Träffsäkert möte

Vad är det i kassen?

 Klockan ringer. Det är dags att stiga upp, men varken kropp eller knopp vill vara med. Knoppen är trött och kroppen är öm. Varje rörelse innebär smärta i form av ett hugg i sidan. Det måste vara ett revben som är knäckt. Inte vet jag när jag gjorde det, men förmodligen har jag hostat av det.

Så började min dag. De senaste två veckorna har jag förutom hostan också haft ont i sidan emellanåt. Men idag eskalerade smärtan. Jag rörde mig stelt som en robot för varje förändring gjorde ont. jag kunde knappt nudda vid min vänstra sida för den ömmade så. Värst var det att sätta sig i bilen och att ta sig ur densamma. Varje lektion var en pärs. jag trodde knappt att jag skulle kunna köra till Jönköping i eftermiddag, men det gick. Så länge jag bara kunde gasa och ratta gick det bra. Anledningen till resan var ett inbokat besök hos en homeopat.

I lördags blev jag rekommenderad att pröva ett besök hos homeopaten i Jönköping. Mina goda vänner hade blivit hjälpta av honom. Jag tänkte: Varför inte? Skolmedicinen verkar inte kunna få bukt med förkylningen och den elaka slemhostan. Jag är så trött på att hosta tills jag kiknar eller klöks. Jag känner dessutom flera som gått till en homeopat och blivit bättre av örtmedicinerna som han rekommenderat. I måndags ringde jag och bokade en tid tills idag.

Ett besök hos homeopaten är väldigt annorlunda mot ett läkarbesök. Jag behövde inte berätta om mina besvär. Han tog fram ett förstoringsglas och tittade på mina ögon genom det. Sedan började han berätta om mina krämpor. Han var kusligt träffsäker. Jag hade inte hostat på en stund så han kunde inte ha förstått det besväret genom att höra mig hosta. Ändå prickade han in att jag under en längre tid haft segt slem i luftvägarna som jag inte kunde hosta upp. Han såg svullnaden i näsan och bihålorna. Det berodde inte på någon allergi, men jag var extra känslig och mottaglig för förkylningar. Dessutom kunde han beskriva precis hur mina problem med magen yttrade sig. Spännande att man kan se det i ögonen. Han såg också att jag hade spänningar i musklerna i axlar och nacke, men det ar inte så besvärande. Just idag var jag säkert spänd och stel p g a smärtan i sidan. När han konstaterat problemen, kunde han plocka fram örtmediciner som skulle kunna hjälpa mig att bli bra igen. Tyvärr kunde han inte behandla både magen och luftvägarna samtidigt. Så jag fick välja vilket vi skulle börja med. Jag valde att försöka bli av med hostan först för den är jobbigast just nu. Det kommer säkert att ta tid, men hjälper det så var det värt resan. Inte var det heller dyrare än mina besök hos läkaren och apoteket.

Fjärilslavendel

Efter besöket på Hälsokliniken åkte jag till A6. Jag hade några små önskemål på min inköpslista. Ett av dem hittade jag men inte det andra. Jag gick runt ett tag och kollade i affärerna. Sedan tog jag en fika. I blomsteraffären hittade jag fjärilslavendeln som bara ropade på mig. Den ska jag ge bort imorgon, men ikväll får jag njuta av den.

Det regnade hela vägen hem men E4:an är ju rak och fin. Jag susade enkelt förbi alla långtradarna. Vid Bredasten svängde jag in till Biltema. Det var första besöket i den nyöppnade butiken. nya torkarblad till bilen inhandlades, vilket hade behövts för länge sen, men nu är det gjort i alla fall.

När jag kom hem var jag trött, men det brydde sig inte hunden om. Han blev överlycklig som vanligt och ville genast ut på promenad. Maken jobbade sena passet och väntades inte hem förrän halv elva. Det fick bli en hundrunda i alla fall. Sen orkade jag inte så mycket mer. Det är skönt att det är fredag imorgon ochsen börjar helgen. Då kan vi ta det lilla lugna.

Slapp söndag

Våren försöker hela tiden överlista vintern, men idag har det varit "rööset" som man säger här i Småland. Man fryser hur mycket man än eldar. Vid morgonpromenaden började snöflingor dala. Det blev lite vitt på grusvägen till och med, men det försvann som tur var igen. För en stund sedan kikade jag  genom dörren och då var de där igen, snöflingorna. Ajajaj, ska de aldrig ge sig. Man vill ju gärna inhandla penséer och andra vårblommor och plantera dem i krukorna utanför. Men än är det lite för kallt tycker jag. Jag plockade i alla fall in några snödroppar och satte i mammas gamla femtiotalsvas från Rörstrand.

