Vägen till Möbelriket

Möbelriket

På 40-talet bodde min mamma i Lammhult. Morfar jobbade på en av möbelfabrikerna där. Än idag präglas orten av möbelindustrin. Idag har jag varit i Möbelrikets huvudstad, men det var inte möbler jag tittade på. Hunden fick stanna hemma, när Katrin och jag gav oss iväg för att geocacha i Möbelriket.

Vi mötte Jesus

Innan vi gav oss på hela serien av geocacher som kallas Möbelriket, tog vi två andra. Den ena var en gammal rök i en krök som vi snabbt loggade. Den andra, som egentligen var dagens första, kallades Betongmannen. Jag hade väl inte förväntat mig att möta Jesus där ute i skogen. Det var ett spännande ställe vi kom till, men vi stannade inte så länge, bara tills cachen var loggad.

En av platserna i möbelriketserien

Därefter gav vi oss på cacherna i serien Möbelriket. Det fanns fem vanliga cacher och ordentliga som vi är tog vi dem i nummerordning och började med ettan. Cacherna var placerade vid olika företag i möbelbranschen, de flesta välkända märken.

klokare loggar en av cacherna

Det var inga svåra gömmor och snart hade vi klarat av alla fem. Det var de två sista vi fick leta lite efter, men egentligen var de inte svåra. Ibland snurrade koordinaterna för oss i GPS:en. Men envisa smålänningar ger sig inte och till slut hade vi alla siffror vi behövde för att kunna leta efter slutgömman i serien.

Finalen i Möbelriket

Finalen var nämligen en myst där två av siffrorna till koordinaterna avslöjades i var och en av de fem vanliga cacherna. Terrängen var lite svårare på finalen, men vi traskade dit och hasade oss fram till gömman. Så var ett av dagens uppdrag avklarat, att ta hela Möbelriketserien.

Vita sippor i drivor

Vi hann även njuta av våren. I dikena fanns det drivor med vitsippor. De börjar slå ut på allvar nu. Ibland kom solen fram en liten stund, men för det mesta var det molnigt. Ibland regnade det lite smått. Men när vi åkte hem, kände vi hur det hettade i kinderna efter dagens utevistelse. Vi hade inte bara rosor på kinderna, vi var knallröda i ansiktet.

Draken håller på att sluka mig

Innan vi lämnade Lammhult passade vi på att besöka några andra gömmor. Den enda som vi inte hittade idag, var en som skulle finnas vid en soptipp. Vi letade en stund, men fick ge upp. Drakens hemliga skatt hittade vi däremot.

Jag matar älgarna

I tunneln under järnvägen fanns det en stor väggmålning. Där stannade vi till och fotograferade oss till en challenge. Det är en sorts uppdrag, som går ut på att fotografera sig själv på olika platser i olika situationer. Denna hette Stand up for art. Man skulle leta reda på något konstverk på en mur och ta en bild där.

Eva Spångbergs Björkelund

Därefter fortsatte vi norrut till Gamla Hjälmsryd. Katrin hade aldrig varit hos Eva Spångberg. Det var inte öppet, men vi stannade till och tittade lite på djuren. Vi får väl återkomma efter första maj för då ska det vara öppet fick vi veta.

Geten var inte så intresserad av oss

Inte hästen heller

Hembygdsgården i Stockaryd

Vi tänkte fortsätta till Sävsjö, men vi gjorde ett stopp på vägen i Stockaryd. I hembygdsparken fanns en liten klockstapel som tillägnats en cache. Den letade vi reda på. Sen fortsatte vi till Sävsjö.

Alehög

Det verkar som om vi idag dragits till soptippar och reningsverk. På fleraställen hamnade vi i närheten av sådana. Här fanns en liten spångad stig intill några dammar och ett vattendrag. Vi följde stigen fram till gömman vid Alehög. Vad som var Alehög fick vi nog aldrig reda på. Men gömman hittade vi.

