Fira #2 Rätt dag

Hagel, snålblåst och virvlande löv

 I natt kl. 00.05 var rätta tiden. Det var då jag föddes för exakt 60 år sedan. Tänk vad tiden går fort. Jag kan inte säga att jag minns just det som igår, men jag minns mycket annat som hänt under alla dessa år. Jag har hunnit med en hel del och hoppas hinna med ännu mer framöver.

Hagel på mossig sten

 Solen sken när jag kom hem i eftermiddags, men när hunden och jag skulle ta vår lilla promenad mörknade himlen och det började hagla. Det blåste lite och det virvlade av löv i luften. Vi vände efter ett tag och gick hem igen.

Blommor på bemärkelsedan

 Det är klart att det blivit en del gratulationer under dagen. Jag jobbade som vanligt och bjöd kollegorna på tårta vid förmiddagsrasten. Av dem fick jag blommor och ett presentkort. Eleverna sjöng och hurrade. De hade ritat och skrivit ett fint gratulationskort till mig. Senare på kvällen kom några av mina kamrater  styrelsen med ytterligare en blomma. Det var väl tur att maken bakat bullar. Själv hade jag gjort några små kakor och köpt en tårta som vi kunde bjuda på.

Presenter från sonen

Direkt efter jobbet åkte jag till Värnamo och hämtade yngste sonen som kommit med tåget från Karlskrona för att fira sin mamma. Han hade med sig en present. Jag fick högtalare till min datorn så nu låter det helt annorlunda. Några påsar japanskt godis fick jag också. Han brukar få sånt i paketet när han beställer saker från Japan vilket händer då och då. Den andre sonen kommer hem imorgon.

Många vänner och släktingar har skickat grattishälsningar via Facebook eller brev, SMS eller ringt hit. Mamma ringde förstås. Tack, alla som skickat hälsningar! Det blev jag glad för.

En present har jag fått men inte sett än. Min bloggkompis/lärarkollega och tillika geocachingpolare har lagt ut en geocache som heter Ingas födelsedagscache. Hon känner två stycken som heter Inga och både fyller år och har namnsdag den här dagen som hon ville förära en ny cache, men det är väl bara jag som geocachar av oss. Den är placerad lite drygt 5 mil härifrån fågelvägen så idag hann jag inte åka och logga den. Men det ska bli så fort jag hinner. Än har ingen loggat den.

Det var allt för idag. Det stora firandet blir på söndag. Det får jag berätta om senare.

Söndagsstrul och måndagsbestyr

Papperstillverkning

 Ny vecka, nya lektioner. Idag var jag inte så inspirerad att sätta igång och jobba. Gårdagens äventyr kanske tog musten ur mig. Ska berätta mer om det senare. Det är tur att jag har planeringstid första passet på måndagar. Jag hann med det jag skulle och kunde fika i lugn och ro. Fast kaffeautomaten spottade ur sig superbeskt kaffe och mjölkpulvret kunde knappt anas. Det var inte gott, men jag kanske piggnade till i alla fall lagom till kemilektionen i fyran. Idag var det några mammor på besök i klassen. Det är nämligen besöksvecka på skolan. Sen har jag rast och då brukar jag åka hem till hunden så han får komma ut. Det blev en kortkort runda innan jag skyndade tillbaka till skolan för att äta lunch med fyrorna. Idag var det trångt vid borden. Alla elever var på plats plus tre mammor, en VFU-student och så jag.

Höstpromenad med hunden

 Efter lunchen är jag rastvakt en liten stund före eftermiddagspasset i sexan. Det är ett långt mastigt pass med tre lektioner. Först är det engelska. Då tittade vi på en film om Halloween och pratade kunskapskrav. En av eleverna frågade vad Halloween hade med betygen att göra. Snart ska vi ju sätta betyg och eleverna måste ju veta vad det är vi kommer att bedöma. De ska bl a kunna kommentera "några företeelser i olika sammanhang och områden där engelska används". Vi kom fram till att de skulle kunna visa sin förmåga att kommentera genom att berätta om Halloweenfirandet i engelskspråkiga länder. De ska "också göra enkla jämförelser med egna erfarenheter och kunskaper", står det. Det gjorde vi bl  a genom att jämföra "trick or treat" med vår sed att gå påskkärring på skärtorsdagen. Vi pratade också om allhelgonahelgen och hur vi firar den inte med spöken och häxor utan genom minnas de döda och tända ljus på kyrkogårdarna. Det blev ett brasamtal som slutade med att de fick fundera på hur de ville redovisa sina kunskaper.

