Sagan om ringarna 2

Som nya igen

 Äntligen är mina ringar tillbaka där de hör hemma - på mitt finger. När jag kom hem i eftermiddag, sa maken att guldsmeden ringt och meddelat att de var klara. Jag lämnade ju in dem för ett tag sedan för reparation. När jag bröt armen var de ju tvungna att såga upp dem på sjukhuset. Men nu är de lagade och som nya. Jag passade också på att låta dem sätta dit en liten diamant som jag ärvt. Så nu är vigselringen ännu finare. Makens bil var på verkstaden så först fick jag skjutsa honom in till stan när han skulle börja jobba sitt kvällspass. Sedan fortsatte jag till Reftele och guldsmeden för att hämta ut ringarna. Det var inte så dyrt som jag trodde det kunde bli, men de är aldrig dyra där.

Treorna tillverkar rörliga bilder

 De sista lektionerna på fredagarna har jag NO med treorna. Idag fick de tillverka enkla rörliga bilder. Det var lagom enkelt och de gillade resultatet. De klippte ut två cirklar ur kartong och ritade en bild på varje. Det blev många olika varianter. Jag brukar visa dem guldfisken och skålen. På ena sidan ritar jag en fisk, på den andra en skål med vatten.

Bra snurr på pennan

 Vi häftar ihop cirklarna och sätter dem på en penna eller en pinne. När vi snurrar pennan mellan handflatorna ser det ut som om fisken har hoppat in i skålen. En annan variant är att rita en flygande fågel på varje sidan. På ena sidan håller den vingarna uppåt, på den andra neråt. Om man snurrar pennan inte alltför fort, ser det ut som om fågeln flaxar med vingarna.

Fisken i skålen eller utanför

Det blev många varianter idag: hästar eller kaniner som hoppar över hinder, fångar bakom galler, fotboll i målet, fåglar i burar. Eleverna kan hitta på massor. Vi ska nog fortsätta med fler rörliga bilder nästa vecka, tror jag. 

I onsdags jobbade femmorna med Rörelse & Konstruktionstemat. Nu har vi börjat undersöka fordonens rörelse. Med hjälp av snören, gem och metallbrickor fick de fordonen att rulla över bordet. Ja, det var ju tyngdkraften som drev dem framåt. Det här temat är verkligen roligt. Nästa gång ska vi testa hur last påverkar rörelsen.

Femmorna testar sina fordon

 Det är ofta inspirerande att jobba med eleverna och samtidigt kan det vara frustrerande. Det finns ett ord som jag inte gillar i de nya kursplanerna. Det är ordet kunskapskrav. Det låter så tungt och jobbigt. För många kan det vara det också. Jag pratade med en mamma vid ett utvecklingssamtal den här veckan som suckade och sa att alla är olika och alla klarar inte samma sak. Varför måste alla ha samma krav även om de inte har förutsättningar att klara av dem. Jag kunde bara hålla med. Vi är alla olika och har olika förmågor, men det verkar som om skolans uppgift är att göra oss lika. Jag tycker att vi i stället borde utveckla våra olika förmågor. Det är då skolan kan bli en skola för alla.

Ibland pratar vi om att vi måste ha höga förväntningar på våra elever. Det tycker jag med, men det är inte samma sak som att ställa höga krav. Visst har jag höga förväntningar på mina elever, men utifrån deras förutsättningar. Krav tynger ner, men förväntningar kan lyfta, om de rätta förutsättningarna finns. Då menar jag både att eleven måste ha förmågan och att skolan måste ge de bästa förutsättningarna för eleven att lyckas i form av resurser. Det tycker jag inte att vi gör idag i varje fall inte i vår kommun. Vi satsar inte på eleverna. För några år sedan var visionen hos BUN att vi skulle ha ett resultat som var över rikssnittet. Jag vet inte om denna vision fortfarande gäller, men jag vet att detta inte är att ha höga förväntningar på eleverna eller på lärarna. Om vi förväntas prestera ett medelmåttigt resultat, så är det just det vi får. Jag förstår inte detta "lagommål". Enligt min mening borde vi sträva efter att bli bäst. Något annat borde vi inte nöja oss med. Om vi når dit är en helt annan sak. Lagom kan nog vara bra ibland, men inte om man vill ha ett bättre resultat än lagom. Detta är nog en av orsakerna till att jag tappar i engagemang. Jag känner det som att min arbetsgivare varken tror på mig eller vill satsa på mig och mina kollegor. Vem orkar engagera sig år ut och år in under de förutsättningarna?

