På tur med Kniporna

På förmiddagen igår tog jag en promenad med Takko som vi brukar. Då såg vi blommande johannesört. Det är ett tecken på att det är högsommar. Dagarna går, tiden rusar iväg. Idag har det regnat så då blev det ingen längre promenad. Varken hunden eller jag ville vara ute.

Torsdagen var annars bokad för en gecachingtur med Anna-Lena och Katrin. Den har jag sett fram emot länge. Det var flera år sedan vi var ute ihop. Då loggade vi under teamnamnet Kniporna. Så blev det även den här gången. Anna-lena hämtade mig vid tiotiden. Sen plockade vi upp Katrin i stan innan vi fortsatte mot Vrigstad och Virstorpsrundan. Det är en runda med många trevliga cacher längs mindre vägar.

Det hade varnats för regn så jag packade ner regnkläderna i ryggsäcken, men de behövdes inte på hela dagen. Vi hade verkligen tur med vädret. Det blåste en hel del. Det var den enda nackdelen.

Vid vägkanten stod ett par skor. Någon hade gått hem utan skor på fötterna. Det kanske var en geocachare men det är mer troligt att det var en fiskare för det fanns en fiskesjö i närheten.

Vägkanterna blommade i många färger. Det ar otroligt vackert med alla blommor. Vi såg rästkragar, blåklockor, rödklöver och nattviol. Det var bara några arter som visade sig i all sin prakt.

Vi hittade många gömmor längs vägen, en del traddar och några mystar som vi löst. Zack är duktig på att hitta burkar om de finns på rätt nivå.

I området fanns det gott om stora flyttblock. Här måste den stora isen dumpat mycket, när den drog sig tillbaka.

Gömmorna var välgjorda med en liten rolig twist. Ibland kunde vi räkna ut vad vi letade efter med hjälp av gömmans namn, men ibland blev vi överraskade.

Vi passerade också flera fina små sjöar. Näckrosorna blommade. Zack var intresserad av vattnet men han hoppade som tur var inte i. Det hade nog varit lite kallt att bada.

Jag hittade några röda goda smultron vid vägkanten. Men det räckte inte för att tysta magen som börjat kurra. Vi loggade ett par gömmor till innan vi vände bilen och åkte in till Vrigstad. Vi åt mat vid gatuköket för där kunde vi sitta ute. Det blåste rejält så vi flyttade bordet runt hörnet för att få lite mer lä. Jag orkade förstås inte äta upp hela kebabrullen. Jag blev fort mätt.

Sen åkte vi hemåt, men vi stannade vid en gömma på en halvö i sjön. Där fanns ett vindskydd och grillplats.

Zack var mest intresserad av vattnet men han kollade medan vi letade. Vi letade en bra stund runt vindskyddet. Det var där vi nollade.

Till slut hittade Katrin den lilla burken men hon fick krypa ner på en låg nivå innan hon fick syn på den.

Det var vackert vid sjön som ligger alldeles i utkanten av Vrigstad. Det är något visst med sjöutsikt.

Det fanns bara en smal remsa land som man gick på för att ta sig ut till vindskyddet. Vi tog samma väg tillbaka.

Det blev ett stopp till för att logga en gömma. Den här gången vid Lidnäs kapell. Där hade vi en fantastisk utsikt över Hindsen.

Geoturen avslutades med ett besök hemma hos Anna-Lenas dotter och hennes familj. De flyttade dit för lite drygt ett halvår sedan. Hästarna Tindra och Buller hälsade oss välkomna.

Vi fick också träffa Konrad som tittade lite yrvaket på oss. Han undrade säkert vilka vi vad, men han kände väl igen mormor.

Morfar var också på plats. Vi blev bjudna på en jättegod jordgubbstårta för att fira att Konrad var 5 månader. Det tackade vi inte nej till.

Efter en trevlig stund med gott prat och god gemenskap var jag ganska trött. Det var dags att skjutsa hem mig efter en riktigt rolig geocachingtur. På åkern framför vårt hus stod en råbock och tittade på oss när vi kom körande. Sen skuttade han snabbt iväg. De andra lämnade av mig och vände tillbaka mot stan. Tack, vänner, för en härlig dag!

När jag vilat en bra stund och ätit lite, satte jag mig för att logga alla fynden. Det blev 14 loggade burkar och jag stannade på en lite rolig summa. Nu har jag hittat totalt 4444 cacher.

Veckan har börjat sådär

Vissa dagar orkar man allt, andra tar allt emot. Lite så har det varit i början av den här veckan. Det blev rätt många vilopauser. Så får det bli ibland. Sen kan jag kanske orka desto mer.

I måndags togs det blodprover. Det kom en vikarie från hemsjukvården och fixade det. Det visade sig vara en kille som varit elev på skolan och som nu läser till sjuksköterska. När jag sedan kollade min journal såg jag att värden var lite låga men inte katastrofala.

I söndags var det syskonträff i Kolvarp. Vi träffades på förmiddagen och började med lite fika.

