En vänlig grönska

Klass 5 på grönbete

 Nu är vårterminen över. Det är bara vi lärare som jobbar några dagar till. Eleverna har fått sommarlov. Sista dagen innan skolavslutningen brukar vi göra en cykelutflykt eller gå någonstans för att leka och fika. Några klasser badar på forshedabadet. I år cyklade vi med klass 5 till sommarhemmet i Fänestad.

Femkamp: knyta ihop snören

 Där blev det femkamp med roliga lekar. Först fick de fyra lagen knyta ihop snörstumpar till ett så långt rep som möjligt. Sedan mätte vi och det hände att en del bitar lossnade. Då mätte vi den längsta biten.

Femkamp: Hinderbana

 Sedan blev det en hinderbana där de fick krypa i en tygtunnel, hoppa jämfota på tidningar, balansera på en trädgren och krypa igen tunneln igen.

Femkamp: Förflyttning på tidningar

 Några grenar handlade om förflyttning. Hela laget fick förflytta sig en sträcka över gräsmattan genom att gå på tidningar, men det fanns bara fem och lagen bestod av sex deltagare. Sedan skulle de förflytta vatten frå en hink till en plastburk med hjälp av varsin mugg. Lite vatten spilldes allt när de hällde det från mugg till mugg.

Lek: Norsk kurragömma/Sardinburken

 Var och en fick ta meden liten fika. Det är mysigt att sitta och fika utomhus tillsammans. Eleverna hade inga problem att få tiden att gå. De lekte dunkgömme och gjorde egna hinderbanor. Sedan föreslog någon Sardinburken eller som vi brukar kalla den Norsk kurramömma. Den är lite tvärtemot vanlig kurragömma. Alla räknar tillsammans utom en som springer och gömmer sig.

Lek: Alla har räknat klart

 Sedan försöker alla hitta den gömda personen. När någon hittat den, gömmer han eller hon som på samma ställe tätt intill som i en sardinburk. En efter en kommer de och gömmer sig där. Till slut blir det bara en kvar som letar. Det är en rolig lek och tiden går fort när man har roligt. Snart var det dags att cykla tillbaka.

Nu är de här igen, kantarellerna!

 Vid midsommartid brukar jag kunna se de första och nu är de här - de första kantarellerna. Jag vet ju var jag ska titta. De senaste åren har jag oftast hittat dem veckan innan midsommar. Än är de alldeles för små, men snart kan vi njuta av de gula delikatesserna.

Ohs bruk

 I onsdags tog jag Takko med mig och åkte en liten runda. Vi åkte förbi några cacher och kollade lite, men sen avstod vi från att leta vidare. En del gömmor har lite hög terrängranking. Man vill ju inte riskera livet för en cache. Men i Ohs bruk hittade vi Trollkarlen från Ohs.

Rusken

Vi fick leta ett tag trots att den var en 1/1 vilket kanske inte stämde riktigt. Till slut hittade jag den på det mest troliga gömstället. Det gäller att titta ordentligt.

Utsikt över Rymmens öar

 Sedan gick färden vidare på mindre vägar mot mina hemtrakter. Vi åkte fram till Högakull. Det är ett naturreservat vid Rymmens strand med vackra blomsterängar. Här kände jag mig på hemmaplan. Jag var här ganska mycket som barn då min bästa kompis i skolan bodde på Högakull. På somrarna rodde vi på sjön, på vintrarna vandrade vi ut till öarna på isen.

Högakulls blomsterängar

 På våren blommar alla tänkbara vårblommor här, men det finns många blommor nu på försommaren också. Stigen går uppe överängarna ut mot Ättestupan. Där finns det en cache, som vi letade reda på.

Sol och regn över Rymmen

 När vi gick tillbaka till parkeringen, kom det lite regnstänk. Det regnade över vissa delar av sjön och solen sken på andra delar. Vi klarade oss utan att bli alltför blöta. Sedan åkte vi hem till min mamma och pratade en stund med henne. jag kunde ju inte åka förbi utan att gå in och hälsa på.

Det var ganska kallt på torsdagen när vi hade skolavslutning. Som traditionen bjuder samlades vi på skolgården för att hissa flaggan och sjunga för alla som fyller år på sommaren. Sedan går vi efter fanbärarna till kyrkan. Eleverna sjunger och rektorn håller ta. Det var ett fint program i år. Sedan säger vi hejdå och önskar varandra en glad sommar. 

Misan-60 loggar en cache

 På eftermiddagen hade jag och Katrin stämt träff med Marie, en annan geocachare i stan. Hon ska snart flytta så jag tyckte det kunde vara kul att ses och fika tillsammans innan dess. Vi träffades vid Arken och pratade en stund om geocaching och livet i största allmänhet. Det är kul att lära känna personen bakom ett alias.

Utsikt vid Lagan

Efteråt när caféet stängde, gick vi till närmsta bron över lagan. Jag och Katrin hade redan loggat cachen där, men Marie hade inte gjort det. Så hon fick lite assistans och kunde skriva sitt alias i loggboken innan vi skildes åt.