Jag gillar udda

Så här såg mina fötter ut idag. Om jag hade haft lite färggladare sockar, skulle kanske fler lagt märke till det udda sockvalet, men nu har jag nästan bara svarta sockar. Udda var de i alla fall. Det var inget misstag utan helt avsiktligt. Idag var det nämligen...

Egentligen är vi väl alla udda. Vi är ju alla unika. En del kanske verkar mer udda än andra, men så behöver det inte vara, för vad är egentligen udda och vad är normalt. Vi har nog alla en tendens att sätta oss själva som norm och utgå från den när vi ser på andra. Detta gäller inte bara vårt utseende utan också våra handlingar och våra åsikter. Ibland hamnar vi i en intern intressekonflikt. Det blir kanske allra tydligast i tonåren och jag har ju rätt gott om tillfällen att studera tonåringar på jobbet. Å ena sidan vill vi vara unika, vi vill ha en egen stil. Å andra sidan vill vi passa in, vi vill ha en tillhörighet.

Kanske lär vi oss med åren att vi inte behöver vara lika för att passa in. Det räcker att ha ett gott hjärta, öppna händer och ett välkomnande sinne. Om det finns, passar alla in. Jag kan ofta tycka att det är olikheterna som kryddar tillvaron och gör livet roligare. Något tråkigare än konformitet finns väl inte. Därför gillar jag udda.

Var det då någon som lade märke till mina udda sockar idag? Nja, de kanske inte var tillräckligt udda., men jag pratade med nån kollega om dem och om varför jag hade olika sockar på fötterna. Alltid väcker det någon tanke.

Efter jobbet var det skönt att komma hem. Det tyckte tyckte hunden också, att det var skönt att jag kom hem, för då fick han komma ut. Vi gick en liten runda innan vi fikade. Sen åkte jag till stan för att logga dagens cache. Jag valde mellan de två jag har kvar att logga. Det blev Korshall, som Katrin lagt ut i skogen vid Aspö. Hon släppte tre cacher samtidigt, men jag har tagit en i taget. Detta var den sista. jag parkerade vid stället som kallas Aspö enligt texten på postlådan. Sen valde jag kanske inte den bästa vägen, men den närmaste. jag passerade en annan gömma vid huset som nån glömde, där jag varit förut. Det såg ut som om den igenvuxna skogsvägen fortsatte, men den tog snart slut och djurstigarna tog vid. Det var blöt och jag fick ibland hoppa mellan tuvorna.

Till slut kom jag fram till gömman intill ett skogsavverkningsområde. Jag hittade minnesstenen med korset på. Den hade rests som ett minne från krigen mellan danskar och svenskar i dessa trakter. Tidigare på dagen hade vi fått se en nyproducerad undervisningsfilm om medeltiden i Småland, som Värnamo Kommun varit med och tagit fram. Den var riktigt bra och det verkar vara ett bra projekt. Det ska tydligen komma fler filmer, en hemsida och ett digitalt spel om Nydala kloster. Om några månader är det dags för fyrorna att åka till Nydala och medeltidsdagarna där. Det ser vi fram emot.

Gömman var inte svår. Jag såg den direkt när jag rundade stenen och kom från rätt håll. Så var dagens logg klar. Nu har jag bara två dagar kvar att fylla i kalendern, imorgon och på måndag. Morgondagen ska förhoppningsvis ge lite flera loggar för då ska vi ut en runda i Team Tess, har vi tänkt. men först ska jag gå på kvinnofrukost.

Från gömman gick jag en annan väg. Det fanns en nygjord skogsväg som nog kommit till för att frakta ut all massaved som låg längs vägen. Jag visste att den föra mig tillbaka till Aspö och bilen även om den gick i en båge och inte raka vägen. Jag valde att traska på vägen. Då fick jag ju en liten motionsrunda i skogen. Snart var jag tillbaka vid bilen och kunde vända in mot stan igen. Jag stannade vid Coop och handlade lite innan jag återvände till hemmet med några goda wraps till kvällsmat. Maken åkte till missionskyrkan för att se om det kom några tonåringar. Egentligen hade de nog inget tonår ikväll. På söndag ska de åka till Bodaborg, men det brukar ofta komma några som vi sitta och prata så han åkte dit för att öppna upp för dem.

Nu kan jag avslöja lite mer om den mystiska skogsbilden i mitt förra inlägg. Igår släppte jag en ny gömma som heter Kalendergömman. Den tillägnar jag alla som fyllt kalendern med geocacheloggar, men alla är välkomna att logga den oavsett hur många dagar man fyllt. Igår var det den sista tomma dagen för 1000sjöar så det var därför jag släppte den då. Det blev också han som tog FTF på den 10 minuter före Ploffe. På måndag kan det, som sagt, vara min tur att fylla hela kalendern.

Våren kommer mer och mer. Krokusarna har snart blommat över, men jag upptäckte några andra gula fläckar i rabatten vid knuten. Det var några minipåskliljor som jag påtat ner när de blommat över. De har klarat vintern och kommer nu med sina gula klockor. Om tre veckor är det påsklov. Tiden går fort.

Regnväder på servicerundan

De senaste dagarnas väder har inte precis varit strålande. Det har mest varit regn, rusk och blåst. På måndagens rastvakter och bussvakter höll jag nästan på att lyfta och blåsa iväg. Sen var det skönt att komma under tak igen.

