Tur till Skryd

Vitsippsmatta

 Då var det vardag igen. Det kändes lite konstigt att börja veckan med onsdagsschemat. Jag glömde att jag skulle äta med sexorna idag och tog med en matlåda. Det gör ju inget för den håller sig tills imorgon i personalrummets kylskåp. Alla var glada och klädseln hade lättat i det fina vädret. Dags att ta fram kortare byxor. Ledigheten avslutades ju med strålande väder. Vi tog det lugnt hela dagen igår fram till eftermiddagen. Då skjutsade maken sonen till tåget och jag tog bilen på en liten cachingrunda.

Gravfältets väktare

 Den här gången styrde jag mot Skillingaryd. Där hade jag några ologgade mysterycacher som jag löst nån gång när jade tråkigt. En av dem var en D5:a, alltså högsta svårighetsgrad och den var jag riktigt stolt över att ha klarat av alldeles själv. Men jag började men några lätta vanliga cacher. Den första var placerad vid ett gravfält på östra sidan om Lagan. Mellan träden skymtade jag en sjö och där stod en målad trägubbe. Den påminde om "gubbarna" som står strax söder om Skillingaryd utanför staketet vid E4:an. Det kanske var samma konstnär.

Ödehuset

 Lite längre bort fanns ett ödehus. Trots att solen strålade på klarblå himmel är det alltid lite kusligt med sådana här övergivna platser. Området ingår i Skillingaryds skjutfält, men på första maj var det inga sådana aktiviteter. Jag kunde köra in på alla små vägar som korsar skjutfältet för alla bommar var öppna.

Fattigboden

 Deklarationen var inlämnad och räkningarna betalda så plånboken var väl ganska tom. men inte så tom så att jag behövde utnyttja fattigboden. Fast den kanske inte fungerar längre. Förr samlade man säd här som man delade ut till behövande.

Bodens väktare

 När jag klev ur bilen, kom en skock nyfikna ungdjur rusande. Men de höll sig på andra sidan stängslet. Cachen var en D1:a så den var den enklaste av dagens tolv fynd. Jag såg den från bilen. Bra att den får ligga kvar i alla fall.

Linnesjöns nordöstra badplats

 Den sista gömman i uppvärmningsvarvet blev en enkel cache vid Linnesjöns nordöstra badplats. Det var varmt och skönt i luften, men jag hoppade över badet. Det såg inte så lockande ut att plaska i det kalla vattnet. Det får dröja ett bra tag tills jag doppar mig. Ja, jag vet att jag är en badkruka, men nån ska vara det.

Grön flagg vid Tofthagaskolan

 Bredvid badplatsen fanns ganska nybyggd skola som flaggade med Grön flagg. Det tycker jag såg trevligt ut. Om jag inte missminner mig är det en friskola som drivs av folket i bygden. Det fanns en kommunal byskola, men den ville politikerna lägga ner och bussa barnen till centralorten, men det ville inte folket häromkring. Det är ofta så på landet. Vi klarar inte alltid kvantitetskraven i samhället som för det mesta innebär att allt ska bli större och större, men vi är nog bättre på kvalitet än kvantitet och det tar sällan makthavare hänsyn till. Det är så när det är siffrorna som räknas och pengarna styr. Desto roligare att hitta en blomstrande landsbygd.

Klurig brocache avklarad

 Så var det dags att vända tillbaka mot Skryd. Det finns ett antal cacher vid broarna i Skillingaryd. Jag tänkte inte ge mig på den med den svåraste terrängrankingen. Den får jag nog ta ihop med några andra. men det fanns en annan som inte var så svår. Den hade en ganska hög svårighetsgrad men inte terränggrad. Alla cacher rankas efter svårighet och terräng i nio steg från 1 till 5, ja, det blir halvsteg också. Jag räknade ut att gömman måste vara under bron. Därför försökte jag komma ner och kika efter den. Till slut lyckades jag lokalisera den, men hur skulle jag komma dit. Det fanns bara ett sätt om man inte ville simma. Jag fick ta mig genom räcket på utsidan och hoppa ner på betongfundamentet. Som tur var, ar det en rejäl plattform. Jag hittade burken med fuktiga loggpapper i. Här har nog varit betydligt högre vattenstånd tidigare i vår. Det gick att skriva i alla fall. Sen fick jag kravla mig upp på bron igen och över räcket. Det var inte så enkelt för en snart 60-årig tant, men jag klarade det. Det var nog egentligen dagens tuffaste utmaning rent fysiskt.

Häråt är det

På väg från östra sidan till västra passerade jag Miliseum, militärmuseet. Först trodde jag att cachen här hade hamnat under några ton sand och grus, men så läste jag i loggarna och förstod att den fanns någon annanstans. Med hjälp av ledtråden lyckades jag lokalisera den. Jag lämnade av ett coin och tog med en TB-häst. Därefter åkte jag västerut till nästa gömma. Den fanns vid ett annat gravfält strax utanför samhället..

Järnåldersgravfältet

 Jag passerade några kullar och stenar och fortsatte stigen in i skogen.  Under liten sten var ledtråden och det stämde bra, när jag väl fått GPS:en att lugna ner sig. Det var en ganska svår gömma, men jag hittade den rätt så fort.

