Ut bland folk igen

Hittills har jag varit lite försiktigt med att ge mig ut bland större folksamlingar. Det finns ju en större risk att bli smittad ju fler man möter. Just nu är det dessutom influensatider och vinterkräksjukan har visst också kommit. Men ibland får man chansa lite.

Igår följde jag med maken in till stan när han skulle handla. Först åkte vi till Jysk och köpte nya kuddar. Där var det näsan tomt på folk så jag klarade mig bra. Biltema och Kvantum fick maken besöka på egen hand. Jag väntade i bilen. När jag går mycket utan stavarna, får jag ont i ryggen. Jag tror jag sjunker ihop mer då. Sista stoppet blev på Kapp-Ahl precis innan stängningsdags. Jag hann nätt och jämt plocka till mig det jag behövde. Prova fick jag göra hemma.

Idag blev det också en utflykt till stan. Vi hämtade våra grannar, Eva och Micke, och tog med dem till Hotell Vidöstern för att äta lunch där. Det var första restaurangbesöket för mig efter min stamcellstransplantation. Jag har bara fikat ute en gång tidigare. Det var trevligt, men jag orkade inte äta upp hela portionen med Wallenbergare.

Oftast brukar jag inte orka med mer än en aktivitet per dag, men idag blev det två. På eftermiddagen åkte jag till Missionskyrkan på Bön- och lovsångsgudstjänst. Det var roligt att vara med igen efter ungefär två månaders frånvaro. Jag har saknat gudstjänsterna och gemenskapen. Nu hoppas jag att kunna vara med lite mer.

Nästa helg är det redan Första Advent. Till veckan får jag kanske ge mig på att plocka i ordning och pynta lite. Jag ska ju egentligen inte städa, men ibland måste man bara ge sig på det. Annars har jag mest stickat den här veckan. Jag tröttnade lite på att sticka sockar och gav mig på mössor i stället. Jag hittade ett bra mönster på en modell som sitter väldigt bra på knoppen. Nu är jag snart klar med den fjärde mössan så det går undan också. Men ibland får jag ont i vänstra handen och handleden om jag stickar för mycket. Då får jag vila. Nu är det dags att vila hela kroppen. Det börjar bli natt.

Smaskigt mammabesök

Nu är snön borta. Det har regnat i ett par dagar, men vi har lyckats ta oss ut på korta rundor när det var uppehåll. Idag var det visserligen dimmigt och fuktigt i luften, men det regnade inte. Det droppade bara lite från träden. Hunden och jag gick ända ner till kanalen och hem igen. Det går mycket lättare att gå med mina gåstavar än utan. Om jag glömmer dem, får jag ont i ryggen. Lite mer träning för ryggen skulle nog vara bra. Det var i alla fall en skön promenad vi fick.

Dagens uppgift var annars att åka och hälsa på min mamma. Det blev ett litet stopp på vägen vid Biltema, där jag hittade lite användbara saker men inte de jag hade tänkt. Så kan det vara. Sen fortsatte jag till Rydaholm. Vid Sjöholmen hade det kommit en ny cache för ett tag sedan. Det var en myst med namnet Lekande lätt! Jag löste den några dagar senare och nu kunde det ju passa att försöka logga den också. Det var längesen jag var ute på en geocachingtur på egen hand, men det har ju sina orsaker. Nu är det dags att försöka komma igen.

Jag svängde av från RV27 vid Sjöholmen och passerade välkända platser. Här har jag varit på scoutläger många gånger. Nu såg det öde och kallt ut. Sjön låg blank som en spegel där den grå himlen speglade sig.

Vid sjökanten låg några uppdragna båtar och en kanot, som behövde ösas innan man sjösatte den. Det har nog regnat en hel del med tanke på allt vatten i den.

När jag kollade i min GPS, upptäckte jag att gömman saknades trots att jag laddat ned en ny PQ. Mycket konstigt! Det var tur att jag memorerat platsen, men det gjorde sökandet lite svårare. För att inte behöva tillbringa för lång tid där satte jag mig i bilen och plockade fram den i mobilen. Det tog en stund men sen kunde jag knappa in de korrigerade koordinaterna i min GPS. Då gick det genast lättare. När jag närmade mig GZ, gissade jag rätt på var burken fanns. Det var en fin liten burk. Loggremsan var lite fuktig men det gick bra att skriva ändå. Äntligen en hittat burk! Det var riktigt längesen.

