Hösten är härlig

Ser du geocachen?

 Då har jag jobbat ännu en vecka. Lektion på lektion, dag efter dag, vecka för vecka, livet går vidare. I måndags hade vi föräldramöten och i tisdags var det dags för ett utvecklingssamtal. Det har varit konferenser och arbetslagsmöten. Vi har jobbat med kursplanerna och planeringar. Nu rullar det på i rasande fart igen.

 I måndags var jag hos arbetsterapeuten igen. Vi konstaterade att rörligheten har blivit bättre men styrketräningen får vänta. Det ska inte göra så ont som det gör. Jag får be andra om hjälp när jag inte har styrkan själv. Det får jag göra i skolan också. Ibland fixar jag inte att lyfta saker som böcker och pärmar. Höger armen får jobba för två. Hittills har det i alla fall funkat. Jag fick ett handledsskydd som faktiskt avlastar en hel del. Dessutom fick jag höra att det kan ta ett halvår att komma tillbaka. Det var inte så kul att höra.

Utsikt i Lanna

 Efter en omväxlande vädervecka vaknade vi idag till solsken. Det har regnat och blåst en hel del den gångna veckan. Kanalen har svämmat över vägen så vi har inte kunnat gå hela hundrundan om vi inte tagit på oss stövlarna. Men idag blev det en lång promenad. Med så här fint väder måste man passa på att geocacha lite.  Jag tog en tur till Lanna och Kulltorp. Där har klokare lagt ut två premiumcacher. Jag åkte förbi Lanna tidigare en gång men då strejkade appen i mobilen. Idag funkade allt och jag hittade enkelt fram till cachen. Sen gick jag en bit till på stigen och beundrade utsikten. Man såg långt bort över nejden.

Här finns också en geocache

 Jag fortsatte sedan till Kulltorp. Det skulle finnas en cache i hembygdsparken. Först hittade jag inte parken, men när jag såg efter så fanns den bara en liten bit ifrån vägen där jag parkerade. Cachen lokaliserades och loggades. Sedan tittade jag lite närmare på byggnaderna. Jag gillar gamla hus som har en historia att berätta.

Kulltorps hembygdsgård

 Jag tog inte med mig någon fika, men ett päron fick slinka ner som mellanmål. Först tänkte jag fortsätta till några fler cacher men jag upptäckte att mobilbatteriet började se oroväckande tomt ut. När det bara är halvladdat tycker jag att tillförlitligheten sviktar. Då kan jag få irra runt utan att hitta rätt plats för cacherna.  Trots det åkte jag en annan väg tillbaka på en mindre grusväg. Där hade jag aldrig åkt förut. Jag stannade till i närheten av en cache och kollade hur jag skulle gå till den. Skogsvägarna var sönderkörda och täckta av ris. Så det var svårt att ta sig fram. Jag vände och tänkte att den cachen får jag ta en annan dag.

Skogens trattkantareller

På vägen tillbaka snubblade jag över massor av trattkantareller. Jag plockade fram en påse ur ryggsäcken och började fylla den. Några vanliga kantareller hittade jag också. När jag kom hem, bredde jag ut trattisarna på köksbordet. De ska jag torka och ha i mitt lager för dagar som kommer. Ikväll blev det en bakad potatis och hemmagjord röra på kräftstjärtar.

Skattjakt i solen

Herrestadssjön

 Fredag och solen skiner varmt och skönt när jag går hem från jobbet. Hur ofta är det så. För det mesta brukar regnmolnen torna upp sig så fort helgen närmar sig. Men en sådan här härlig kväll kan man inte tillbringa inomhus framför TV:n eller datorn. Både hunden och jag ville gärna ut så vi packar ryggsäcken och ger oss av.

Jagade av hundar ut på Holmen

 För många årsedan gick vi från Herrestad ut på Holmen som sträcker sig som en smal ås mot norr ut i Herrestadssjön. Den har funnits med på min lista över platser som borde besökas i sommar. Dels för att det är en vacker plats, men också för att hitta geocachen som finns gömd längst ut på udden. För att komma dit parkerade vi vid vandrarhemmet, rundade Therns gård och gick ut på de smala broarna. När vi var halvvägs ut till ön, kom det två hundar efter oss och skällde på oss. Takko var inte sen att stämma in. Det blev en riktig kvällskonsert med tre hundar och en kör av kanadagäss ute på sjön. Det var gott om sjöfåglar där.

