Hösten är här

Då var hösten här på allvar. För varje dag hittar vi fler och fler röda löv på marken. Det är både lönnlöv och asplöv. Naturen förbereder sig för vintern. Jag gillar egentligen hösten. Det kanske är för att jag är född på hösten. ibland är våren och sommaren så hektiska. Det ska hända så mycket hela tiden. När hösten kommer, blir det lite lugnare. Vi varvar precis som naturen.

Det är lite kyligare på morgnarna och dimman ligger över fälten. Gräset är fuktigt och spindelnäten glittrar av alla vattendroppar som kondenserats på dem. Takko är oftast nöjd med en liten morgonrunda innan jag åker till jobbet. Han tycker väl också att det är lite kallt och rått. Det är skönare att stanna inne i stugvärmen och dåsa på soffan.

Hösten brukar också vara förkylningstider. Eftersom jag är väldigt infektionskänslig så drabbas jag ofta av förkylning så fort jag träffar eleverna igen. Denna terminen var inget undantag. Redan efter en vecka åkte jag dit. Sedan dess har jag inte varit riktigt frisk. Det är nu fjärde veckan förkylningen håller sig i sitt grepp. I början på veckan hade jag feber igen och fick stanna hemma i sängen ett par dagar. Annars har jag jobbat trots halsont, huvudvärk, snuva och hosta. Det är tur att inte allt kommer på en gång. Symptomen liksom avlöser varandra. De kanske har jour.

Det finns förstås en anledning till att jag är infektionskänslig och ofta blir sjuk. För två år sedan upptäcktes att jag hade förhöjda värden och sedan dess har jag gått på regelbundna kontroller. Men det var egentligen inte förrän i maj som jag fick kläm på vad det var för åkomma jag hade. Sen tog det ett tag innan insikten landade. Även om jag anat vartåt det lutade, tog det ett tag. Egentligen har inget förändrats, mer än att jag numera vet om vad det är. Som jag ser det har jag en sjukdom, men jag är inte sjuk. Den finns där latent i min kropp, men den har inte brutit ut och kommer kanske aldrig att göra. Det finns inga andra symptom än trötthet och infektionskänslighet. Min sjukdom kan bara upptäckas i laboratorieproven. Därför går jag och tar blodprov regelbundet. Senast förra veckan stack de mig, men jag har inte fått svar än på vad de berättade. Det känns ändå bra att någon har koll på mig. Då får jag stå ut med kanylerna.

Det jobbigaste är ändå tröttheten jag ofta känner av. Hela våren var det ett hysteriskt tempo inte minst i skolan. Det brukar kunna vara ett högt tempo och mycket att göra i slutet av vårterminen, men nu hade det ju tillkommit en del arbetsuppgifter särskilt för oss som jobbade med sexorna. Det var skönt när sommarlovet äntligen började. Jag tog det lugnt och bestämde mig för att i första hand satsa på att göra roliga saker och minimera det tråkiga och jobbiga. Så gjorde jag också och då fick jag blunda för dammråttor och ogräs i rabatten. Ändå kände jag mig inte utvilat och pigg när höstterminen började. jag var fortfarande trött och det är säkert en anledning till att jag så snabbt blev förkyld. Det känns ändå bra att vara tillbaka på jobbet och att jag har så förstående och omtänksamma kollegor.

Det är också roligt att träffa gamla kollegor och vänner som jag brukar träffa regelbundet under terminerna. Vårt tjejgäng har träffats i över 27 år. I torsdags var de här hos mig. Som vanligt glömde jag ta fram kameran. Jag hade väl fullt upp med att servera maten och prata med de andra. Vi åt marinerad fläskfilé med grön örtsås, potatisgratäng och sallad. Till kaffet blev det äppelpaj med vispgrädde. Recepten hittade jag på ICA:s hemsida. Det var som vanligt trevligt att träffas och prata om allt som har hänt sen sist. Nu var det dessutom längesen vi träffades. Det var i april nån gång. Men nu dröjer det inte så länge till nästa träff.

