Båt, tåg och båge

Den här helgen kunde vi verkligen njuta av sensommarvädret. Solen sken och det var riktigt varmt i luften. Jag är ju inte någon storbadare, men jag känner de som badat i helgen. Jag har i alla fall sett mig om och då använt inte bara bilen, cykeln och apostlahästarna. Det blev både båt, tåg och båge.

I lördags eftermiddag/kväll tröttnade jag på att sitta inne. Jag tog hundenmed mig och åkte en runda neråt Bolmen. Vi brukar varje år åka motorcykeln på vårkanten och då ta rundan över Bolmsö. I år åkte vi runt hela sjön och kom aldrig ut på ön. Det tänkte jag ta igen nu. Men först letade vi upp en cache vid bokskogen i Flahult. Vi nosade upp gömman med en gång. Sen fortsatte vi mot Bolmsö.

Från östra sidan åker man över till ön via en bro. Precis efter bron finns en liten väg in till höger. Där svängde vi in och parkerade. Sen promenerade vi ut på en smal udde. Det lugnt och fridfullt denna lördagskväll. En liten motorbåt puttrade förbi. Det satt några på en brygga och pratade. Vi hörde dem bakom buskarna.

Längst ut på udden hade 1000sjöar gömt en cache. Det var en gömma i klassisk stil, som vi lätt kunde nosa upp och logga. Sen traskade vi tillbaka till bilen och fortsatte vår resa.

Södra delen av ön vet jag knappt om jag har besökt. Jag tror vi har åkt motorcykel dit nån gång, men det måste vara längesen i så fall. Tidigare i veckan hade klokare och pjf70 åkt en runda till Bolmsö för att logga lite burkar. De passade också på att lägga ut en burk. I lördags publicerades den. Jag trodde att någon cachare i Kronoberg skulle ge sig på den med en gång, när den kom vid tvåtiden. Men ingen hade loggat den på nätet i alla fall.

Takko och jag vände söderut på den smala vägen ner till hamnen i Bakarebo. När vi kom fram, stannade vi på den tomma parkeringen och jag letade snabbt upp burken. Den visade sig vara ologgad även i den fysiska loggboken. Det blev alltså vi som kom först och kunde FTF:a. Takko brydde sig inte så mycket, men jag tyckte det var kul.

Sen satte vi oss en stund på en bänk och tittade på utsikten över sjön. Vi delade på en kexchoklad och bara njöt av kvällssolen. Det var en mysig liten hamn med några båtar vid bryggorna. Det fanns även en badbrygga, men jag avstod från doppet och snart fortsatte vi vår färd.

Det finns två cacher som heter Bolmsö kyrka. Den ena har funnits ett tag. Den andra kom på sensommaren då några tyskar lade ut en burk med det namnet. Det kan tyckas lite onödigt med två cacher med samma namn. dessutom låg den inte i närheten av själva kyrkan. Jag hade blivit förvarnad om att gömman invaderats av enorma getingar. Det påståendet kunde jag snabbt konstatera sanningshalten i. De var verkligen stora. Så jag avstod från att leta vidare. Jag skickade ett mejl till cacheägaren om situationen. Jag tycker han borde inaktivera den ett tag, helst flytta den och ge den ett annat namn. Varför inte Bolmsö kyrkby. Det skulle stämma bättre då.

I stället fortsatte vi till den riktiga cachen Bolmsö kyrka. Den är fem år gammal och hittades enkelt. Solen sken på kyrktornet så att det lyste.

När vi kommit så långt, var det lika bra att fortsätta ner till färjeläget och kolla om det skulle gå någon färja över till Sunnaryd snart. Det skulle det. Medan vi väntade letade jag upp cachen vid färjans landningsplats. Det kom en bil till med ett par som ville följa med över på västra sidan om sjön.

Under överfarten kunde vi beundra solnedgången över Sunnaryd. Det går ganska snabbt att ta sig över och på andra sidan fanns en multicache utlagd av samma tysk, King Arthur´s Birthdaycache. De flesta siffrorna hade jag fått tag i genom logiskt tänkande. Det mesta fanns i cachens beskrivning. Det var egentligen bara en uppgift jag behövde ta reda på på platsen. Det var snabbt gjort och Takko och jag kunde gå ut ibland buskarna för att leta upp burken. Vi hittade den i en dyngsur plastpåse. Inuti burken var det i alla fall torrt. Så här års är det mycket kondens i påsarna, som egentligen inte fyller någon bra funktion.