Bofinkarna har kommit. Idag lyfte en jättestor flock när jag körde förbi. Men än har jag inte sett några tranor här nere på ängarna. De brukar återvända varje år och komma spatserande som för att visa upp sig. Jag tror att de finns här för jag har hört ljuden ute från mossen. De hörs tydligt och på långt avstånd. Tranorna är annars ett säkert vårtecken. Jag såg några i min hemby, när sonen och jag besökte min mamma i torsdags. Men här väntar vi ännu på dem.

Pojkarna har återvänt till sina avlägsna destinationer. Storebror åkte igår eftermiddag tillbaka till Malmö. Lillebror, som är den längste av dem, åkte redan i torsdags till Karlskrona. Det var roligt att ha dem hemma ett tag men tråkigt när de åker. Det är tur att telefonerna finns så man åtminstone kan höra deras röster ibland.

Maken har jobbat hela helgen, men igår kväll va vi bortbjudna till goda vänner  i Anderstorp. Min gamla gymnasiekamrat bor där sedan många år. Vi har brukat träffas lite då och då båda familjerna. Nu har de börjat umgås med ett annat par som vi känner, en f.d. jobbarkompis till maken och hans fru. Det var dem vi var bjudna till igår. Det blev god mat och glada skratt.

Idag har jag inte gjort så mycket. Jag hoppade över gudstjänsten. Det är inte så roligt att gå när man hostar hela tiden. Jag tittade lite på TV-gudstjänsten. Sedan lagade jag soppa. maken vill gärna ha mat när han kommer hem framåt kvällen. Han äter mackor hela dagen. Till efterrätt blev det våfflor med grädde och hjortronsylt. Mums! Och matlådan är fixad till morgondagen.

I skolan fortsätter vi att jobba för fullt. Lektionerna avlöser varandra med avbrott för lite teaterbesök.   Femmorna ska göra nationella prov. Egentligen är har ju proven flyttats till sexan så de skulle inte behöva göra dem. Men påbud har utgått från kejs... förlåt, skolchefen, att vi ska genomföra dem i alla fall i år också. Det kan ju i och för sig vara bra som träning så att eleverna blir vana vid dem.Det är tre veckor kvar till påsklovet. De kommer att försvinna  snabbt och efter påsk brukar livet accelerera till överljudsfart. Det är daäför jag tänker luta mig tillbaka och inte rätta matteläxorna och känguruproven ikväll. Det tar jag en annan dag. Jag ska njuta av nuet och fixa mig en kopp te.

Tillbaka till våren

 När jag åkte i måndags eftermiddag låg snön kvar på marken därhemma. Igår kväll kom jag hem, klev ur bilen och upptäckte att snön var borta och att det var så mörkt ute. Idag var det riktigt skönt att gå på promenad med hunden förutom att det blåste rejält. Blåste gjorde det när jag åkte från Stockholm också. Det var stora vågor på Strömmen.

 Efter skolan och hundpromenad tog jag en runda i trädgården för att se hur långt våren kommit. Snödropparna hade blivit större och fler, de första krokusarna hade tittat upp i gräsmattan. många andra lökväxter börjar skicka upp sina blad. Rådjuren har varit framme och beskurit en del växter. även om de passar på att gödsla dem också blir jag inte så glad att se deras knips.

 Som ni kanske sett åkte jag till Stockholm i måndags eftermiddag. jag kom upp vid halvniotiden och checkade in på Radisson mittemot centralstationen. På morgonen sken solen på välbekanta byggnader. jag åt en hotellfrukost som erbjöd allt innan jag tog tunnelbanan och sedan bussen till nästa anhalt.