Klassisk lunchlåda

Sen började energin tryta och vi kände att det inte skulle räcka med en macka. Lite varm var vad vi ville ha. Därför tog vi en tur genom staden för att försöka hitta något ställe som serverade någon form av mat. Det var inte så lätt att hitta, men macken serverade en klassisk mosbricka med korv och räksallad så det fick duga.

Gamla pumpen

Styrkta av denna klassiska maträtt gav vi oss på gömmorna i Sävsjö. Vid Pumpen fick vi räkna till elva. Det är ju ingen konst för en mattelärare. Det gamla pumphuset förföll. Det är synd att det inte får vara i fred. Det borde kunna användas till något annat.

Hos Rike-Pelle

Vi parkerade bilen vid stationen och besökte först denna, men där gick vi bet. GPS:erna ville inte visa oss rätt och vi fick ge upp letandet. Det fanns fem gömmor i centrum och vi promenerade till dem. Hos Rike-Pelle fick vi vänta ut några mugglare som spatserade förbi. Sedan kunde vi med avledande manöver plocka fram burken och logga cachen.

Krokus i Perennparken

I Perennparken är det säkert vackert när alltblommar och frodas. Idag var det bara krokusar och några andra lökväxter som färgsatte rabatterna. Cachen hittade vi ganska fort, men vi förstod inte ledtråden till denna. men huvudsaken var ju att vi hittade den och fick se parken.

Vi fortsatte till nästa park vid det gamla sanatoriet. Där hade vi bra koordinater och GPS:en ledde oss rakt på gömman. Sedan vände vi tillbaka och passerade Perennparken igen på vägen mot stationen.

Näcken spelar för oss

Då såg vi att Näcken satt och spelade för oss vid strömmen. Hit borde man återvända för att få se blomprakten.

Sävsjö station

Tillbaka vid stationen bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. Vi tog bilen runt till andra sidan och attackerade gömman en gång till. Då fick Katrin syn på den. Den var inte så svår egentligen. Vi borde ha sett den förut. Men nu hade vi i alla fall loggat den.

Förfallet på dansbanan

Nu började vi bli lite trötta så vi begav oss hemåt via Vrigstad. Det skulle finnas två gömmor där. Den första hittade vi enkelt vid Ostkakasbageriet. Den andra fanns vid den gamla dansbanan i Gubbakulan. Jag kommer ihåg att detvarett mycket populärt ställe, men idag var det helt förfallet. Det finaste på hela området var nog plastlådan till cachen.

Markdimma över ängarna i Rannäs

Det började bli sent och solen hängde som ett stort eldklot över trädtopparna i väster, när vi körde hemåt. Snart var vi hemma igen. När jag parkerade bilen här hemma, såg jag att markdimman steg från ängarna. Solen hade gått ner över ännu en dag. Maken hade förstås kommit hem från dagens arbete. Själv fick jag börja förbereda lite inför morgondagens lektioner och utvecklingssamtal.

Kväll i Rannäs

För att sammanfatta dagen, så blev det en bra geocachingtur med 18 nya cacher och en challenge loggade. Vi bestämde oss också för att anmäla vår närvaro vid nästa lördags event i Fristad. Det ska bli kul att träffa fler geocachare. Det verkar bli ett stort event. Då har vi något att se fram emot.

Vår i luften

 Det blev för tråkigt att vara hemma själv hela dagen även om hunden och katterna tyckte att de höll mig sällskap. Vi tog bilen till grannsamhället. Där fanns två ologgade gömmor som lockade oss ut i skogen och friska luften. Vi hade ju ingen snö i alla fall som man fått lite längre norrut i landet. Det kom några små droppar och vi såg mörka moln, men vi klarade oss undan regn. Vi fick vädra lungorna i alla fall och motionera benen.