Nu var både Takko och jag nöjda med dagens fynd. Det blev sex cacher loggade på vår lilla lördagstur. Från Sunnaryd vände vi norrut längs Bolmens västra strand och snart var vi hemma igen.

På söndagen var det lika vackert som dagen innan. Vi tog det lite lugnt på förmiddagen, men på eftermiddagen bestämde vi oss hastigt för att ta motorcykeln till Landeryd. Den här helgen pågick Tågdagarna i Landeryd. Då visar de upp de gamla ångloken och vagnarna. Man kan åka en tur norrut till Smålandsstenar eller söderut till Torup, om man vill. Maken var mest intresserad av att titta på loken.

Det märktes att det fanns entusiaster som vårdade de gamla loken. De glänste i solens sken.

Det är en ideell förening som bemannar tågen. Det behövdes ett antal personer för att köra dem. De berättade gärna om sina klenoder.

Det gällde att fylla på både vatten och bränsle så att de inte skulle bli stående längs vägen.

Många människor hade sökt sig dit och ville åka. Vi avstod från turen till Smålandsstenar som just skulle avgå. Vi nöjde oss med att titta på avgången.

Det rök rätt bra om loken och de luktade inte så värst gott. När tåget till slut gick iväg rök det bra. Det lät precis som man hört och sett på gamla westernfilmer.

Samhällsföreningen sålde kaffe med våfflor. Det kunde vi förstås inte motstå. Vi skramlade ihop alla våra kontanter och lyckades få ihop till varsin våffla med kaffe. De smakade gott. Maken gick en runda bort till lokstallarna och tittade på vad som fanns där. Jag kunde följt med men valde att sitta kvar en stund. Cachen som borde finnas där verkade vara borta att döma av alla DNF:er. Jag litade på dem och avstod från att söka bland alla mugglare. När maken kom tillbaka, åkte vi hemåt igen.

På hemvägen stannade vi till inte så långt från makens jobb. Där fanns en cache som heter Påskägg. Den kom i påskas. Det var väl lite väl sent att leta ägg nu. Då var det visste ett ägg, men nu var behållaren utbytt mot en betydligt tåligare i så fall. Jag hittade den när jag sträckte på mig. När jag skulle logga, upptäckte jag att jag saknade penna. Det brukar aldrig hända. Jag har oftast flera pennor i varenda väska jag äger. det var bara att skämmas och göra en fotologg.

På kvällen var det gudstjänst i Missionskyrkan. De nya konfirmanderna presenterades och fick sina biblar så att de kan studera dem under det kommande året. Det är alltid trevligt att möta ungdomarna.

På måndagar jobbar vi länge. Hela dagen går i ett och avslutas med personalkonferens. Sen hade jag några ärenden till stan. Då passade jag på att leta upp en gömma också. Mellan stationsområdet och Bangårdsgatan finns en trädbevuxen grönyta. Trots att jag bott några år inte så långt därifrån, visste jag inte vad som dolde sig där. Jag hittade en väg dit. Den gick under viadukten, längs en grusväg, över en äng med högt gräs, in ibland buskslyet. Där hittade jag den lilla burken, men innehålet var alldeles blött. Trots det kunde jag enkelt logga. Den här gången var bästa pennan med.

Nu är det dags att försöka sova. Imorgon är det en ny arbetsdag. Sen åker jag direkt till Jönköping för nya äventyr bland homeopater och geocacher.

Älmåsrundan med grillfinal

En hel vecka utan rapporter. Ja, så kan det bli, när jobbet kallar och förkylningen är seg att lämna kroppen. Jag blir väl gradvis bättre och bättre även om det tar tid. Trots det har jag lyckats fortsätta augustiutmaningen in i september. Det har blivit åtminstone någon cache varje dag. Ibland får man ju hjälp av andra som lägger ut nya på lämpliga dagar och ställen.

I fredags hade vi planerat in et cachingrunda till Grimsås. Det var förstås klokare, pjf70 och jag, som gav oss av, när jag slutat jobba. Först besökte vi Roberts stenmur, en gömma som vi inte lyckades hitta första gången vi var där. Nu var det inga som helst problem. Jag kunde gå rakt på och plocka fram den.

Sen åkte vi till den första gömman i Älmåsrundan, i Moghult. Det är en mycket trevlig promenadrunda med tio gömmor, som min bloggvän och cachingkollega Anna-Lena lagt ut tillsammans med sin man C-E.