Kursen var förlagd till Farsta Strand. Det var första delen av utbildningen till NTA-utbildare i matematik. Jag är ju redan utbildare för NO/Teknik-teman, men för att kunna hålla kurser i Mönster och algebra, som det nya matematiktemat heter, måste jag gå ytterligare en utbildning. Vi var ca 17 personer, några kände jag igen sedan tidigare. Vi hade intressanta diskussioner och föreläsningar bl a med Per Berggren, som varit med och utvecklat temat, varvat med mycket mat. Algebra är ju ett område i det centrala innehållet i kursplanen för matematik. Många tycker det är ett svårt område och hoppar över det. Det kan vi inte göra längre. Algebra finns med redan från år 1-3. med hjälp av uppdragen i temat kan man säkert lättare börja så tidigt. Samtidigt kan man arbeta med samma uppdrag ända upp i år 9 genom att fortsätta med olika representationsformer som ord, tal och formler. En sån här kurs är alltid intensiv och man blir ganska trött. Vi bodde på samma ställe och jag gick och lade mig ganska tidigt.

Nästa morgon blev det ny hotellfrukost, okay men inte samma standard som den tidigare, utcheckning och fortsatta diskussioner och föreläsningar. Vid fyratiden slutade vi och tog pendeltåget tillbaka till centralen. Där skildes vi och åkte åt olika håll. Mitt tåg gick strax efter fem och i Alvesta väntade bilen på parkeringen. Jag var hemma efter halv tio någon gång. Pojkarna var kvar hemma så jag fick träffa dem båda igen innan den yngste sonen skulle resa. I eftermiddag tog han tåget tillbaka till Karlskrona. Den äldste sonen är kvar några dagar till.

Jag besväras fortfarande av mina jobbiga hosta. Idag fick jag pausa i genomgångarna ibland. Det kan inte vara kul varken för elever eller kollegor att behöva höra mig hosta så där. Ibland hostar jag tills jag klöks. Antibiotikakuren avslutas idag, men än finns problemen kvar. Trött blir jag också. Det blir nog en tidig kväll idag också. Imorgon ska sonen och jag hälsa på den äldre generationen. Vi ska åka ut till Kolvarp till min mamma. Men det blir efter skolans slut.

Nytt rum - ny kunskap

Checkat ut. Checkat in på nytt hotell. Intressanta diskussioner om mönster och algebra. Mycket mat. Snart dags för middag.

Stockholm

Mitt hem i natt. Radisson hotell. Är på väg till en kurs i matematik. Natti natti. Trött efter tågresan.

Detektivarbete och familjemys

Snö på taken

 Flera decimeter snö var inte vad vi ville ha nu. Nu vill vi ha sol och plusgrader, snödroppar och flyttfåglar. Igår var det varken sol eller plus, åtminstone inte på morgonen. Pulsa i snö fick jag göra fram till bilen. Idag var det däremot både sol och plusgrader. Så det blev till att plaska i snömodd.

Snön har rasat

Hela fredagen fick jag ägna åt mindre roliga uppgifter. På torsdagskvällen ringde en av mina kollegor och bad om hjälp. En förälder hade ringt till henne och berättat att hon fanns på Facebook med ett mindre trevligt mellannamn. Någon hade lagt upp ett konto i hennes namn. Hon har varken Facebook eller Internet hemma och kunde inte se själv. Jag försökte hitta profilen. Med hjälp av föräldern kunde vi göra skärmdump av den falska profilen. Sedan fick vi ägna hela fredagen åt att kontakta våra chefer och med hjälp av dem luska reda på vem som gjort detta. Vi kände oss lite som detektiver. Vi fick fram både namn och erkännande, men sådant här gör en både trött och besviken. I den här klassen har jag haft många lektioner om nettikett och kränkningar på nätet och så gör de så här. De flesta som vi pratade med visste mycket väl var gränsen går, men tydligen inte alla. Man kan visst inte prata för mycket om detta. De förstod nog inte vidden av vad de gjort. De ville vara coola och visa sig tuffa. Då gick de för långt och passerade gränsen för vad man får göra. Även om det inte var jag som drabbats, blev jag väldigt trött och orkade inte göra så mycket mer den dagen.

Idag sken solen över de snötäckta markerna. jag började med att åka till kyrkan och städa. Här hemma blev det inte så mycket städat. Maken kom hem med magsjuka igår och var inte riktigt återställd. Själv har jag suttit vid datorn och filat på min predikan som jag ska hålla imorgon. Yngste sonen ringde från Karlskrona och sa att han var på väg hemåt. Det var omtentavecka och eftersom han klarat alla tentor hade han inte så mycket han måste göra. Jag hämtade honom i Värnamo och han stannar hemma några dagar. Så ringde jag till äldste sonen i Malmö. Han hade inte heller någon för sig den här veckan. Så jag tyckte han kunde komma hem han med. Jag bokade en tågbiljett åt honom. Så imorgon kommer han också. Det är trevligt att ha alla hemma. Det blir bara så lite jag hinner umgås med dem. På måndag kväll åker jag till Stockholm på kurs och kommer inte hem förrän onsdag kväll. Å andra sidan har jag ju hundvakt ordnad och de hinner ju umgås med varandra och sin pappa.