Möte med fåren

 Nästa lektion brukar vi ha teknik, men vi vände lite på lektionerna idag och tog matte i stället. Då använde vi  våra mini-whiteboards och jämförde decimaltal och bråktal med varandra. Det var intressant att se vilka som hade förstått sambandet mellan dem. Vi avslutade med en lek. Tre elever fick ett mattebegrepp. De andra fick ställa ja- och nejfrågor till dem för att kunna lista ut vilket begrepp det var de fått. Det får vi nog göra fler gånger.

Mossiga stenar och gula löv

 Sista åttiominuterspasset har halva klassen hemkunskap och halva är kvar hos oss. Idag tillverkade vi papper av gammalt datapapper. Förra veckan rev vi papper i småbitar och i fredags lade bitarna i blöt. Sen mixade vi dem i en hushållsmixer. Min kollega hittade en sådan på loppis somras och inhandlade den till detta projekt. Alla fick pröva på att göra små papperark som nu hänger på tork i klassrummet. Det blev lite blött och kladdigt men det är kul och resultatet brukar bli bra. Ramarna har jag tillverkat för längesen och använt med flera klasser genom åren. Efter lovet blir det andra gruppens tur. Fast det dröjer till vecka 46 för direkt efter lovet har vi studiedag.

Mot kullen

Efter dagens personalkonferens åkte jag hem. Då gick vi en lite längre runda, hunden och jag. Vi mötte fåren i hagen, som tittade storögda på oss. Solen lyste med sin frånvaro, men de gula löven lyste fortfarande upp i naturen. Det var behagligt i luften. Sen gick vi hem och fikade och rättade matteböcker.

Vad var det nu för äventyr jag var med om i helgen? Ibland blir det inte som man tänkt sig. Efter söndagens gudstjänst, åkte jag till Naturum vid Store Mosse. Jag ville kolla in köket och räkna lite porslin inför nästa söndag. Det var snabbt gjort och jag återvände till bilen. När jag vred om startnyckeln, hände ingenting. Bilen var som död. Alla lampor lyste så det borde inte vara urladdat batteri. Men startmotorn kanske lagt av.  Till råga på allt hade jag glömt min mobil hemma i den andra väskan. Det blev till att låna telefon på Naturum.   Maken var hemma, men han svarade inte. Han var förstås ute i verkstan. Nuförtiden har man alla nummer i mobilen, men vad hjälpte det. Till slut ringde jag till grannen på Berget. Han svarade och snäll som han är åkte han över till oss och berättade om min belägenhet för maken. Det tog förstås en stund innan han dök upp på Naturums parkering. Vi prövade med startkablarna, men inget hände. Till slut fick vi hjälp av några yngre män som knuffade igång den. Den hostade till och startade. Maken körde den hem och jag tog hans bil. Idag fick den komma till verkstan i Smålandsstenar. Maken jobbar ju på den orten. Det var kabeln till startmotorn som var av. Jag såg tusenlappaarna flyga iväg, men det kostade faktiskt under tusen kronor. Det tackar vi för. Nu ska jag kunna köra vidare med min lille Fabian utan problem, hoppas jag.

Gult vinner

Rosornas blad är röda

 Vilka fantastiska färger det varit och fortfarande är denna höst! Jag går omkring och njuter av alla intensivt gula och röda toner. Idag jobbade vi ute i trädgården, hunden och jag. Jag plockade in en del krukor för övervintring nere i potatiskällaren under huset. Hunden sprang mest runt och nosade på allt. Det var varmt och skönt även om inte solen tittade fram.

Den ryska martornen skiftar i silver och blått

 Det är klart vi vet att det snart är över. Färgernas dagar kommer att försvinna. Sedan blir det grått, innan det möjligen blir vitt. Men just nu får vi njuta så mycket vi kan. Jag hämtade kameran och sen gick vi en liten runda genom trädgården, upp på kullen bakom huset och nedför ängarna på andra sidan.

Lönnarna lyser i gyllengult

  Överallt lyser nu lönnlöven gyllengult. De lyser så kraftigt. Varje löv är som en liten sol. När de ramlar av täcks marken av gula fläckar. Det var längesen jag upplevde hösten gula löv så intensiva. De liksom överröstar de andra färgerna. Gult vinner.

