Julbak och geotur

Då var vi redan inne i julveckan. Ingen snö och kyla, men grått, fuktigt och ganska varmt för årstiden. Katrin och jag hade pratat om att åka en runda och logga lite burkar i närområdet. Det passade bra den här dagen då vi också kunde fira vår femåriga vänskap på Facebook. Hon och Zack dök upp hemma på gårdsplanen på förmiddagen. Takko och jag kom just tillbaka från en runda. Vi bytte till min bil och fortsatte färden västerut mot Bredaryd.

Här fanns en 1000sjöargömma intill Havridaån, Kommunala Ängholmen 4/12. Ängholmen var ett öde ställe. Det håller på att förfalla, men det var ändå en trevlig plats intill ån. Vi gick lite husesyn bland byggnaderna innan vi begav oss mot gömman. Zack skuttade runt som han brukar. Vi andra tog det lugnare. Katrin fick syn på gömman redan på håll och då såg jag den också. Det var en snygg burk som vi loggade utan problem.

På vägen tillbaka passerade vi julgranen. Zack och jag prövade att dansa lite runt granen. Han hade hellre velat bada men det fick han inte.

Sen gick vi tillbaka mot bilen för att åka vidare. Det finns en gömma kvar i Bredaryd, men den kräver trädklättring och det känner jag mig inte redo för än. Jag orkar ju mer och mer. Idag utmanade jag mig själv lite genom att gå utanför vägar och stigar i lite mera oländig terräng. Det gick bra, men jag hade lite träningsvärk på kvällen.

Nästa hållplats blev Hembygdsgården i Reftele. Här kunde vi parkera precis utanför grinden och ta en promenad genom parken mot gömman. Det var en fin liten hembygdsgård. Här är säkert ännu finare framåt våren när allt grönskar och blommar. Än är det långt dit, men vi kan ju längta lite.

Här fick Zack leta upp burken. Jag spanade in gömstället, men han fick krafsa fram den. Han blev så uppspelt av sitt fynd att han kastade iväg burken. Katrin fick hämta in den så vi kunde logga. Zack har blivit bra på att hitta plastburkar.

Vi tog sedan en annan väg genom parken mot bilen. Det fanns flera hus att titta på. Detta hade en spännande dekoration på gaveln. Bilen väntade på oss och vi fortsatte mot nästa gömma i Reftele.

Vid idrottsplatsen, som förmodligen heter Rönneljung, fanns en gömma med det namnet. Vi körde bilen så nära elljusspåret vi kunde. Sen fortsatte vi till fots. Det var ganska öde på fotbollsplanen, men det stod några mopeder vid idrottshallen. Vi såg dem köra iväg lite senare.

Zack motionerade rejält. Han sprang fram och tillbaka. Sen stannade han och nosade på något. Han kanske fick upp ett spår. Det var inte gömman i alla fall för den satt på en nivå som han inte klarade av. Det gjorde vi. Vi har loggat liknande gömmor förut så vi visste hur vi skulle bära oss åt.

Vid idrottsplatsen fanns även en trevlig grillplats. Här kunde vi fikat, men det var lite fuktigt i luften så vi fikade lite senare i bilen. Katrin hade med sig hembakta lussekatter som smakade gott av mycket saffran.

Det blir nog ingen vit jul i år. Idag var det inget skidföre i spåret. De gamla skidorna fick sitta kvar på husväggarna. Vi kände igen modellen som inte var av årets snitt.

Från en fotbollsplan fortsatte vi till nästa. I Ås finns Ryavallen. Det är väl inte den enda arenan med det namnet. Idag var det ingen som tränade på planen och Zack undrade nog var bollen fanns.

Vi körde ända fram till kioskbyggnaden där gömman skulle finnas. Egentligen letade vi på rätt ställe, men jag var inte tillräckligt noggrann. När vi kollat fler ställen, återvände vi och då hittade Katrin burken.

