Veckorapport från Rannäs

Dags att sammanfatta den här veckan. Det har varit en hel del aktiviteter. Förrförra och förra veckan var jag hemma mest hela tiden, men den här veckan har det blivit en hel del utflykter. I måndags fick jag besök av sjuksköterskan från hemsjukvården som tog ett blodprov. Sen kom palliativa teamet och tittade till mig.

I år blommar hagtornsträdet mer än det gjort på flera år. Det är så vackert när de små blommorna slår ut. De liknar små minirosor.

I tisdags tog jag bilen in till Forsheda och handlade i affären. Det var en utmaning för jag kände mig fortfarande lite darrig när jag gått en bit. Men det funkade bra. I onsdags åkte jag till skolan och hälsade på mina kollegor. Det ar ett bra tag sedan jag var där.

På kullen har liljekonvaljerna slagit ut i full blom. Det doftar underbart när man går förbi. Det är den bästa tiden på året nu.

I onsdags tog hunden och jag en liten promenad över kullen och ut på grusvägen, första etappen på hundrundan. Det är dags att sätta fart på träningen. Vid vägkanten blommar det för fullt. Där finns liljekonvaljer förstås, skogsstjärnor, teveronikor som vi kallade mormors glasögon, smörblommor, hundkex och styvmorsviol.

I hagen blommar slånbärsbuskarna. De är också vackra men blommorna luktar inte så gott. Det räcker att titta på dem.

De små vita blommorna som täcker buskarna är vackra att titta på. Insekterna verkar gilla dem också.

På torsdagen gav vi oss ut på veckans längsta promenad. Det blev tre etapper på hundrundan innan vi vände hemåt igen.

Hunden var nog också nöjd med promenaden. Jag hoppas den ska bli längre och längre framöver. Det jobbigaste är egentligen inte att gå. Det är att jag inte har full känsel i mina fötter. Jag känner inte riktigt underlagen när jag sätter ner fötterna. Men att stiga på en mattkant eller en liten sten gör jätteont. Det lär bero på att nerverna skadats av cellgifterna. Jag får nog leva med det.

Det blir riktigt fint i trädgården när min svägerska varit här och rensat lite ogräs. Aklejorna har börjat slå ut. Det r alltid lika spännande att se hur årets exemplar ska se ut. Från början fanns det en enkel purpursvart och en fylld vit, men de har korsat sig med varandra och kan uppvisa helt andra färger. Ett år fanns det en rosa variant. I år verkar den mörka aklejan dominera.

Igår kväll åt vi kvällsmat inne i stan. Den italienska matveckan pågår på Flanaden så vi passade på att besöka den.

Det var rätt mycket folk ute. Många satt vid borden,men en del köpte med sig mat hem. Sen fanns det en hel del italienska delikatesser att inhandla som ostar och salami eller pasta och kakor.

Vi valde färsk pasta med olika såser. Maken tog en med tomatsås och jag valde en med skinka, grädde och persilja. Den var väldigt god, men jag orkade inte äta upp hela portionen. Det blev lite över till lunchen idag.

Till efterrätt blev det italiensk glass, gelato. Jag älskar den italienska glassen. Den påminner mest om sorbet. Sen var vi mätta och nöjda.

Idag blev det också en tur in till stan. Jag hade en tid hos frisören. Sen skulle Katrin och jag träffas på Flanaden och ta en fika. Det blev en cappuccino och två italienska kakor.

Jag lånar en bild från Katrin så ni kan se hur min sommarfrisyr ser ut. Det var skönt att bli av med de långa testarna som bara ville stå rakt ut. Mitt hår har förändrats efter cellgiftsbehandlingarna. Det är mycket mjukare och lite mindre spikrakt. Växer gör det i alla fall. Efter fikat tog vi en liten shoppingrunda. Sen var jag trött och det var dags att åka hem.

Ikväll fick jag ett överraskande besök. Det knackade på dörren medan vi åt kvällsmat. Det var min förra kollega Britt som stod där med en kasse i handen. I kassen hade hon bullar och kakor som hon bakat till mig. Vilken fantastisk överraskning! Hon hade inte tid att stanna men jag hoppas hon kommer tillbaka och hälsar på när hon har bättre tid. Vilka fantastiska människor det finns! Vi provsmakade en bulle till kvällsteet och den var jättegod.