Solgula lönnlöv

Det var den gula kören som vann ikväll. Precis som jag hoppades. Jag kommer att sakna Körslaget och Team Putte nu när finalen är över. Team Hoffsten var också bra, men vetlandakören var ändå bäst, enligt mig.

Röda nypon och gulgröna bald

 Vår egen kör har redan börjat öva inför julkonserten. Tyvärr har jag inte kunnat vara med vid den första övningen. Då var jag lite krasslig och låg hemma. Nästa övning missar jag också. Då ska jag fira min födelsedag. Men sen ska jag vara med. Det är tur att det handlar om julsånger och att de allra flesta är välbekanta. Dessutom har jag sällan problem med att sjunga direkt från noterna. Det sitter i från tiden med kammarkören.

Kullen skiftar i gult och grönt

 Än är det långt till jul, men det tar inte kommersen hänsyn till. Varuhusen har redan börjat med julpyntet och nu startar julmarknaderna sin säsong. Den här helgen öppnar Julmarknaden i Åminne. Maken åkte dit med sin far. Själv vägrar jag befatta mig med julen innan min födelsedag. Och den infaller två månader före jul. Innan dess behöver man inte tänka på julbestyren, tycker jag. Jag väntar gärna ännu längre. Om man börjar för tidigt, hinner man tröttna innan julhelgerna är över. Det är inte många som håller ut till Tjugondag Knut nuförtiden.

Grannen plöjer fram chokladbrunt

 På andra sidan kullen höll grannen på att höstplöja. Själv gräver jag aldrig på hösten. Jag väntar till våren. Nu får allt i trädgården vila. Några som inte vilar är vildsvinen. Det var ett bra tag sedan de var framme nära gården. För någon vecka sedan upptäckte jag vid en morgonpromenad med hunden att de varit andra sidan kullen bakom vårt hus. Nu var där fler spår efter dem. Än så länge har de inte varit inne på vår sida om stenmuren. De har hållit sig på grannens mark. Fast det är nog en tidsfråga innan de söker sig upp till vår ekbacke. Ekollonen lockar nog.

Ekar och lönnar

 Det hade varit trevligt med en cachingtur idag, men sånt hinns inte med nu. Jag får vänta lite tills det blir lov. Det är bara en arbetsvecka dit. Men den veckan blir nog intensiv. Efter lovet ska vi klara av alla utvecklingssamtal med elever och föräldrar. Det brukar vara trevliga samtal, men de måste förberedas.

Takko jagar löven

 Jag har mina ansvarselever i sexan. Just nu pratar vi en hel del om våra förmågor och om kunskapskraven i de olika ämnena. Tidigare har vi inför utvecklingssamtal och IUP-skrivande skickat hem lite förslag i de olika ämnena som elever och föräldrar kunnat samtala om hemma och välja som mål. De har givetvis kunnat komma med egna förslag. Oftast blir det i svenska, matematik och engelska. I år föreslog jag min kollega att vi skulle utgå från förmågorna i stället.

Lönnar i guld, ekar i brons

  Därför att vi pratat mycket om The Big Five. Hittills har vi mest pratat om förmågan att hantera information och procedurer samt kommunikationsförmågan. Nästa vecka ska vi fortsätta med de övriga: begreppsförmågan, analysförmågan och den metakognitiva förmågan. Vi har kommit in på dem också men inte lika ingående.

Mera guld och brons

 Eleverna har fått självskatta sig utifrån The Big Five. Veckan som kommer ska var och en välja ut några förmågor som de vill utveckla. Sen ska vi fundera på i vilka ämnen vi kan träna och hur vi ska göra det. När vi pratat om t ex förmågan att kommunicera, upptäckte de att den kan man öva i så gott som alla ämnen. Det finns alltså många olika sätt att träna på. Det ska verkligen bli spännande med höstens utvecklingssamtal.

Gamla ekstockar med sina gröna mosstäcken

 Vid betygskonferensen i Växjö betonades att eleverna skulle få visa sina förmågor på det sätt som passade var och en bäst. Därför måste vi variera vårt arbetssätt och våra bedömningsmetoder. Det håller jag verkligen med om. Vi kan inte bara använda oss av skriftliga prov, men inte heller enbart muntliga redovisningar. Den elev som känner sig obekväm med det ena sättet ska kunna få bli bedömd på ett annat sätt. Det betyder inte att de alltid ska slippa t ex redovisa inför klassen. Det behöver de också träna på. Men när vi bedömer deras förmågor, ska vi göra det på ett sätt, som de är bekväma med så att de får chansen att verkligen visa vad de kan. Det är inte deras personlighet vi ska bedöma utan deras kunskaper, betonades också i Växjö.