Det blev sista gömman för min del den här dagen. Det var de fyra vi spanat in. Men Katrin hade några ologgade i trakterna så vi fortsatte lite till. Den ena var nere vid Bökkullen. När vi var där sist, var den borta, men nu hade CO ersatt den med en ny burk. Den andra fanns långt ute i skogen. Vi körde fram till en vändplan där det stod en traktor. Mannen med traktorn undrade nog vad vi gjorde där, men vi hejade på honom innan vi promenerade iväg åt andra hållet.

Här letade vi rätt länge och trots att jag loggat den för längesen hittade vi inte slutgömman. Det hade vuxit upp en hel del på platsen så den såg lite annorlunda ut nu. Det var blött bland de små tallarna.

Det fanns lingon kvar på tuvorna vid vägkanten. De såg inte så aptitliga ut, men det finns nog djur som gärna mumsar i sig dem.

Mitt bland alla granar och tallar stod det några bronsfärgade små bokar. De lyste så vackert bland allt det mörkgröna.

Till slut fick vi ge upp sökandet. Burken kanske var borta trots allt. Nu var vi ändå nöjda med dagens resultat. Vi vände bilen hemåt efter en trevlig runda. Katrin och Zack åkte hem till sig. Jag blev hälsad välkommen hem av Takko. Det fanns en matlåda i kylen som jag kunde värma. Det blev fläskytterfilé med rotfrukter, rödvinssås och tomater i tre färger. Sen behövde jag vila en stund innan jag tog itu med nästa uppdrag.

Ikväll har jag bakat klart julabaket. Det blir ju ingen jul hos oss om det inte finns nötkakor. Alla gillar dem och de är ett måste på kakfatet på julaftons förmiddag.

Några pepparkakor hamnade också i ugnen efter nötkakorna. Det var köpedeg, ekologisk sådan, som jag skar i tunna skivor. De är goda att äta med lite grönmögelost på.

Tidigare har jag bakat ett annat måste, drömtårtan. Den ligger i frysen och inväntar julaftonsfikat. Dessutom gjorde jag biscotti med valnötter och apelsinskal. De är goda till te. Det tycker både sonen och jag. Eftersom jag hade lite mera ork än jag haft tidigare, bakade jag också ett rågbröd. Det var ett kubbrecept, men man skulle inte koka det i vattenbad utan det gräddades i en gryta i ugnen. Vi får se hur pass bra det är att doppa på julafton. Nu är det bara knäckkoket kvar.

Förra veckan var det några frostiga morgnar. När solen sken var det riktigt vackert med den frostiga marken och de vita grenarna. Rådjuren betraktade mig när jag spanade på dem. I lördags var det riktigt halt ute, men redan på söndagsmorgonen var det mildväder igen. Det verkar hålla i sig fram till julhelgen.

Igår var det vår värdgrupp som ansvarade för det praktiska på gudstjänsten. De andra fick städa själva i lördags. Jag ska väl fortfarande göra minimalt med sådant. Fast hemma måste jag städa lite. Vi tände alla ljus i kyrksalen och hälsade alla välkomna vid dörren.

Jag läste inledningsordet som jag hämtade från Jakobs brev 1:17-19. Där handlar det om alla goda gåvor som kommer från Gud. Vi ger varandra gåvor vid jul, men de kan inte mäta sig med de gåvor Gud ger oss. Ibland när vi hamnar i svårigheter av olika slag, kan vi tänka att Gud övergivit oss därför att han inte tar bort det svåra. Men det är inte så han jobbar. Han bär oss genom svårigheterna. Predikan handlade om Maria, Jesu moder. Det var ingen enkel situation hon hamnade i. Hon riskerade faktiskt livet genom att acceptera det uppdrag Gud gav henne. Men hon var modig nog att säga ja.

Efter gudstjänsten var det mingelfika. När vi skulle åka hem, sa maken att vi skulle åka till stan och äta. Ingen av oss orkade väl laga mat. Vi ville inte ha pizza eller julbord. Så till slut blev det Vandalorum som fick servera oss söndagsmiddagen.

Vi valde deras isterband med potatis och örtsås. Rödbetsröran var också god. Vi blev mätta och kunde nöjda åka hemåt igen.

