Fjärde Advent

Mörkret har lägrat sig över gården och vinden viner runt knutarna. Snön yr i sidled och täcker över alla spår av utflykter och besökare. Alla julförberedelser är klara, nästan. Det är bara skinkan som står i ugnen och sakta närmar sig den rätta temperaturen. Julefriden kan sänka sig över alla.

Annat var det igår. Då åkte vi, hela familjen, till Jönköping. Det var ont om parkeringsplatser på A6-området, men till slut lyckades vi hitta en dubbelplats. Vi hade nämligen kärran med oss. Meningen var att jag äntligen skulle kunna köpa mig en ny resårmadrass. Jag hittade en jag ville hå på det stora möbelvaruhuset, men tyvärr fanns inte rätt bredd kvar att ta med hem. De hade lämpligt nog 20% rabatt på Familykortet och det ville både vi och många andra utnyttja förstås. Det blir ju lite slantar tillbaka när man investerar i så dyra saker. Det slutade med att jag inhandlade en ny resårmadrass, men att de fick köra hem den till mig i stället. Kostade lite extra, men det kan det vara värt. Dessutom kom jag på att jag kunde kolla fyndhörnan. Våra gamla antika köksstolar börjar ge sig. De är förmodligen snickrade av min farfar och hans bröder för så där hundra år sedan. De borde få gå i pension nu. På fyndhörnan hittade jag nya svarta stolar för halva priset. De fick följa med hem och när sonen skruvat ihop dem kunde vi inviga dem. De passat perfekt vid vårt matbord, som ju har svart underrede, och vår svarta kökssoffa.

Lunchen intogs på Soya Express. Den blev ingen julmat precis, men asiatiskt är lika gott. När vi besöker residensstaden innan jul brukar vi passa på att ta ett julabad. Det är en mycket gammal tradition i vår familj. Men iår blev det inte så. Det tog sin tid att köpa sovunderlag m.m. och sedan lite koppletteringar på julklappsfronten. Så vi hann inte innan de stängde. Vi fick åka hem igen lika smutsiga som vi kom. Men i gengäld hann jag göra Janzon och hacka ihop en sillsallad.

Idag blåste det snålare vindar. Det märkte jag när jag tog ut hunden på en minirunda innan vi åkte till gudstjänsten. Det var kallt om benen, när man bara hade tights. Efter en bra gudstjänst och lite mingelfika fortsatte vi fika hemma med pojkarna som inte orkat upp tidigare. Sedan tog vi bilen till Bredaryd för att hälsa på svärfar. Han har flyttat till en servicelägenhet där. Nu gick han riktigt bra med hjälp av rollatorn. Han hade ett stort rum, men han har nog lite tråkigt. Det kan inte vara lätt att bli äldre och inte längre kunna röra sig som man vill.

På hemvägen stannade vi till vid den lokala pizzerian. För det mesta hämtar vi bara maten, men idag stannade vi och åt där. Det var rejäla pizzor och ingen av oss orkade hela. Det blev två kartonger med hem till katterna och hunden.

Hemma igen fortsatte julförberedelserna. Det var egentligen bara skinkan kvar och den sköter sig själv i ugnen. Där har den stått nu i fem timmar. Det fattas bara två grader. Sen är den klar. Jag köpte en ny digital ugnstermometer som håller koll på den.

Det verkar vara granarnas år åtminstone vad det gäller julpyntet. Förra året gjorde jag en massa stjärnor. I år har vi ju tillverkat granar. På köksbordet står den senaste modellen. Den är gjord av en gammal katalog från Gudrun Sjödén. Det var bara att vika lite och så var den klar. Fast det var många sidor att vika. Den blev ganska läcker trots allt.