Så många färger det finns

 Ibland drar vi igång olika projekt utan att riktigt veta var det ska landa. I femman har jag startat ett projekt i engelska som utvecklades till att omfatta även bild som inte jag har i klassen. Det är kul när man kan jobba ämnesövergripande och tillsammans med andra kollegor. Vi jobbar med temat Ghost Stories. Vi har tittat på film och läst spökhistorier. Ni skriver de egna spökhistorier tillsammans i mindre grupper. Slutprodukten ska bli en film i Photostory. Vi har gjort ett filmmanus på engelskan. På bilden ska de göra bilder som vi ska fotografera av. Just nu pågår ett intensivt skrivande. I fredags skulle bildskapandet börja och jag har inte hört hur det gick än. Sedan ska berättartext och repliker läggas på liksom musik. Det är kul att göra sådana här projekt ibland, men när man håller på, kan man ibland undra om man tagit sig vatten över huvudet. Åtta filmer ska det bli till slut.

Bakelsebottnarna är klara

 Festförberedelsena fortskrider. I fredags var jag hos frisören. Då passade jag också på att beställa tårtor. Det blir en tårta på torsdag i skolan och två tårtor som ska hämtas på lördag. Det är inte billigt att köpa tårtor, men jag betalar gärna för att slippa baka själv. Det räcker med det andra. Idag bakade jag några sorter att ha i frysen ifall det kommer några på besök. Det blev mandelbottnar till bakelser. Krämen som ska vara på bottnarna kunde jag inte göra klar då det fattades grädde i kylskåpet. Den hade gått åt till något annat. Jag får inhandlar ny grädde imorgon. I stället gjorde jag några kolasnittar som också är bra att ha till hands. Sen gick luften ur mig. Det fick räcka för nu. Maken har ju bakat bullar tidigare i veckan.

Kolasnittarna likaså

Betyg i Växjö

Skolverkets betygskonferens

 Det är segt nu när klockan ringer på morgonen. Jag öppnar ögonen och rummet är fortfarande kolmörkt. Vill det sig illa hör jag regnet smattra på fönstret. Jag vill helst krypa ner under täcket och sova vidare. I stället tänder jag lampan och försöker komma upp till ytan. Idag steg jag upp lite tidigare än vanligt för att hinna hela programmet innan jag måste åka. Med frukost i magen och lite frisk luft från hundrundan i lungorna gav jag mig av mot Värnamo. Därifrån skulle buss avgå till Växjö och Skolverkets betygskonferens.

När vi kom fram, visade det sig att vi skulle till Konserthuset trots allt. Adressen på biljetten var en annan, men de hade väl ändrat lokal. Min kollega åkte bil hemifrån sitt och gick förstås till den andra adressen. Hon fick fråga sig fram. Till slut var vi alla på plats. Konferensen var bra. Det brukar vara bra när Skolverket håller i det. Det var fyra föreläsare med lärarbakgrund som höll i dagen tillsammans med en informatör. Det bästa med den information vi fick om betyg och bedömning i årskurs 6 var att den var tydlig och strukturerad. Vi blev nog lite klokare efter den här dagen.

Lärarjobbet har ju förändrats en hel del inte minst genom den senaste läroplanen även om förändringen börjat tidigare. Gradvis har innehållet i vår arbetsdag mer och mer förskjutits mot ett ständigt bedömande och dokumenterande. Många lärare känner att det blir mindre och mindre tid för undervisning och mer och mer administration. Kanske analyserar vi sönder både elever och verksamhet och har inte tid att bygga de relationer som också behövs för att kunna utveckla både det och det andra.