Imorgon är det skolavslutning. Jag har inte tänkt att gå på samlingen i kyrkan, men jag kanske åker till personalfikat trots allt. Idag fick jag ett meddelande om att några elever har magsjukan. Det vill jag ju inte ha lagom till jul. Förhoppningsvis är personalen frisk.

Idag började jag cellgiftskuren med kapslarna. Imorgon ska jag in till sjukhuset och få en spruta. Så nu är behandlingen igång igen. Visst önskar jag att jag kunde slippa, men det är bara att fortsätta. På kvällen kommer nog pojkarna hem. Det ser jag i alla fall fram emot.

Sköna promenader och lite pyssel

Solen sken, när vi gav oss ut på en härlig morgonpromenad. Fast det var riktigt kyligt i luften så hunden ville inte gå så långt. Det passade mig bra för jag hade lite andra planer för dagen.

På förmiddagen tog jag bilen in till Forsheda för att besöka skolan. Jag hade lite papper att lämna. Dessutom är det ju trevligt att träffa kollegorna. Det hade visst varit luciafirande på morgonen. Hade jag vetat det kunde jag åkt lite tidigare, men jag trodde det var igår.

Innan jag åkte hem handlade jag lite i affären, men jag glömde en del på listan. Så senare på eftermiddagen fick jag åka tillbaka och handla lite mer. Så kan det vara ibland. Men innan det hann jag äta lunch och ta en långpromenad med hunden. Dagens lunch bestod av gulaschsoppa.

Efter lunchen gav vi oss ut på en längre promenad. Vi gick hela hundrundan igen.Solen sken fortfarande på gran och tall. På marken var det på vissa ställen frost. På andra ställen hade solens strålar smält det frusna. En del granar hade vattendroppar längst ut på alla kvistar. Vattendropparna hade frusit till is och glittrade i solskenet.

På slutet av rundan var vi nog trötta både hunden och jag. Men vi tog oss runt. Hunden fick gå in och vila. Jag ägnade mig åt att hänga ut talgbollar till fåglarna innan jag åkte igen.

Vid andra inköpsresan stannade jag och fotade den döda tallen. I början av året fotade jag en serie bilder på tallen, men sen blev det inte fler bilder. Det kom ju annat emellan. Gårdagens besked var inte roligt, men jag kan ju inte göra något åt det. Det är bara att acceptera att jag har haft otur och fortsätta kampen. Jag får kriga på som idrottarna brukar säga.

Efter promenader och handlarrundor var jag lite trött. Jag satte mig och tittade i lite tidningar. I en av pysseltidningarna hittade jag en bild på en lådgran. Det såg häftig ut. Jag kom på att jag nog hade allt jag behövde för att göra en egen. Den understa lådan är en sockerlåda som stått i ett hörn med en blomma på. Nästa låda är en gammal Persillåda som stått ute på verandan med krukor och trädgårdsprylar i. Ovanpå den står ett sädesmått. Den översta lådan hittade jag för många år sedan uppe på vinden i mitt föräldrahem. Den innehöll rakgrejer. Det kanske hade tillhört min farfar och var hopsnickrad av bräder från en margarinlåda.

När jag hittat alla lådorna, var det bara att stapla dem på varandra. Överst satte jag en stjärna som jag vikt av en gammal tumstock. Det var en annan idé jag hittade i pysseltidningarna. Nu ska jag bara dekorera lådgranen. Den blir nog fin då. Men jag plockar nog fram den vanliga granen ändå i nästa vecka.

Våra kökshanddukar börjar bli lite slitna. Igår hittade jag ett par fina med katter på. Dem kunde jag inte motstå så de fick följa med hem. jag ska inte hänga fram förrän köket är julafint. min favoritkatt är den som vänder sig om och tittar på oss.