En riktig skattkista

 En av hundarna vände ganska snart, den andre följde med oss över halva ön. Vi lokaliserade gömman ganska fort och kunde plocka fram en riktig skattkista. Sådana cacher är roliga att logga. På hemvägen mötte vi hundarna igen vid gården. Det var väl troligen Jonas Therns hundar.

Store Mosse igen

 Kvällen var fortfarande ung och solen sken för fullt. Så vi fortsatte med bilen upp till Store Mosse. Vi älskar ju mossen, som ni väl förstått vid det här laget. Den här gången tog vi handikappleden ut till Svartgölen, en lagom tur på knappt 4 km tur och retur. Vi såg inte en människa. Det lugnt och fridfullt ute på mossen. Svartgölen låg blank som en spegel med lite krusningar på vattenytan när vinden drog över den.

Svartgölen i kvällssol

 Efter en stund gick vi tillbaka mot solen som sjönk ner bakom trädtopparna. Det mörknade mer och mer, men det är tur att skymningen är lång i vårt land. Det är inte som i Afrika där det blir becksvart på en gång. i hann tillbaka till bilen och ända hem innan det blev riktigt mörkt.

Solnedgång på mossen

På tal om Afrika så var vi på en afrikansk afton i Missionskyrkan på lördagskvällen. Vår pastor och hans familj gjorde en resa till Kenya och Mocambique i somras. Vi fick se bilder och de berätta om sina upplevelser. Efteråt hade Jane, som kommer från Kenya men bor i Forsheda, lagat mat som vi fick smaka på. Ugali (majsgröt) är ganska smaklöst, men med en god kycklinggryta med annorlunda kryddning var även den god. Annars har jag inte gjort så mycket, bara tagit det lugnt hela dagen.

Småplock

Hagelskur

 När jag kom hem i eftermiddag, blev hunden alldeles vild. Han hade varit instängd alldeles för länge, tyckte han. Visst var det dags för en promenad. Det var varmt och skönt ute, men de mörka molnen lurade runtomkring. Vi gick lilla hundrundan och han klara av alla behov som en liten hund har. Sedan gick vi in igen. Vi hann inte mer än stänga dörren innan himlen öppnade sig och det kom en rejäl hagelskur. Iskornen hoppade på trädäcket och vägen utanför och lade sig i drivor. Maken kom hem en stund efter att skuren dragit förbi, men han kunde se resultatet. Vilken tur att vi slapp bli bombarderade av hagel när vi var ute.

Lärare lär matte

 För övrigt har jag inte varit på mitt ordinarie arbete idag. jag var inne en runda på morgonen för att hämta en låda. Sedan fortsatte jag till Värnamo för att hålla en NTA-kurs i Mönster & Algebra. Det var första kursdagen jag höll i det temat. Det var riktigt roligt. När jag kom till Gröndalsskolan, där vi skulle vara, fick jag veta att vi blev fler än det var sagt. Det är förstås roligt att fler mattelärare var intresserade. men det blev ganska många. Nu gick det bra ändå för alla var engagerade och positiva.

Mönsterbygge

 Alla som var med undervisar i matte på mellanstadiet och högstadiet. Särskilt roligt var det att högstadielärarna var intresserade. Vi har haft svårt att få med dem på våra NO/Teknik-teman. Det börjar kanske lossna lite här. Det kan kännas lite konstigt att undervisa sina kollegor, men nu har jag varit utbildare ett bra tag och man vänjer sig. Den planering som vi gjorde tillsammans på min utbildning i Stockholm i våras höll bra. Allt materiel funkade och övningarna gick hem. En del materiel var lite pilliga och inget för de med motoriska problem. Att bygga mönster med små papperkvadrater i olika färger eller färgade trästickor var ett riktigt "småplock".

Diskussioner och gemenskap

Annars går det lite si och så med mitt träningsprogram. Min handled är fortfarande väldigt svullen och värker nästan jämt. Då är det svårt att orka med övningarna jag fick av arbetsterapeuten. Om jag tränar på kvällen, värker det så jag har svårt att sova. Jag försöker använda armen så mycket som möjligt, men vissa saker kan jag inte som att bära tyngre saker. Jag fick tipset att stickning var en bra övning för att få upp rörligheten i handleden. Ikväll prövade jag att stickas några varv på babyfilten jag påbörjade innan olyckan. Det gick ganska bra. Jag har i alla fall inte mer ont än jag brukar. Det blir väl inte så många varv gjorda åt gången, men nån gång ska väl filten bli klar så att den kan skickas till behövande i Afrika.