Tess var förstås med och hon älskade att springa runt i skogen och hålla koll på oss andra. Det var fina vägar och stigar att gå på. Ett ställe hette Duttes. Man kan undra vem Dutte var.

Man förstår att det finns jaktintresserade människor här också. Vi såg flera jaktstugor längs rutten. Den här låg vid Toråsen.

Den här gömman var fiffig och klurig, ett gott hantverk, som smälte väl in i omgivningen. Men jag hittade den ändå.

Vädret var ju underbart den här helgen. Solen sken från klarblå himmel. Det fläktade lite lagom ibland. Ändå blev vi stundom lite svettiga av promenaden.

Det fanns gott om stora fina flyttblock. Här skulle det också finnas en gömma. Vi letade ett bra tag innan jag kunde avslöja var den fanns.

Vid ett av flyttblocken växte en tall som verkligen hade anpassat sig till miljön. Den nästan omfamnade stenen.

Efter ett tag kom vi ut på en grusväg som ledde till Ryda. Här bland granarna fanns en av gömmorna. Här fick vi leta en stund innan pjf70 kunde ropa hittad.

Tess älskar ju att bada. Hon hittade en lerig bäck, men här var det mycket bättre badvatten vid Görans damm.  Gömman hittade vi ganska enkelt. Sen studerade vi dammen. Vi tror att det fanns fisk i den. Det slog lite och de gillade nog hundgodiset som vi kastade i.

Vid Kvistarydet fanns nästa jaktstuga. Det är nog de långbenta jägarna som håller till här för trappstegen var höga. Jag hittade gömman med hjälp av en eminent hint. En sak visste vi om rundan och det var att det skulle finnas hintar till alla cacherna. Det vill Anna-Lena ha så det ger hon på alla sina.

Det hade funnits ett torp här och någon hade satt upp en skylt som berättade lite om vilka som bott här. Det är alltid intressant med gamla torpställen. Vi studerar gärna sådana skyltar.

Det första riktiga huset vi kom fram till var nog ett fritidshus numera. Stället hette Allmänningen. Gamla brunnar har man ju sett och pumpar också. De flesta brukar vara gröna, men här var pumpen lila.

Husens dörrar var målade i en läcker turkos färg. Den stack verkligen ut mot sten och falurödfärg.

Vi snokade runt och det var pjf70 som kunde plocka fram cachen och logga den åt oss. Cacherna var bra och lite omväxlande i modellerna.

Från Allmänningen tog vi lite olika vägar. Jag och pjf70 prövade en skogsväg, men den ledde efter ett tag åt fel håll. Så vi gick rakt genom skogen. klokare gick tillbaka och tog vägen som var lite längre. Men hon fram innan vi hittade den kluriga gömman vid bäcken.

Det var än en gång pjf70 som fick syn på ett öga där inne i mörkret. Vi andra tackade honom för de vassa spanarögonen.

Den sista gömman fanns vid en damm i Älmås. Tess gick först och jag kom strax efter. Det var roligt att se när hon fick syn på dammen. Hon stelnade till och sen stack hon rakt in till vänster om vägen. Då förstod jag att det var där dammen fanns. Gömman hittade jag enkelt och därmed var alla tio burkarna loggade.

Sen tog vi vägen tillbaka mot bilen. Det kändes i benen och nu var vi både törstiga och svettiga. Anna-Lena och hennes man hade lovat oss grillkorv efter rundan. Det såg vi fram emot.

Vi såg många olika sorters svampar längs vägen. Två små kantareller plockade jag också. De andra fick vara kvar och dekorera vägarna.

När vi kom fram till Stockremma, hade våra värdar ordnat en riktig grillfest. Det fanns goda korvar med bröd och olika tillbehör som coleslaw. C-E var grillmästare.

Vi smakade gärna på korvarna. Vi var rätt hungriga efter rundan trots allt. Efter de goda korvarna fick vi kaffe och en riktigt smarrig kaka med vispgrädde. Ett riktigt kalas var det vi kom till.

Fredrik låg borta vid växthuset och betraktade oss, men det gick alldeles utmärkt att klappa honom. Tess hade älskat katterna, men hon fick vila i bilen. Sen fick vi tacka för oss och åka vidare hemåt. Våra värdar är ju fotbollsintresserade till skillnad från oss. Så de skulle titta på VM-kvalmatchen mot Irland. Vi ville hellre leta upp några gömmor till.