Första julklappen är inslagen. Vi brukar inte köpa så många julklappar. Det blir en till varje familjemedlem och en till mamma, en till julklappsleken med personalen och kanske nån mer. För mig handlar julen om mer än presenter. Julklapparna ska väl påminna oss om den största gåvan som jorden fått ta emot, Guds son som kom som ett litet barn. Men det är nog inte så många som tänker på det. Den här lilla filmen med en av mina favoriter berättar om "The true meaning of Christmas".

Luciafirande och läkarbesök

Luciamorgon är det mysigt att starta med frukost framför TV:n och samtidigt lyssna på skönsång. Luciafirandet på TV brukar vara vackert. Jag hade gärna åkt till Forsheda kyrka och tittat på skolans luciatåg, men det gick inte. Jag hade en tid inbokad på sjukhuset.

Vid tio skulle jag träffa läkaren och få veta vad förra veckans provtagning gav för svar. Det var både positiva och negativa besked. Det positiva var att mina blodvärden är hyfsat bra. Man kan inte förvänta sig normala värden, men jag behöver inte få blodtransfusioner på grund av anemi i alla fall. Det negativa var att det fortfarande fanns spår av M-komponenten i blodet. Det är den som indikerar att det finns cancerceller i min benmärg. Tydligen finns det lite kvar.

Detta innebär att jag kommer att få fortsätta med cellgiftsbehandlingen. På måndag ska jag börja med samma sorts kapslar som jag fick i mars. Dessutom ska jag få sprutor två gånger i veckan. Det kändes inte roligt att få detta besked. Jag hade hoppats på att alla cancerceller skulle vara borta, men samtidigt hade jag ställt in mig på att det kanske inte skulle vara så. Chansen var nog inte så stor egentligen. Ändå blev jag förstås ledsen vid beskedet. Det tar ett tag att ta in det.

Jag fick också medicin för att stärka skelettet. Det brukar jag få då och då i dropp. Sen var jag klar med sjukhusbesöket förutom att beställa medicinen på apoteket. Cellgifterna är inget som finns i lager.

Jag åkte inte hem direkt för jag hade lite ärenden att uträtta på stan. Det blev besök i några affärer. Jag hittade inte allt jag ville men det mesta. Sen passade jag på att äta libanesiskt medan jag väntad på att garnaffären skulle öppna. Jag är färdig med julklappsprojektet och nu vill jag sticka något annat.

Hunden blev som vanligt glad  när jag kom hem. Jag var ganska trött så det blev ingen långpromenad som han kanske hade önskat. I stället blev det vila på soffan. Jag hoppade över andra aktiviteter som julförberedelser.

Imorgon får jag ta tag i nästa projekt. Jag blir nöjd om jag klarar av en grej om dagen. I år är det ju många dagar fram till jul. Sen kommer pojkarna hem i början eller mitten på nästa vecka. Då kan de hjälpa mig med resten.

I fönstret har den vita novemberkaktusen slagit ut. Det har stått ute hela sommaren. När den kommer in, sätter den knopp och nu slår de ut. En liten orkidé har också fått knoppar och för några dagar sedan hade en av dem öppnat sig. Det är roligt när de blommar om.

Nu har jag vänt på duken så att Lucian med kaffebrickan syns bättre. Jag hann inte dricka kaffe innan jag åkte idag, men jag fick en kopp på sjukhuset. Ikväll blev det te från Teadventskalendern, saffransbröd och pepparkakor utan palmolja. Jag hittade sådana i en affär förra veckan. Palmolja vill man ju undvika för att inte regnskogarna ska försvinna.

Hundrundan och köttbullsfest

Vissa dagar har det varit fantastiskt vackra solnedgångar. Så var det idag. Jag var tvungen att ge mig ut med kameran. Min lilla trogna kompaktkamera börjar ge sig. Det är tråkigt för den har varit så bra. Jag får nog undersöka utbudet av smidiga kameror och investera i en ny.

I lördags tog vi en tur till stan för en del ärenden. Jag behövde lite mer garn till mitt julklappsprojekt. Jag hann till affären precis innan den stängde. Sen åkte vi till Forsheda och storhandlade. Vi bunkrade upp det vi kunde inför julen. Nu är det dags att börja förberedelserna.