Idag var det Skördefest i Apladalen. Maken och jag åkte dit. Där fanns lokala hantverkare och producenter som sålde sina varor och visade upp sig. Det fanns matvaror av olika slag. Vi provade honung och köpte en ostkaka. Restaurangskolan serverade mat. Vi provade deras skogssvampsoppa för 20 kronor. Den var riktigt god.

Maken var förstås mest intresserad av hantverket. En ung kille höll på med smide och det har alltid intresserat maken. Det fanns också aktiviteter för barnen. De kunde rulla balar eller köra leksakstraktorer på en bana.

Min geocachingkompis Katrin var där och informerade om geocaching. Vi fikade tillsammans i Prästgården där de serverade kaffe och äppelkaka. Vi träffade på en hel del andra bekanta som också sökt sig till Apladalen den här dagen.

Som ni väl märkt har jag inte berättat en massa om geocaching den här gången. Det kommer det inte att bli heller. Det får ett eget inlägg senare. Men jag har fortsatt att logga cacher varje dag och har lyckats även de dagar jag var sjuk. Nu i eftermiddags åkte jag och hunden på en liten runda för att logga dagens cache. Vi tänkte ta oss till ett gammalt torpställe mellan Kärda och Maramö. Det heter Bunkatorp och där finns en geocache. När vi körde in på skogsbilvägen, spärrades den av en grind. Vi hade nog kunnat öppna den och ta oss nästan hela vägen fram till torpet, men vi valde att parkera och gå. Det var ju en kombinerat cachingtur och hundpromenad vi var ute på. På andra sidan grinden mötte oss två fina hästar i en hage.

Vägen var lättrampad. Den gick genom odlingslandskapet med lövskog och stora hasselbuskar. Där var vackert. Himlen blev lite mörkare och molnen hopades sig. Det kom några stänk men sen gick det över, som tur var. Här har många människor vandrat förr. de har odlat jorden och salat stenen i stenrösen. Det fanns gott om sådana.

Det fanns även gott om gamla träd. På en del växte det lavar som hängde som stora skägg från grenarna. Det tyder väl på att luften är frisk och inte förorenad.

Efter en kilometer kom vi fram till en jaktstuga. Där kunde det lokala jaktlaget samlas och mysa. Det är väl snart dags för älgjakt. Då blir det nog eld i spisen och liv i stugan. Vi läste inte cachebeskrivningen så noggrant så vi svängde här där man inte skulle svänga. När vi kom på det, fick vi vända och gå tillbaka.

En gammal stubbe stod kvar vid vägkanten. Uppe på stubben hade några nya granplantor slagit rot. Den gamla stubben fick ge näring åt de nya träden. Generationsskifte skulle man kunna kalla det. i veckan satt mina kollegor och pratade om att de kände sig gamla. de hade varit på bröllop eller släktträffar och upptäckt att de inte längre hörde till den yngre generationen. Hur gammal är inte jag då för mina kollegor är ju både 15 och 20 år yngre än jag. Den yngsta är väl jämngammal med min son. Men det är ju så livet är. Vi upplever olika faser i livet. Om några år kommer en viktig fas i livet att ta slut då vi går i pension och inte längre går till jobbet varje dag. Ibland kan jag se fram emot den tiden. Då kanske jag kan få mer tid till sådant som jag inte hinner med så mycket nu. Men det blir en stor omställning. Så länge jag orkar och tycker att det fortfarande är roligt vill jag jobba med mina elever. Än har jag några år kvar.

Efter jaktstugan kom vi in i tätare granskog. Det var skönt att promenera, men lite svettigt när det bar lite mer uppför. Vägen blev smalare och här hade vi nog fått ställa bilen och gå om vi hade kört vidare. Nu närmade vi oss torpet.

Hembygdsföreningen hade satt upp en skylt med torpets namn och vem som brukade det sist. Det är intressant att komma till platser där människor bott och brukat jorden. Idag finns inga rester kvar av några byggnader. Hästarna hade nog betat hagarna tidigare. Så de hålls öppna i alla fall.

Det var en väldigt vacker plats, rofylld och lite magisk. Jag nästan ångrade att jag inte tagit med mig lite fika. Då kunde vi satt oss på någon sten, vilat lite och känt in atmosfären. Nu letade vi upp gömman som var enkel att hitta och logga. Sen vände vi tillbaka samma väg som vi kom. Jag skulle tro att vi gick ca 4 kilometer. Hästarna välkomnade oss tillbaka. Vi satte oss i bilen och vände den hemåt.