 Bilen parkerades längs vägkanten. Sedan fick vi leta efter en liten skylt som skulle tala om vart vi skulle härnäst. Cachen heter 4 lYror och är en multicache. Det betyder att man får koordinaterna till en startplats. Därifrån får man ta sig till slutgömman i flera steg. Här var det fem steg med start och mål. Stegen var verkligen omväxlande. Det gällde att både vara observant och ha god balans och styrka, om man skulle få fram koordinaterna till nästa steg. Det tog en stund men vi letade nog längre tid efter den traditionella cachen som fanns i samma skog. Den var fiffig och klurig. Till slut hittade vi den och kunde fortsätta sökandet efter multin. Namnet på cachen kommer av att det finns s k lyrträd vid gömman. Lyrtallar och lyrgranar bildas då toppen bryts av och det bildas två toppar. När vi kom fram till finalen, blev jag lite orolig att jag skulle behöva klättra på hala stenar vid ett stup. Men det behövdes inte. Snart satt signaturen i båda loggböckerna och vi kunde dra oss tillbaka mot bilen och åka hem.

Vi handlade lite mjölk på hemvägen så att vi kunde laga till lasagne. Det var gott tyckte både jag och hunden. Maken lät sig väl smaka när han kom hem från jobbet. Fast då var jag inte hemma.

 Ungdomsrådet i vår församling hade ordnat en 24-1-bönedag. Från fredag kl 18 till lördag samma tid kunde man boka upp sig på en bönevakt. Jag hade bokat sista passet mellan 17 och 18 idag. Det innebar att jag åkte till bönerummet i kyrkan och bad. De hade inrett ett av patrullrummen mysigt med ljus att tända, lovsångsskivor att spela och böneämnen på en plansch att be för. Man kunde skriva upp egna böneämnen på lappar och fästa dem i maskorna på ett nät. Det fanns stenar att lägga vid foten av ett kors som en symbol för bördor som man får lägga av. Det är skönt att sitta där i lugn och ro en stund. Det är som att vädra själen. Det behövs ibland.Vi får stanna upp och hinna ifatt oss själva. I vardagen är det så mycket som händer hela tiden. Det behövs pauser så att själen hinner med. Jag har haft tankar om detta ämne förut. Så här skrev jag för tio år sedan:

Sub specie aerternitas


Mitt i det hektiska jagandet
sätter jag mig ner och
tränar mig att vara
absolut närvarande och mottagande.


Jag distanserar mig från det vanliga
och sträcker mig mot det eviga.


- Sub specie aerternitas - ur evighetens synvinkel -
sa man under antiken.
- Ta kuan, sa kineserna - en upphöjd position-


Där får jag perspektiv och sammanhang.

Dagen avslutades med en samling med bön och lovsång. Vi var inte så många men det var härligt att be tillsammans och sjunga ihop. Det var både ungdomar, äldre och alla åldrar däremellan. I bön och lovsång kan alla vara med.

Vårluften kan innehålla både angenäma dofter och mindre angenäma. Idag var det mest skogsdoften som stannade kvar, men jag fick ju vädra både lungor, hjärnan och själen under dagen. Kroppen tog in syre och vädrade ut unken koldioxid. Hjärnan fick vädras när vi löste kluriga uppgifter i skogen. Själen vädrades i bönerummet och i den gemensamma lovsången. Hela jag blev utvädrad. Nu är det bara kläder och hus som skulle behöva vädras. Det tar vi en annan gång.

Fredagstur med hunden

 Så var den här arbetsveckan slut och jag kunde åka hem tidigt. Igår var jag kvar längre än schemat visar att jag ska vara på skolan eftersom jag mötte föräldrar och elever till utvecklingssamtal. Så därför åkte jag hem en timme tidigare idag. Det blev hunden glad för. Å andra sidan blir han alltid glad när jag kommer.

Maken var på jobbet och sen skulle han förstås till tonår. Så vi fick roa oss själva, hunden och jag. Då kan det bli en liten fredagsutflykt med en och annan cache loggad. Idag åkte vi till Kållerstad. Där bortåt skogarna har jag noll koll så det är tur att jag har GPS:en och att det finns gömmor att leta efter.