Det är skönt att det är fredag imorgon. Min andra arbetsvecka är snart över. Men arbetena samlas på hög vid min arbetsplats. Jag saknar tid för planering och "småplock". Jag tror inte de som vill fylla vår arbetstid med fler och fler uppgifter förstår att man även måste ha tid för "småplocket". Med det menar jag att plocka fram arbetsmateriel, kopiera arbetsblad och läxor, söka lämpliga arbetsuppgifter för olika elever i böcker och på nätet, rätta och ge feedback till eleverna, plocka undan efter en lektion m.m. Prylarna hoppar ju inte precis in i skåpen av sig själva. Det är som hemma. Om man inte ständigt plockar undan, blir det till slut förfärligt mycket att städa undan. LPP har jag inte hunnit med att skriva några än. Det önskar jag att jag hunnit för det ger ett bra stöd tycker jag. Nu har jag allt i huvudet och då händer det att man får en blackout ibland. Det är väl ett ålderstecken att man glömmer saker allt oftare. Att ha det mesta nedskrivet på papper eller digitalt underlättar. Men det viktigaste är ju att ändå att vi ger eleverna den tid och den undervisning som de behöver.

Det är nog dags att ta hand om "småplocket" här hemma också. Huset skulle behöva en rejäl städomgång, men det har liksom varit lågprioriterat ett bra tag. Får se om det kan flyttas lite högre upp på prioriteringslistan nu.

Piller och pillande

Höstanemoner

 Ikväll är jag trött. Jag åkte till skolan vid halv åtta på morgonen och kom inte hem förrän vid åtta på kvällen.Det borde vara förbjudet med så långa dagar. men ibland måste man bli klar. Imorgon ska jag hålla en kurs i "Mönster & Algebra" och då måste jag bra bli klar med allt material och med powerpointen. Imorgon ska jag bara hämta den blå lådan på skolan. Sedan åker jag till stan och kursar. Det ska bli spännande för det är min första mattekurs i NTA. Det sista jg gjorde innan jag stängde och larmade på skolan var att skriva instruktioner till min vikarie. Alltså har jag planerat jobbet för två personer och ännu fler om man räknar med eleverna.

Aster

 Det var en lång dag igår också, men jag hann med mycket. Först jobbade jag som vanligt i skolan. Sedan satte jag mig i bilen för att åka till Jönköping. Det var dags för återbesök hos homeopaten. De små pillren med örtmedicin börjar ta slut. Dags att förnya förrådet. De har ju trots allt hjälpt. Min hosta är nästan borta och slemmet likaså. Besöket där går snabbt. Så då har man lite tid för andra aktiviteter i den stora staden när man ändå är där. Elgiganten har bra plastlådor har det sagt mig. Det är samma sort som man kan köpa för dyra pengar på geocachingshoparna, s k Lock&lock. De är riktigt täta och har snäpplås på alla fyra sidorna. Sådana ville jag inhandla och tog alltså en tur upp till A6. Jag letade själv ett tag men blev tvungen att fråga en expedit. De hade gömt dem längst in vid kylskåpen. Det är ju där de hör hemma tycker nog de flesta, åtminstone de som inte geocachar. IKEA försåg mig med ett gäng småpennor till cacharna. Nu är det bara loggböckerna som fattas.

Travel Bug på stenen vid dammen

 Efter de lyckade inköpen behövde jag lite energipåfyllning. Jag fikade på Gasellen på A6. Det ble en riktig nostalgitripp med vaniljkrämsfyllda sockerbullar. Så goda och välfyllda bullar har jag nog inte ätit sedan Härolden slog igen. Det väckte många goda minnen från de nio år jag var bosatt i Jönköping. Stan har förändrats en hel del, men några saker är tydligen sig lika.

Gubbarna vid E4:an

 Det blev inte bara nya piller den här resan. Lite pillande hann jag också med. Resor är bra tillfällen att pröva geocaching på andra platser än hemma. Jag har ju tagit några cacher längs vägen förut. Nu lyckades jag pilla fram sex stycken. Två stycken på uppresan. Den första var vid gubbarna som man kan se utanför staketet vid motorvägen strax innan Skillingaryd. Jag körde av och gav mig ut på grusvägarna på skjutfältet. Jag navigerade efter kartan i mobilappen. Plötsligt skymtade jag gubbarna mellan träden. Cachen hittades snabbt i närheten. Så nu har jag sett gubbarna på nära håll. Det andra stoppet gjorde jag vid rastplatsen i Krängsberg. Den cachen loggade jag snabbt. Polisen brukar ha kontroll där och de var på plats. Men de var väl intresserade av min lilla Fabia.