På eftermiddagen tog hunden och jag en lång promenad. Det kändes riktigt bra att traska på så jag bestämde mig för att försöka ta hela hundrundan. Det var längesen jag klarade av det.

Jag tror Takko var mycket nöjd med beslutet. Det var skönt att promenera genom skogen. Vädret var lite grått men temperaturen var behaglig för årstiden och ingen vind att tala om. Vi kunde känna oss riktigt nöjda med vår prestation.

På kvällen knåpade jag ihop en beskrivning till ett event i mellandagarna. Jag har ordnat sådana i tre års tid. Den här gången blir det i Apladalen vid grillplatsen som jag besökte i fredags. Eventet publicerades på söndag förmiddag. Snart ramlade will attend-loggarna in och redan är det tio som tänker komma. En av dem är jag. Jag hoppas att det inte går som vid mitt förra event. Det gick av stapeln samma dag som jag hamnade i Linköping så jag fick lämna över värdskapet till Katrin.

Efter söndagspromenaden satte vi igång med dagens julförberedelse, att trilla köttbullar och steka dem. 1,7 kg köttfärs skulle omvandlas till goda köttbullar till julbordet. Jag fick ta det lite i omgångar för jag får fortfarande ont i ryggen när jag står länge vid spisen.

Köttbullarna var i alla fall goda. Vi provsmakade dem vid en sen middag. Maken fixade potatismos och gröna ärtor till. Resten av köttbullarna hamnade i frysen för senare konsumtion.

Dagens promenad blev inte så lång. Det var lite kallare i luften och frost bland eklöven på marken. Hunden ville vända rätt tidigt. Jag tänkte att han kunde följa med i bilen upp till skogen, men han ville inte hoppa in i den. Han fick stanna hemma.

Jag tog bilen upp till vår skog för att skörda lite vägkantsgranar. Solen sken på tallarnas stammar. Det var en fin dag. Ett antal små granar fick följa med hem tillsammans med lite tallris och enris.

De små granarna hamnade i diverse pytsar på trappan och i trädgården. Det blev riktigt fint, tycker jag. Enkelt och naturligt. Precis som jag gillar det.

Även tallriset och enriset hamnade i krukorna. Så nu är det fint på vår trappa. Jag har sett att en del redan tagit in granen. Vår gran är numera av plast och kommer inte fram förrän dan före dopparedan. Vi har inte så många traditioner, men de vi har får i hålla på.

Dagens julförberedelse handlade om senap. Jag brukar göra två sorter, en grov och en slät. Idag provade jag ett nytt recept på den grova. Den släta är gjord efter ett gammalt beprövat recept. Nu ska båda burkarna stå så att senapen får mogna.

Imorgon är det dags för läkarbesök. Ser med spänning fram emot att få veta läget. Sen får jag väl fortsätta med julförberedelserna. Om jag fixar lite varje dag, blir jag kanske klar till jul.

Julförberedelser, promenader och burkfynd

Veckans promenader har varit av lite olika längd. Vissa dagar har jag knappt orkat ut genom dörren. Stackars Takko har inte fått sin långpromenad. Andra dagar kanske kompenserat detta. Då har vi gått riktigt långt. Två gånger, nu senast idag, har vi tagit oss ända fram till raststugan, Skogsbiblioteket som jag kallar den.

Decemberdagarna flyter på och det började bli dags att fixa ut månadens gömma. Lite pyssel krävdes och det fixade jag i måndags. Årets sista månadsmyst fick en burk som kunde placeras ut. Dessutom har jag ju lovat en bonusgömma till alla som loggat alla tolv gömmorna under året. Den burken kunde också prepareras för utläggning.

I tisdags var det så dags att ge sig ut med burkarna. Jag tog den välkända vägen mot Schedingsnäs och parkerade intill en bom. Nästan alla skogsvägarna i området har bommar som gör att man måste gå in på dem. Först placerade jag ut decembergömman. Jag hoppas att de inte ska avverka mer i området. Sen var det bonusgömmans tur att placeras. Det gick relativt smidigt på båda ställena. På kvällen kunde jag sen sätta mig vid datorn och skriva klart beskrivningen till decembergömman. Jag skickade in den och på morgonen var den publicerad.