Fikapaus

Vi fick sms:a frågor, som de svarade på under dagen. Oftast fick vi raka och tydliga svar. Det enda vi inte fick svar på var hur vi ska få tid för allt detta som rör bedömning och betyg. De menade att de inte fick säga något om detta därför att det var huvudmannens område, alltså kommunen i vårt fall. Det är de som ska se till så att vi har tid och resurser för detta. Från Skolverkets sida hade de förståelse för att vi hade en hög arbetsbelastning. Den andra frågan som vi egentligen inte fick svar på, eller i varje fall inte fick ett svar vi var nöjda med på, handlade om varför inte Skolverket producerar nationella matriser i alla ämnen. Nu sitter vi alla och konstruerar våra egna matriser för bedömning. Vi fick veta att det skulle ta för lång tid. Mumlet i salen handlade då mest om att det måste väl ta för lång tid för oss också då. Vi har inte heller tid med detta.

Det mesta som sades var dock bra och gav många tankar och reflektioner som vi nu skulle behöva få tid att bearbeta tillsammans på skolan. Så blir det förmodligen inte. Redan imorgon eftermiddag ska vi samlas och diskutera något annat. Då ska vi prata om kvalitet och värderingar.

Innehållet i konferensen var i alla fall bra. Det fanns några andra bitar som jag tyckte mindre om. Jag avskyr sådana här storsamlingar. Föreläsningarna går bra. Vi både såg och hörde tydligt. Men det är pauserna emellan som är så fruktansvärt jobbiga. Det var fika med fralla vid registreringen, fruktpaus på förmiddagen, lunch och eftermiddagskaffe. Allt serverades i den stora foajén i Konserthuset. Den lokalen är inte gjord för att husera så många pladdrande lärare på en gång. Sorlet var öronbedövande. Jag får nästan panik. Redan efter första frallan, mådde jag dåligt av ljudnivån. Frukten hämtade jag och sedan tog jag mig tillbaka till föreläsnngssalen igen. Där var det betydligt tystare. Vid lunchen valde min kollega och jag att inte äta gratismaten. Vi gick till en salladsbar där vi åt en god salladsbuffé i lugn och ro trots lunchrusningen i Växjö. Det kostade mig 89 kr men det var det värt. Fikat tog vi med oss och gick ut efter att ha blivit avvisade från en lite mindre lokal.

Det finns säkert ett värde i att samla så många lärare på ett ställe. Men alla klarar inte det lika bra. Det är förstås likadant för våra elever. Vi har allt fler som inte klarar av att arbeta i den stora gruppen. Hos oss verkar inte elevantalet i klasserna minska. Jag förstås dessa elever som har svårt att koncentrera sig när det är många människor runt omkring dem. Hur vi ska lösa detta på våra skolor vet jag inte. Vi har de elever vi har och de lokaler vi har. Så länge dessa inte anpassas till varandra får vi leva med situationen. När det gäller Skolverkets konferenser däremot har jag ett förslag på lösning. Sänd konferenserna via podcast. Då kan arbetslag sitta tillsammans och titta på sändningen. Det behövs inga resor och andra kringarrangemang. Delaktigheten behöver inte bli mindre. Sms-frågor funkar även hemifrån, om man följer sändningen live. jag tror fler skulle kunna delta dessutom. Vi var lite förvånade över att inte fler var med från vår kommun. Idag finns det många nya sätt at sprida information och vi behöver inte alla vara på samma ställe för att kunna mötas.

Kallt, blött och blåsigt - men kul i Växjö

Den stora stenen och den lilla tallen på toppen

 När jag vaknade, såg jag genom sovrumsfönstret att det vräkte ner vatten från ovan. Det var ju utlovat, men man kan ju alltid hoppas på annat. Idag hade Katrin och jag bestämt att vi skulle åka till Växjö och geocacha. Dagen är nämligen utsedd till Internationella Earth Cache-dagen och då måste man ju försöka logga en sådan gömma. Egentligen hade jag tänkt åka till Jönköping, men där fanns bara en ologgad och det var den vid Dumme Mosse. Vi kände inte riktigt för att plaska runt på en mosse, så därför drog vi till Växjö i stället.

Bautastenen och jag

 På väg till Flyttblocket, som vi tänkte logga, stannar vi för att logga en vanlig cache. Då kommer en annan cachare och hjälper till. Det var Benlin  och han hittade gömman finurligt gömd. Medan vi letar kommer en bil från Earth Cache-hållet. Det visade sig vara LabolinaM som varit där och loggat den redan. Det är alltid trevligt att träffa på andra geocachare och kanske hjälpas åt att hitta gömmorna.