Ikväll har vi tittat på Körslaget. Jag har stickat lite. Det är dags att börja sticka lite sockar och andra varma plagg. hösten är ju här och vintern närmar sig.

Veckorapport: Blandad Kompott

 Då var ännu en arbetsvecka över. Dagarna rullar på, lektion för lektion. i början av veckan är schemat tajt, inte mycket till andningshål. På fredagar är det tvärtom. Då har jag få lektioner och mer planeringstid. Men inte igår. En kollega var sjuk så jag fick hoppa  in och ta ett pass på Elevens val. En annan kollega hade startat upp gruppen som skulle läsa böcker tillsammans. Jag fick hitta fortsättningen. Efter en hel del datastrul kunde vi titta på ett kort avsnitt av en film. Där försvann tiden jag skulle planerat nästa veckas lektioner. Resultatet blev en full kasse böcker med hem och förmodligen ett helgbesök på skolan. Som ni ser har jag hunnit leka lite med datorn och gjort en ny avatar i South Park Studios Avatar Creator. Jag får ju inte lägga ut bilder från mitt jobb. 

Men veckan innehåller ju mer än jobbet som tur är. En kväll fick jag åka till Vaggeryd. Då letade jag upp ett par gömmor. Den ena var en stor tunna i skogen under en gran. Den innehöll en massa träsklossar. En av dessa var ihålig och gömde en loggremsa. Jag hällde ut alla klossarna och började undersöka dem samtidigt som plockade tillbaka dem i tunnan. Ganska snabbt hittade jag loggboken. Sen öste jag tillbaka resten med hjälp av locket. Skrapnos var namnet på gömman. Det är ju ett annat namn på Plockepinn.

I torsdags skulle vi ha föräldramöte på kvällen. Hela arbetslaget har föräldramöten samtidigt så jag skulle gå på tre ställen. Jag funderade på om jag skulle hinna logga någon burk den här dagen alls. Jag har ju fortsatt med att logga burkar varje dag även efter augusti månads slut. Så lyckades jag få en tid hos frisören på direkten. Det blev snabbutryckning och när jag var klar där blev det en runda ner till Gamla lasarettet. jag parkerade och gick över gräset. Då såg jag någon som höll på att leta vid gömstället. Dessutom kände jag igen personen. Det var Lönegård som också letade efter gömman. Vi letade en stund tillsammans. Hinten var ändrad sen första gången jag var här. men den verkade inte stämma med D/T-kombinationen. Till slut skickade jag ett SMS till Katrin, men hon kunde svara just då. Då skickade jag ett till 1000sjöar, som svarade. Men hans hjälp kunde vi plocka fram burken och logga. Den var där jag hade letat fast inte tillräckligt noggrant. Så är det ibland.

Sen blev en snabb tur tillbaka till skolan och föräldramötena. De blev trevliga. Det är för det mesta trevligt att träffa elevernas föräldrar. I sexan berättade vi om betyg, nationella prov och förmågorna. Det är inte helt lätt för föräldrarna att förstå att det fungerar helt annorlunda nu än när de gick i skolan och fick betyg. De var i alla fall nöjda med mötet och samtalet.

Fredagskvällarns är hunden och jag oftast ensamma hemma. Maken är på tonårssamlingen i Missionskyrkan. Så igår åkte vi iväg på en egen utflykt. Färden gick till Ljungby. Det hann mörkna nästan innan vi hunnit börja leta burkar. Men jag hade ju ficklampan med. Den glappade lite så ibland var det lite jobbigt. Jag tror jag har fixat till felet nu. Första gömman fanns vid Tågcentralen, ett modelljärnvägsmuseum. Det hittade jag lätt. Nästa fanns vid Ljungbystopp. Den var fin. Den liknade en av mina gömmor. Kameran var visserligen med i bilen, men av någon anledning kom den inte med ut. Så det blev inga bilder från de gömmorna.

