Pulver och piller

Terminen är igång för fullt nu. Nu har alt startat upp. Denna veckan har vi föräldramöten i vårt arbetslag. Fyrorna håller på med de vita pulvren, som de ska undersöka i NTA-temat Kemiförsök. Nu senast blandade vi pulvren i vatten och filtrerade i kaffefilter.

De går verkligen in för sina undersökningar. Fast det brukar alltid vara en grupp som inte har lyssnat tillräckligt noggrant på instruktionerna. Så var det nu också. I vanliga fall ska vi alltid diska och ställa undan allt efter oss. Men inte den här gången. Petriskålarna och kaffefiltren skulle vi spara för att se vad som händer. Så en grupp får väl kolla på de andras petriskålar. De hann diska innan några andra elever hejdade dem. Förhoppningsvis bli de lite visare av erfarenheten. Roligt är det i alla fall.

Igår var det så äntligen dags för mig att göra ett återbesök hos homeopaten i Jönköping. Mina piller tog slut för en månad sedan och jag tror att jag verkligen behöver dem. Min förkylning sitter i. Vi får väl se ad som händer när jag nu börjar med pillren igen. Efter besöket på Gräshagen köpte jag en jättegod räkmacka på Café Lindström vid Torpa. De räkorna smakade mums.

Som vanligt tänkte jag även leta upp lite gömmor i Jönköping. Den här gången valde jag en runda i Odensberg. Där fanns 15 cacher, men den första hade jag redan loggat vid ett annat besök. Jag parkerade vid den och tog stigen in i skogen. Där hittade jag goda björnbär som efterrätt.

Odensbergsrundan var omväxlande, ibland lite kuperad, med gamla träd av olika sorter. Här var det en gammal ek som dolde en liten gömma. Den var inte svår att hitta.

Det var bara två cacher som jag inte gav mig på. Det var två stora granar där man skulle klättra. Den första hade stegpinnar längs stammen. Jag klättrar visst ibland,, men då måste förutsättningarna vara bra. 1. Jag vill helst ha någon med mig. 2. Det ska inte regna eller finnas hala grenar. 3. Jag vill gärna se burken så jag vet vart jag ska. Ingen av dessa kriterier fanns den här dagen. Jag var ensam. Det duggregnade lite vid den första granen och jag kunde inte se burken. Så då avstod.

Inte heller den allra sista gömman på rundan gav jag mig på. Där var det en riktig bamsegran man skulle ge sig upp i. Jag gick ett varv men sen fick det räcka. Jag tror det var klokt.

Gömmorna var trevliga och varierande. Det fanns enkla klassiska gömmor med en liten plastburk bakom ett gäng pinnar vid foten av ett träd.

Det fanns också väl gömda burkar och gömmor som det låg lite arbete bakom. Det var inte bara mikrocacher utan även små och normalstora.

Jag hade inga problem alls att hitta gömmorna även om de var väl gömda. Antingen hade jag väl tur eller så har jag lärt mig att se möjligheterna. Vi kan väl säga att det var det senare.

Jag kom fram till en mysig äng med en stor fin burk. Jag hade än så länge inte mött en enda person på stigen. Det var lugnt och tyst i skogen trots att staden var så nära.

Här vid ängen lämnade jag en lite TB-gris, som fått vila alldeles för länge hemma hos mig. Jag trodde jag hade tappat bort den och en annan TB. Jag kunde inte hitta dem bland mina cachinggrejer. Men för några dagar sedan lyfte jag på en hög med tvätt. Längst ner i tvättkorgen låg en zippåse med flera saker som jag saknat bl a de båda resekrypen. Nu ska de få ut och rea igen.

Mitt i skogen fanns ett vindskydd, eller hade funnits en gång i tiden. Nu hade det rasat ihop men det fanns en liten gömma. Den kunde nog vara knepig att hitta, men för mig gick det geschwint som tyskarna säger.

När ungefär halva rundan var avklarad, hittade jag en rastplats. Där fanns också en liten, liten burk, som jag letade upp innan jag satte mig och vilade en stund.

Lite vatten och en liten bit kexchoklad höjde humöret ett snäpp. Jag var inte hungrig, men choklad är bra för humöret.

Sen fortsatte jag in vandring. Nu mötte jag en del joggare och hundar som var ute och rastade sina hussar och mattar. En av gömmorna hette Kärlek. Det var en ek och en tall som fattat tycke för varandra. De reste sig mot ljuset och slingrade sig om varandra.

Svampar av olika sorter fanns det gott om. De gamla murkna träden var tillhåll för många svampar.

Tickorna var stora och fanns i många olika färger och varianter. De här var väldigt platta med stora vattendroppar som kondenserat på dem.

En av gömmorna ar vid en lite skogsbäck. Här fanns lite vatten på bottnen, men annars var bäckar och surhål ganska uttorkade efter den torra sommaren som varit. Jag behövde inte bli blöt om fötterna.

Gömman fanns nere i bäcken. Den var rolig och syntes lång väg. Fast man kanske inte förstod att det var en gömma förrän man kom lite närmare.

Vid Odensberg har Jönköpings Södra en klubbstuga. Där var det en fantastisk utsikt över staden och Vättern.

Inne i skogen intill en av fotbollsplanerna fanns en annan gömma som inte tillhörde rundan. Den hette Mountain of Oden. Medan jag loggade den hörde jag hovslag som dundrade förbi i skogen. jag funderade på om det kunde vara Sleipner med sina åtta hovar som galopperade genom skogen. Sen såg jag lite färsk hästspillning på stigen och förstod att den användes som ridstig. Hugin och Munin såg jag dock inte skymten av.

Jag närmade mig Vattenledningsparken där vi varit på event några gånger, senast för ett par veckor sedan. jag kom aldrig ända fram för jag vek av vid dammen. Här har vi letat gömmor i mörkret en gång.

Jag fortsatte rundan tillbaka mot parkeringen där bilen stod. På vägen mötte jag ett underligt djur. Naturen är fantastisk och här är det bara vår fantasi som sätter gränserna. Tillbaka vid bilen kunde jag pusta ut en stund. Det blev inte mycket av regnet men jag blev lite svettig av vandringen i stället.

På hemvägen stannade jag för några gömmor till. 'Den första var en påskgömma. Det var en riktigt stor holk med några små invånare som klarat sig bra under sommaren.

Den andra fanns vid ett tvåtusen år gammalt gravfält. Sådana platser gillar jag att besöka. De har oftast något spännande att berätta. Så var det här med. Den minimala burken hittade jag efter ett litet tag.

Den sista gömman för dagen fick jag leta ett tag efter trots att det skulle vara en enkel sak. Jag nollade mitt ute på en asfalterad plan framför Sandseryds kyrka. Där fanns den inte förstod jag. Jag borde ha litat på min intuition. Det kanske var en ingivelse från ovan. För där min första tanke var hittade jag den till slut.

Så blev det en kyrkcache även på den här turen. Det hann bli mörkt innan jag var hemma igen. Jag pockade upp maken i stan där han lämnat in min bil på verkstan. Jag hade hans bil den här dagen. Men nu har jag fått tillbaka min nyreparerade bil. Fast jag blev ett antal tusenlappar fattigare på köpet.