Det var ju fjärde söndagen i Advent idag. Alla söndagar i Advent har jag släppt en mysteriecache. Idag blev det två. Den första, Adventsmys(t) #4, kom vid niotiden på morgonen. Jag satt på gudstjänsten när 1000sjöar loggade den, så jag kunde inte se det förrän efteråt. Det är alltid lite spännande att se om koordinaterna ska stämma tillräckligt bra. klokare och pjf70 kom strax efter tillsammans med GeoTess.

Ikväll publicerades min bonuscache, Adventsmys(t) #5. Den hade lite högre svårighetsgrader och vädret var inte det bästa för geocaching, men det hindrade inte mina teamkompisar från att ge sig ut. Jag hade inte hunnit lägga ut geocheckern i beskrivning innan klokare ringde och frågade om det var jag som var geocheckern. jag kunde bekräfta att hennes uträkning var korrekt. En stund senare fick jag ett SMS om att den var hittad. Det var klokare, pjf70 och GeoTess som trotsat snöstormen. De kom hit efteråt och fick lite glögg och pepparkakor. Förhoppningsvis tog de sig sedan hem i snövädret. Vi har i alla fall inte fått några nödsignaler från dem. Så då kom de väl hem till sist.

Vi stannade förstås inne i värmen och åt lite julgröt till kvällsmat. Om vädret fortsätter att vara lika eländigt imorgon, får vi väl överväga om vi ska ge oss ut på vägarna eller stanna hemma. Mat har vi ju så det räcker och blir över.

Katterna försvann en stund, men nu är de tillbaka i korgen. Där kryper de ner så många som kan "knö in sig". Det blev väl lite för mycket med två hundar dreglande över sig. Tess älskar katter, men katterna kanske inte älskar henne. Takko är de ju vanare vid. De bryr sig inte så mycket om att han nosar på dem. De vet att han tröttnar snart. Trötta börjar vi väl alla bli. Det är dags att varva ner. Julen är här.

Julen i vår farstu

Då var det jullov. Vi tågade som vanligt till kyrkan för att ha skolavslutning. Eleverna sjöng, läste dikter och elevrådets ordförande höll tal. Det gjorde rektorn och kyrkoherden också. Sen gick vi tillbaka till skolan för en liten mysstund innan det var dags att dela ut de första betygen till sexorna. De visste förstås vad det stod på pappret, men lite högtidligt var det. Det kändes skönt när det var gjort, men det har varit alldeles för mycket arbete med bedömning och betygssättning. Jag har fortfarande inte förstått till vilken nytta.  Skolverket ville visst ha in synpunkter från oss som satt betyg i sexan. Det ska de absolut få.

När eleverna traskat hem, samlas personalen för lite julmys. Vi åt en god rämacka och tårta. Efter alla avtackningar var det sedan dags för vår traditionella paketlek. Det blev som vanligt riv efter vissa julklappar, men roligt är det. Det blir ånga glada skratt och det behöver vi.

Det känns alltid lite tomt när man kommer hem efter sista dagen på en termin. Nu var det inte tomt hemma. Pojkarna kom hem igår. Den yngste kom från Karlskrona mitt på dan. Jag fick lov att smita från mattelektionen för att hämta honom. Kollegan höll ställningarna tills jag kom tillbaka. Den andre sonen kom från Malmö senare på eftermiddagen. Det är härligt när alla är hemma.

Julen står för dörren eller den kanske redan har hunnit in i farstun. Jag brukar göra listor inför julhelgen, men i år har jag inte gjort någon ny lista. Jag återanvände förra årets. Det är ju ändå alltid i stort sett samma sorter vi lagar till julbordet varje år. Dessutom har jag flyttat över en del från att-göra-listan till att-köpa-listan. Allt måste inte vara hemlagat. Två stora kassar släpade jag hem från den lokala butiken idag. Nu känner jag att allt är under kontroll.

Kvällen ägnades mest åt att städa. Maken tog köket som han brukar. Jag tog de andra rummen. När det var klart, fick jag hjälp av sonen att klä granen. Det brukar jag aldrig göra före dan före dopparedan, men det kanske är för att det är en helg före som det kändes bra att ha städat och pyntat klart. Nu plockar jag inte fram så mycket pynt. Det är granen och några änglar, lite blommor och så julkrubban förstås.