När vi satt oss i bilen och vänt den hemåt, kollade jag mejlen i mobilen och såg att det kommit en ny gömma åt det här hållet. Den visade sig vara i Smålandstenar. Det var en bit dit, men det skulle ju bara bli en liten omväg. Sagt och gjort, vi åkte mot Smålandsstenar.

Vi förstod ungefär var den skulle vara. Vi hade varit i de här trakterna tidigare och letat gömmor. Vi körde till Sommarhemmet Tre Björkar och fortsatte nedför en skogsväg tills vi var tvungna att stanna. Sen gick vi vidare på en stig innan vi vek av in i skogen. Jag hittade gömman med namnet Någon hemma? uppsatt på ett träd. Den såg faktiskt klurigare ut än den var. Jag pillade runt lite och hittade loggboken. När jag rullade ut remsan, kunde vi se ett välbekant namn på ett smålandsstenarteam. De hade varit där ungefär en timme tidigare. De måste ha varit snabba, men vi var i alla fall goda tvåor.

Vi gick tillbaka mot bilen och på vägen plingade det till i mobilen. När jag kollade var det en cache med namnet Tre Björkar. Det måste ju vara här, sa jag. Jag klickade fram cachebeskrivningen och såg att gömman fanns bara 90 meter bort. Då blev det fart på oss. Denna kunde vi väl inte missa. Vi vände bilen och körde snabbt tillbaka till sommarhemmet.

Jag hoppade ur bilen och tog några steg in på lekplatsen. Det var där den skulle finnas. På bra koordinater hittade jag lätt burken. Jag rullade ut remsan och den var tom. Så det blev en FTF som avslutning på denna roliga geocachingdag. Sen hade vi en fotosession bland gungor och klätterställningar.

Vi bestämde oss för att fira genom att leta upp ytterligare en gömma i Smålandsstenar. Den låg på Industrigatan och visade sig vara riktigt klurig. Vi letade överallt, högt och lågt, och av loggarna förstod vi att vi var på rätt ställe. Till slut kontaktade klokare vår geocoach i Bryd, men han tyckte att vi skulle ge oss på de båda nya. Vi meddelade att det hade vi redan gjort och FTF:at den sista. Då veknade han och gav oss ett tips eller så ville han bara få sova ifred. Klockan var nu mycket. med hjälp av tipset letade vi vidare och det blev jag som kunde pilla fram den lilla gömman. Den var klurig och fiffig. Sen var vi nöjda med dagens upplevelser och åkte hem. Det var en riktigt trevlig cachingtur med roliga gömmor och trevligt sällskap. Det är ju inte alla gånger vi blir bjudna på kalas på våra turer.

AU13 Grillevent

Då var augusti  månad över. Så var Augustiutmaningen 2013 också. Jag lyckades logga alla dagarna trots förkylning, jobb och andra aktiviteter. Det hade nog aldrig gått om vi inte dragit igång alla geocachare i närområdet på att lägga ut nya gömmor. 41 gömmor fanns med på listan över AU13-gömmor. Efter "föreventet" i fredags kollade jag lite statistik. Vi var 12 olika utläggare av gömmorna. Det var 22 olika alias som FTF:at gömmorna. 1000sjöar var förstås snabbast på flest, hela åtta stycken FTF:er. I fredags hade gömmorna fått 27 favoritpoäng, men efter gårdagen har det säkert ökat på med fler. klokare hade fått tio favvopoäng på fyra av sina gömmor och var bäst i den ligan.

Lördagen kom och det var dags att fira tillsammans med alla som hade möjlighet att komma till vårt grillevent i Fänestad. De senaste dagarna hade det duggat in lite Will attend-loggar. Till slut blev det 40 alias som skrev i loggboken.

Jag var ute en vända förmiddagen och kollade upp sommarhemmet. Vid tvåtiden var jag sen tillbaka och började ställa i ordning. Katrin och Fredrik kom en stund senare. Några geocachare var redan på plats och höll på att leta gömmor från förra årets event. Sen droppade det in fler och fler. Vi satte igång grillen så att den skulle vara klar i lagom tid.

Strax efter fyra samlade vi alla och hälsade dem välkomna till Fänestad. Där fanns både gamla och unga cachare, de som cachat länge och rena nybörjare. Alla var så glada och positiva.

För att alla skulle få lära känna varandra körde vi en liten presentationsrunda. Det var uppskattat speciellt av nybörjarna som var nyfikna på alla alias som de sett i loggböckerna.