Sen var det dags att jobba. Vi sorterade textilier och röjde ur skåp hemma hos mamma. Det fanns mycket i skåp och lådor. Bland annat hittade vi gamla barnkläder som mamma sytt och stickat. Själv orkade jag inte så mycket men jag kunde vara ett moraliskt stöd.

När vi blev hungriga och trötta, åt vi lunch. Det serverades goda soppor med bröd.

Efter lite mer jobb var jag ganska så trött. Vi drog hemåt. Senare på kvällen var det dags för sonen att återvända till Kalmar. Det var kul att han kom hem över helgen. Det var också roligt att träffa alla syskon.

Midsommar hos oss

Sommarmolnen seglar över oss på himlen. När jag satt på verandan och njöt av sommaren, upptäckte jag ett litet moln på en tråd. Det såg lite roligt ut. Moln kan ju ha många olika former. Idag har det varit ett lite tätare molntäcke över oss men solen har också skinit på oss. Fast det blåste lite väl kallt för att sitta ute en längre stund. 

Efter de speedade dagarna förra helgen följde förstås ett bakslag. Tröttheten infann sig som ett brev på posten dvs den kom med lite fördröjning. Det fick bli några vilodagar. Kortisontabletternas verkan avtog men cellgifternas inverkan på kroppen tilltog. Det kan vara lite jobbigt ibland men så är läget och jag får leva med det.

I torsdags kväll kom kalmarsonen hem med tåget. Den andre sonen stannade i huvudstadsregionen. Midsommarafton firades mycket enkelt. Jag orkade inte med så mycket. Det blev i alla fall matjessill, nypotatis, gräddfil och gräslök till lunch. Jag hade tänkt baka en kaka men orkade inte. Sonen fixade den i mitt ställe. Så lite senare blev det Schweizernötkaka med grädde och jordgubbar.

Idag mådde jag en aning bättre. Vi hade planerat in en liten tur till Store Mosse om jag orkade med det. Vi packade ned lite fika och åkte till parkeringen vid Andersberg. Därifrån tog vi stigen ner mot Björnakullakärret.

Det gick bra att gå genom skogen ner mot rikkärret där det brukar växa orkidéer. De blommar lite olika tider så vi hoppades att några skulle blomma nu. Tuvullen trivdes i alla fall på den fuktiga marken. Vi kunde ta oss fram torrskodda på spången.

Det fanns gott om blommande orkidéer. Jag tycker det är svårt att artbestämma dem. Det är flera som är ganska lika. Majnycklar påminde denna mest om. Vi såg även några andra sorter.

Vi fortsatte fram till den nya bron. Den var mycket stadigare än den gamla som verkligen hade gjort sitt.

Det fanns inte så mycket kvar av den gamla bron. I ån blommade både vita och gula näckrosor. Det blåste en dem från sjön.

Sen vände vi tillbaka samma väg som vi kom. Takko hade lite problem med att hålla sig på spången. Ibland hamnade han vid sidan av i det blöta. Inne i skogen bar det uppför och då fick jag lite problem. Jag blir fortfarande väldigt andfådd och hjärtat får jobba hårt när jag går uppför, men jag får ta det i min egen takt. Sonen och hunden höll mig sällskap medan maken stövlade på i sin egen takt.

Nu var vi fikasugna så vi tog bilen till Björnakullens utsiktplats. Där har man verkligen en vacker vy över den stora mossen. Några korpar höll till nere i talltopparna med de flög sina lovar över oss och ropade "korrrp" åt oss.

Det smakade gott med lite fika på denna plats. Vi satt där en bra stund och njöt av solen trots att vinden var lite kylig.

Vilken underbar pärla vi har alldeles i närheten. Store Mosse hör till mina favoritplatser. Det finns många olika ställen att besöka och alla har något vackert att visa upp.

När vi fikat klart och var nöjda med pausen, fortsatte vi över Maramö upp till Östra Rocknen. Där har jag en av mina gömmor på Store Mosse och tidigare hade de skrivit i loggarna att loggremsan var fulltecknad. Ändå har många loggat efter det. Jag gissade att någon lagt i en ny remsa. Så ar det, men jag bytte ut de gamla mot en helt ny. Dessutom fixade vi till gömman så att den återställdes nästan i ursprungsskick. Som den var nu, var den betydligt lättare än det var tänkt. Tur jag hade verktygslådan i bilen.

Sen åkte vi hemåt för att förbereda eftermiddagens grillning. Sonen tände grillen och gjorde potatissalladen medan jag fixade en tomatsallad. Jag var ganska trött efter utflykten och det var hunden också.

Köttet hade legat i en marinad sedan igår. Maken och sonen hade hittat en marinad med kaffe och lite annat. Det blev verkligen gott. Jag åt så mycket jag orkade och lite till. Sen vilade jag resten av dagen.

Speedade dagar och sömnlösa nätter

Ungdjuren i hagen verkar ta det riktigt lugnt. De står där och idisslar medan de glor på oss, när vi går förbi på vägen.