Efter den lyckade loggningen fortsatte jag in till Rydaholms samhälle. Jag stannade vid Café & Bageri Små Drömmar för att inhandla lite fikabröd. Jag kom ut med två stora bitar smörgåstårta och ett par sockerbullar med vaniljkräm.

Mamma blev riktigt glad när jag dök upp utan anmälan. Vi satte på lite tevatten och högg in på smörgåstårtan. Den var riktigt god, men ingen av oss orkade hela biten. Vi fick spara lite till ett senare tillfälle.

Efter en trevlig pratstund med mamma var det sen dags att vända hemåt innan det blev för mörkt. Hunden väntade hemma dessutom. Han ville ut på en kort runda och det fick han, men den blev mycket kort. Det är tur att han inte protesterar.

Rimfrost, saffransbröd och garnvärme

I morse vaknade vi upp till en vit värld. Alla träd och buskar var täckta av rimfrost. Det var vackert och rofyllt, när hunden och jag tog vår promenad.

Himlen var gråmulen. Det var nästan disigt över ängarna. Men alla grenar på buskarna hade fått vit päls.

Takko kunde ju inte se så mycket av allt det vackra, men han skuttade glatt omkring och nosade på allt.

Det såg ut som om hasselbusken fått isnålar instuckna i grenarna och hängena. Riktigt häftigt med dessa långa iskristaller.

På körsbärsträdet var till och med stammen täckt av isnålar. Annars har vi inte fått så mycket mer snö. Till veckan ska ju dessutom snön försvinna. Då ska det börja regna säger de som vet.

Solen hade stora problem med att tränga igenom allt det grå. Det ser nästan ut som månen, men det är faktiskt solen som försöker lysa på oss.

Ikväll blev jag klar med mitt långa projekt, en två meter lång zigzaghalsduk. Nu behöver jag inte frysa om kylan skulle sätta in värsta stöten. Den var riktigt varm och skön.

I förrgår var vädret annorlunda när vi tog vår hundpromenad. Det var nog några plusgrader till och med. Rönnbären lyste vackert mot de mörka stammarna och den vita snön på marken.

Det var is i dikena längs vägen. Myrorna har nog flyttat ner en våning och har inte så stor nytta av sin sjöutsikt.

Vi gick ända ner till kanalen. Fjärde etappen av hundrundan är därmed avklarad. Det kändes bra att gå dessutom. Vi vände vid kanalen och gick hem igen. Promenaden tog lite på krafterna. Än är jag ingen superwoman.

På eftermiddagen åkte jag in till vårdcentralen och vaccinerade mig mot influensan. Eftersom jag tillhör riskgrupperna var det bäst att lyda doktorns råd.

En av dagens uppgifter var att baka årets första saffransbröd. Maken ville ha med sig till jobbet nästa vecka. Det är visst hans tur att bjuda på fredagsfikat. Så vi satte till en deg och med gemensamma ansträngningar bakade vi ut sex stycken runda saffransbröd. Ett av dem provsmakade vi ikväll, men resten får vila i frysen ett tag. Vi närmar oss Adventstiden och jag brukar baka de första saffransbröden till Första Advent. Det gör inget att jag startat lite tidigare i år. Det kanske kommer att ta lite längre tid för mig att förbereda inför Advent och jul än vad det brukar även om jag inte vanligtvis gör så mycket.

Vintern är här

Nu är väl vintern här på riktigt. Man får pälsa på sig en del innan man går ut. Hunden och jag tar våra små promenader varje dag. ibland blir det en kortare runda, ibland går vi lite längre. Idag blev det en längre tur.

Det har inte kommit lika stora mängder snö här som på andra håll i landet. Jag är tacksam för det. Då slipper vi pulsa fram i drivorna. Här och där är marken fortfarande grön. Rådjuren är också glada för det. De kommer fram varje dag för att äta.