Efter burkutläggningen fortsatte jag in till stan. Det var dags för provtagning på vårdcentralen. Det visade sig att de hade glömt att lägga in i datorn vilka prover som skulle tas så vi fick ringa till dagsjukvården och be dem fixa det innan proverna kunde tas. Det gick snabbt ändå och nu ska väl provsvaren var klara till nästa tisdag då jag ska träffa läkaren.

Nu var jag hungrig så det blev ett besök på Espresso House. En fetaostpaj satt fint tillsammans med lite äppelmust och en latte.

Sådana här dagar med utflykter gör att jag blir trött. Nästa dag behöver jag oftast vila. De senaste veckorna har jag rensat lite och plockat bland alla prylar. Jag har städat lite, men jag kan bara hålla på en kort stund. Sen måste jag pusta en stund. Därför går det mycket sakta framåt med julstädningen. Vilken tur att jag började tidigt. När jag vilar sätter jag mig i min fåtölj och stickar lite.

Igår höll jag mest till på toaletten. Jag rensade bort gamla tomma burkar och städade rent. Det var välbehövligt men tog sin tid och gav mig ont i ryggen. Ryggvärken kändes även idag, men det bästa är oftast att röra på sig så det blev en långpromenad med hunden. Sen var jag inte sugen på att sitta i fåtöljen resten av dagen. Man blir så stel då. Jag bestämde mig för att åka på en utflykt till stan. Magen kurrade så jag åkte först till Söderport och åt lite asiatiskt. Maken skulle äta julbord på jobbet så jag räknade med att han inte ville ha någon middag när han kom hem.

Efter lunchbuffén planerade jag att ta en tur genom Apladalen. Jag parkerade bilen på Tånnögatan och gick därifrån. Jag mötte en hel del flanörer och cyklister som var ute i det ganska ljumma vädret. Det var riktigt skönt utom när det blåste. De senaste dagarna har det blåst en hel del på våra rundor.

Grusvägen förde mig fram till Lagan där jag svängde söderut och fortsatte gångstigen under järnvägsbron. Jag skrämde upp några änder som kurade i vattnet vid strandkanten.

Änderna flög i väg i samlad flock, men de landade bara en kort sträcka senare. Jag kom snart ifatt dem.

Det var gott om gräsänder i vattnet och de flesta verkade simma parvis. Hannen syntes lätt med sina vackra färger medan honan smälte in i vassen.

Målet för promenaden var den nya grillplatsen på en udde vid Lagan. Jag hittade vedförrådet där en mindre stig ledde ut på udden. Det var en fin grillplats omfluten av vattnet på flera sidor. Naturen visade sig vara vacker även om vädret var ganska gråmulet och snart skulle det börja skymma. Jag har haft vissa planer på att ordna ett litet event här nån gång när jag orkar ta tag i sådana saker igen.

Givetvis fanns det en geocache vid grillplatsen. Det är Katrin som lagt ut Grillplats Apladalen. Den kom redan i våras men då var jag inte i form att leta upp den. Jag har sparat den tills nu. Det var en mycket trevlig gömma på en häftig plats.

När jag sett mig om på platsen, fortsatte jag gångvägen på södra sidan om järnvägen. Här fanns många stora, gamla ekar och andra träd. plötsligt mötte jag en bekant. Det var Lena i tjejgänget som var ute med sin hund Ester. Det var trevligt att se henne. Jag har ju inte orkat vara med på träffarna i höst, men snart kommer jag igen.

Skymningen närmade sig så jag skyndade mig tillbaka till bilen för att åka hemåt. Maken hade kommit hem lite tidigare så han var redan hemma. Det var skönt att komma hem till fåtöljen för nu hade jag ont i ryggen igen. Vi får hoppas att det värsta gått över tills imorgon. Då ska vi försöka handla lite inför julen.