 Först åkte vi till sjön Flaten där det finns en liten badplats och en dansställe.  Jag har aldrig förstått tjusningen med dansbanorna men så har jag heller aldrig sysslat särskilt mycket med dans. Det ligger inte riktigt för mig. De få erfarenheter jag har av dylik verksamhet är inte heller precis positiva. De kompisar som försökte få med mig på disco beskrev det som det roligaste de visste, men det tyckte jag det var. För mig verkade det mest vara en desperat jakt på det roliga som aldrig verkade infinna sig. Om man hela tiden måste fråga "Visst är det kul?" måste det väl ändå finnas visst tvivel på om man har kul. Det ersattes ofta med lite för mycket alkohol och så tog det roliga slut åtminstone för mig. För överfriskade personer är aldrig roliga. Dansen i sig kan visst vara kul som motion. Det är allt runtomkring jag inte gillar. Men idag varken badade vi eller tog oss en svängom. Vi hittade cachen och for vidare.

 Vägarna blev smalare och smalare och grusigare. De vindlade sig fram genom skogarna. Här och var fanns det små röda stugor. Vi hoppade över några cacher som skulle finnas vid vattenkällor. Det var mest för att det regnade när vi passerade dem. Vi fortsatte till Hökabo soldattorp, en riktigt gammal låg stuga vid vägkanten.

Här stannade vi för att klättra upp på en kulle på andra sidan vägen. Vi hade fin utsikt över torpet och vi hittade gömman bland stubbar och stenar. Det var häftiga stenblock uppe på höjden. Vi såg inte till några människor, men de kanske bara var där ibland. Många stugor på landet är ju numera sommarstugor.

 Så fortsatte vi färden på skogsvägarna och kom till ett vattendrivet sågverk. Det var ett spännande ställe, men här fick hunden stanna i bilen. Väl var väl det för gömman var inte så lätt att få tag på. Jag letade ett tag innan jag förstod var den var.

 Tydligen fungerade sågverket fortfarande. Det fanns en del sågspån där. Vattnet rann nu i ett litet vattenfall bredvid huset.

 På baksidan såg man det bättre. För att nå gömman måste man balansera på hala stenar längs kanten av rännan. Jag hade både bättre balans och större mod än jag trodde. Såna balansnummer hör annars inte till favoriterna. Men vad gör man inte för en liten plastburk.

 Vägen fortsatte genom skogen och så småningom kom vi ut vid Draven. Dit har jag tänkt åka ett bra tag, men det har inte blivit av. Nu passade vi på att gå ner till vindskydden i Kinnaberg.

 Vägen ner till Kinnaberg kantas av sanka åkrar och mader. Då såg vi massor av gäss. Det fanns grågås, sädgås och så förstås kanadagås. När vi närmade oss började de skräna. De modigaste stannade kvar. De andra lyfte och flög ut mot sjön.

Vi såg nog mer fåglar längs vägen än vid sjön. Vid Kinnaberg letade vi ett tag efter cachen, men vi gav upp den här gången också. Det började skymma och GPS:en velade hit och dit och kunde inte bestämma sig. Det blir väl fler resor hit. På tillbakavägen hörde vi både tofsvipan och spoven. Tofsvipan sprang omkring på åkern. Om man vill höra hur de och andra fåglar låter, kan man lyssna på  P2-fågeln. Där finns bilder och  fågelsång.

Trots allt var vi ganska nöjda med dagens lilla utflykt. Vi hittade tre cacher och besökte spännande platser vi aldrig varit på tidigare. Det var dags att åka hem och ta det lilla fredagsmyset.

Just nu ser jag att min nya mysteriegömma i Värnamo publicerats på geocaching.com. Vill man leta efter den får man bege sig till Prostskogen, men kanske inte ikväll. Vi får väl se vem som blir först att hitta den. Varje gång någon loggar en av mina gömmor får jag ett mejl om det. Nu fick jag ett sådan från Trollet81, som hittat sin allra första geocache med ficklampa i mörkret. Det är bara kul att fler vill vara med. Det kanske blir en runda tillsammans med Katrin på söndag. Vi får se.