Min bil fick vinterdäck för ett tag sedan. I måndags kväll var det dags för maken att byta till vinterdäck på sin bil. Han har mest kört min bil, men igår behövde jag den själv. Det var inget roligt jobb i kylan, men han fixade en värmekälla att värma sig vid. Några grillkol i grillen och så kunde han tina fingrarna där emellanåt.

Jag behövde bilen för att åka in till vårdcentralen i stan.Egentligen var det ett enkelt blodprov som skulle tas, men jag ville passa på och handla lite också. Efter blodprovet blev det en andra frukost på Espresso House. Jag satt där en bra stund och vilade innan jag for vidare till Rusta. När jag kom hem var jag trött, men det blev ändå en gulaschgryta tillagad. Idag blev det kålpudding. Nu börjar jag kunna laga lite mer mat även om jag får ont i ryggen av att stå vid spisen för länge.

Den senaste veckan har jag sovit lite bättre och framför allt längre sammanhängande perioder. Det kanske är därför jag orkar mer nu. Men i natt kollade jag på valvakan i det amerikanska presidentvalet. Jag somnade innan något var klart, men sen vaknade jag och kollade. Då verkade det som om Trump hade ett övertag. På morgonen vaknade jag igen tidigt och då var det klart att han vann. Vi var många som hoppades och trodde annorlunda. Vi är också många som är oroliga för vad detta ska betyda för framtiden. Jag är orolig för att valen numera inte verkar handla om att rösta för utan att rösta emot. Problemet med det förfarandet är ju att man oftast får något annat än det man egentligen vill. Men viktigast av allt just nu är att politikerna börjar lyssna på vad väljarna vill nu och inte bara en gång var fjärde år. En aktuell fråga i Sverige är frågan om vinsttak i välfärden. En majoritet av väljarna är för detta, men frågan är om politikerna kommer att lyssna eller om de fortsätter i sina invanda hjulspår. I så fall är jag rädd att det bäddar för de populistiska partiernas frammarsch.

Ännu mera trevligt besök

Allhelgonadagen tänder vi ljus för dem som vi saknar ibland oss. Det är så vackert att passera kyrkogårdarna ikväll, när alla ljusen är tända. Vi får hopps att regnet och blåsten inte släcker dem utan att de får lysa i natten och påminna oss om våra kära. Idag har det regnat rejält. Hunden och jag gick ändå en bra bit på hundrundan. På hemvägen hade vi vind och regn mot oss. Vi kom hem huttrande och skyndade oss in i stugvärmen. Just nu avundas jag inte dem som är ute i FAD-skogen och letar cacher, men visst har jag kollat lite bilder på Facebook. Det har visst börjat snöa däruppe. Igår låg det snö på marken, men det var snöblask som försvann efter ett tag.

Vi fick ju trevligt besök i stället. Det var Isak, vår fosterson, som kom och hälsade på oss tillsammans med fru och son, som jag kan kalla mig bonusfarmor till. Det var flera år sedan vi sågs sist, så det var riktigt roligt att träffa dem och höra hur de  har det. De hade med sig  en fin azalea i en kruka. Vi bjöd förstås på äkta småländsk ostkaka med grädde och hjortronsylt.

Ett spännande paket fick vi också. jag blev förstås nyfiken och måste öppna för att se vad som fanns inuti.

Där fanns goda praliner. Dem måste vi ju smaka på sen. Nu är jag för mätt. Det har varit en trevlig dag, som går mot sitt slut.

Mera trevligt besök och utflykt till bokskogen

Det är roligt att få besök. Nu orkar jag ju med att prata och försöka vara trevlig. Idag var det dags igen. På förmiddagen kom min bloggkompis Anna-Lena. Efter några dagars fortbildning med programmerbart Lego, hade hon nu fått lov och då ville hon hälsa på mig. En fin blomma hade hon med sig också. Nu har jag gott om blommor att titta på.

Hon hade också med sig fika. Först blev det frallor till kaffet och sedan en smarrig bakelse. Det var nog tur att det blev en liten promenad senare. Annars kommer jag nog att gå upp i vikt om detta fortsätter. Vi gick en liten runda med Takko över kullen. Han ville gärna fortsätta, men vi hade ju andra planer som inte involverade honom. Han fick stanna hemma med ett tuggben som tröst.