Vid den tredje gömman letade vi ett tag. Vi befann oss vid några små dammar där det skulle finnas ankor, men vi såg inte en enda. Vi upptäckte att vi var på fel sida om dammen, men vi kunde lätt gå runt. Till slut hittade jag den lilla ankan där den tryckte bland några stenar. GPS-kamerna tar inte så bra bilder, särskilt inte i mörker. Duck of Doom kunde i alla fall loggas utan problem. Vid nästa gömma letade vi upp en brevlåda för lokalpost. Gömman hette Julkort och var enkel att hitta.

När vi svängde ut på vägen efter besöket vid brevlådan, hamnade vi efter en polispiketbil. Vi körde lugnt och sansat så jag trodde inte det skulle innebära några problem. I nästa rondell svängde de vänster och vi fortsatte rakt fram. I korsningen därefter tog vi höger in på en återvändsgata. Längst in fanns en cykel- och gångväg som ledde nästan ända fram till gömman. När jag parkerade bredvid några andra bilar, upptäckte jag att piketbilen följt efter mig. En polis hoppade ur och bad att få se mitt körkort. Det var helt i sin ordning. Sen ville han att jag skulle blåsa i alkomätaren. Det provet klarade jag också galant. under tiden hade de andra poliserna inne i bilen kollat upp min bil. Den klarade sig också. Så de tackade och önskade mig en trevlig helg. Jag vet inte vad de trodde, men de kanske inte hade förväntat sig att en tant med GPS om halsen och ficklampa i handen skulle stiga ur den lilla bilen. De frågade aldrig vad jag gjorde där. De kanske anade mitt ärende. När polisbilen försvunnit, tittade grannen på andra sidan gatan fram bakom häcken. Han var nyfiken och undrade vad som var på gång. Bara en vanlig rutinkontroll, sa jag glatt.

Hunden och jag fortsatte fram mot gömman Tomtebo. Vi letade ett bra tag i mörkret utan att hitta den. Vi hittade tomten som satt där och vaktade på sin stubbe. Jag brände mig på några brännässlor. Vi var beredda på att ge upp. Då kom det en annan hund med sin husse. Vi hukade oss ner för att inte avslöja oss. Då upptäckte jag tomtens hus. Det var en annan stubbe som var skulpterad som ett hus med tak, fönster och dörröppning. Burken fanns inte där heller men ganska nära. Jag hittade den till slut.

Den sista ljungbygömman fanns vid en staty av Hjalmar Branting. Det var en enkel parkgömma. Bilden har jag lånat från en annan logg. Sen var vi nöjda både hunden och jag. Vi åkte hem igen. Det blev sex gömmor loggade den här kvällen. Det var ett bra resultat av vår geotur.

Lördagen började med huvudvärk och stor trötthet. Det blev sovmorgon. Maken åkte själv till storstädningen i Missionskyrkan. När han kom hem, fixade jag lite kaffe till oss. Sen fick jag veta att min kompis Anna-Lena var vid Hanahöjspåret och letade efter mina gömmor. Så jag tog hunden med mig och åkte dit. Vi möttes på vägen och jag hängde med till den nedersta gömman. Bilden har jag lånat från en av Anna-Lenas loggar.

Det var hon och dottern som var ute på en georunda tillsammans. De lyckades hitta alla gömmorna vid Hanahöj och ett antal andra av mina gömmor i trakterna. Med gemensamma ansträngningar fick de både ner och upp den högsta av dem medan Takko och jag hejade på.

Sen blev det fika vid grillplatsen. De hade med sig frallor och te. Jag hade lite juice och morotskaka i min bag. Det var trevligt att träffas så här ute i skogen och prata lite. Sen fortsatte de rundan och hunden och jag åkte hem för att städa. Det har jag inte orkat med på länge, så nu måste vi verkligen röja. Maken och jag gav oss på stora rummet idag. Fortsättning följer.

