjort, men bilden här ovan är en liten spoiler. 

I fredags var det i alla fall dags för en geocachingrunda med Team Tess. klokare, som nu bytt geocachingalias till lokk, och pjf70 plockade upp mig i Forsheda. I Tranemo mötte vi Ardbeg10 och då var vi fulltaliga. GeoTess vallade in oss alla. Det blev en liten macka vid bilen innan vi gav oss av.

Först på programmet stod Schlagerrundan. Den började vid Hagatorpets friluftsgård och följde ett av motionsspåren.

Alla gömmorna hade olika schlagerlåtar eller artister som hintar. Ibland gissade vi hej vilt och vi lyckades ganska bra pricka in rätt. Fast ibland var hintarna lite långsökta.

Stigarna var omväxlande. ibland var det nog mer ett promenadstråk än ett joggingspår. Det var en varm dag så vi svettades en del i skogen.

Ibland följde vi lite större stigar eller grusvägar. Gömmorna var inte svåra att hitta. Vi hittade alla ganska snabbt, men så var vi ju fyra som letade plus en spårhund.

Jag spanade in lite gula godsaker också. De andra traskade på men jag hann plocka kantarellerna och sen hinna ifatt dem.

En röd kremla såg jag också. Annars var det mest blommor vid vägkanten. Blåbären har börjat mogna och de smakade gott och läskade oss törstiga vandrare.

Vid en av gömmorna hittade jag burken på marken. Den borde egentligen ha suttit uppe i en gyllene sko som hängde i trädet ovanför. När jag loggat, ville vi pröva om burken passade i skon. Då förstod jag varför den legat på marken. Ut ur skon vällde en massa ilskna getingar. En av dem stack mig på handen. Vi retirerade och kastade burken där vi hittade den. Sen gav vi oss snabbt av därifrån. Jag har som tur inte så ont av insektsstick. Efter nån timme hade det upphört att svida. Men nästa morgon var handen lite svullen och röd. dessutom kliade det vansinnigt mycket. De håller i sig lite än men har blivit mycket bättre. Det går säkert snart över.

Vi passerade ett litet rött torp. Sådana ställen uppskattar ju vi. Annars såg vi inga människor på hela rundan. Vi var helt själva i spåret.

Nattviolen blommade vid torpet. Jag har sett nattvioler på många ställen den här sommaren. De måste blomma rikligt i år.

Det fanns fler torparblommor vid torpet. Först trodde jag att det var stormhatt, men nu blir jag lite osäker. Den ser inte riktigt ut som dem jag har här hemma.

Burkarna hade som sagt schlagertema. Ibland förstod man inte hinten förrän man hittat burken. Då kunde vi utbrista i ett "Aha!" Det var blandat petrör och små plastburkar.

Den tionde gömman var en bonusgömma. Koordinaterna till den fick vi i några av de andra burkarna. Finalen var den bästa av gömmorna. När vi läste hinten, gissade vi på vad vi skulle få se. Våra vildaste gissningar slog faktiskt in. Jag skrattade högt när jag fick syn på den. Så det blev ett favvopoäng på den.

Tio loggade cacher och en färdigvandrad runda gjorde oss inte mätta på burkar. Vi fortsatte en stund till i sommarvärmen.

Först gav vi oss på Järnvägsbron i Hjärphult. Ardbeg10 tog på sig stövlarna och plockade fram burken åt oss andra att logga. Numera går det inga tåg här utan järnvägen är till för cyklister och fotgängare. Sen åkte vi till Tranemo köpcentrum. Den lilla nanon hittades och loggades enkelt trots att många mugglare passerade på väg till och från butiken. Alla kom ut med klirrande plastkassar så här på fredagseftermiddagen. Då kan ni nog gissa vilken butik det handlar om. Vi brydde oss inte om att handla där. Vi gick till ICA och köpte glass och dricka som vi avnjöt på en parkbänk utanför affären innan vi fortsatte.

Fågelholken var en trevlig bekantskap. Det visade sig vara ett höghus för fåglar. cachen satt inte i huset utan i närheten en bit upp. Vi hade ju inte velat störa holkinvånarna om det nu fanns några. Vi såg inte till några hyresgäster.

På huset i närheten satt det däremot något fågelliknande. Det kanske var något helt annat, men jag tyckte det såg ut som en fågel.

Nästa cache hade vi kanske inte brytt oss om därför att det var en T5:a, men nu hade jag läst loggar och beskrivning tidigare och förstått att den inte var så svår. många hade klarat den med hjälp av en stege, antingen egen sådan eller stege som tillhandahölls av grannarna. Ardbeg10 hade sin stege i bilen så vi åkte dit för att kolla.

Korsarkoffs barndomshem hette gömman. Det fanns en hel del barn i området nu också. De cyklade glatt omkring till synes omedvetna om faran av att cykla bakom backande bilar. Såg lite farligt ut när småttingarna kom susade.

 Ardbeg10 gick tillbaka till bilen för att hämta redskapen. Under tiden satte vi oss på gräsmattan och vilade. Det gäller ju att passa på när det går så att man kan återhämta sig i värmen.

