Vi välkomnar våren

Tulipa tarda med humla

 Det sjöd av liv i trädgården i eftermiddags. Det var inte bara jag och sonen som var ute och jobbade. Gräset grönskade och växte, björkarna började skifta i grönt, tulpanerna slog ut och lyste ikapp med solen. Humlorna surrade och fjärilarna fladdrade mellan blommorna. Vi såg citronfjäril, kålfjäril, påfågelöga och sorgmantel.

Plommonblom

 Maken fick hoppa in och jobba den här vackra vårdagen. Men sonen och jag var hemma. Efter att vi rensat bort resterna från förra året i rabatterna, tog vi en liten tur till stan för att inhandla lite blommor att påta ner i krukorna. Jag erkänner att jag varit lite lat på trädgårdsfronten den här våren. Men idag kom inspirationen. Ett problem är min vänsterarm som fortfarande inte klarar av alla rörelser. Om jag anstränger den för mycket, värker den. Det får jag nog dras med så jag har insett att jag får tagga ner och bara göra det jag orkar med.

Vacker fjäril i plommonträdet

 Vi blev riktigt svettiga av trädgårdsarbetet, men vi hann också njuta av allt. Hunden gillade förstås också att få vara ute och rusa runt, jaga några katter och nosa på alla spännande dofter. Det är livet det. men nu ligger han i fåtöljen och sover utmattad av dagens aktiviteter.

Slättö sand

 Egentligen borde jag varit tröttare och inte orkat så mycket eftersom jag bara sov några timmar i natt. Jag hade svårt att somna och vaknade tidigt. Telefonen väckte mig som vanligt. Det var ju måndag. Inte hade jag ställt av larmet. men jag vaknade också av ett pling i mobilen som berättade att en ny gömma kommit ut bara några kilometer bort. Maken var som vanligt redan uppe. Han höll på att äta frukost och göra några mackor att ta med. De hade ringt in honom att jobba för en sjuk kollega. Så han åkte iväg ganska så fort. Jag kollade upp gömman i datorn och så att mina kompisar i Lanna varit morgonpigga och redan loggat den. Då behövde jag ju inte stressa utan kunde äta frukost i lugn och ro.

Från ovan

 Sedan tog nyfikenheten över och jag laddade GPS:en med nya koordinater, packade ryggsäcken och väckte sonen för att säga att vi gav oss av på en liten geocachingtur, hunden och jag. Vi skulle vara hemma till förmiddagsfikat. Sedan åkte vi till Slättö sand. Där finns redan två traditionella cacher och min earth cache. De finns i naturreservatet, men den nya gömman fanns lite längre söderut på andra sidan vägen vid en dödisgrop som kallas Eske håla. Där gömde mat och annat under nordiska sjuårskriget när danskarna gjorde provianthärjningar in i Småland. Idag gömmer vi cacher där i stället. En danska, som har ett ställe i trakten, hade redan hittat gömman, men hon hittade nog inget annat än en loggbok. Vi fick klättra upp på  de branta slänterna vid grusgropen. Det kändes lite riskabelt när vi kom fram till kanten. Tänk om den rasade och vi med den. På tillbakavägen gick vi en säkrare stig.

Narcissparadiset i Fagerås

 Nu när vi ända var igång, kunde vi lika gärna fortsätta till nästa nypublicerade gömma. Dagen var ju ännu ung och det var flera timmar till elvakaffet. Sagt och gjort, körde vi till Fagerås. Där har jag aldrig varit förut trots att jag hört talas om påskliljeparadiset. Det lär finnas över en miljon här. Vi såg bara en bråkdel av dem, men det lyste under träden.

Gula påskliljor

 Påskliljor är så glada blommor. Man blir glad av dem. Det finns många olika sorter. jag lärde mig att det finns 8000 registrerade narcisser, men bara 300 av dem odlas kommersiellt. Det var ingen rusning hit den här dagen. Antingen var vi tidigt ute eller så har inte den stora blomningen kommit igång på allvar än. Några husbilar stod på parkeringen i alla fall.