Lovsjön

På hemvägen loggade jag fyra stycken cacher. Den första var i Torsvik där jag misslyckats en tidigare gång. Nu hittade jag den enkelt. Jag försökte hitta en till vid en godisfabrik i närheten, men den var nog borta. Jag såg bara en snörstump som kanske hållit fast behållaren. Bättre lycka hade jag i lovsjö där jag hittade två stycken  nere vid sjön. Den sista tog jag vid den andra sidans rastplats i Krängsberg. Sedan var jag tvungen att skynda mig hemåt.

Första tisdagen i månaden har vi styrelsemöte i Missionskyrkan. Jag fick åka direkt dit. Dessutom fick jag hålla mötet. Vår ordinarie ordförande åker till Kina idag och ville ägna kvällen åt att packa. Det var flera som inte kunde komma, men vi som var där hade mycket intressant att prata om. Det var roligt att få lite rapporter från olika håll. För ett tag sedan var det församlingshelg, som vi ju missade för att vi var i Skåne den helgen. Det hade varit en bra helg med intressanta samtal. Men hur bra vi än har det så måste vi gå vidare. Det finns alltid nya utmaningar. Precis som det alltid finns nya elever att undervisa och nya cacher att hitta.

Mossen revisited

Utsikt från fågeltornet vid Lövö

Mossen har en viss dragningskraft på mig. Jag älskar den miljön. Man skulle kunna tro att jag inte ville återvända på ett tag med tanke på mitt förra besök där. Men så är det inte. Idag var det dags igen.

Elever, lärare och kossor vid Lövö

 Var tredje år genomför vi på Hanahöjskolan en vandringsdag med eleverna på Store Mosse. År 4-6 åkte i morse med buss till Kittlakull för att gå ca 6 km över mossen ner till Lövö. Den här gången var jag inte med och gick sträckan. Min uppgift var att frakta ut maten till Lövö och tända elden till korvgrillningen. Jag slapp bära de tunga backarna med korv och dryck för vår träslöjdslärare följde med och hjälpte till. Vi kom fram i god tid och fick vänta på att vandrarna skulle ta sig i mål. Vi gjorde i ordning veden som vi hämtade i vedboden. Jag passade på att logga en geocache som finns gömd på Lövö. Det var inga problem att hitta den. Hinten var tydlig. Sedan hann vi också med att gå bort till fågeltornet och titta på utsikten.

Framför huset i Lövö

 När de andra anlände hade det börjat regna. Det ökade mer och mer. Som tur var hade torr ved till elden. Vi satte igång att grilla korven. Många var blöta och lite frusna. En del hade plurrat precis som jag. Alla var hungriga. Korven gick åt.

Kossorna var också intresserade av oss

 Tidigare har vi haft föräldrar som kommit och hämtat oss, men i år hade vi beställt buss till hemresan också. Men vägen upp till Lövö är ganska smal så de stora bussarna kunde inte hämta eleverna där. De fick gå en bit på vägen hemåt. En mindre buss väntade en bit bort och kunde köra ut dem till den stora bussen. Jag åkte ju bil så jag tog mig hem utan problem. Jag var bara lite blöt men som tur var hade jag en varm tröja i bilen.

När alla elever kommit hem och slutat för dagen, fortsatte vi med lärarkonferens för hela området. Efter en vecka tillbaka på jobbet känner jag av att jag missat så många av planeringsdagarna i början av läsåret. Jag får ju hoppa direkt in i lektionerna med eleverna utan att ha tid att planera ordentligt. Mina LPP finns bara i mitt huvud än så länge och kommer att förbli där tills tid finns att skriva ner dem. Det känns viktigare att hålla igång arbetet på lektionerna och att planera åtgärdsprogram för de elever som behöver det. Mitt schema är äntligen klart så jag vet var jag ska vara och vilka jag ska möta. Det är ju en bra början.

Sommarhemsavslutning i Fänestad

 Igår var det avslutning på säsongen på sommarhemmet i Fänestad. Först var det gudstjänst med en bra predikan och underbar sång. Det var en härlig stämning. Efteråt åt vi grillade hamburgare och sedan blev det kaffe och kaka.