Vågar vi tro på värme

Vita sippor i skogen

I eftermiddags kändes det som om vårvärmen var på väg tillbaka. Det har varit kallt ett tag nu, men kanske kommer värmen igen nu. Jag åkte hem en sväng efter dagens lektioner innan det var dags för utvecklingssamtal med några elever och deras föräldrar. Hunden och jag gick en skön runda och njöt av solen och fågelsången. Fast fåglarna sjunger i alla väder, verkar det som. För några dagar sedan var vi ute i regnet en runda och då höll fåglarna igång helt öronbedövande. 

Redovisning med dokumentskannern

Ibland är det roligt att vara lärare. Speciellt när eleverna visar upp riktigt bra arbeten. Då blir man varm i hjärtat. Mina femmor har jobbat med ett tema som vi kallar World Tour i engelskan. Vi reser jorden runt och nu har vi befunnit oss i Australien. Idag var det dags att redovisa teamens arbeten för varandra. Alla har bidragit med texter och bilder. Alla deltog i redovisningen och försökte verkligen göra sitt bästa. Teamen samlar sina arbeten i en scrapbook som de dekorerar och gör fin. Det är inte så lätt att visa upp den så att alla ser. Det är där vår nya "leksak" kommer in. Mina kollegor hade hört talas om att det finns en smidig dokumentscanner som inte var alltför dyr. Den köpte de in till vårt arbetslag. Den ser ut som en liten bordslampa, men är en kamera som man använder ungefär som en OH-apparat. Via datorn och projektorn kan sedan alla se på duken. Det är perfekt för våra redovisningar. En sådan borde finnas i alla klassrum. med den kan man enkelt visa och demonstrera och alla kan se.

Trollet gömmer sig bakom trädet. 

Efter utvecklingssamtalen åkte jag in till stan för att hämta makens kängor och min ena innesko som varit på reparation hos skomakaren. Det känns också bra att inte slänga skorna om en råkar gå sönder utan laga dem. Nu håller de förhoppningsvis ett bra tag till. Billigt var det också.

Spegelbilder

Jag hann med lite annat också i eftermiddag, men det tänker jag inte berätta så mycket om. Det finns ju andra geocachare som läser bloggen och jag vill inte avslöja för mycket. Jag får berätta sen. Så mycket kan jag säga att jag var ute och rekade för några nya gömmor, en myst och en multi. Den ena är redan på gång. Den andra har jag lite mer jobb med innan den kan publiceras.

Imorgon är det redan fredag. Även om denna arbetsveckan var en dag kortare, så känns det som om den gått jättefort. Det är redan helg igen. Samtidigt är det skönt. Då kan jag kanske komma igång lite i trädgården om vädret håller i sig. Maken ska jobba hela helgen. Det kan ju bli en och annan cache också.

Algebra och dialekter

 Onsdagar börjar jag lektionerna med matte i sexan. Halva gänget har hemkunskap och andra halvan har jag. Då undersöker vi mönster i matematiken och försöker lära oss algebra genom att klara av olika uppdrag från NTA-temat Mönster & Algebra. Det är jättekul att jobba med detta för vi laborerar med olika material för att så småningom komma fram till en generell formel.

 Idag handlade det om att bygga mönster med stickor. Vi började med blompinnar på golvet som byggdes ihop till fiskebodar på rad. Sedan fick var och en bygga med färgade småstickor. Då var det rader av fiskar som simmad efter varandra som skulle undersökas. Tillsammans hittade vi en formel. Vi kom fram till att antalet stickor i ett mönster var 5n+2 om n är antalet fiskar i mönstret. Sedan fick eleverna ta reda på hur många fiskar man kunde bygga av 100 stickor. De jobbade flitigt och löste problemet galant. Så kul har vi på mattelektionerna.

På eftermiddagen fortsatte jag byggandet med femmorna. Vi håller på med ett annat tema, Rörelse & konstruktion. Idag var det dags att bygga ett fordon efter en ritning. Till slut var alla åtta fordonen exakt lika i konstruktionen. Det måste vara är vi sedan ska göra lite undersökningar med dem. Det är kul att jobba så praktiskt när man ska lära sig för många svåra och komplicerade saker. Nästa gång kommer vi att prata om krafter och det är inte alltid så enkelt att förstå. jag kommer fortfarande ihåg ettan på gymnasiet då vi för första gången stötte på vektorer. Det tog ett tag innan poletten trillade ner.