Alla katterna var så glada för att pojkarna var hemma igen. De spann och strök sig mot dem. Pojkarna ärs tora kattälskare och har verkligen kattycke. Hunden blir avundsjuk och visar tänderna, men det struntar katterna i. Sonen hade förbarmat sig över honom och gått en runda mitt på dagen. Det var nog bra för det blev en riktigt sen nattrunda för mig. Nu är vi alla trötta. Det är dags att krypa ner under lakanen och inte behöver vi stiga upp så tidigt när morgonen kommer.

Ännu en rolig julfilm

Nyazeeländarna får konkurrens av danskarna. Här är en riktigt rolig film från Folkekirken i Danmark. De funderar på hur det skulle gått till om Jesus fötts på facebooktid. Det går lite snabbt, men ni hänger nog med.

Årets julfilm

Då var den äntligen här, årets julfilm från Nya Zeeland, med barn som skådespelare och en underbar humor och värme i julbudskapet. Titta och njut!

  

Själv har jag äntligen orkat baka lite. Det finns ju vissa sorter man vi ha på kakfatet vid julfikat. Hos oss är det saffransbröd, nötkakor, drömtårta och så pepparkakor förstås. Men de sista duger bortagjorda. Dessutom blev det några biscotti med pepparkakssmak och några med saffran. De är goda till kvällsteet.

Lite julgodis vill vi ju ha. Idag hoppas jag att inspirationen att koka knäck ska infinna sig. Kanske kan det bli några lakritstryfflar också. Igår gjorde amerikansk lyxfudge. Någon ny sort måste man ju prova då och då även om julen är traditionernas högtid.

Bli nu inte stressade av det jag berättar att jag gjort. Det är så mycket som stressar inför julen. Jag tänker att jag tar en sak i taget och det jag hinner det hinner jag. Jag måste inte göra som jag alltid gjort. Jag måste inte ha med allt som vi brukar ha med. Jag kan köpa en del i stället för att göra själv. Det roligaste med julen är ändå inte all mat och alla saker utan att vi samlas hela familjen och släkten för att fira Jesu födelsedag. Då passar det att ta en paus och titta på filmen från andra sidan jordklotet. Ha en skön julvecka allesammans!

Först snö, sen slask

Tänk så fort allt kan förändras. i fredags var det ruskigt kallt på morgonen. I lördags snöade det medan temperaturen steg gradvis. Nu slaskar det så man blir blöt om fötterna och halkar fram på isiga vägar. Idag fick jag fälla ut de inbyggda broddarna i mina vinterkängor. 

Det blev ingen resa till luciaeventet i Växjö i lördags. Mina cachingkompisar ville inte ge sig ut på vägarna efter alla varningar om snöoväder och eventuellt underkylt regn. Det vet man ju att man inte ska leka med. Först funderade jag på om jag skulle åka på egen hand, men jag förkastade tanken rätt fort. Dels är det inte så kul, dels vill man inte bli fast i snöoväder alldeles ensam. Nu visade det väl sig att det inte blev så farligt som vi trodde. Många andra tog sig dit och hade en jättetrevlig dag. Vi får väl ta en tur eller flera lite längre fram för att logga de roliga gömmorna. Alla lovordar arrangörernas häftiga cacher. Så vi har en del att se fram emot.

När det nu inte blev någon resa, fick jag hitta på lite hemma. Det fanns en massa att göra, men ibland blir det inget gjort eller i varje fall ganska lite. Jag hade tappat lusten på något sätt. Trots att listan kunde göras lång på saker som måste göras innan jul, kunde jag inte få så mycket ur händerna.

Hunden drog i alla fall ut mig på en skön långpromenad. Vi pulsade fram genom snön som fallit. Den var tung och kram. Eftersom det blåste en hel del fick träden ett lager av vit snö även på stammar och grenar. Vi kom tillbaka lite piggare av den friska luften.

