Pizzaevent på Pi-dagen

Igår var det Pi-dagen, 03-14, och som traditionen bjuder var det Pizzaevent på Chaplin i Värnamo. et var fjärde året i följd som jag ordnade ett event på Pi-dagen. Förra året missade jag eventet eftersom jag samma dag blev inlagd i Linköping, men det fanns ju bra ersättare somkunde hoppa in. I år behövde de inte göra det.

Maken följde med. Han var också sugen på pizza. När vi anlände hade redan ett litet gäng bänkat sig i det inre rummet som jag bokat. Sen droppade det in fler och fler. Till slut var vi tjugo personer samlade. Vi väntade på en till, men han var på kurs och kom inte förrän vi nästan hade avslutat eventet. Han hann logga i alla fall.

Efter en liten presentationsrunda kunde vi börja beställa våra pizzor. Jag valde en Calzone. Annars verkade Hawaii vara populär.

Det blev många goda samtal vid borden. Mycket handlade förstås om geocaching, men även andra ämnen dryftades. Stämningen var god och sorlet ljudligt.

Det var roligt att se alla bekanta ansikten och prata med alla trevliga geocachare. En del hade åkt lite längre än andra. många orter var representerade: Skeppshult, Smålandsstenar, Hestra, Gnosjö, Bredaryd, Skillingaryd, Rörvik, Lammhult, Vetlanda och Ljungby förutom Värnamo och Forsheda.

Tre nya gömmor hade jag lyckats placera ut och få godkända av reviewern för släpp på nätet kl. 21:00. Två av dem var vanliga traddar, men en gömma var en Wherigo Reverse Cache. Den heter Var är Chaplins käpp? Den kunde jag släppa lite tidigare för eventsbesökarna eftersom man bara behöver tre sifferkoder för att starta spelet om man har laddat ned en cartridge. De flesta väntade ändå ett tag innan de gav sig av ut i mörkret.

De andra gömmorna hade namn som började på Pi, Pillerburk och Piratskatten. Båda loggades ganska snabbt av kända geocachare. Vi andra stannade kvar en stund och snackade lite till innan vi drog oss hemåt mätta och belåtna med kvällens möten med goda vänner.

Imorgon drar maken och jag söderut mot Rom. Vi hoppas att det är soligt och varmt där. Bloggen får vila lite tills vi kommer hem igen och jag orkar uppdatera den igen.

Roadtrip till Bolmsö

Vilken underbar dag det har varit! Strålande sol och skön värme! Då kan man ju inte sitta inne och uggla. Vi gav oss ut på en roadtrip till Bolmsö. När vi kom hem, lyste krokusarna bland löven. Då är det väl vår.

Det var maken, hunden och jag som satte oss i bilen för att åka iväg en runda. Först måste vi tanka förstås så vi kom hem igen. Egentligen hade maken och tänkt åka Bolmsörundan lite längre fram när motorcykeln var redo för en tur, men vi kan ju ta en tur då med. Vi tog vägen över Tannåker.

Givetvis ville vi, eller åtminstone jag, logga några gömmor på ön. Första stället vi stannade på hette Kråkudden. Där fanns en liten hamn och några stugor.

Först letade vi upp gömman. Jag såg den på lite håll och jag hade helt rätt. Den blev snabbt loggad och återplacerad. Sen gick vi tillbaka till hamnen där vi ställt bilen. Där fanns några picknickbord. Vi satte oss en stund och njöt av solskenet. Det värmde gott i ansiktet.

Takko verkade också njuta av att vara ute i solen. Han ser ju inte så mycket men han känner de underbara vårdofterna i alla fall. Han blev rejält trött. När vi kom hem, sov han hela kvällen.

Nästa ställe vi styrde mot hette Motanäset. Vägen hit blev mindre och mindre, men vi tog oss framända till de små stugorna. Därifrån tog vi stigen mot gömman. Jag hittade den men maken fick plocka ner den åt mig. Det var en snygg gömma.

Vi vände bilen och körde tillbaka samma väg. Det här stället hade vi nog aldrig hittat på egen hand. Den här delen av Bolmsö har vi inte undersökt tidigare. Det fanns härliga vägar att köra. Vi får ta en tur till trakterna igen när motorcykeln är resklar.

Båda gömmorna vi loggade var signerade 1000sjöar. Det fanns en till, en fältmyst med terräng 4. Den räknade jag inte med att kunna logga. Jag hade lite ont i ryggen och stavade mig fram. Men platsen, som hette Stenudden, verkade spännande. Så vi körde dit för att kolla in stället. Det fanns bra skyltning fram och en infotavla från Sagobygden som vi kunde studera.