Kursen handlar om Algebra och Mönster, ett nytt NTA-tema i matematik. Jag har provat en del av uppdragen i fyran och femman. Nu ska jag gå kursen så att jag kan utbilda andra. Det ska bli kul och passar bra ihop med vårt matteprojekt.

Fullmåne

Igår började en ny säsong med ett av mina favoritprogram i TV, Så ska det låta. Jag var orolig att det skulle bli för mycket moderna låtar och artister som jag aldrig lyssnar på nu när pianisterna är två yngre tjejer. Men så var det inte. De var jätteduktiga och det blev ett program med fullt ös. Vi kan bara se fram emot flera veckor med trevlig fredagsunderhållning. Själv sjunger jag inte så mycket nuförtiden. Jag kraxar fortfarande bara och överlåter skönsången åt andra. Nu väntar vi bara på lite mera fågelsång i buskarna.

Studiedag med blivande legendariska lärare

Hela dagen har vi studerat. Det var nämligen studiedag för oss lärare idag. Vi försökte sätta oss in i upplägget av de nya kursplanerna. Det blev bra samtal och diskussioner som säkert kommer att leda till utveckling av vår verksamhet. Våra implementeringsansvariga ledde arbetet mycket bra. De inledde med en liten jingle. Det var synd att jag inte hann filma deras dans, men jag fick den på bild i alla fall.

Implementeringsdansen

Det händer en hel del för oss lärare just nu. Det är ny läroplan med nya kursplaner. Hos oss är det dessutom ny organisation vilket innebär ny chef. Vi ska också skicka in våra examensbevis och andra papper så att vi kan bli legitimerade lärare. Vi måste nämligen vara behöriga i de ämnen vi ska sätta betyg i. Det är nästa grej vi måste sätta oss in i - betygssättning i år 6.  Snart kan vi trycka upp fina visitkort med titeln Leg. lärare.

I helgen hade vi ju besök av Alf B Svensson, leg. psykolog. Vår pastor berätta att några ungdomar som han pratade med, hade funderat över vad förkortningen leg. stod för. En av dem trodde att hon fått kläm på det. Leg. måste ju betyda legendarisk. Det kanske stämde det också. Tänk när vi blir legendariska lärare. Det lär väl inte hända mig. Jag får nog nöja mig med att bli legitimerad lärare.

Det är klart att vi har många funderingar kring de nya kursplanerna, men de flesta jag pratat med är positiva och ser fram emot att få jobba efter dem. En viktig uppgift för de som tagit fram de nya kursplanerna var att göra dem tydligare än de förra. Nytt är det centrala innehållet som är angett för varje ämne. Det ställer större krav på oss att få med alla moment. Det finns inte längre utrymme för att bara syssla med de områden vi är mest intresserade av själva. Vi konstaterade snabbt att det är mycket som ska hinnas med på den korta tid vi har eleverna i skolan. Det betyder att vi måste jobba ämnesövergripande och tematiskt. Man måste inte jobba med film bara på bildlektionerna. Det kan lika gärna ske på engelskalektionerna. Bildanalys kan ske på SOälektionerna. Vi har en spännande tid framför oss. Vi som gillar variation och gärna prövar nya saker kan se fram emot en rolig tid. Det är värre för de som ser förändringar som problem.

Studiedagen avslutades med att vi alla såg en TED-föreläsning av Sir Ken Robinson. Han gästade ju nyligen Skavlan. Han hade många träffande beskrivningar och intressanta tankar som vi tog med oss hem. För den som vill se filmen så finns den här:
Ken Robinson says schools kill creativity | Video on TED.com

Ikväll har jag dessutom varit och gratulerat en 65-åring. Församlingens ordförande fyllde år idag. Vi i styrelsen sjöng för honom och överlämnade en liten blomma. Sedan blev det både smörgåstårta och vanlig tårta med kaffe. En riktig fest blev det så här en vanlig torsdagskväll.