På söndagen var det vår värdgrupps tur att tjänstgöra på gudstjänsten. Jag fick läsa inledningsordet och ta upp kollekten. Ambjörn följde med oss hem på adventsfika. Sen stannade han och fixade till vårt nya mobila bredband och åt middag med oss. Takko blev glad att se sin kompis. De är goda vänner eftersom Ambjörn brukar ta hand om honom när vi är borta för länge.

Sista arbetsveckan det här året har börjat. Efter lunch pratade jag betyg med de flesta i sexan. Sen gav vi oss ut tillsammans med min kollega och hemkunskapsläraren. Vid grillplatsen uppe vid elljusspåret hade jag förberett två geocachegömmor som eleverna fick leta upp. En del av dem kom ihåg hur man lade in koordinater i GPS:en. Till slut kunde gömmorna lokaliseras. Vid grillplatsen bakades pinnbröd och dracks chokladmjölk. Det smakade säkert gott, men jag hann aldrig smaka. När vi skickat hem eleverna, var det bokprat för oss lärare. Skolbibliotekarien berättade om böcker som vi kunde låna och lottade ut några nya böcker. Det är ett uppskattat inslag, som återkommer varje år.

Ikväll har jag bakat saffransbröd. Maken stekte köttbullar av smeten som jag blandat till. Det blev inte många köttbullar av den smeten. Undrar vart den tog vägen. Sen har jag rättat elevarbeten förhoppningsvis för sista gången den här terminen. Nedräkningen har ju börjat. Snart är det efterlängtade jullovet här. 

Försenad Lucia

 På vår skola firade vi Lucia en dag försent. Det blir väl så när man ska samsas om utrymmet med en högstadieskola. Då får vi maka på oss. Men firandet var både vackert och stämningsfullt. Eleverna i sexan och förskoleklassen sjöng så fint. Det är ett så lyckat koncept att blanda stora och små. Dessutom tar förskoleklassens lärare hand om övningarna och ordnar det mesta. Vi som jobbar i sexan behöver bara haka på. Jag känner att jag bara glidit med i år. Tyvärr får vi inte publicera bilder från skolan. Så jag kan inte visa mina bilder, men bilden på ljuständningen kan väl inte skada någon. För de som vill se så finns det ju andra som lagt ut bilder från samlingen i kyrkan. Ni kan kika här och här.

Efter samlingen i kyrkan var det lite svårt att ha engelska eller svenska som det stod på schemat. Vi samlades i klassrummet, åt pepparkakor och tittade på julkalendern och filmen från kyrkan. Det var mysigt det också. Det var riktigt kallt i morse när vi samlades på skolgården för att tåga till kyrkan. Det var -15 grader när jag vaknade och naturen var klädd i rimfrost. Men allt eftersom dagen passerat har temperaturen stigit mer och mer.

Även om det var kallt på rasten var eleverna ute i snön. Solen sken ju och det var riktigt härligt. Jag gjorde mitt pass som rastvakt på lunchrasten. Men trots skön luft var det inte så dumt att komma in i värmen igen.

För dem som har bra kläder är det bara njutbart att vara ute, men alla har det inte så. Det finns de som kommer i tunna jackor och mjukisbyxor, korta kjolar och tights. En del föräldrar verkar inte bry sig om att barnen går till skolan alldeles för tunt klädda. Andra föräldrar har kanske inte riktig koll på vad barnen tar på sig eftersom de åker hemifrån tidigare. Men det finns också barn som säger att mamma och pappa inte har råd att köpa vantar till dem. Ska det behöva vara på det viset i Sverige idag? Då säger en del att det handlar om hur man prioriterar. Det kan vara sant för vissa. Det kan finnas annat som går före som sprit och cigaretter. Men ändå kommer vi inte ifrån att barnfattigdomen ökar i vårt land. Det finns många barn som inte har det så bra. Det kändes bra att överskottet från våra julkonserter går till "De Glömda Barnen" här i vår kommun. Nettot blev över 14 000 kronor. Jag hoppas att många barn ska få del av de pengarna genom Hela Människans arbete.