Vita och ljusgula

 Inte heller här var vi först till kvarn. Loggboken var redan signerad av Vispen, som vi träffade på Fristadseventet. Det kunde jag kanske räknat ut att de skulle vara snabbt framme. De bor ju i trakten av Svenljunga. Men vi blev nummer två i alla fall och fick se den fantastiska platsen. Platsen är absolut viktig för upplevelsen när man geocachar. Men det finns många andra bitar som också gör upplevelsen minnesvärd: själva gömmans utformning och det arbete som lagts ned på den, den intressanta, informerande texten som beskriver platsen, färden dit och själva det spännande letandet, gemenskapen med cachingkompisarna när de är med eller hunden för den delen, de sällsynta mötena med andra cachare eller lokalpersoner, de kluriga mysterierna att lösa både hemma och på platsen, det lilla tävlingselementet och spänningen inför jakten, känslan som uppstår när jag klarat av en klurig uppgift m.m. Geocachingen har verkligen något för alla. Jag är absolut inte någon tävlingsmänniska. Jag är inte ens speciellt road av sällskapsspel och har aldrig gillat sport, men en liten FTF-jakt framför allt tillsammans med andra kan vara kul ibland. Annars tävlar jag nog mest med mig själv. Jag sätter upp egna mål och försöker nå dem. Idag är det precis 11 månader sedan jag hittade min första cache. Jag tror inte jag klarar av att hitta 1000 cacher under mitt första geocachingår, men kanske kan jag hitta 750, men det är inte så viktigt. Just nu står jag på 628. Alla kommer jag väl inte ihåg, men de är alla en del av en fantastisk upplevelse.

Sjötofta kyrka

 Fagerås ligger inte så långt från Sjötofta. Jag hade några cacher nedladdade i GPS:en som jag passade på att logga när vi ändå var på hållet. Vi hittade en enkel gömma vid kyrkan och en vid Sjötofta Fritidsanläggning. Sen åkte vi hemåt och tog en enkel skyltgömma på vägen. Nu började vi bli kaffesugna och anlände till hemorten lagom till fikatime. Vi fick lite ny energi och kunde ge oss på trädgården. Först plockade vi fram trädgårdsbordet som brukar stå på den lilla altanen utanför dörren. Vädret var ju lovande för en kvällsgrillning. Kanske kunde vi sitt ute och äta, när maken kom hem.

Valborgsmässoafton = Cirkus

Varje år är det cirkusföreställning i Forsheda på valborgsmässoafton. Det har det nog varit så länge jag kan minnas. Det var många år sedan jag var på där. Det var nog när pojkarna var lite mindre. Vi var inte där i år heller. Bilden har jag lånat av min "spion", Anna-Lena B. Men jag tror att många av mina elever var där.

Årets första grillning

 När maken kom hem, satte vi igång med grillningen. Sonen gjorde tzatziki, maken fixade hasselbackspotatis i ugnen och skötte grillen, jag blandade en grekisk sallad och dukade fram. Sedan satte vi oss på altanen och bara njöt. Det smakade riktigt gott. Kvällen var ljuvlig. Fåglarna kvittrade. Vi hörde lövsångare, bofink, koltrast och en gröngöling på avstånd. Gässen flög förbi och rådjuren betade nere på ängarna. Stillheten på landet. Kan det vara bättre. Och vi har en ledig dag till.

Grillmat

 Det kanske var maten eller så var det den tidiga morgonens aktiviteter, me plötsligt blev jag så sömnig. Det är tur man får göra som man vill. Så jag tog en liten lur. Vi hann med mycket den här dagen. Då får man vara trött. Är man trött får man vila. Det tyckte hunden också var en bra idé.

Takko spanar ut...

 Idag har det börjat grönska på allvar. De tidiga björkarna skiftar i ljusgrönt och gräset frodas. Snart kommer världen omkring täckas av alla gröna nyanser som finns. Det är så häftigt med vårens gröna färger tycker jag. Grönt är en härlig färg. Den är full av liv och samtidigt både rogivande och hoppingivande. Finns det liv så finns det hopp, säger vi. Men jag menar att det stämmer även tvärtom. Finns det hopp så finns det liv. Hoppet blickar framåt mot nya utmaningar. Det är så livet är. Livet består av nya utmaningar antingen vi ser fram emot dem eller inte. Men hoppet ger oss modet att ta itu med dem.

...över de grönskande markerna.

Våren är hoppets tid. Nu välkomnar vi våren! Hurra, hurra, hurra, hurra!