Pingstäventyr #2 Jälluntofta

Linbastan

 Pingstafton bjöd på ett nytt geocachingäventyr. Det hade vi väl kunnat räkna ut att 1000sjöar skulle släppa åtminstone någon cache en sådan dag. Han brukar ju göra det på aftnar och andra speciella dagar. Vi har varit ute och jagat FTF:er både nyårsafton och påskafton. Varför inte en pingstafton?

Det plingade till i mobilen. Ett antal nya cacher så jag sms:ar Katrin. De var också på gång och vi bestämde mötesplats vid Ås kyrka. Snart strålade vi samman tre cachare och två hundar som hoppade in i min bil. Sedan körde vi västerut på slingriga vägar i rallyfart. Det kunde ju finnas danskar som också var ute på FTF-jakt. Vid första gömman som kallas Kolla rumpan upptäckte vi att så var fallet. De hade redan loggat den. Där blev det bara STF, men gömman hittade jag och den var både fin och klurig. Namnet kom av att vägen här var så kurvig att man nästan kunde kolla sig själv i rumpan. Så vi fortsatte mot nästa. Där såg vi en dansk bil parkerad vid vägkanten. Då susade vi bara förbi och satsade på en av de andra längre bort. Det var en gammal linbasta och här var vi först att logga. Gömman var även här riktigt klurig i äkta 1000sjöarstil. Men jag hade ögonen med mig här också.

Hundarna på rullstensåsen

 På smala grusvägar med gräs i mitten fortsatte vi till nästa gömma. Vi fick fråga några lokala profiler efter bästa vägen dit, men sen gick det bra. Vi stannade och hittade Riksväg på rullstensås. Åsen var en s k getarygg med en smal stig uppe på krönet. Om det här var en riksväg förr i tiden så syntes inte det idag.

Katrin loggar

 Katrin hade blick för denna gömma och medan hon loggar den hör vi några andra komma genom skogen.

Danskarna anfaller bakifrån

 Det var danskarna, som parkerat lite längre fram vid en vändplan och letat efter en annan gömma som de inte hittade. Nu kom de till den här, men vi hade redan hittat den. Förr var det blodigare strider mellan danskar och svenskar i dessa gränstrakter mellan Halland och Småland än FTF-jakter på geocacher. Vi slöt snabbt fred med danskarna och delade på segern.

Krusander

 Det är roligt att träffa andra geocachare så där ute i skogen. Krusander kallade de sig. Det var Tania och hennes två pojkar. De hade en stuga i Svanaholm och var här i trakterna ganska ofta. Vi har ju loggat hennes roliga cacher i Svanaholmsskogarna tidigare.

Skallgång efter cachen i bokskogen

 Tillsammans fortsatte vi till den cache som de inte kunde hitta vid Bokskogsrasten. Förutom den första ingår alla cacherna i en serie längs Jälluntoftaleden. Vi hittade bokskogen och även här hade GPS:en problem med nollan. Det var ju likadant igår i bokskogen i Ljungby.

Var kan den vara?

 Vi letade runt på ett ganska stort område utan att hitta någon gömma. Tanias pojkar hade tröttnat och väntade i bilen. De fick vänta ett tag.

Tania hittade den

 Till slut ropade Tania till. Där var den. Det var ytterligare en riktigt klurig sak. Det är sådana gömmor man kommer ihåg med uppskattning.

Ticka på en ticka

 I bokskogen fanns många nedfallna träd och grenar där tickorna börjat sitt nedbrytande arbete. Jag hittade flera tickor som växte på andra tickor. Det såg riktigt roligt ut.

De unga danska förmågorna i aktion

 Det dansk-svenska samarbetet fortsatte även vid nästa gömma. Den fanns vid ett vindskydd dit vi tog oss med bilarnas hjälp. Här fick de yngre danska förmågorna göra en insats.

Alla hjälps vi åt, unga och gamla, danskar och svenskar, hundar och människor

 Burken hittades och plockades fram snabbt. Vi loggade den tillsammans. Det blev vår fjärde FTF för dagen och den femte för danskarna. Efter denna gemensamma aktion sa vi adjö och åkte åt var sitt håll. Vi tog oss tillbaka till den gömma som vi hoppade över. Våra nya danska vänner åkte hem för att äta middag. De skulle återvända en annan dag och ta den sista gömman.

Ruinen i ravinen

Vår sista gömma var en gammal 1800-talssåg. Vi åkte genom granskogarna och parkerade vid lämpligt ställe. Så gav vi oss in i skogen vid en porlande bäck. Där hamnade vi i en helt annan värld och kanske i en annan tid. Här växte också bokar och en stenig bäck rann längst ner i ravinen. Vi kom fram till ruinerna efter sågen och kvarnen. ledtråden var tydlig men ändå fick vi leta längre. Det kändes som om tiden stod stilla där under träden. Vi var nära att ge upp, men så kontaktade vi våra nya vänner och fick ett litet tips. När jag stack in handen på rätt ställe, slöts min fingrar runt röret. Där hade vi alla varit och rotat tidigare. men ibland är det som om gömman är osynlig tills tiden är inne. Därmed var alla sex gömmorna loggade och vi kunde rulla hemåt igen efter ett kanonroligt cachingäventyr. Hemma väntade en tallrik svenska jordgubbar med mjölk. Det är riktig sommarmat. Färskpotatis och sill hade vi avnjutit tidigare på dagen.