Dagen började med sol och slutade med snö. Nu är marken vit igen, täckt av ett tunt snölager. Våren stannar upp ett tag, men jag har hört att den kommer tillbaka med ny kraft kanske redan på lördag.

Droppar

Nu droppar det och porlar lite överallt. När jag kom hem från jobbet idag, stack jag direkt ut med hunden på en skogspromenad. Grusvägen var mjuk och fuktig men ganska isfri ända tills vi kom in i skogen. Där fick vi ta oss fram med skridskoskär på det blanka och hala istäcket. Det var inte bara jag som hade vissa problem med balansen. Även hunden halkade fram. Då önskade jag att broddarna varit med. Kanalen var fortfarande istäckt men snart kommer den att stiga över sina bräddar. Då kan vi bara passera om gummistövlarna är på. Uppe på skogsstigen var det lättare att gå. Marken var frilagd åtminstone bitvis och barrmattan var mjuk att gå på. Men sen var vi tvungna att passera isen igen på vägen tillbaka. Vi var ganska trötta när vi väl kom hem.

Hemma kollade vi förstås in hur långt våren kommit i rabatterna. Snödropparna har vuxit till sig på den senaste veckan och slagit ut sina blommor. Det är härligt att se. Snödropparna ger hopp om en varmare årstid. Vi vet att det kommer fler blommor efter dem.

Takdropp är det här och där. Jag har även näsdroppar. Snuvan och slemhostan håller i sig även om de avtar så sakteliga. Nässpray och hostmedicin är vapnen i kampen mot dem. Det jobbigaste är att rösten inte är riktigt klar. Det kan vara lite knepigt när man ska undervisa och instruera. Då är det tur att vi har en "ung vuxen" som är placerad hos oss. Idag fick han ta över och läsa halva sagan om "Country Mouse and Town Mouse" på engelskan.

Ikväll var det dags för vår gemenskapsgrupp att träffas igen. Maken jobbade men skulle komma direkt dit, men han ringde och meddelade att han glömt bort att han skulle på vägmöte så han dök inte upp hos oss. Vi andra fikade, pratade om konfliktlösning och bad tillsammans. Det var sista kapitlet i den bok vi läst och samtalat om. Ämnet kändes aktuellt och vi tyckte alla att vi trots allt var på rätt väg. Till nästa gång får vi pröva någon annan bok.

Ibland känns det som allt det goda kommer droppvis medan det mindre roliga kommer som en tsunami. Vad den senare kan åstadkomma har vi ju sett exempel på de senaste dagarna. Våra tankar går till alla drabbade i Japan. På ett ögonblick kan hela livet förändras eller raseras, ja, till och med utplånas. Det vi glömmer är att även små droppar har kraft att förändra. Det tar bara lite längre tid. Tänk bara på hur droppar kan urholka berg och stenar. Det gäller bara att ha tålamod att vänta och att upptäcka alla små droppar av godhet vi möter varje dag.

Vägvisare

Går livet bara runt i en rondell?

Den här veckan är slut, en vecka med lugn och ro. Imorgon tänker jag gå till jobbet som vanligt. Efter en veckas sjukskrivning känns det bra att komma tillbaka till det normala igen. Man får faktiskt inte lika mycket gjort när man bara går hemma. Det kan delvis bero på att förkylningen satt ned orken, men inte bara det. Jag har en viss förmåga att skjuta upp saker om jag har gott om tid. Det blir som att köra runt flera varv i rondellen. Man kommer ingenstans.

Är vi på väg in i en återvändsgränd?

Jag har i alla fall haft mycket tid för sociala medier. Jag blir alltmer fascinerad av vilka möjligheter det finns. Dagens stora samtalsämne blad pedagoger på Twitter och andra ställen har varit Jan Björklunds debattartikel i DN. Ett citat från artikeln:  "Den under lång tid förhatliga ”katederundervisningen” måste återigen bli vanligare i svenska klassrum." Det har varit intressant att följa inläggen. Alla håller inte med Björklund som tur är. Vi vill inte ha tillbaka katedern. För min del tycker jag att den bara är i vägen. För att inte tala om de livsfarliga små podierna som den stod på.

Vilken väg ska vi ta?