Eftermiddagens lektioner har jag NO/Tk i fyran. Vi har sysslat en del med luft och värme den senaste tiden. Nästan alla var klara med sina termikkatter. Vi hängde upp dem i lamporna och prövade om de snurrade när vi höll ett ljus under svansen på dem.

De som blev klara fortsatte med att tillverka fallskärmar av plastkassar. Vi testade olika modeller. Ibland störtdök fallskärmshopparen, ibland seglade den sakta ner mot golvet. Eleverna hade olika funderingar. Varför är fallskärmarna idag rektangulära? Blev det bättre med en lättare "hoppare" eller funkade en tyngre ännu bättre? Det är kul att höra deras resonemang och se hur de försöker förbättra sina konstruktioner. Det är så det ska vara enligt Lgr11. Mina elever visade många kvaliteter bland sina förmågor idag.

När lektionerna var över, fick jag kränga på mig termobyxorna igen och ge mig ut att bussvakta. Sen åkte jag hem och tog med hunden ut en runda. Det var inte lönt att ta av sig för därefter åkte jag till stan i några ärenden. Medan det fortfarande var ljus ville jag försöka leta upp några geocacher. Den första fanns nere vid Lagan, men där var det lite svårframkomligt med all snö. Jag kunde se att det fanns mycket vatten under snön och det var svårt att avgöra om det var tillräckligt fruset för att bära min tyngd. Jag ville förstås inte gå ner mig i ävjan. Jag hade ingen ispik att pröva isens tjocklek med. Eftersom jag var helt ensam, avstod jag försöket att logga. Det blir fler tillfällen.

I stället åkte jag till Prostsjön och letade upp en av Fredriks gömmor. Så här skrev jag i loggen:
"Efter jobbet och en runda med hunden blev det en tur till staden. Passade på att leta upp denna. Precis där jag hade tänkt ta klivet in i skogen stod en crossåkare och väntade. Han verkade lite fundersam när jag parkerade på andra sidan och klev ur. Så jag satte mig i bilen igen och väntade ut honom. Förklaringen kom ganska snart när en bil dök upp. Då såg jag att kedjan hade hoppat av så han kunde inte köra vidare. Han fick tolka efter bilen hängande i bogserlinan. Det såg inte särskilt bekvämt ut. Det hade jag aldrig gjort. Jag hade rekvirerat en släpkärra till min motorcykel. Men när han försvunnit, begav jag mig in i skogen för att leta. Det tog en liten stund även om jag gissat rätt på gömmans utseende. Till slut föll blicken på den och loggen kunde kompletteras med ett "forjoi". På hemvägen fick jag lite roliga idéer till julgransklädningen om så där en vecka. Varför inte byta ut det traditionella julpyntet mot lite geocachingpynt såsom petrör och IKEA-pennor. Glittret kan ersättas med kamotejp. Frågan är vad toppstjärnan ska ersättas med? Förslag mottages tacksamt. Förresten, tack för dagens gömma!"

Kvällen blev sedan lugn och skön. Lite småprat i telefonen med grabbarna och planering av julfirandet. Nästa vecka kommer sönerna hem. Det ser jag fram emot. Jag har också sett fram emot morgondagens Lucia Event i Växjö, men vädret verkar inte bli så trevligt. Så vi får väl avvakta och se vad som händer på den fronten tills imorgon.