Sista passet på onsdagarna har jag tid avsatt för vårt matteprojekt. Idag satt jag och skrev bställningslistor. Vi ska handla upp alla pengar vi fått från skolverket. Det är en angenäm syssla att kunna bläddra i katalogerna och inte behöva snåla. Nu kan vi unna oss de där roliga materielen som vi annars inte anser oss ha råd med. Väldigt mycket av laborativt materiel är egentligen inte så dyrt. Blompinnar och färgade stickor kostar inte många kronor och kan användas till mycket. Nu måste vi bara se till så vi har någonstans att förvara allt material. Det får vi inte använda pengarna till.

Ikväll förflyttades jag tillbaka till min barndom när jag tittade på Svenska dialektmysterier. med Fredrik Lindström på SVT. Han besökte Horda, orten där jag gått i skolan de sex första åren. Det vare en del kända ansikten som dök upp i rutan och en välkänd dialekt. Det är intressant att höra hur han förklarar dialekternas mysterier. Småländskan ger ett ärligt och strävsamt intryck. Ja, det är väl sådana vi är, vi smålänningar, ärliga och strävsamma. De är rediga människor.

Påskamåndag

Voxtorps hembygdspark

 Sista dagen på ledigheten vaknar vi till en regnig och småruggig dag. Det känns inte så lockande att gå ut i det här vädret. Inte ens hunden verkar förtjust. Det blir lite inomhuspyssel och fika. Maken har jour och plötsligt ringer de in honom. Hunden och jag får fika klart själva. Ett litet telefonsamtal senare är vi också på väg bort. Jag hade tänkt besöka min mor tidigare, men sjukdom och andra aktiviteter sätter käppar i hjulet ibland. Nu kunde det bli av. På vägen fick vi stanna till vid sjukhuset och överlämna makens plånbok. Den hade han åkt ifrån i all hast.

Gamla byggnader

 Lite småregn skulle inte få hindra oss att logga lite burkar på vägen hem till mor. Första stoppet blev vid Voxtorps hembygdsgård. Där fanns en ny gömma som var enkel att hitta. Här har jag varit förut på julmarknader och någon hembygdsfest. Annars åker vi mest förbi varje gång färden går till föräldrahemmet. Det finns fina hus här och hembygdsgårdar är alltid intressanta. Idag stannade vi dock inte längre än nödvändigt.

Rusarebo äng och Hindsen i bakgrunden

 Färden gick vidare till Rusarebo äng. Här har vi varit förut. Den ena gömman loggade vi redan förra året, men den andra hade vi inte hittat. Hindsen var grå och dyster men utsikten ändå fantastisk. Vi tog stigen in i naturreservatet.

Blåsipporna kurar ihop sig

 Blåsipporna kurade ihop sig i det kalla blöta vädret. Vitsipporna likaså. Förra gången vi gick här blommade alla sommarblommor och orkidéer.

Rusarebo

 Vi närmade oss stugan och gömman. Det tog en liten stund att hitta den även om den var där den skulle vara. Hunden blev lite otålig för jag band honom vid ett träd medan letade. Det gick lättare så för mig.

Vildsvinen har härjat

 När cachen var loggad, gick vi tillbaka till parkeringen. Vildsvinen hade också varit där och bökat upp jorden här och var. Det såg inte så trevligt ut.

Rucklet i skogen

 Det var trots vädret ganska skönt med en lite promenad. Men på nästa ställe ville vi inte gå så långt. Jag trodde vi skulle behöva göra det, men vi tog skogsvägen ända fram till ett ruckel mitt ute i skogen bakom fotbollsplanen i Bor. Vägen var spårig och vi fick pressa oss förbi grenar från nedfallna träd. Vi skumpade på och kunde stanna inte alls långt från gömman, som hittades ganska omgående. Stället var lite kusligt och det var skönt att det var dagsljus i alla fall även om inte solen sken. Vi stannade inte längre än nödvändigt här heller utan fortsatte resan söderut.