Sen var det dags att lägga korven på grillgallret. Var och en hade med sig det man ville grilla. Så det fanns lite av varje, korv, kött, majskolvar m.m. Det regnade lite smått då och då så vi hade flyttat upp grilltunnan på verandan.

En del satt ute och åt. Det är det som är bra med sommarhemmet. Man kan vara både ute och inne även om det regnar lite.

Vi hade gott om plats. Geocacharna kom från många olika håll: Vaggeryd, Jönköping, Smålandsstenar, Gislaved, Rörvik, Rydaholm, Alvesta, Ljungby, Emmaboda. Ett par kom ifrån Uddevalla och hamnade här.

Från västkusten kom också Dottan och Cenit från Geocachne.se. Det är en geocachingbutik, som vi har besökt en gång. Den ligger i Stenungsund, men finns förstås också på nätet.

De hade med sig en hel del av sortimentet från butiken som alla kunde handla av. En del hade beställt i förväg dessutom. Jag tror att de spårbara sålde bra. Jag såg flera som köpte namnbrickor och tygmärken med spårbara koder. Sen fanns det förstås olika behållare och burkar, loggböcker och pennor, lampor och mycket annat.

En hel del spårbara resekryp samlades också på eventet. Vi hade en korg där man kunde lägga de som man ville skicka vidare. Eller så kunde man ta med några för att lägga i andra cacher. Lönegård köpte ett coin för att fira att hon loggat eventet som sin hundrade cache. Det skickade hon vidare ut i världen. Det kul att följa dem sedan.

Vi som hade spårbara på oss eller våra ryggsäckar blev flitigt fotograferade. Många ville logga att de sett oss. Så småningom hade alla ätit upp sin korv, pratat färdigt med de andra geocacharna och var sugna på att ge sig ut en runda. Vi hade inget cachesläpp på eventet, men det fanns ju många cacher i Fänestad ändå. En del höll på rätt länge. Det stod bilar kvar när vi åkte hem vid åttatiden.

Den närmsta cachen var framme flera gånger. Den finns ju precis vid sommarhemmet och loggades flitigt. Här är det Dottan som hittat den. Hon och Cenit fortsatte efter eventet att leta gömmor i Fänestad. I natt sov de i Värnamo och idag fortsatte de att cacha även där innan de vände tillbaka mot västkusten.

Vi satte oss en stund på verandan, tog en kopp te och en kaka. Det blev lite över. De som ville fick ta kaffe och kakor för en frivillig slant. Eventet var riktigt lyckat och vi kunde pusta ut. Sen packade vi ihop och städade av en del innan vi låste lokalen och åkte hem till vårt eget.

Det blev inga andra cacher loggade för mig den dagen, men eventet räknas ju också. Så därför klarade jag hela månaden och kunde hösta in den sista souveniren också.

Det blev ytterligare en gömma i AU13. När jag kom hem efter eventet och pustat ut, satte jag mig vid datorn och kollade inboxen. Jag hade 108 mejl och fler rasslade det in hela tiden, även idag på söndagen. Det var förstås alla som loggade eventet, men också alla som loggade någon av mina egna gömmor. Medan jag raderade dök det upp en ny gömma av 1000sjöar, AU13 Final Puuh!!  Jag visste ju att han hade varit vid min egen Vägs ände. Han berättade att han fortsatt den nya vägen längre ut från vändplanen. Jag kunde ha räknat ut att det skulle komma en ny gömma där. Men jag var inte pigg nog att ge mig ut i skogen ensam mitt i natten. Maken skulle aldrig i livet följa med. Den fick jag spara.

Några av eventsbesökarna var fortfarande igång och cachade så de åkte dit. De loggade den precis efter midnatt. I eftermiddag skulle jag åka en runda till skolan för att förbereda lite för morgondagen. Då passade jag på att åka dit i alla fall. Jag parkerade på vändplanen vid min gömma och gick vidare. Det var en klassisk 1000sjöar-gömma som jag hittade ganska enkelt. Där kunde man nog ha fått leta en stund, men ibland ska man ha flyt.

Sen återvände jag till bilen. Jag hittade vargmjölk på flera ställen. Det är inte en varghona som droppat mjölk här utan en slemsvamp som växer på murket trä. Det regnade lite så nu kanske det kan bli lite mer svampar ute i skogen. Jag saknar höstkantarellerna. De borde vara här nu för nu är det ju höst.