Jag tror att Björklund blandar ihop begreppen. Katederundervisning är inte synonymt med lärarledd undervisning. Visst är det läraren som ska leda arbetet i klassrummet, men för det behöver vi ingen kateder. Jag minns katederundervisningen när läraren satt i sin kateder. Det var inte mycket till undervisning, mest instruktioner om vilka sidor vi skulle läsa, vilka frågor vi skulle svara på, tal vi skulle räkna. Om vi ska kunna leda och vägleda arbetet i klassrummet behöver vi ta steget bort från katedern och ställa oss mitt bland eleverna. Det är först då vi kan se dem och möta dem och deras olika behov.

Stopp, stanna upp, kolla läget - gasa på framåt, inte bakåt!

Björklund vill gärna visa vägen, men han är ingen bra vägvisare. Mikael Damberg hade en träffande beskrivning på honom i gårdagens Aftonbladet. Han beskrev honom som en man med stor backspegel och liten framruta. Det är mycket sneglande bakåt. Visst ska vi lära av det som varit, men vi måste väl framför allt titta framåt. Annars hamnar vi i diket. Mitt bland alla inlägg och tweets kan man hitta intressanta artiklar. Jag hittade en från dagens Sydsvenskan om ett positivt skolexempel. väl värd att läsa. Det exemplet sporrar nog mer än Bjöklunds ständiga klagovisor. Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus i stället. Lyft fram de goda exemplen.


På förmiddagen idag var vi på gudstjänst i Missionskyrkan. Talare var Alf B Svensson, numera pensionerad psykolog, som talade över ämnet "Våga visa vägen till en tro som bär". Han riktade sig till alla som möter barn, föräldrar, mor- och farföräldrar barn- och ungdomsledare m fl. Vi blev uppmuntrade att våga prata om vår tro med barnen och för den delen andra också. Vi är alldeles för rädda för att prata om trosfrågor i Sverige. Det uppfattas som väldigt privat. För mig är tron inte en privatsak, den är personlig med inte privat. Att vi vågar prata om tro betyder mycket, men mest betyder vårt goda exempel. Det är i vårt liv och hur vi lever det vi visar vad tron betyder för oss. Det är då vi kan bli bra vägvisare. Det han talade om finns även i en liten behändig bok på Libris.

Vårtecken och vinterväder

Snödroppen kämpar sig upp

På förmiddagen var vi ute, hunden och jag, på en skogspromenad. Jag är visserligen sjukskriven men feberfri. Så en promenad gör bara gott både för mig och hunden. Plötsligt hörde jag ett bekant ljud som jag först inte kunde lokalisera. Sen tittade jag upp och där var de - de första svanarna på väg norrut i plogformation. Vi räknade till tio stycken. Det är väl ett vårtecken om något. 

Tillbaka hemma kollade vi lite i rabatterna nära huset. För ett tag sedan såg jag att några lökar ville tränga sig upp. Nu hade de kommit lite lägre och några visade färg. Det var snödropparna som är på väg upp ur marken. Det är också ett härligt vårtecken. 

Vi återvände dock snabbt till stugvärmen för ute är det ingen värme. Solen håller sig borta. Vi gick in och fixade fika med semla. Vi hoppade över den igår när det var fettisdagen. Det fick bli idag i stället, askonsdagen till trots. Vi får klä oss i säck och strö aska en annan dag, eller vad man nu gör på en askonsdag. Jag förmodar att fastan ska börja idag. Det blev det inte här. Aptiten är inte så stor, men vi håller inte igen. Jag läste annars på Kyrkkaffebloggen om modern fasta. Fasta innebär ju att avstå från något. Alltså kan man fasta på många olika sätt. Man kan avstå från kött om man brukar äta det, eller TV-tittande, eller facebookande, eller bilkörning, eller.... Det finns hur mycket som helst för oss att avstå från. Vitsen med att avstå är att ge plats för annat viktigt i livet som att umgås med vänner, läsa en bra och uppbygglig bok, samtala med Gud m.m. Fasta ka alltså handla om att balansera livet. Det är nyttigt att göra det ibland. Själv avstår jag, som ni förstår, just nu från att jobba.

Snöflingorna yr i luften

Säg den glädje som varar. Under eftermiddagen börjar det först att regna. Sedan övergår det till snöflingor som yr i luften. Nu ligger det ett tunt lager snö på marken. Det ser ut som om marken likt semlan har fått lite florsockergarnering.