Dulebäcken hittades till slut

Kartorna i min GPS stämde inte riktigt med verkligheten. Det hade hänt en hel del. Ja, jag vet att jag inte har den senaste versionen så det får man räkna med. Vissa vägar var försvunna och andra hade kommit till. jag fick ta fram mobilen för att hitta till Dulebäcken. Skryd är verkligen ett delad samhälle och det finns bara några få ställen att ta sig över mellan dem. Det delas av järnvägen, E4:an och Lagan. Jag fick åka lite hit och dit innan jag hittade rätt. Dulebäcken var en mysig liten bäck med en damm och ett vattenfall. Gömman var enkel. Jag såg den direkt när jag kom fram. Platsen andades lugn och ro mitt bland alla farvägar som fanns runtomkring.

Fågelforsdammen

 Nu var alla traditionella cacher på listan hittade och jag tänkte ge mig på en multicache. Den började vid Fågelforsdammen och det tog ett tag innan jag hittade vägen dit. Jag kom nog från fel håll, men jag kom dit  och kunde få fram alla siffror jag behövde för att räkna ut koordinaterna till slutgömman. Men där tog det tvärstopp. Den skulle vara svårhittad och det var den. Jag fick ge upp och åka vidare. Utsikten över dammen var bedårande vacker med en spegelblank vattenyta.

Höghus för måsar

 Jag hade som sagt löst några mysteriecacher tidigare och nu var det dags att logga dem. En mysteriecache innehåller någon slags gåta som måste lösas för att få tag på koordinaterna till gömman. En del löser man på platsen s k fältpussel. Andra kan man lösa hemma och ibland kan man kolla i en geochecker om man har rätt lösning. Den första mysten jag letade upp hette Skillingaryds cachenöt #1. Den var inte svår att hitta även om man kände sig lite iakttagen. För att kunna logga den var jag tvungen att lösa ett Sudoku och det var ju ingen match för en sifferproblemlösare som mig. Nästa gömma var Skillingaryds cachenöt #2. Här handlade det om att lösa ett Kakuro och det var ju inte heller något problem. Jag föredrar nästan dem före Sudoku. Den sista mysten var den svåra D5:an, Skillingaryds mystery II. Den första, Skillingaryds Mystery I, var den första mysten jag lyckades logga och det gjorde jag förra sommaren tillsammans med pojkarna. Nu visste jag att jag hade rätt lösning och gömman var nästan ett antiklimax för den var verkligen inte svår. Det svåra var att komma på hur man skulle få tag på siffrorna. Det var flera moment innan jag hade löst det problemet. Nu var den loggad och jag hade klarat av ytterligare en D-nivå.

Hjortsjöns södra strand

Ett tag trodde jag att jag nästan klarat av alla D-nivåerna. Om jag gjorde det på ett och samma dygn, skulle jag kunna logga en challengecache. Det var ju den där retliga multin som fattades. Därför letade jag reda på en med samma svårighetsgrad i Vaggeryd för det fanns ingen annan ologgad i Skryd. Det var ju inte så långt dit och jag lyckades köra raka vägen dit och parkera bara några meter ifrån gömman. Den hette Hjortsjöns södra strand och var en nanocache, alltså minsta sorten stor som en fingertipp. De kan vara svåra att upptäcka, men jag hade nog blick för det och kunde snart skriva mitt alias i loggen. Här fick jag agera fotograf som avledningsmanöver. Det kom en promenerande dam när jag klev ur bilen. Jag knäppte några bilder och hon undrade vad jag fotograferade. Vi pratade lite om vädret och den vackra kvällen. Sen fortsatte hon sin promenad och jag fortsatte att leta.

Det var fortfarande ljust men mörkret närmade sig och jag vände hemåt. Tyvärr var det inte så att jag hittat alla nio nivåerna. Jag fick ändå glädja mig åt 12 loggade burkar varav 3 mystery och en D5:a. Det var bra utdelning på dagens runda. Jag hade kunnat ta en till i stan. Dagen till ära hade en ny cache kommit mitt i stan. Men jag åkte direkt hem. Den kan vänta till en annan dag.

Innan jag åkte hade en nitisk reviewer stoppat min nya gömma. jag blev lite irriterad för det finns redan massor av samma sort men Groundspeak har tydligen ändrat reglerna. Så nu får man inte göra sådana gömmor längre vilket jag tycker är synd. Om man ska tolka alla regler strikt, menar jag, att man begränsar kreativiteten hos cacheägarna. Det blir inte kul om alla nya cacher blir en micro i en vägskylt. Fast jag ska nog kunna överlista de strikta paragrafryttarna. Man får väl välja vad man berättar för dem.

Idag var första dagen på det nya jobbet för maken. Han cyklade iväg innan jag vaknade och tog tåget till Smålandsstenar. Det är väl så det kommer att vara i fortsättningen här. Nu behöver jag inte fråga vilka tider han jobbar. Nu är det kontorstid som gäller. Nu är det väl dags att knoppa in även för mig. Ny jobbdag imorgon.