Grillade hamburgare, kaffe och kaka, efter gudstjänsten

 Båfe gamla och unga hade slutit upp. Det är roligt när vi kan umgås över åldersgränserna. I många föreningar umgås man bara med människor i samma ålder, men i församlingen finns alla åldrar representerade. Det är bra. Vi behöver varandra. Vi äldre behöver de yngres entusiasm för att inte fastna i att det var bättre förr. De unga behöver de äldres erfarenhet och stabilitet. Vi kompletterar varandra.

Alla åldrar var där

Det betyder inte att vi alltid måste göra allt tillsammans. Vi kan ha samlingar som är riktade till olika åldrar och olika intressegrupper. Men ibland möts vi som i gudstjänsterna och alla behöver vi mötet med Gud.

Svampigt värre

Då har jag klarar av en hel arbetsvecka. Visserligen har armen värkt hela tiden, men det gick att genomföra mina lektioner i alla fall. Fredagen avslutades på ett lite annorlunda sätt. Min sista lektion slutar en stund innan eleverna går hem. Jag satte mig vid datorn för att kolla mejlen och lite annat. Då upptäckte jag att det kommit en alldeles ny cache i Forsheda. Synd att jag inte kollat tidigare för då hade jag kunnat leta på lunch. Nu var den redan hittad av tre snabba cachare. Men jag kunde ju inte åka hem utan att logga den. Den fanns vid en av broarna över Storån. Jag körde dit och hittade den snabbt. Det kom några elever över bron, men då hade jag redan gått tillbaka till bilen. 

Barnkalaset

 Idag hade jag lovat att hjälpa till med Barnkalaset. Det är en slags kickoff för kyrkornas barnverksamhet. Först var det en samling i lilla gympasalen. Sedan började aktiviteterna. Jag skulle stå vid grillen och hjälpa barnen att grilla svampiga marschmallows. När de blivit lite lagom mjuka klämde vi dem mellan två mariekex eller pepparkakor. Gott, tyckte barnen. Sött och klibbigt, tyckte jag. Det fanns många andra saker för dem att göra som kasta boll så att en av ledarna fick en hink vatten över sig, bli ansiktsmålad eller kasta prick med kastspö. Det hela avslutades med godisregn.

Kassasjön

 Efter barnkalaset drog jag vidare till Kassasjön. Det var en underbar solig dag som passade för vandring runt sjön. Jag har aldrig gått runt hela sjön. Det tog bara en timma. Sjön är inte så stor men vacker. I sjön finns ädelfisk och sportfiskarna sköter om leden och de många små bryggorna. Området är verkligen välskött.

Svamptäckt stubbe

 Där det var lite blötare var leden spångad. Det fanns många rastplatser med bord och grillmöjligheter. På ett ställe hittade jag en stubbe och ett träd som var nästan täckta av en konstig svamp. Den var säkert inte ätlig.

Vinden gav lite krusningar och roterande vindsnurror

 Det blåste lite så att vattnet krusades. På andra sidan sjön reste sig vindsnurrorna i Vallerstad över grantopparna. dwt visade sig att där var min bloggkompis Anna-Lena med dotter och geocachade. Men det visste inte jag då. Jag har ju redan loggat den cachen.

Trattkantareller

 Mer svamp hittade jag i skogen vid sjön. Har man väl fått syn på en trattkantarell så hittar man oftast många. Här kunde jag plocka en hel kasse full. Det ska bli en god soppa nån dag. Jag hittade ett gömställe för den cache som jag hade med mig. När jag hinner ska jag skriva in den så att den kan bli publicerad. När jag lämnade Kassasjön, kom två familjer med småpojkar som skulle fiska. Fst det kanske var papporna som var mest intresserade. Mammorna tog det ganska lugnt.

"Monstret" som vaktade cachen

 Det var gott om tid att försöka hitta några cacher idag också. Maken jobbade och hunden klarade sig bra själv en stund. Jag rekade på något ställe, men hittade ingen bra parkeringsplats, så jag sparade den loggen och fortsatte. Det andra stället har jag besökt en gång innan, men inte kunnat logga cachen. Då kunde jag inte klättra bland stenarna på grund av gipset. Nu gick det lite lättare, men jag fick både klättra och åla. Cachen bärgades och färden kunde fortsätta.