Takko kan också konsten att ta det lugnt. Efter våra promenader brukar han koppla av och sova en runda antingen på filten på verandan eller i soffan. Själv har jag varit lite mer speedad den här helgen. Det kanske beror på medicinerna jag stoppat i mig. I fredags började jag ju med tabletter med cellgifter. Samtidigt måste jag ta kortisontabletter och de sätter verkligen igång mig. Jag blir speedad på dagarna och sömnlös på nätterna. Men igår var sista dagen med tabletter så förhoppningsvis ska det bli lite lugnare resten av veckan. Jag mår i alla fall riktigt bra för tillfället. Blodpåfyllningen i fredags gjorde nog susen för orken.

I söndags kväll gav vi oss ut på en hundpromenad, Takko och jag. Vi gick längre och längre längs hundrundan. Jag kände mig stark och hunden följde snällt med. Till slut hade vi gått hela rundan. Det var ett bra tag sedan.

Ginsten blommade uppe vid Moenvägkrysset. Det blir bara fler och fler buskar för varje år. De lyser verkligen upp skogen där på tallmon.

Solen sken och kastade långa skuggor längs grusvägen. Det är så vackert när solen belyser de raka stammarna och blåbärsriset på marken.

I backen upp mot byn brukar det kunna ta emot lite på hemvägen, men den här gången var det helt okej. Jag var fortfarande inte trött och vi stretade på med god fart.

Plötsligt hajade jag till. Jag kastade en blick ut i hagen bredvid vägen och fick syn på ett gäng vita spiror som stack upp ur gräset. Det var nattvioler. Inte visste jag att vi hade orkidéer i Rannäs. Jag har aldrig sett dem där. Hur kan jag ha missat dem?

När vi fortsatte hemåt, mötte vi maken som kom emot oss på cykel. Han tyckte vi hade varit borta länge så han hade väl blivit lite orolig. Nu tog han med sig Takko och cyklade hem medan jag travade på med mina stavar efter dem. Det var en skön promenad så där på kvällskvisten.

Fotona jag tog på söndagskvällen blev lite suddiga så på måndagen tog jag med hunden på en promenad tillbaka till hagen. Solen sken på de vackra spirorna, men de doftar inte lika mycket på dagen som på kvällen.

Vid vägkanten hittade jag mogna smultron. Det är sommarlovssmaker i munnen. De var inte så många men smaken fanns där.

Idag var det dags att åka in till apoteket och hämta sprutorna som jag ska ta för att stimulera produktionen av röda blodkroppar. De fanns inte i lager så jag fick beställa dem. Jag tog med mig dem upp till Dagsjukvården så att de kunde hjälpa mig att ta den första sprutan. Sen får jag ta dem själv. En gång i veckan i tolv veckor ska jag ge mig själv en injektion. Det ska nog funka bra. Hoppas de gör nytta också.

Sen var jag hungrig. Jag behövde mat och Syltan på Vandalorum serverade pannbiff med lök den här dagen. Det lät gott. Först åkte jag förbi en av mina gömmor och ersatte en burk som försvunnit. Men sen svängde jag av mot Vandalorum. Det var gott med pannbiff och jag kunde äta upp det mesta.

När jag ändå var där kunde jag ju kolla in de nya utställningarna. Det var väl vernissage i helgen tror jag. Dessutom går jag in gratis eftersom jag tillhör Vandalorums Vänner.

Den här stolen kände jag förstås igen. Det fanns många objekt från Eero Aarnios produktion som jag kommer ihåg från förr. Många av dem var häftiga när de kom. Kul att se dem igen.

Den färggladaste utställningen var Fredrik Lindqvists. Bilderna var målade på tygbitar som sytts ihop. De var häftiga med många detaljer.

På väggarna klättrade stora ekoxar av tyg. De var nästan lite läskiga i den storleken. Tur att de inte är så stora i verkligheten även om de är våra största skalbaggar.

Bakom en skärmvägg hittade jag jättelika bilder av gamla människor. Ansiktena var så skarpa i skärpan att man såg minsta hårstrå eller por i huden. Men ansiktena var intressanta. Här var det människor med erfarenhet av livet.

Några andra ställen besöktes också. Jag mötte min syster på Blomsterlandet och pratade en stund med henne medan vi valde blommor. Efter shoppingen var det sen hög tid att åka hemåt.

När jag kom hem, fixade jag till en enkel dessert. Det blev jordgubbar spetsade med lite socker och pressad apelsin. Det är så gott med färska bär. Jag satt ute på verandan och mumsade på bären.

Rosorna börjar visa sina färger. Några har slagit ut, andra är på gång lite senare. Det är roligt när inte alla blommar samtidigt. Då har vi något vackert att titta på under lite längre tid.

jag planterade växterna jag inhandlat i en kruka som sett lite kal och tom ut. Nu ser det bättre ut. Fuchsiorna, dahliorna och begonian kommer fast de fick komma ut alldeles för sent. Kryddorna frodas i burkarna på trappan. Jag kan känna mig ganska nöjd med årets odlingar.