Genom sprickan

 Flyttblocker var stort och riktigt häftigt. Vi fotograferade varandra för att kunna lägga ut ett foto i loggen. Sen fick vi försöka hitta svaren på frågorna. Stenblocket hade en spricka uppifrån och ända ner. Ena uppgiften var att kika genom sprickan och försöka se hur många fönster man kunde se på andra sidan. Inte helt lätt i regnvädret som ni ser. Tur att vi hade bättre ögon än kameran. Vi skulle också försöka räkna ut hur högt stenblocket var. Katrin fick ställa sig vid stenen och jag gick en bit bort och syftade med min lilla svarta bok. På så sätt kunde vi räkna ut höjden. De andra frågorna hade vi redan googlat fram svaren till. Hemma igen kunde vi skicka in våra svar till cacheägaren och snabbt få ett godkännande av våra loggar. Earth Cacher har ju ingen riktig burk utan är en virtuell cache. De är i alla fall roligt, tycker jag, och man får lära sig nya saker om vår jord.

Utsikt över Helgasjön

 Flyttblocket låg alldeles nere vid stranden av Helgasjön. Himlen hängde grå över vattnet. Det regnade inte medan vi var vid stenen, men till och från under hela dagen.

Fikapaus

 Efter några lyckade loggningar blev vi hungriga och tänkte hitta någonstans att fika. Vi åkte till Evedal för där fanns också ett antal gömmor att leta upp. Men först skulle vi fika, trodde jag. Vi hittade ett bord med bänkar och jag började plocka fram mina äggmackor och mitt kaffe. Katrin besökte buskaget i närheten och efter några minuter viftar hon med en plastburk och ropar: "Här är den!" Så kan det gå. Det smakade i alla fall gott med fika och sen orkade vi gå vidare.

Här är den!

 Det fanns flera cacher i området. En del var filmburkar med magnet, andra var små plastlådor med diverse innehåll, alltså precis som cacher brukar se ut.

Brunnen i Evedal

 Vi gick förbi Evedals gamla brunn. Förrdrack man tydligen brunn här. Vi kunde nästan se hur damerna strosade runt i sina långa klänningar med volanger och med ett paraply i händerna. Herrarna hade mustasch och spatserkäpp. Det var andra tider det. Idag mötte vi inte en enda människa här. Vi kunde leta gömmor i lugn och ro.

Regn och blåst vid piren

 Det blåste en del när vi kom ner till bryggan. Som tur var hittade jag den lilla burken med en gång. Det var en enkel gömma som syntes om man visste var man skulle titta.

Inget räddningspådrag idag?

 På andra sidan udden hittade vi räddningsstationens båtar. Det verkade inte bli någon utryckning idag. Det såg tomt och öde ut. På somrarna skulle det nog vara betydligt svårare att leta ostört. Vi fortsatte till nästa gömma, som nästan hamnat under en stor rishög, men bara nästan.

Lönn och lärk

 På väg till ännu en gömma passerade vi en liten skog av lärkträd. De hade sina barr kvar ännu. Det är vackra träd, tycker jag. Vid en av gömmorna hade vi lite svårt att få tag på burken. Vi såg var den var men nådde inte riktigt upp. Då genade vi över en grusplan tillbaka till bilen för att hämta den. I bilen hade jag ett egentillverkat redskap som kom till användning igen. Jag gjorde det en gång i Hyltebruk när jag inte nådde upp. Det tillverkades av en gammal tältpinne och ett grönt plaströr som låg i bagaget och srkäpade. Lite svart eltejp från akutväska och vips sa hade jag ett användbart redskap.

Snabbmat - ser ni fartränderna?

 Man blir hungrig av att geocacha. Så sedan var det dags att uppsöka ett matställe. Det blev ett av de snabbare. Maten slukades snabbt. Det var skönt att komma in under tak och innanför väggar. Det regnade rejält ibland och kläderna ångade i bilvärmen så att bilrutorna immade igen.

Utsikt från en cache

 Förutom ett antal traditionella geocacher så hittade vi också några Mysteriecacher. Jag hade löst dem hemma och nu behövde vi bara leta reda på burken och logga cachen. Det finns gott om sådana i Växjö. Jag har löst ett stort antal, men idag blev det bara tre loggade plus en challenge cache. Den fick man bara logga om man hittat minst 250 gömmor. Det har vi klarat av med råge, drygt fem gånger om. Sen drog vi oss hemåt. Det blev en loggning till utanför Alvesta, men sen var vi nöjda med vår dag. Jag kom hem vid sjutiden. Det blir säkert fler vändor till Växjö. Vi tänker åka dit på event också. Först är det en Flashmob 2012-12-12 kl. 12:12:12 på Stora Torget. Några dagar senare är det Lucia Event. Det har vi hört mycket positivt om, så vi ser fram emot detta.