Inomhusvår i alla fall

Här inne är det vår i alla fall. Tulpanerna på bordet påminner om våren. För några veckor sedan satte jag in ett fång björkris. Nu har de små gröna bladen börjat slå ut. Den finns där inne i knopparna - våren. Trots alla bakslag så kämpar den på. Ibland får vi också kämpa med svårigheter som aldrig tycks ta slut. Det kommer hela tiden nya bakslag. Den här förkylningen jag drabbats av nu är ett sådant bakslag för mig. Ska jag aldrig bli frisk igen? Jag hoppas på våren och sommaren. Läkaren ringde idag och berättade att proverna var bra trots allt. Då är det väl inget allvarligt fel på mig även om jag inte har märkt någon förbättring än. Nästa "checkpoint" är på fredag. Det finns roliga saker jag missar när jag måste vara hemma, men det må vara hänt bara jag blir frisk. 

Det finns en som är glad att jag är hemma. Takko är helnöjd. När jag är trött och bara ligger på soffan och vilar, då kryper han intill mig så nära han kan. Ibland vill han nästan ligga på mig. Det är som om han förstod att jag inte är ba och vill ta hand om mig och värma mig. De är för härliga, de små djuren.

En stund senare...

Kl 16.45
Snön fortsätter att vräka ner. Nu är det vitt på marken. Det går inte att titta på TV för parabolen kan inte ta emot signalerna. Det knastrar och man ser bara pusselbitar av bilderna på skärmen. Men det är ändå dgs att göra något annat.

Kompisträdet

 I onsdags gick jag över skolgården på väg till matsalen med femmorna när jag upptäckte att min kollega var ute med sina tvåor och en praoelev och försökte klättra upp i ett träd. Det såg lite vingligt ut men när jag kom tillbaka såg jag att de hade lyckats få upp sina gröna löv. Kul tänkte jag, några som inte bara klagar på vintern utan också försöker hjälpa våren fram.

Nu handlade del väl inte så mycket om det egentligen. Förklaringen kom lite senare. En av flickorna i klassen hade varit hos några släktingar och fått en ide med sig hem. Trädet var ett kompisträd. Den som inte hade någon att vara med på rasten, kunde gå till trädet. Alla kollade om det stod någon där och kunde gå dit och fråga om han eller hon ville vara med dem. På löven hade de skrivit bra egenskaper för en kompis.

 Jag tycker det var en bra ide som många borde ta efter. Då skulle ingen behöva vara ensam och känna sig övergiven. Det kanske skulle behövas ett kompisträd på fler ställen än skolgården. Det finns många mäniskor som känner sig ensamma och utanför gemenskapen. Alla har kanske inte mod nog att fråga om man får vara med.

Vänskap är bland det vackraste som finns, men som alla relationer kan det också vara det svåraste som finns. Om det ska funka måste alla hjälpas åt och ta ansvar för varandra. Jag hoppas att den egofokusering som varit rådande i samhället ett bra tag ska ge plats för ett gemensamhetstänkande. Ingen klarar sig själv. Vi behöver varandra.

"Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem." (Luk 6:31)

Blixtvisit Malmö

Fest i butiken

Maken jobbar hela helgen. Vad gör man då? Jag skulle kunna sitta hemma och sticka lite medan jag hostar och snörvlar. Förkylningen har blommat ut ordentligt. Fast det skulle vara ganska tråkigt även om solen skiner och det känns som om våren är i faggorna.

Svågern med blivande kunder?

I stället blev det en blixtvisit i Malmö. Min svåger öppnade sin butik i Bjärred idag. Vi var välkomna på invigningsfest. Eftersom min andra syster och systerson tänkte ta en tur dit så passade jag på att följa med. Vi åkte inte förrän vid tolvsnåret så jag hann gå en runda med hunden och ta det lite lugnt på förmiddagen. Jag handlade en liten present i blomsteraffären här hemma och packade ner kamera, näsdukar och halstabletter m.m. i väskan. Vi möttes vid Bredasten och fortsatte mot Malmö med ett litet mat- och godisstopp vid Skåneporten i Örkelljunga.

Förfriskningar

 På vägen ringde sonen och vi lovade att plocka upp honom innan vi åkte till butiken. Han har varit med och ställt iordning inför invigningsfesten. Det är mycket som måste göras. Vi kom fram i god tid och fick hjälpa till att duka fram förfriskningar. Sonen och jag fick ta en promenad bort till ICA-affären för att komplettera kexförrådet. När vi kom tillbaka var det fullt med folk i butiken.