12-12-12 kl 12:12:12

Souvenir från Geocaching.com

 Denna alldeles speciella dag hade jag tagit ledigt från jobbet. Tiden har jag jobbat in på höstlovet. Så idag kunde jag göra vad jag ville. Den chansen får man ju inte så ofta. En sådan här dag återkommer inte under min livstid. Jag menar förstås detta speciella datum 12-12-12. Nästa gång ett sådant datum inträffar är 2101-01-01. Då lär inte jag leva. I så fall skulle jag närma mig 150-årsdagen. I geocachingvärlden uppmärksammas sådana här lite speciella dagar. Det anordnas event, släpps cacher och delas ut souvenirer till dem som loggar någon cache eller något event. De ville jag inte missa när jag nu var ledig.

Ardbeg10 har plockat fram stegen

 I Växjö skulle det vara ett speciellt event mitt på dagen, en flashmob. Det lät lite spännande. Dessutom finns det en massa roliga cacher att logga i Växjö. Jag lyckades övertala klokare att följa med. Sedan hakade Ardbeg10 på. Som en försenad födelsedagspresent till mig lovade han att köra. Det tackar man ju inte nej till. Vi åkte strax före nio och tänkte hinna logga några burkar innan det var dags för flashmobben.

klokare loggar i snö och kyla

 De senaste veckorna har vi löst mystar för fullt. En del hade jag löst tidigare. Andra hade Ardbeg10 löst. Nu samlade vi ihop allas resultat på en lista. Av bara farten löste vi ett antal till. Vi fick ihop nästan 50 lösningar. Mysteriecacher kan vara väldigt olika. Jag gillar kluriga mattegåtor, men inte bildgåtor. En del måste man lösa på platsen, andra kan man lösa hemma och kolla sin lösning i en s k geochecker.

Micro bland stenar och snö? Nä, det hoppar vi över.

 Vi hann förstås inte logga alla på listan. Dessutom letade vi upp några vanliga traddar också. Vi besökte ett TB-hotell. Där lämnade jag av en hög med resekryp, som ville åka vidare. Ibland gick vi bet. Det var lite kallt om fingrar och tår. Snön dolde en del gömmor. Vi fick gräva eller borsta bort snön. Ibland brydde vi oss inte om att leta, när vi såg hur det såg ut på platsen. En del cacher får vila i sitt ide och plockas fram till våren i stället. Vi lär återkomma om vi ska beta av hela mystlistan.

Snart dags för flashmob 12-12-12 12:12:12

 Så var det dags att bege sig till Stora Torget. Det var torgdag så vi fick samsas med knallarna. Vi tog inte så stor plats. Ett litet gäng hade redan börjat samlas utanför landshövdingens bostad. Det var alla åldrar, från barn till pensionärer. En del bekanta ansikten hittade vi, men många var nya. En del var nybörjare, andra hade geocachat länge. Vi fick presentera oss och sen gick vi runt och pratade med de andra deltagarna.

Några kända ansikten, några nya bekantskaper

 En flashmob är en slags happening. Den pågår i exakt en kvart. Man samlas på utsatt tid och gör det man ska och sen skiljs man åt och går var och en åt sitt håll. Ibland ska man ha på sig något speciellt som en hatt. Vi fick gärna ha färgglada kläder så jag tog min röda luva. Det var förstås en del mugglare som gick förbi och såg ut att undra vilka vi var och vad vi gjorde där. Det är lite det som är vitsen med en flashmob. När den är över ska de som sett oss undra vad det var som hände egentligen.

Gruppfoto framför landshövdingens bostad

 Vi ställde upp till gruppfoto på landshövdingens trappa. Vi var nog nästan 50 personer mitt på en vanlig vardag. En del kom på sin lunchrast. Andra var lediga som vi. En del ungdomar kom från skolan.

Ett gruppfoto till

 Det kanske var en del som gick iväg och fikade tillsammans. Andra återvände till jobbet eller skolan. Vi fortsatte att geocacha i centrala Växjö. Det var därför vi var där. Vi lät bilen stå kvar på torgparkeringen och tog oss runt till fots.

