Tillbaka till livet

Tillbaka vid Barnasjön

Detta är den största dagen på året för oss kristna. Det är dagen då vi firar Jesu uppståndelse och livets återkomst. Det passar väl att fira så här på våren, när naturen också vaknar till liv igen. Solen skiner och stararnas flockar lyfter och landar ute på åkern.

Kalhygget

 På förmiddagen fick jag återvända till gårdagens FTF-ställe. En ny cache var ju utlovad och 09.33 plingade det till i mobilen. Fönsterlavknatten var publicerad. Jag var beredd. Ryggsäcken är ständigt packad och kängorna står i hallen bara att hoppa i. Vi vet inte alltid vad livet har i beredskap för oss. Därför är det bra att vara förberedd på det mesta. Vi utbildar oss inom olika områden. Ibland får vi nytta av det, ibland inte. Men kunskap är ingen tung börda att bära.

Takko spanar över kanten på knatten

 Hunden var också klar. Idag fick han följa med och det blev han överlycklig för. Vi tog samma väg som igår och körde in på skogsvägarna från Torskingevägen. Vi parkerade vid vändplanen och gick sista biten fram. Idag slapp vi det blöta området för knatten låg lite högre upp innan man kom ner till Barnasjön.

Fönsterlav

 Det fanns mycket riktigt fönsterlav på knatten. Det fanns en geogömma också, som vi hittade efter lite letande. 32 minuter efter cachesläppet kunde jag logga en tom loggbok. En del undrar vad det är för vits med FTF-jakter. Det spelar väl ingen roll vem som komme först. Men visst är det en skön känsla att skriva i en alldeles tom loggbok och veta att ingen annan hittat denna gömma än. Förutom att geocachingen tar oss till så många spännande platser runtom i Sverige så får man väl en liten kick av att hitta själva gömman. Den där känslan som infinner sig, när man får syn på cachen eller plötsligt bara förstår var den är, den är rätt skön. Den som söker han finner, sa Jesus. Jag tror han förstod känslan av att hitta det man söker. Att hitta Jesus var också en riktig höjdare. Det var som att hitta hem.

Torpet Nyahem låg här

 Vi var inte borta så länge, hunden och jag. Det blev en liten promenad för oss innan elvakaffet. Vi fick se Barnasjön med omgivningar i dagsljus. Igår var det skymningsljus, när vi var där. Efter kaffet skulle sonen återvända till studentlivet i Karlskrona. Det föll på min lott att skjutsa honom in till stan. Han skulle åka med en av kompisarna så jag släppte av honom vid stationen där de skulle mötas.

Område i förändring

 Den senaste tiden har jag verkligen haft flyt i cacheletandet. Det gäller ju att rida på den vågen. Så därför tog jag svängen om Bredasten där det finns en cache som gäckat mig ett par gånger. I norra delen av Bredasten finns alla hamburgerställena, men i södra delen håller man fortfarande på att planera området. Därför är det ett område i ständig förändring. Varje gång man kommer dit ser det annorlunda ut. Idag behövde jag inte hoppa över den breda bäcken. Nu fanns det en nygjord väg upp på kullen. Än så länge är området med gömman intakt. Men det ligger stora stenar som man grävt fram lite här och där. medan jag letade där kom det en fin räv och visade sig i skogskanten en bit bort. Ormvråkarna seglade ovanför omådet och spanade efter byten. Än har naturen inte förvisats helt från Bredasten.

Bredasten

 Jag hittade inte cachen där jag nollade med GPS:en. Den fanns några meter ifrån. När jag utvidgade sökområdet igen och kom från ett annat håll, såg jag den. Den känslan var riktigt skön. Det var ett petrör och korken hade fått sina märken efter tidigare cachares försök att få ut den. Den ville inte komma ut till mig heller. Jag försökte med flera redskap. Till slut plockade jag fram kniven och satte spetsen i den. Då kom den ut, men den var ju förstörd. Nu gjorde det inget eftersom jag hade en extra kork i ryggsäcken. Det gäller ju att vara utrustad.

Den breda stenen?

Eftersom jag agerat chaufför, fick maken agera kock. Idag blev det lite rester förstärkt med lite nytt. Det var gott idag med. Sen vilade jag mig en liten stund innan vi fick göra oss i ordning för att åka till kyrkan. Vår värdgrupp ansvarade för det praktiska som att hälsa välkommen vid dörren och ta upp kollekt. Efter gudstjänsten serverade vi mingelfika. Sockerkakorna var fullt ätbara. Sedan diskade vi och åkte hem.

Predikan handlade förstås om påskdagens händelser. De fyra evangelisterna berättar alla på sitt sätt. Tillsammans ger de oss en hel bild av vad som hände. Det är väl så med vittnens berättelser att om alla hade berättat med samma ord så hade vi inte riktigt trott på dem. Då hade det verkat som om de pratat ihop sig. Nu skiljer sig berättelserna lite åt därför att de alla ser med egna ögon. Vi fick höra om Markus att han inte var så intresserad av hur eller varför. Han berättar bara rakt på sak. För honom var det viktigaste att det hade hänt. Ibland behöver man inte veta alla detaljerna. Det räcker med det viktigaste.

En dag till har vi ledigt. Sedan måste vi tillbaka till arbetslivet igen. Imorgon måste jag nog titta lite på vad som ska hända i skolan. Utvecklingssamtalen börjar och jag måste rätta klart och analysera resultaten från nationella proven i matematik för år 6. Arbete lär vi inte bli utan. Men jag ska nog försöka besöka min mor också.