Några av alla blommor till butiken

 De hade haft öppet tidigare på dagen och några äldre damen, berättade syrran, hade hängt på låset. Det var säkert 50 personer som kom för att boka tid och titta ut glasögonbågar de tre timmar de hade öppet. På eftermiddagen var det inbjudna gäster som firade. Många fantastiska blomsterarrangemang trängdes i fönstren.

Våren flyttar in

I Malmö var det vårkänslor, solen sken, snön var borta, men det blåste ordentligt. På promenaden till affären gick vi förbi en trädgård där snödroppar och vintergäck tittat fram ur vintersömnen. Snart kommer våren på allvar. Vi längtar efter att de varma vårvindarna ska svepa upp över landet. De kommer, de kommer...

Ett sovande får flyttar in i butiken

Vår present ar en liten vit lykta för värmeljus med texten Welcome på det runda glaset. Dessutom lämnade jag kvar ett sovande får som kan bo i butiken. Det kanske kommer något barn som vill leka med det. 

Det blev en snabbvisit för efter några timmars mingel var det dags att vända bilen mot Småland igen. Solen gick ner över Öresund och färgade himlen rosa. Det var mörkt när vi kom till de småländska skogarna. Syrran körde, det vill hon helst göra, så jag kunde sitta där bak och slumra lite mellan hostattackerna. 

Maken var hemma, när jag återvände till hemmets lugna vrå. Det var roligt att åka på blixtvisit i Malmö och träffa sonen och alla andra, men det var skönt att komma hem också. En kopp te och lite medikamenter, sedan är det dags för sängen. Förhoppningsvis får jag sova några timmar och slipper hosta mig genom natten.

Massfrånvaro och 40 dagar

Den här veckan har vi drabbats av massfrånvaro i skolan. Idag var 50 av skolans 184 elever sjuka. De har feber och är förkylda. En del har fått gå hem för att de spytt eller mått illa. Hårdast drabbade är nog sexorna där mer än en tredjedel var frånvarande idag. Det kändes som halvklass.

Själv har jag också åkt på något virus förmodligen. Jag har ingen feber men är snörvlig och hostan har kommit tillbaka. Dessutom har jag haft en jobbig huvudvärk i flera dagar. Trodde kanske att den berodde på bristen på kaffe. Jag har undvikit den drycken ett par dagar eftersom min gamla magkatarr också vill hälsa på igen. Men nu börjar jag tro att det är förkylningen i stället. Och inte hjälper det att ta huvudvärkstabletter.

Nu hoppas vi väl inte att detta ska vara i 40 dagar. Den delen av rubriken hänger ihop med att vår 40 dagarssatsning i missionskyrkan startade ikväll. Temat är 40 dagar i Jesu fotspår. Vi ska lära oss mer om Jesus och läsa om människors möten med honom så som de berättas om i evangelierna. Som vanligt har vi gjort en egen andaktsbok. Vi har läst om personer i bibeln som mötte Jesus och skrivit ner våra tankar. I år är det inte bara enskilda skribenter. Våra scoutpatruller och gemenskapsgrupper har också bidragit med texter. Det var kul att läsa och prata om bibeltexterna tillsammans med andra.

Det var i sista minuten vi fick andaktsboken klar. Vi brukar lämna in den för kopiering men då måste originalet vara klart en vecka innan. Den här gången fick jag inte in det sista bidraget förrän igår morse. Så igår kväll fick vi fixa kopiering och spiralbindning själva. Vi gjorde inte så många exemplar, bara så att vi kunde dela ut tll de som kom till första samlingen ikväll. Sedan får vi lämna in den för kopiering så att fler kan få boken.

Den här veckan har vi besök av ett team ungdomar från Fackelbärarnas bibelskola i Holsbybrunn. De var har förra året också, inte samma personer, men ett annat team. De kom igår och kunde hjälpa till med andaktsboken. Ikväll var de med på samlingen. De sjöng och spelade upp ett drama om hur lärjungarna mötte Jesus. Imorgon ska de besöka skolan. Klass 5 och 6 ska få besök. På fredag är det högstadiets tur. Ungdomarna kommer från olika länder, De pratar engelska med eleverna och ordnar lekar och samarbetsövningar.

Jag hoppas verkligen att jag kan gå till skolan imorgon. Det känns inte så bra just nu, men nattens sömn kan göra skillnad.