Vi hittade första steget och grubblade en stund på lösningen. Vi hade nån idé som vi prövade, men resultatet var inte trovärdigt med tanke på terräng och beskrivning. Vi får fundera vidare och kanske återkomma en annan gång.

Udden var smal och sträckte sig långt ut i Bolmen. På andra sidan såg vi Toftnäset. En annan gång kanske vi kan ta oss längst ut på udden. På kartan ser den nästan ut som Hindens rev i Vänern. Då har vi trevliga mål att se fram emot.

På vägen tillbaka mot kyrkbyn tvärbromsade maken plötsligt. Han hade fått syn på någon som intresserade honom. Jag kunde ju inte med att protestera eftersom han tålmodigt följt med till det som intresserade mig. Det var tre bikupor som fångat hans blick. Det var redan full fart på bina. Det kanske är hasseln som lockat ut dem.

Ytterligare en gömma fanns med på dagens lista. Framme i kyrkbyn fanns ett gravfält som kallades Spökebacken. Dit styrde vi kosan. På platsen fanns ett stort antal gravar och även en del bautastenar från vikingatiden.

Vi parkerade bilen och tog oss sedan uppför backen mot gravarna. Några gravar har grävts ut och då hittade man glaspärlor, knivar och lite annat. Det är alltid en speciell stämning på sådana här platser. Vi strosade runt lite innan vi begav oss mot gömman

Jag gillar inte att leta bland stenhögar. Det fanns gott om gömstället och de flesta var fyllda med gamla löv. Så vi fick rota lite, men ganska snabbt hittade maken den lilla burken. Annars kunde vi nog letat ett bra tag. Sen tog vi oss nedför backen tillbaka till bilen.

Nu var vi nöjda med dagens resultat och började bi lite hungriga.Vi åkte ner till färjestället. Färjan var förstås på andra sidan. Maken ringde och kollade med färjkarlen som sa att han skulle lägga ut om fem minuter. medan vi väntade delade vi på en kexchoklad som jag hittade i ryggan. Det var en bil med på färjan från Sunnaryd. Vi var två bilar som körde på.

Vi lade ut direkt från Bolmsö och gled sakta men säkert tillbaka mot Sunnaryd i rännan där kablarna ligger. Solen sken över de vida vattnen och det var i stort sett ingen vind.

Isarna hade gått upp, men det fanns isflak som flöt omkring i vattnet överallt. Vi kom fram till Sunnaryd och körde i land. Sen tog vi vägen över Tallberga och Svanaholm.

Vid Svanaholm såg vi ett stort antal svanar och ännu fler gäss på fälten intill Storån. Det är härligt nu när flyttfåglarna återvänder.

När vi kom hem, lagade vi middag. Det blev rotmos och falukorv, som smakade riktigt gott efter dagens utflykt. Sen var vi ganska trötta allihopa och slappade i soffan ett tag. Kroppen värkte lite. En del berodde nog på gårdagens krälande efter den nya gömman vid Solgården. Jag hade träningsvärk i benen när jag vaknade i morse. Jag är ju inte riktigt van vid den typen av fysiska aktiviteter nu. Men det är bra att träna upp sig igen. Jag behöver röra mer på mig och få tillbaka lite muskler igen.

Sol och takdropp

Så växlande vädret kan vara. Ena dagen är det full vinter med snöstorm, andra dagen är snön nästan borta och solen skiner. Det är som med livet. Vi kastas ibland mellan ytterligheterna. Ena dagen mår man riktigt risigt och orkar ingenting, andra dagen orkar man göra allt man tänkt sig och kan man njuta av livets goda.

I onsdags sken solen från klarblå himmel med vita fluffiga moln. Takko och jag kunde ta en lite längre promenad ända bort till raststugan. Det blev en härlig promenad. En timmerbil körde precis iväg med en del av vårt avverkade virke, när vi kom fram.

Innan vi vände tillbaka hem, satte jag mig i stugan och vilade en stund. Krafterna är trots allt inte så stora och uthålliga. Jag behöver sällan flåsa lika mycket som förra veckan, men ibland måste jag pusta lite. Kroppen protesterar mot behandlingen. Det är ju faktiskt gifter den utsätts för under tre veckor på raken. Jag ser fram emot nästa vecka då jag slipper alla cellgifter.

Det har kommit en hel del snö och bäddat in naturen i ett vitt täcke. Det är vackert och när solen skiner blir det extra ljust, nästan bländande.

Temperaturen hade stigit till plussidan och det porlade lite här och där. Istapparna hängde från stenarna. Det ser nästan ut som om den växer rakt ut ur stenen.

Hemma vid dammen stod resterna efter förra säsongens ormbunkar upp som spökfjädrar ur snön. Snart kommer det att börja växa och gro lite överallt.