Med hjälp av stege och plockare kunde vi sedan signera denna T5:a. Därmed betade jag ytterligare en ruta i D/T-matrisen.

Några av de gömmor vi besökte hade Ardbeg10 loggat tidigare, några hade lokk och jag tagit. Här vid Soppatorsk var det bara jag som loggat tidigare. Den är lite knepig att få upp, men till sist gick det den här gången med.

Sista gömman för dagen blev Röret. Vi gissade att det behövdes vatten och med gemensamma ansträngningar kunde vi fånga in den lilla burken och logga remsan. Sen åkte vi hemåt åt varsitt håll. För min del blev det totalt 15 gömmor loggade den här rundan. Det var lite lagom många i sommarvärmen.

Hembesök, finbesök och återbesök

Det var idag jag skulle vara kokerska. Jag fick ett meddelande från min syster i söndags att mamma behövde hjälp den här dagen. Hon skulle få finbesök från Finland. Min hjälp var önskvärd då syrran jobbade. Så det var klart att jag fick ställa upp på ett hembesök. Jag åkte hem till Kolvarp på förmiddagen. Mamma hade förberett lite fika och syrran hade bakat en rulltårta som jag bara kunde dekorera med grädde och hallon. Gästerna dröjde lite men till slut kom de och vi kunde fika tillsammans.

Iris brukar komma varje år och hälsa på. Hon kom till Sverige med sin mamma och sin syster nån gång efter kriget. Då var de hos min mormor och morfar en hel del. Sedan dess har vi haft kontakt och vi har varit hos dem i Finland också. Hon ville förstås titta i de gamla albumen som mamma har från den tiden. idag hade hon med sig en av sina döttrar och två barnbarn.

De ville inte titta på gamla kort. Det var roligare att mata karparna i dammen. De fick med sig lite knäckebröd att ge dem.

Karparna kom snällt och högg på smulorna. De "kokade" i vattnet av alla fiskar som ville ha av maten de slängde i.

Det var inte lika mycket vatten i dammen nu. Förra gången var den flata stenen några centimeter under vattenytan. Men det är mycket vatten i dammen ändå.

Mamma orkar inte å så långt, men hon kom ut och satte sig på verandan. Där har hon en stol där hon kan sitta när det är varma och sköna dagar.

Sen lagade vi middag. Jag hade förberett lite enkel mat så det var bara potatisen som behövde skalas och kokas. Den varmrökta laxen var färdig att ätas och den kalla örtsåsen gjorde jag hemma på morgonen. jag slängde ihop en liten sallad också. Till det blev det fläderblomssaft. Det smakade riktigt gott. Sen ville våra gäster åka vidare. De hade fler platser att besöka innan de imorgon återvänder till Finland. Mamma behövde sätta sig i lugn och ro och vila efter besöket. Jag packade ihop mitt och åkte hemåt. Tiden går fort när man träffar goda vänner.

På hemvägen körde jag in till Värnamo för att logga en gömma i Bolaskogen. Det har funnits en gömma där förut, men den hade demolerats när man avverkade en del av skogen för att bygga bostäder där. Det såg ganska annorlunda ut idag, nar jag gjorde ett återbesök.

Jag kom från ett annat håll den här gången. Bostadsområdet mellan Bolaskogen och Gröndalsleden har jag aldrig besökt tidigare. Jag vet inte vad det området kallas. Jag körde in på Guldbäcksvägen och parkerade. Sen hade jag bara 200 m till gömman. Det fanns gångstigar att följa som ledde fram till en nygjord damm.

Där hade man planerat en del träd och buskar. Jag såg en liten blodbok. Bladens röda färg kontrasterade så fint mot ormbunkarnas gröna.

I dammen fanns röda näckrosor och andra flytbladsväxter. Vattnet var inte så klart utan mest brunt och grumligt, men det kommer säkert att bli finare när allt har satt sig.

När jag kom ner till strandkanten, skrämde jag ut en and i vattnet. Några sjöfåglar har alltså hittat hit. Det fanns många småfåglar som kvittrade i buskarna.

Jag kommer ihåg att Bolaskogen hade många fina stenmurar och stenrösen. De finns kvar även om träden har försvunnit här och där. Från gömman hade man den här utsikten över två stenmurar. ja, jag hittade den lilla gömman snabbt på bra koordinater.

När jag loggat cachen, fortsatte jag runt den lilla dammen. Det fanns en hel del utplanterade växter, men det fanns också många vanliga som nog kommit av sig själva. Så småningom kommer det nog att bli jättefint här. Runt dammen fanns ganska många parkbänkar där man kunde sätta sig och njuta av miljön.

En spännande buske hittade jag på andra sidan dammen. Den hade väldigt konstiga frukter. Jag har sett sådana buskar förut, men jag kommer inte ihåg vad de heter.

Det blommade i strandkanten. Här fanns stora tuvor med förgätmigej och andra växter som jag inte vet namnet på.

