Vår i luften

 Det blev för tråkigt att vara hemma själv hela dagen även om hunden och katterna tyckte att de höll mig sällskap. Vi tog bilen till grannsamhället. Där fanns två ologgade gömmor som lockade oss ut i skogen och friska luften. Vi hade ju ingen snö i alla fall som man fått lite längre norrut i landet. Det kom några små droppar och vi såg mörka moln, men vi klarade oss undan regn. Vi fick vädra lungorna i alla fall och motionera benen.

 Bilen parkerades längs vägkanten. Sedan fick vi leta efter en liten skylt som skulle tala om vart vi skulle härnäst. Cachen heter 4 lYror och är en multicache. Det betyder att man får koordinaterna till en startplats. Därifrån får man ta sig till slutgömman i flera steg. Här var det fem steg med start och mål. Stegen var verkligen omväxlande. Det gällde att både vara observant och ha god balans och styrka, om man skulle få fram koordinaterna till nästa steg. Det tog en stund men vi letade nog längre tid efter den traditionella cachen som fanns i samma skog. Den var fiffig och klurig. Till slut hittade vi den och kunde fortsätta sökandet efter multin. Namnet på cachen kommer av att det finns s k lyrträd vid gömman. Lyrtallar och lyrgranar bildas då toppen bryts av och det bildas två toppar. När vi kom fram till finalen, blev jag lite orolig att jag skulle behöva klättra på hala stenar vid ett stup. Men det behövdes inte. Snart satt signaturen i båda loggböckerna och vi kunde dra oss tillbaka mot bilen och åka hem.

Vi handlade lite mjölk på hemvägen så att vi kunde laga till lasagne. Det var gott tyckte både jag och hunden. Maken lät sig väl smaka när han kom hem från jobbet. Fast då var jag inte hemma.

 Ungdomsrådet i vår församling hade ordnat en 24-1-bönedag. Från fredag kl 18 till lördag samma tid kunde man boka upp sig på en bönevakt. Jag hade bokat sista passet mellan 17 och 18 idag. Det innebar att jag åkte till bönerummet i kyrkan och bad. De hade inrett ett av patrullrummen mysigt med ljus att tända, lovsångsskivor att spela och böneämnen på en plansch att be för. Man kunde skriva upp egna böneämnen på lappar och fästa dem i maskorna på ett nät. Det fanns stenar att lägga vid foten av ett kors som en symbol för bördor som man får lägga av. Det är skönt att sitta där i lugn och ro en stund. Det är som att vädra själen. Det behövs ibland.Vi får stanna upp och hinna ifatt oss själva. I vardagen är det så mycket som händer hela tiden. Det behövs pauser så att själen hinner med. Jag har haft tankar om detta ämne förut. Så här skrev jag för tio år sedan:

Sub specie aerternitas


Mitt i det hektiska jagandet
sätter jag mig ner och
tränar mig att vara
absolut närvarande och mottagande.


Jag distanserar mig från det vanliga
och sträcker mig mot det eviga.


- Sub specie aerternitas - ur evighetens synvinkel -
sa man under antiken.
- Ta kuan, sa kineserna - en upphöjd position-


Där får jag perspektiv och sammanhang.

Dagen avslutades med en samling med bön och lovsång. Vi var inte så många men det var härligt att be tillsammans och sjunga ihop. Det var både ungdomar, äldre och alla åldrar däremellan. I bön och lovsång kan alla vara med.

Vårluften kan innehålla både angenäma dofter och mindre angenäma. Idag var det mest skogsdoften som stannade kvar, men jag fick ju vädra både lungor, hjärnan och själen under dagen. Kroppen tog in syre och vädrade ut unken koldioxid. Hjärnan fick vädras när vi löste kluriga uppgifter i skogen. Själen vädrades i bönerummet och i den gemensamma lovsången. Hela jag blev utvädrad. Nu är det bara kläder och hus som skulle behöva vädras. Det tar vi en annan gång.