 

Draven i norr

Vid norra delen av Draven finns ett gammalt torp, Källstorp. Nu finns inga byggnader kvar, men man har en fin utsikt över fågelsjön därifrån. Där stötte jag på ett holländskt par, som semestrade i Sverige varje år. De älskade tystnaden här. När de sagt hejdå och gått, tänkte jag försöka hitta den cache som finns gömd där. Men när jag närmade mig gömma, upptäckte jag att de hade satt sig några meter ifrån den för att lyssna på naturens tysta ljud. Det blev till att ge upp och återvända till bilen.

Det lyste gult i backen

 På vägen tillbaka snubblade jag över en massa gula kantareller i gräset. Det lyste alldeles gult överallt. Jag upptäckte fler och fler. Jag som bara hade en liten kasse i ryggsäcken. Den blev alldeles över full. Jag plockade nog tre liter minst. Det uppvägde nästan den missade cachen.

Kantareller, gula och stora, mums!

 När jag kom hem, stekte jag några av kantarellerna till kvällsmat. Det smakade underbart. Men innan dess åkte jag vidare på cachejakten. På västra sidan av Draven finns Väcklingetornet. Jag gick aldrig fram till fågeltornet utan loggade cachen vid parkeringen. Där stod en holländsk husbil. Den kanske tillhörde paret jag mötte tidigare.

Draven i söder

Nästa cache finns nere vid Kinnaberg i södra änden av sjön. Tranorna skränade och jag såg ganska många andra fåglar på vägen dit. Men cachen hittade jag inte. Det började skymma och bli svårt att leta. Så jag sparade den också till ett annat tillfälle. I Kinnaberg kan man sätta sig vid vindskydden och fika. men det sparade jag också till en annan gång.

Hemfärden gick över Ås. I Dravö stannade jag till vid posthuset. Jag har i cachebeskrivningen om den speciella gömma som finns där. Trots att det började bli för mörkt för letandet, gav jag mig in bland träden och hittade till slut gömman. Visst var den speciell. Det gick att skriva i loggboken även om jag lämnat ficklampan i bilen. Sedan styrde jag hemåt. Det blev en lyckad cacherunda, en utlagd och tre hittade. Dessutom har jag ju rekat vid tre ställen.

Man kan i alla fall konstatera att holländarna har rätt. Sverige är otroligt vackert och tyst. Vi har en underbar natur omkring oss som vi kan ströva i och upptäcka. Det får vi vara tacksamma för.

Tuffa kämpar

Morgondaggen avslöjar skogens hemliga agenter

Spindelns nät

 Det blev en solig morgon när väl morgondimman försvunnit. Jag sov inte så bra i natt. Efter träningspasset igår kväll värkte handleden. Jag tog väl i lite väl mycket. Därför hoppade jag över morgonens träningspass. Sakta men säkert blir jag rörligare även om det är långt kvar.

Uppvärmning

 Desto rörligare var våra elever idag. Vartannat år brukar vi genomföra en dag med triathlon. Hela skolan är med och kämpar. Det börjar med uppvärmning då alla ger järnet. Några gamla elever som nu går i nian ledde uppvärmningspasset till häftig musik.

Fullt ös

 Sedan börjar de olika grenarna. De yngre barnen har sina pass med löpning, vattenlek och fri lek. Men alla fyror, femmor och sexor deltar i de tre grenarna: cykling, löpning och simning som i ett riktigt triathlon. Man tävlar inte mot varandra utan bara mot sig själv. Var och en har i förväg fått välja vilken nivå man vill lägga sig på. Det finns fyra nivåer att välja på. Om man inte vill delta i alla grenarna, kan man välja att göra en längre promenad, men i år var det ingen som valde detta alternativ. Det var bara två som var skadade. De hjälpte till med tidtagning och gick en liten runda.

Första grenen. Cykling

Rannäsarundan i fullt fart

Glada cyklister i skogen

Första delen var cykling. Här cyklade alla samma runda, Rannäsarundan på  ca 6 km. Det klarade de snabbaste på 7 minuter.  Min uppgift idag var att stå ute i skogen vid en korsning och visa alla rätt väg. Det var en behaglig uppgift. Alla 75 cyklisterna passerade ganska snabbt. Det var bara två som klagade, men med lite peptalk kunde de fortsätta och genomföra första grenen. En tjej ramlade och skrapade up ena handen, armbågen och knät, men hon bet ihop och fortsatte i alla fall. Jag tog bilen tillbaka till skolan för lite fika i personalrummet.