Igår var det dags att åka in till sjukhuset och än en gång lämna lite blodprover för analys. Det gick rätt fort. Sen hade jag lite olika ärenden att uträtta på stan. Det blev ett par gömmor utlagda som ska släppas i samband med pizzaeventet på tisdag. På ett ställe jag besökte hittade jag videkissar, ett härligt vårtecken.

Jag tänkte även satsa på en hamburgare till lunch. Det var längesen jag åt en sådan. Jag köpte med mig hamburgaren och åkte hem till Katrin, Fredrik och Zack. De sa att jag kunde äta den hos dem. Då kunde vi umgås och prata lite under tiden. Zack blev som alltid glad att se mig och försökte fjäska in sig på en bit mat.

Idag var det lite gråare himmel igen, men solen tittade fram senare på dagen. Jag sov dåligt i natt så det blev en slapp förmiddag. Sen tog vi vår dagliga promenad innan jag åkte till stan igen. Alla ärenden blev inte uträttade igår. Lika bra att ta tag i resten.

Igår kväll kom det en ny gömma vid Solgården, som ligger vid Hindsen en bit bort på andra sidan om stan från mig sett. När jag kollade, var den fortfarande ologgad på nätet. Det behöver inte betyda att den är ohittad, men eftersom det inte var så långt bort när jag ändå var på hållet, fortsatte jag förbi stan mot Hindsen strand. Isen låg kvar men den var nog inte att lita på.

När jag parkerade vid badplatsen, såg jag att det hade varit en bil där tidigare. Fotspår i snön antydde att någon gått samma väg som jag hade tänkt mig. Det såg ju inte så lovande ut om man vill logga FTF. Jag letade en bra stund och var nära att ge upp när gömman uppenbarade sig.

Till min förvåning var loggremsan helt tom. Det blev alltså ytterligare en FTF. Det var otippat, men det kändes skönt att inte behöva DNF:a. Krälandet och sökandet efter gömman hade tagit på krafterna. Nu var jag ganska trött. Jag åkte tillbaka till stan och uträttade mitt ärende. Sen åkte jag direkt hem, åt lite mat och vilade.

Det var vackert vid Solgården. Den här kullen kommer nog att vara riktigt vacker om några månader. Då ser vi fram emot grönskans ankomst.

Vinterväder och vårpyssel

Det växlar snabbt i livet och så även i vädret. Plötsligt var vintern tillbaka med full kraft. Det blåste och snöade rejält. Igår morse var hela Rannäs täckt av minst en decimeter snö. Ingen ville ut på någon längre promenad. Vi höll oss inomhus hela förmiddagen medan det fortsatte att falla stora vita flingor.

Vid lunchtid gav vi oss i alla fall ut för att få lite luft och för att röra på benen. Huvan åkte upp när vi pulsade fram genom drivorna. Det hade blåst ihop drivor här och där så stackars Takko nästan drunknade. Sen var det skönt att komma in i värmen igen.

Läkaren ville att jag skulle lämna blodprov under måndagen så jag var tvungen att ge mig ut på vägarna. På vårdcentralen i Forsheda kunde de inte få iväg proverna till labbet förrän nästa dag så jag fick fortsätta in till stan.

På hematologen fick jag vänta en stund medan proverna analyserades. Det visade sig att mina värden hade förbättrats sen i fredags. Det betydde att jag kunde fortsätta med medicineringen som vanligt även den här veckan. Även mattheten och yrseln har avtagit. Nu kan jag göra lite mer utan att bli totalt slut.

Efter proverna åkte jag hem i snövädret. Granarna längs vägen var snötyngda. Det yrde flingor i luften. Vägen var spårig men jag kom hem utan problem. Det har verkligen blivit vinter igen.

Sen blev det inte så mycket mer gjort den dagen. Jag vilade mest på soffan. I tujorna utanför fönstret hade katterna roligt. Det kanske var dagens träningspass för dem.

Det har fortsatt att snöa även idag, men på förmiddagen tittade solen fram. Då gav hunden och jag oss ut på en liten runda. Den blev inte så jättelång för det var lite jobbigt att pulsa i snön.

På de öppna fälten driver snön ihop i drivor när det blåser. Det blåste inte lika mycket idag, men tillräckligt för att det skulle bli kallt om öronen. Samtidigt var det skönt att komma ut i solen även om den var svag.

Hemma hade rådjuren tagit sig nära trädgården. De stannade upp och tittade på oss när vi dök upp bakom knuten. De fortsatte över ängarna medan vi kunde ta oss in i stugvärmen och fixa lite mat till oss.