Skulle det bli någon logg den här dagen också? Vi hade ju en gömma i Hånger som vi kollat in. Men den finns i en trumma under en väg. Det är knädjupt vatten att vada genom. För ett tag sedan köpte jag ett par vadarbyxor på Biltema. Storleken på stövlarna borde ha passat, 40-41. Men de kändes mest som stl 38 när jag provade hemma. Så jag åkte tillbaka och bytte till stl 42-43. De var lite stora men hellre det än för små. ikväll möttes vi vid Kvarnen i Lyckanshöjd. Katrin och Fredrik kom från stan och mötte upp för expeditionen. Jag klädde på mig vadarna. Fredrik lokaliserade gömman genom att kika in i röret under vägen. Katrin letade upp en lämplig väg ner till vattnet. Sen klev jag i och vadade in i röret. Burken syntes tydligt och snart hade jag plitat ner våra signaturer på loggremsan. Det första vadaruppdraget var utfört. Det gick både snabbare och enklare än jag trodde. 

Det var kul. Vi får nog ge oss på lite fler sådana gömmor. Efter lite prat gav vi oss av åt olika håll. De andra fortsatte mot ytterligare någon gömma som jag redan har loggat. Jag tog vägen om stan för att handla lite. När jag kom hem, hade maken fixat våfflor. Det passade bra att fira med våfflor. Sen tittade vi på Körslaget.

Pulver och piller

Terminen är igång för fullt nu. Nu har alt startat upp. Denna veckan har vi föräldramöten i vårt arbetslag. Fyrorna håller på med de vita pulvren, som de ska undersöka i NTA-temat Kemiförsök. Nu senast blandade vi pulvren i vatten och filtrerade i kaffefilter.

De går verkligen in för sina undersökningar. Fast det brukar alltid vara en grupp som inte har lyssnat tillräckligt noggrant på instruktionerna. Så var det nu också. I vanliga fall ska vi alltid diska och ställa undan allt efter oss. Men inte den här gången. Petriskålarna och kaffefiltren skulle vi spara för att se vad som händer. Så en grupp får väl kolla på de andras petriskålar. De hann diska innan några andra elever hejdade dem. Förhoppningsvis bli de lite visare av erfarenheten. Roligt är det i alla fall.

Igår var det så äntligen dags för mig att göra ett återbesök hos homeopaten i Jönköping. Mina piller tog slut för en månad sedan och jag tror att jag verkligen behöver dem. Min förkylning sitter i. Vi får väl se ad som händer när jag nu börjar med pillren igen. Efter besöket på Gräshagen köpte jag en jättegod räkmacka på Café Lindström vid Torpa. De räkorna smakade mums.

Som vanligt tänkte jag även leta upp lite gömmor i Jönköping. Den här gången valde jag en runda i Odensberg. Där fanns 15 cacher, men den första hade jag redan loggat vid ett annat besök. Jag parkerade vid den och tog stigen in i skogen. Där hittade jag goda björnbär som efterrätt.

Odensbergsrundan var omväxlande, ibland lite kuperad, med gamla träd av olika sorter. Här var det en gammal ek som dolde en liten gömma. Den var inte svår att hitta.

Det var bara två cacher som jag inte gav mig på. Det var två stora granar där man skulle klättra. Den första hade stegpinnar längs stammen. Jag klättrar visst ibland,, men då måste förutsättningarna vara bra. 1. Jag vill helst ha någon med mig. 2. Det ska inte regna eller finnas hala grenar. 3. Jag vill gärna se burken så jag vet vart jag ska. Ingen av dessa kriterier fanns den här dagen. Jag var ensam. Det duggregnade lite vid den första granen och jag kunde inte se burken. Så då avstod.

Inte heller den allra sista gömman på rundan gav jag mig på. Där var det en riktig bamsegran man skulle ge sig upp i. Jag gick ett varv men sen fick det räcka. Jag tror det var klokt.

Gömmorna var trevliga och varierande. Det fanns enkla klassiska gömmor med en liten plastburk bakom ett gäng pinnar vid foten av ett träd.

Det fanns också väl gömda burkar och gömmor som det låg lite arbete bakom. Det var inte bara mikrocacher utan även små och normalstora.

Jag hade inga problem alls att hitta gömmorna även om de var väl gömda. Antingen hade jag väl tur eller så har jag lärt mig att se möjligheterna. Vi kan väl säga att det var det senare.

Jag kom fram till en mysig äng med en stor fin burk. Jag hade än så länge inte mött en enda person på stigen. Det var lugnt och tyst i skogen trots att staden var så nära.