Nästa gren: Löpning

Fullt ös i skogen igen

 Nästa del var löpningen. Här kunde eleverna välja olika sträckor. Värstingrundan bestod av samma sträcka som de cyklat plus lilla elljusspåret vid Hanahöj totalt ca 8 km. Den som var snabbast gick i mål efter 50 min 50 sek. Grupp 2 sprang också Rannäsarundan men inte elljusspåret. Grupp 3 och 4 sprang stora respektive lilla elljusspåret.  Alla bet ihop och kämpade för att klara det mål man satt upp för sig själv. Det var kul att se hur de verkligen gick in för att klara sitt mål även om de var trötta, hade håll eller andra krämpor.

Gott med mat när man kämpat

 Efter två tuffa pass var det gott med mat. Vi fick soppa och mackor i matsalen. Sedan kunde de pusta en liten stund och ladda för sista grenen, som var simningen.

Tredje grenen: Simning

Längd efter längd avverkades

Fullt i Forshedabadet

 Vi har en stor fördel i Forsheda som har Forshedabadet. Nu stänger det för säsongen, men vi kan utnyttja bassängerna några veckor på hösten och några på våren. Vi fyllde stora bassängen idag med alla elever som simmade sina olika längder. Värstingarna simmade 40 längder = 1000 m. De andra hade valt 600 m, 400 m eller 200 m. Banorna fylldes av simmare som kämpade för att gå i mål som segrare allihopa.

Tappra kämpar blir glada medaljörer

 Segrare blev alla som genomfört det mål de satt upp för sig själva. Bara man genomfört alla ter delarna så fick man en medalj. Det var bara två som inte fick det och de ska cykla rundan en annan dag. De var på läkarbesök på morgonen och missade den delen. När de genomfört cyklingen kommer de också att få sina medaljer. En annan kille i femman var hos tandläkaren på morgonen och kom inte förrän alla precis hade cyklar i mål, men han cyklade hela rundan själv medan de andra hade rast. Det var strongt gjort. Det är härligt att kunna berömma alla eleverna för det var verkligen en prestation de genomfört idag.

Hösten är här

Jag märker av att jag missat alla planeringsdagar innan eleverna började terminen. Nu får jag planera så gott jag kan på den tid som finns. Det är inte så lätt att jobba ifatt. Men jag kan inte göra mer än jag hinner och klarar av just nu. På måndag är det dags för nästa friluftsdag. Var tredje år vandrar vi på Store mosse med mellanstadiet. I år ska jag inte vandra. Jag gjorde mitt förra veckan. Min uppgift blir att köra ut maten till Lövö. Men ikväll kom jag på att jag skulle ha en lektion med sexorna imorgon om myren. Vi ska titta på film och prata om sileshår som man kan hitta ute på mossen. Sileshår finns inte så långt härifrån så jag tog bilen och åkte dit för att gräva upp en liten planta att visa eleverna. Det var inte så svårt.

När jag ändå var där tänkte jag kolla om jag kunde hitta geocachen som finns vid det stället. Jag har varit där en gång förut och letat men inte hittat den. Det var så jag kom på det här stället med sileshår. Det såg mörkt ut på himlen och när jag gick till bilen kom regnet. Men söderut dit jag skulle såg det ljusare ut. Regnet kom inte dit förrän jag grävt upp plantan, men någon cache hittade jag inte nu heller. Det är något lurt med koordinaterna för de visar mig bara flera meter ut i dammen som finns där. Ingen ledtråd finns heller. Någon gång ska jag väl lyckas. Jag får väl be om en hint.

När jag ändå var ute tog jag rundan om Åreved och kollade efter ytterligare en cache. Den har verkat lite lurig så jag har sparat den. platsen var inte svår att hitta men däremot cachen. Trots att den senaste loggaren skrivit att den var fullt synlig kunde jag inte hitta den. När regnet tilltog i styrka, gav jag upp. Det var lite svårt med satellitmottagningen ikväll. Det kanske berodde på de grå tjocka molnen som täckte himlen.

Hösten är i alla fall här nu. Vi är inne i september, den första höstmånaden. När jag kom fram till fältet med sileshår, flög ett stort fågelsträck över mig på väg söderut. Jag hörde deras trumpetande långt innan jag fick syn på dem. Då är det definitivt höst.