Bakslag

Vintern slog hårt tillbaka igår och i natt. När jag kikade ut i morse var gårdsplanen helt vit. Träd och buskar dignade under snönmassornas tyngd. Det var ingen trevlig syn för oss som längtar efter vårens ankomst. Men vädret rår vi inte på och vinterna hade inte gjort klart sitt än.

Ett bakslag var det väl också för mig, när jag i morse tvingades inse att det inte skulle bli något jobbat idag. Allt var planerat, men värken satte stopp för planerna. Jag var redo att ge mig av, men jag kom inte längre än ut på trappan. Det gjorde grymt ont att bara försöka ta mig nedför den. Sen hade jag fått pulsa ner till bilen, borsta av all snö från tak och rutor, kliva i bilen, köra till skolan på snöiga vägar, kliva ur på parkeringen och stappla hela långa vägen in i skolbyggnaden. Jag insåg att efter det hade jag nog inga krafter kvar till att jobba.

Några SMS och telefonsamtal senare hade jag lämnat över ansvaret för lektionerna till min vikarie. Som tur var hade hon kommit tillbaka efter två veckors influensa. Jag kunde kura ihop mig i fåtöljen och vila medan värktabletterna fick verka. Det är tur att sonen är hemma och kan hjälpa till med både det ena och det andra. Visst funderar jag en hel del på vad det är som händer i kroppen och hur det kommer att påverka min vardag. Hela helgen vilade jag och lät de andra i familjen ta hand om det praktiska. Ändå orkade inte kroppen stå emot värken.

På förmiddagen var jag i alla fall tvungen att ge mig ut. Sonen fick följa med in till vårdcentralen i stan. Jag hade fått i uppdrag att samla kissprov under ett dygn. Nu var det dags att lämna in det och samtidigt skulle de ta ett nytt blodprov. Jag vet inte hur många rör med blod som jag lämnat den senaste tiden. När vi kom hem från stan, låg det ett brev i postlådan med en kallelse till röntgen. Om två veckor ska de röntga hela skelettet på mig.

Ute på åkern gick fem rådjur och letade efter mat under snön. De drabbas ju också av bakslaget. Då har vi trots allt lättare att fixa mat till oss. Idag blev det laxsoppa. Det var gott. Matlusten har ju inte varit så stor heller på sistone. Denna enkla soppa smakade i alla fall riktigt bra.

Nu återstår att se vad som händer. Jag har väl inte så stora förhoppningar om att kunna jobba som vanligt imorgon. Men den dagen, den sorgen.