Anna-Lena ville ta en tur genom bokskogarna runt Källundasjön. Vi åkte via Forsheda mot Scchedingsnäs. Solen sken på de vackra bokarna längs vägen så de lyste i guld och brons. Det är så vackert vid den här tiden i bokskogen.

Det kom ett tunt lager snö igår eftermiddag och kväll. I morse var vitt på marken, men solen smälte snön där den kom åt. I skuggan låg den kvar.

Himlen var blå med lite fluffiga vita moln. Det var en härlig dag för en utflykt. Vi såg en svart bil som stod parkerad på ett misstänkt ställe. Jag gissar att det var två jönköpingsbor som var här för att logga mina mystar och letterboxar. Jag pratade med en av dem igår. Han var lite orolig för vädret. I Jönköping hade det ju varit snökaos igår, men jag kunde lugna dem med att vi inte hade mycket snö här. Av de loggar jag fått förstår jag att de hade en fin dag i trakterna.

Vi stannade vid Oktobergömman så att Anna-Lena kunde logga den. Hon hade löst den och då ska man ju leta upp burken också. Den hade klarat sig bra trots vildsvinens framfart.

Sen fortsatte vi färden mot Gamla Åminne. Där stannade vi till vid dovhjortshägnet. Idag var det många hjortar i flocken.

De tittade lite på oss och drog sig sedan sakta en bit bortåt sjön. En del av dem hade stora ståtliga horn. Det är vackra djur.

Vi gjorde en avstickare mot Bestorpasjön, men vi gick inte ner till sjön. Vi stannade på vägkanten i bokskogen där marken var täckt av bruna boklöv. Här hade nog fler löv fallit, men det fanns även träd med gröna löv.

Sen vände vi tillbaka och fortsatte vägen mot Kärda. Nu såg man verkligen hur mycket bokskog det finns här. Det fanns även en del lärkskog som också lyste gul nu. Efter Källunda upp mot Lararp finns det många gamla ekar täckta av mossa och lavar. De är mäktiga. Från Kärda vände vi västerut igen. Anna-lena skjutsade hem mig innan hon åkte vidare mot hemmet i Grimsås. Det var en riktigt trevlig utflykt. Jag är glad att hon ville förlägga ett besök hit på sitt lov. Nu kanske jag kan ge mig ut på lite fler utflykter.

Trevligt besök

Det går verkligen framåt med promenerandet. Igår gick hunden och jag två etapper på hundrundan. Redan idag kunde vi utöka med etapp 3. Fast man vet aldrig om det varar. Imorgon kanske vi inte orkar mer än etapp 1. Det kändes i alla fall riktigt skönt att gå. Det skulle ha regnat idag, men det klarade vi oss ifrån. Vi får väl se hur det blir imorgon. Snö tror jag inte riktigt på än.

På eftermiddagen fick jag trevligt besök. Det var Lennart och Anita som kom och hälsade på. Anita hade bakat en god äppelkaka och fina frallor, som jag smakade på ikväll. Men de ville inte ha något kaffe. Vi satt och pratade i stället och det var också trevligt. Takko slocknade i soffan av allt prat.

Fina blommor hade gästerna också med sig. Jag blir ju alldeles bortskämd. Tack, Lennart och Anita, för att ni kom och för blommor och bakat!

Till helgen är det åter dags för Mega Sweden FAD, det årliga megaeventet för geocachare. I år är det i Linköping. Jag har varit på FAD fem gånger, faktiskt varje år sedan jag började geocacha. Så det är med sorg jag måste avstå från årets event. Jag hade förstås hoppats på att vara fit for fight inför FAD, men nu går det inte eftersom jag fortfarande inte kan träffa så mycket folk på ett ställe. Jag får sikta på nästa år i stället.

En liten tröst i eländet är att vi får kärt besök i helgen. I söndags ringde vår fosterson och ville hälsa på oss i helgen tillsammans med fru och son. Han kommer ner till Småland från Stockholm för att träffa gamla kompisar och sin svenska familj. Det är synd att inte pojkarna är hemma bara, men man kan inte få allt.