På eftermiddagen blev det äntligen av att jag planterade lite sticklingar av mina pelargoner och några Saint Paulia. Jag hoppas de tar sig. Så mycket odlingar ägnar jag mig inte åt numera. Man kan ju köpa en del färdiga plantor om man blir sugen längre fram.

Katten ville visst också vara med och pyssla med växterna. Det gick inte lika bra för honom. Det blev till att plantera om i en ny kruka. Katten skickades ut genom dörren.

Här har vi den skyldige. Gandalf Grå heter han. Han ville inte vara ute i kylan så länge. Efter en stund krafsade han på dörren och ville in igen.

Förhoppningsvis stannar inte snön alltför länge. Nu vill vi ju ha lite mera vårsol och värme, men det lär väl dröja innan den riktiga våren kommer. Innan dess kanske vi fått uppleva vårvärmen i Rom. Det finns mycket att se och uppleva där. Vi kommer inte att varken orka eller hinna allt. Jag kollar in vad som kan vara mest intressant för oss och ser fram emot att borda planet om drygt en vecka.

Vilovecka

En del veckor blir det inte mycket gjort. Så var det den här veckan. Och ändå har det ju hänt en del medan jag mest bara vilat. Efter förra helgen var jag nog totalt slut. Både söndag och måndag befann jag mig mest i vågrätt läge. Tröttheten ockuperade både ben och armar. Det har fortsatt resten av veckan också men jag har kunnat vara uppe lite mer emellanåt. Det jobbigaste är när jag reser mig upp. Då försvinner allt blod från huvudet. Om jag anstränger mig det minsta lilla, kan jag bli andfådd och måste stanna och pusta och flåsa ett tag. Det har verkligen inte blivit några längre promenader med hunden. Detta gör att det är lite kämpigt just nu.

Några aktiviteter var inbokade i veckan ändå. Tisdag var jag på sjukhuset och fick en spruta. De tog blodprov för att se om mina blodvärden var för låga.De hörde aldrig av sig så då var de väl bra. I fredags var så dags igen för sista sprutan i den här kuren. När jag berättade för sköterskan om mina besvär, pratade hon med läkaren som kom och kollade upp mig. Det blev fler blodprover som skickades till labbet. Jag fick sitta och vänta på svaren ett tag. Till slut fick jag åka hem utan att ha fått min spruta. På måndag ska jag lämna blodprov igen. Tröttheten kan bero på låga blodvärden även om de inte var så låga att jag behövde transfusioner. Jag hoppas verkligen att detta går över fort.

En sak ordnade jag i alla fall i början på veckan. Jag har de senaste åren fixat ett pizzaevent på pi-dagen den 14 mars. Jag bokade bord på Chaplin och skickade in mitt event för granskning. Det publicerades samma kväll. I år hoppas jag att jag kan vara med själv. Förra året fick Katrin ta över då jag hamnade på universitetssjukhuset i Linköping samma dag. Vi får hoppas att det inte blir en repris.

Mat måste man ha. Lite mat har jag kunnat laga trots allt. Ibland blir det dagens huvudaktivitet att fixa mat på borden. Det är vad jag orkar med. En dag blev det entrecote med potatisgratäng och tomatsallad. Det var gott. Jag handlade in ingredienserna inför helgen men då lagade vi annat. Resten av entrecoten strimlade jag och gjorde en japaninspirerad rätt med purjo och sesamfrön. Den åt vi en annan dag. Det var bra att jag bara kunde värma den rätten är orken inte ville infinna sig. Idag åkte maken och jag in till stan för att fixa lite ärenden. Då passade vi på att äta på Söderport så slapp vi laga mat själva.

En annan sak är inbokad framöver. Om ett par veckor kommer maken och jag att befinna oss i Rom. Vi har bokat en weekendresa för att möta våren där. Förhoppningsvis är det varmt och soligt där då. Det ska bli roligt, men frågan är hur mycket jag kommer att orka med. Vi vill ju gärna se några av sevärdheterna och pröva lite italienska delikatesser. Det är ett tag sedan vi var i Italien och Rom har vi aldrig besökt förut.

Nu är väl våren på gång även här. Hasselns hängen darrar i vinden. Idag såg maken och jag en hel flock grågäss vid vägen. På hemvägen från stan flög tre vita svanar över oss. Det är en härlig syn.

Nu antar jag att det bara är att försöka vila och förhoppningsvis återhämta mig. Som tur är har jag ju inte så många måsten hängande över mig. Försäkringskassan har beviljat mig fortsatt sjukpenning så jag klarar mig ett tag till. Nu blir soffhäng och lite slötittande på burken på väggen. Kanske kan fundera på lite andra burkar under tiden.