Lena, jubilaren

Helgen har varit fulltecknad. Igår firade en av mina gamla vänner ända från gymnasietiden sin 60-årsdag. Hon bjöd på kaffe med hembakade kakor och bullar. Allt hade hon bakat själv. Dessutom blev det ostkaka med grädde, jordgubbar och blåbär. Åtta stycken ostkakor hade hon gjort. Makalöst!

Kören underhåller gästerna

 Hon och hennes man leder kören i Missionskyrkan i Anderstorp. Kören bjöd på underhållning. De sjöng för oss och för Lena, men vi fick också vara med i allsången och sjunga härliga visor och psalmer. lenas dotter är florist och hade gjort underbara buketter till borden. På fotot är färgerna alldeles för bleka. I verkligheten var de mustigt orangeröda i tonen.

Höstdekorerat av Elin

Efter kalaset åkte jag direkt till våran kyrka. Då pågick en församlingsafton. När jag kom var det dags för fika, men jag avstod efter alla kakor och ostkakan. Vi kom hem lagom till sista låten i Körslaget. Team Putte sjöng ur Fantomen på Operan. Det är min favoritkör och tack och lov gick de till final mot Team Hoffsten, som också är väldigt bra. Men jag hejar på smålänningarna.

Höstdagar

Hundrundan i höstfärger

 När solen skiner blir man glad och pigg. Det har varit några glada dagar den här veckan. Även om jag fått skrapa bilrutan på morgonen de två senaste dagarna, så blir det soligt och varmt mitt på dagen. Då är hösten som bäst och det gäller att ta vara på den.

Eftermiddagspromenad

 Idag var det extra lång jobbar dag. Först hade vi alla vanliga lektioner. Förutom att vi hade författarbesök i klasserna. Det var Kerstin Lundberg Hahn som vi fick träffa. Det blev en mycket trevlig bekantskap. Eleverna ställde bra frågor och hon berättade om sitt författarskap.

Sol på höstlöv

Eftermiddagen ägnades sen åt ett antal olika möten. Först ut var klassgenomgång med EHT och en kort planering med några kollegor. Sen åkte jag hem en snabbis och gick ut en liten runda med hunden. Det var då jag njöt av höstsolen. Men skolan kallade mig tillbaka för mer planering, utvecklingssamtal för en elev med åtgärdsprogram och till sist konferens med alla pedagoger på skolan. Vi slutade inte förrän kvart över sex. Så det blev en riktigt lång dag. Ändå finns det jobb med hem i väskan. Fast jag kanske struntar i det ikväll. 

Info vid Naturum

I tisdags slutade jag mycket tidigare. Det är min korta arbetsdag. Då brukar jag ibland åka en liten runda och kanske gå en promenad med hunden på en annan plats än där vi brukar gå. Vi åkte till Store Mosse. Jag hade en del att kolla upp inför min fest om ett par veckor. Sen är det alltid roligt att besöka mossen.

Transtigen

Vägvisare

Jag har bokat in mig på Naturum vid Store Mosse. Där ska jag fira min 60-årsdag med släkt och vänner. Det blir lunchbuffé som gästerna får lämna sina bidrag till om de vill. Sen blir det guidad visning på Naturum, kanske en liten promenad och därpå kaffe och tårta. Så är planerna i alla fall.

Grillplatsen

Efter den första festen blir det ytterligare firande. Då tänder vi en brasa vid grillplatsen. Dit är är alla geocachare välkomna på ett grillevent vid femtiden. Jag ska bjuda på korv med bröd och lite mingel. Eventet publicerades igår. Än är vi bara två deltagare, men förhoppningsvis kommer det några fler.

Kittlakull

När jag kollat grillplatsen, fortsatte vi till några andra trevliga och lättillgängliga platser vid mossen. Takko klättra glatt uppför trappan vid järnvägsbron i Kittlakull. Solen sken över mossen och utsikten var fantastisk denna höstdag. Man blir upplyft av sådana naturupplevelser. Det kan man leva länge på.

Utsikt från bron