Det fanns också blommande buskar som lyste i rött bland den gröna vegetationen. Det är lite spännande med blandningen av vanliga växter och en del utplanterade trädgårdsväxter.

Om ett tag kommer det nog vara ännu mera växter. Dammen kommer att se mycket trevligare ut när vattnet inte är så grumligt längre. Jag undrar om det kommer att finnas fiskar i den här dammen också.

Jag lämnade våtmarkerna och drog mig mot bilen. Då passerade jag en fin liten grillplats. Här kunde man haft ett event tänkte jag. Är man lite miljöskadad, eller? Om två veckor ska jag ha ett event vid badplatsen mellan Liljenäs och Hammarsgården. Då kan man få bada i Bolmen och grilla korv.

Jag skyndade mig hemåt. Innan hade det sett lite mörkt ut på himlen. Först trodde jag att jag skulle fått skippa letandet efter cachen, men solen sken hela vägen ända tills jag åkte hemåt. Då kom en riktigt störtskur med stora droppar som slog hårt mot vindrutan och bredde ut dig stora som min handflata. Det var en lokal skur som tur var. efter Forsheda såg jag en motorcykel i backspegeln. D et var maken som kom hem samtidigt som jag. Sen var vi ute och jobbade på gården tills knotten fick oss att retirera in. Jag hade lite målarpyssel för mig och han snickrade regnskydd åt veden.

Blå klockor och ännu en resa

Blåklockorna är till skillnad från andra blommor lite sena i år, tycker jag. Jag brukar kunna plocka dem vid midsommar, men då var de knappt utslagna. Men nu är det gott om blå klockor vid vägkanterna. Den lilla blåklockan växer i stora ruggar längs torskingevägen.

Den stora blåklockan är inte lika vanlig ute i naturen, men jag har den i trädgården. I år har jag inte sett den i den vita varianten. Annars brukar jag ha några exemplar som har vita klockor.

När hunden och jag tog en promenad, fick jag syn på ytterligare en art i blåklocksfamiljen. Det var hässleklockan som stod där i gräset vid vägens kant. Tänk så många olika varianter det finns på blåklockor. Det är väl med dem som med oss människor. Vi finns i olika varianter, vi ser olika ut och vi trivs på olika ställen. Det finns en nisch för oss alla. Här hade hässleklockan hittat en plats att breda ut sig på.

Måndagen hade jag lovat att jag skulle följa med sonen till IKEA i Jönköping. Vi åkte på förmiddagen och parkerade vår lilla bil på den stora parkeringen. Sen gick vi in och handlade lite köksutrustning som han behöver i sin studentlya till hösten. När vi kom ut hade vår lilla bil fått sällskap av en riktigt biffig kompis. Det var verkligen skillnad på dem, jämför bara däcken så ser ni. Sonen undrade när man hade nytta av en sådan bil. Möjligen i skogen, tyckte han, men inte i stan. Jag tycker ju att min lilla bil klarar sig bra på skogsvägarna också. Jag tror inte jag vill byta. De lilla är rätt smidig, trots allt.

Sen var vi hungriga och då blev det lunch på IKEA:s restaurang. Maten var hyfsad, men det var lite skolbespisning över serveringen, tyckte även sonen. Vi fick leta efter grönsakerna som hamnat under pommes, bea och snitsel. Vi kom fram till att det nog var lite fel ordning i logistiken. Men maten gick ner och efterrätten funkade också.

Därefter åkte vi ner till Öster. Tyvärr hade den affär jag ville besöka stängt igen och det fanns inga anslag om vart den tagit vägen. Det blev till att beställa på nätet i stället. Det är lite bökigare om man beställer fel storlek, men det går ju att byta. På Östra Storgatan lufsade en ungmås omkring och skrek för full hals. Vi såg den både på ditvägen och på vägen tillbaka mot bilen. Jag hoppas den hittade hem, men den verkade inte vara skadad i alla fall.

Jag shoppade inte så mycket saker idag. Det blev lite kompletteringar även i våra kökslådor. Ett och annat glas och nån tallrik går ju sönder då och då. Det stora inköpet idag blev en ny kamera. Det blev en Nikon igen. Det är lite större än den gamla och har lite bättre prestanda. Den gamla funkar fortfarande utom blixten, men den har fått en repa på objektivglaset så det blir fula blaffor på fotona i vissa lägen. Det är inte kul. Därför blev det en ny investering.

Denna nya apparat måste ju testas när batteriet väl var uppladdat. Första motivet blev förstås på hunden som låg på mattan bredvid mig.

Jag åkte ett ärende till Forsheda på kvällen och då passade jag på att testa kameran ytterligare. Den gamla döda tallen i Kolabo förevigades än en gång med solnedgången i bakgrunden. Det var en vacker kväll.

På den nyskördade vallen gick ett ensamt rådjur och betade medan dimman steg från marken. Nu har rådjuren fått sin rödbruna sommarpäls. När jag körde vägen hemåt, drog det sig längre ner mot skogen.

Nu är det dags att koja igen. Imorgon ska jag vara kokerska.