Runkestenen i Stockarshult

 I Stockarshult finns en s k runkesten. Det kanske låter lite vulgärt men det är en sten som man kan rucka på. Den vilar på en liten ytan och rör på sig om man knuffar på den. Vi svängde av från 27:an och passerade några ställen. Bommen var uppfälld så vi kunde fortsätta på skogsvägen ända fram till stenen. Det fanns gott om stora stenar och stenblock. Det gick en liten stig fram till runkestenen. Nu gick det lätt att gå här, men lite senare blir det nog svårare när växtligheten börjar breda ut sig. Jag prövade aldrig om jag kunde rubba stenen. Vi gick runt den och då fick jag syn på gömman. Det var den andra jag hittat av samma modell inom en vecka. Vi loggade cachen och återvände snabbt till bilen. Alla fyra traditionella cacher som jag hade tänkt leta reda på hade gått lättare att hitta än jag trodde. Jag trodde det skulle ta längre tid än det gjorde.

Snålkall blåst från sjön

 Därför tog vi en liten omväg över Rydaholm för att logga en mysteriecache som jag löst för ett bra tag sedan men inte loggat än. Helgasjön var grå och det hade börjat blåsa stora vågor. Vi parkerade bilen, tog en rask promenad rakt fram till gömman. Den hittades enkelt med hjälp av ledtråden.

Korset visade vägen

 Nu var vi klara för dagen med geocachingen, trodde vi. Det skulle visa sig senare att så inte var fallet. Vi åkte tillbaka över Upplid hem till Kolvarp. Hemma hos mamma fick vi kaffe och fikabröd. Syster och systerson gjorde oss sällskap. Det var ett tag sedan jag var hemma och hälsade på.

Hemma hos mamma

 Maken skulle jobba till 18 och komma hem strax innan 19. Vi åkte hem och där på åkern framför huset gick tranorna runt och letade mat. De var kanske lika hungriga som vi. Jag lagade till en potatis- och köttfärsgratäng som var klar lagom tills maken kom. Det var inte dumt med lite varm mat i magen.

Tranorna skymtar

När jag sitter vid datorn och har GPS:en inkopplad, kommer det en ny cache i Värnamo. Jag väntar ju på att kunna logga min 10:e FTF och nu har jag chansen. Jag laddar snabbt ner koordinaterna och får med mig maken som chaufför. Hunden fick stanna hemma och vakta huset och katterna. Vi kör in mot stan. Cachen ska finnas vid rastplatsen strax innan stan med den stora skylten Marknadsstaden. Jag anar var den kan finnas. Spänningen stiger när vi närmar oss platsen. Jag hoppas att ingen kommit före oss. Rastplatsen är i alla fall tom och vi kan börja leta. Snart ser jag cachen och maken plockar ner den åt mig. Loggremsan var tom. Vi var först.

Mina FTF:er

Nu hade jag 10 FTF:er och jag sa åt maken att fortsätta in till stan. Det är lika bra att logga challengecachen direkt. En challengecache är en burk som man bara får logga om man uppfyller vissa villkor. För denna challengecachen gäller att man ska ha tagit 10 FTF:er. Nu uppfyllde jag villkoren och kunde logga den. Vi letade runt lite i mörkret. Det kanske var tur att ingen såg oss eller stoppade oss på vägen dit. Lite mystiskt kunde det nog vara att åka runt i bilen med pannlampor på huvudet och ficklampor i händerna. men vad gör man inte för ett litet kvällsäventyr tillsammans med maken.

Challengecachen

Det blev en bra avslutning på påsken, som klokare skrev i sitt SMS till mig. Totalt har jag hittat 89 cacher på påsklovet. Det är inte dåligt av en tant snart 60 år gammal. Nu får vi nog varva ner lite. Imorgon ska vi tillbaka till jobbet. Vardagen börjar igen. men så här på våren brukar det ju vara tätt mellan de röda dagarna och tiden flyger fram. Snart är det väl lov igen.