En välkänd silhuett

 det fanns en serie cacher som vi prioriterade. Den kallades fotosafari och bestod av tio gömmor plus en copycatgömma. Beskrivningen gav oss en bild. Vi skulle leta reda på platsen där bilden var tagen och hitta en liten blå lapp med koordinaterna till burken. Den första vi försökte oss på visade en bild på domkyrkan. Vi hittade lappen men det var värre med burken. Vi ringde en livlina, Ardbeg10s bror, som bekräftade gömmans placering. Här hade vi behövt stegen men den var kvar i bilen. Så vi fick gå vidare. men först loggade vi en vanlig cache i parken bredvid.

Taktisk planering och energitankning

 Nu började magen kurra. Vi tog oss till ett energipåfyllningsställe och laddade batterierna. Det var skönt att komma in i värmen. klokare kände sig lite vissen och förkyld så hon valde att stanna kvar medan vi andra fortsatte att leta fotosafarigömmor. Vi hann faktiskt gå in i några affärer också. Det blev besök både på Claes Ohlsson, Indiska och Akademibokhandeln.

På fotosafari - den röda dörren hittades

 En del av fotosafaricacherna hittade vi ganska enkelt. Fast vi kände oss lite iakttagna ibland när vi kröp runt i snön och letade under olika saker. På vissa ställen var det nära till burken, på andra var det några hundra meter. En del gömmor var självklara, andra var knepigare. Det fanns alla storlekar på burkar. Det är bra med Växjö. Här är inte bara micro och nano.

Topp tre var svårare

 På något ställe fick vi vänta ut en del mugglare. Annars var det bara att gå på och se ut som om det vi sysslade med var fullt naturligt. Det är det ju också, åtminstone för oss. En plats låg alldeles intill en järnvägsövergång. Där passerade många människor både på cykel, i bilar, på tåg och till fots. Bommarna fälldes flera gånger. Till slut hittade vi lappen med koordinaterna men gömman kunde vi inte lokalisera. Vi får nog återkomma. Kanske var den borta. Den hade mugglats många gånger.

Copycat fanns det också

 De tio fotosafaricacherna har samma ägare. Sedan finns det ytterligare en, men den har en annan cachare lagt ut, en copycat. Där hittade vi lappen på marken. Vi gömde den på ett lämpligt ställe och meddelade ägaren var när vi kom hem och loggade.

Solen kom till slut

 Solen visade sig lite innan den gick ner. Den färgade domkyrkan röd. Den röda färgen förknippar jag med Växjö. Det är inte bara domkyrkan som är röd. Många andra hus har samma färg. Vackert var det i alla fall i solskenet. Men sen gick solen ner och det började bli mörkt.

Torget i kvällsljus

 Vi återvände till torget där klokare väntade i bilen. Hon hade tagit några vanliga cacher i närheten medan hon väntade. Nu var det dags att åka hemåt. Vi stannade inte någonstans längs vägen utan körde direkt hem till Forsheda. Men cachejakten var inte över för dagen.

FTF-jakt i Bredaryd

Under dagen hade vår vän 1000sjöar släppt en ny cache i Bredaryd. Vi macken i Forsheda satte jag mig i min bil. Fast först fick jag skrapa rutorna och brassa på med värme så gott det gick. Sedan åkte vi till Bredaryd för att leta upp den nya gömman. Vi kände igen området och visste var vi kunde parkera. Där plockade vi fram ficklamporna och traskade bort mot gömman. Vi såg en annan ficklampa lysa hit och dit. Det visade sig vara en ny geocacharbekantskap, Team SAH från Smålandsstenar. Vi letade tillsammans medan vi pratade med varandra. Vi befann oss vid en gammal grind vid järnvägrälsen. När jag borstat bort snö och pillat på allt jag hittade, kunde jag ganska snart ropa: "Här är den!" Det var en liten bison och loggremsan var tom. Vi delade förstås FTF:n med Team SAH. Sen traskade vi tillbaka till bilarna och åkte hem var och en till sig, nöjda och glada med dagen.