Laboraskolan i Långaryd

 När ringarna var hämtade, fortsatte jag västerut mot Smålandsstenar. Det var en solig fredagseftermiddag och några cacher skulle jag väl kunna hitta. Men först fikade jag på Göstas café. De hade erbjudande om kaffe och bakelse till vårpriser. Det lät bra och gott var det också. När jag satt på caféet kollade jag i mobilen om den nya cachen vid Nissastigen var loggad. Den var fortfarande ologgad. Det var inte så långt dit så jag bestämde mig för att åka. Den fanns vid en rastplats och det tog inte så lång stund att lokalisera gömman. Det är alltid spännande att veckla upp loggremsan. Skulle det finnas någon gul logg eller inte? Nej, den var tom. Jag kunde signera en FTF.

På vägen tillbaka åkte jag fram till Långaryd. Där har jag aldrig varit förut, men jag har sett att det fanns ett antal cacher där. Jag körde förbi den omtalade Laboraskolan. Den drivs av Plymouthbröderna och har varit  ute i blåsväder många gånger. Nu var där lika fredagstomt som på alla andra skolor.

Erik Räfs stuga

 En bit utanför samhället fanns ett ställe som kallades Erik Räfs stuga. Någon stuga fanns där inte, men gott om stenar och klippblock och en och annan håla. En gömma fanns där också. Den kunde man inte missa. Den var stor och innehöll en mindre burk, som i sin tur innehöll en filmburk med loggremsan. Det behövdes kanske flera förpackningar för i den yttersta var det fullt med vatten. Ett spännande ställe var det i alla fall.

Vad hittade jag på hygget?

 På ett annat ställe hittade jag en vattenkälla på ett hygge. Det är hembygdsföreningen i Långaryd som lagt ut gömmorna på spännande ställen. Oftast fanns det en historia kring platsen. Här handlade det om en källa med vatten som ansågs bra för ögonen. Några drängar hade visst försökt spränga källan för att komma åt de mynt som de trodde fanns där. Det var i alla fall en plats jag aldrig skulle ha hittat till utan geocachingen.

Hyggets hemlighet

Den sista gömman låg vid ett ställe där man hade bränt tjära. Lådorna var enkla att hitta när man kom fram till platsen och de fungerade nog som loggbok även för andra besökare som tog sig dit. Sedan åkte jag hem till hunden. Han blev som vanligt överlycklig när jag kom och ville genast ut en liten runda.

Vitsippsstigen

 Så fick det bli. Även han behöver sina utflykter. Det var soligt och ganska varmt idag, men det blåste lite. När jag åkte runt i bygderna, njöt jag av vårens alla tecken. Om det blir varmare, kommer våren att explodera i hagarna och dungarna. Alla knoppar är beredda. Gräset har börjat grönska och snart får vi ta fram gräsklipparen.

Den vita mattan

 Fyra dagars ledighet ligger framför. Det känns bra särskilt som det verkar bli hyfsat väder. Ikväll ringde dessutom malmösonen och sa att han kommer hem imorgon eftermiddag. Det är alltid roligt när pojkarna kommer hem och hälsar på. Vi får väl se vad vi hittar på. Det lär väl finnas något valborgsfirande att bevista. Annars får vi ordna ett själva.

Prima Gullvivor