Här vid ängen lämnade jag en lite TB-gris, som fått vila alldeles för länge hemma hos mig. Jag trodde jag hade tappat bort den och en annan TB. Jag kunde inte hitta dem bland mina cachinggrejer. Men för några dagar sedan lyfte jag på en hög med tvätt. Längst ner i tvättkorgen låg en zippåse med flera saker som jag saknat bl a de båda resekrypen. Nu ska de få ut och rea igen.

Mitt i skogen fanns ett vindskydd, eller hade funnits en gång i tiden. Nu hade det rasat ihop men det fanns en liten gömma. Den kunde nog vara knepig att hitta, men för mig gick det geschwint som tyskarna säger.

När ungefär halva rundan var avklarad, hittade jag en rastplats. Där fanns också en liten, liten burk, som jag letade upp innan jag satte mig och vilade en stund.

Lite vatten och en liten bit kexchoklad höjde humöret ett snäpp. Jag var inte hungrig, men choklad är bra för humöret.

Sen fortsatte jag in vandring. Nu mötte jag en del joggare och hundar som var ute och rastade sina hussar och mattar. En av gömmorna hette Kärlek. Det var en ek och en tall som fattat tycke för varandra. De reste sig mot ljuset och slingrade sig om varandra.

Svampar av olika sorter fanns det gott om. De gamla murkna träden var tillhåll för många svampar.

Tickorna var stora och fanns i många olika färger och varianter. De här var väldigt platta med stora vattendroppar som kondenserat på dem.

En av gömmorna ar vid en lite skogsbäck. Här fanns lite vatten på bottnen, men annars var bäckar och surhål ganska uttorkade efter den torra sommaren som varit. Jag behövde inte bli blöt om fötterna.

Gömman fanns nere i bäcken. Den var rolig och syntes lång väg. Fast man kanske inte förstod att det var en gömma förrän man kom lite närmare.

Vid Odensberg har Jönköpings Södra en klubbstuga. Där var det en fantastisk utsikt över staden och Vättern.

Inne i skogen intill en av fotbollsplanerna fanns en annan gömma som inte tillhörde rundan. Den hette Mountain of Oden. Medan jag loggade den hörde jag hovslag som dundrade förbi i skogen. jag funderade på om det kunde vara Sleipner med sina åtta hovar som galopperade genom skogen. Sen såg jag lite färsk hästspillning på stigen och förstod att den användes som ridstig. Hugin och Munin såg jag dock inte skymten av.

Jag närmade mig Vattenledningsparken där vi varit på event några gånger, senast för ett par veckor sedan. jag kom aldrig ända fram för jag vek av vid dammen. Här har vi letat gömmor i mörkret en gång.

Jag fortsatte rundan tillbaka mot parkeringen där bilen stod. På vägen mötte jag ett underligt djur. Naturen är fantastisk och här är det bara vår fantasi som sätter gränserna. Tillbaka vid bilen kunde jag pusta ut en stund. Det blev inte mycket av regnet men jag blev lite svettig av vandringen i stället.

På hemvägen stannade jag för några gömmor till. 'Den första var en påskgömma. Det var en riktigt stor holk med några små invånare som klarat sig bra under sommaren.

Den andra fanns vid ett tvåtusen år gammalt gravfält. Sådana platser gillar jag att besöka. De har oftast något spännande att berätta. Så var det här med. Den minimala burken hittade jag efter ett litet tag.

Den sista gömman för dagen fick jag leta ett tag efter trots att det skulle vara en enkel sak. Jag nollade mitt ute på en asfalterad plan framför Sandseryds kyrka. Där fanns den inte förstod jag. Jag borde ha litat på min intuition. Det kanske var en ingivelse från ovan. För där min första tanke var hittade jag den till slut.

Så blev det en kyrkcache även på den här turen. Det hann bli mörkt innan jag var hemma igen. Jag pockade upp maken i stan där han lämnat in min bil på verkstan. Jag hade hans bil den här dagen. Men nu har jag fått tillbaka min nyreparerade bil. Fast jag blev ett antal tusenlappar fattigare på köpet.