Igår var det dags att logga en cache igen och då passade jag också på att utföra lite underhåll på några av mina gömmor i stan. Först stannade jag till vid infarten mot sjukhuset. Där har jag en flitigt besökt gömma som enligt loggarna skulle vara blöt. De hade fått hälla ut vatten ur burken. Jag bytte ut den gamla trasiga zippåsen och loggboken mot nya hela och torra.

Precis när jag var klar där och satte mig i bilen, fick jag ett SMS. Mina glasögon var klara för avhämtning. Givetvis stack jag direkt dit. Det tog inte många minuter innan jag stod i affären.

Nu ser jag mycket skarpare på min omvärld. Jag gillade de gamla bågarna. De nya syns lite mer, men man vänjer sig. De sitter bra på i alla fall. Dessutom hade jag beställt ett par terminalglasögon. De har jag glömt att testa vid datorn, men de funkar bra att läsa med.

Efter optikerbutiken fortsatte jag till Prostskogen. Jag hade hört att min mystgömma där inte låg på rätt ställe. Det gjorde den inte. Platsen var tom och jag fick leta en bra stund efter burken. Det var inte förrän jag böjde mig ner och kikade in under en gran som jag såg den. Loggboken bestod numera bara av några blad från den ursprungliga boken. Jag fick lägga dit en ny loggbok och placera tillbaka burken på rätta stället.

Det var skönt att äntligen kunna bocka av dessa gömmor på att-göra-listan. har man lagt ut gömmor, måste man ju sköta dem också.

Innan jag åkte hem ville jag förstås logga en cache. Jag valde att åka till Katrins Pi-plats Värnamo. Dels var den inte så svår och dels kände jag till var jag kunde ställa bilen. Vi hade ju varit i trakterna på FTF-jakt i lördags. Det var en finfin gömma. Det roligaste med den var förstås koordinaterna. Både N- och E-koordinaterna slutade på 314. Så det var verkligen en riktig Pi-plats.

Det blev en tur till stan idag också. Luckan i kalendern måste ju fyllas igen. Jag åkte till Apladalen där Virrepinnen lagt ut en ny gömma. Bilen ställde jag vid förskolan på Tånnögatan. Sen traskade jag iväg mot gömman. Här hade de glesat ut lie bland träden. Det blir nog fint när det grönskar. Det var lätt att gå trots att det började skymma lite och att duggregnet fortsatte i oförminskad styrka. Jag fick leta lite för GPS:en ville inte nolla på rätt ställe. Men egentligen fanns det bara ett föremål att undersöka. När jag tittade upp, såg jag CO komma mot mig med hundarna. Han var väl ute på en hundrastningstur. Jag fick ett litet tips eller snarare en bekräftelse på att jag var på rätt ställe och snart hade jag burken i handen. Sen promenerade vi tillbaka mot bilen igen. Dagens logg var räddad. Nu är det bara tre dagar kvar att fylla.

Kameran kom aldrig fram på dagens runda. Bilden ovan är från i måndags. Då var jag ute i skogen med Takko. Vad vi gjorde vill jag inte berätta, men det ger sig imorgon.

Årets första mc-tur

Det var så soligt och fint ute idag även om det inte var så varmt. Redan igår plockade maken fram motorcykeln och startade upp den. Planen var att ta en liten tur idag. Först var vi på gudstjänsten i missionskyrkan. Vi åkte faktiskt i två bilar eftersom maken hade hand om ljudet. Jag var ute med hunden och åkte lite senare. Det var en bra gudstjänst och predikan handlade om Apg 3. Jag stannade inte och fikade efteråt utan åkte hem och bryggde kaffe. Ibland vill jag inte träffa för många människor. Särskilt i förkylningstider vill jag undvika att bli smittad eftersom jag är så infektionskänslig. Vi fikade hemma i stället.

Sen klädde vi på oss mc-ställen och startade upp hojen. Det blev en runda över Hjälmaryd - Dannäs - Hånger till Värnamo. Det var lite kyligt men ändå okej. Vi tänkte ta oss en hamburgare vid Hamburger Hill, men maken tyckte att det var lite för tidigt för mat. Därför undrade han om det inte fanns några cacher att logga. Det är ju inte ofta han frågar efter det, så jag sa att det fanns några nya. Först funderade vi på The Hill ute vid Bredasten, men sen sa jag att det fanns en vid Rörstorps station. Där hade han aldrig varit, så dit styrde han kosan.

Det var väl inte meningen att man skulle köra ändå upp på perrongen, men den var öde och tom. Inga tåg var i sikte. Det stod bara en cykel i cykelstället och en annan låg på marken. Inga passagerare syntes till.

Jag plockade fram GPS:en och startade den. När det hostat igång och direkt hittat satelliterna, upptäckte jag att jag glömt ladda in de nya gömmorna. Dessutom hade jag glömt mobilen hemma på skrivbordet. Maken hade inte heller sin med. Då tänkte jag först att det bara återstod att ge upp och komma tillbaka en annan dag. Egentligen hade jag tänkt spara gömmorna i stan och logga dem på tomma dagar nu i veckan som kommer.

Sen tänkte jag efter lite och kom ihåg vad 1000sjöar hade skrivit i sin logg. Jag följde sedan i hans fotspår och började undersöka området där han hade nollat. Efter ett litet tag kröp den lilla burken fram. Jag hade gissat rätt på storlek och placering. Så då blev det en logg den här dagen i alla fall.

Letandet hade kanske gett oss lite aptit för nu var det dags att åka till Burger King tyckte vi. Vi hoppade över gömman på kullen. Den fanns inte heller med i GPS:en. Dessutom ville jag inte bestiga berg på fastande mage. Det blev en Tender Grilled Chicken Meny. Sen åkte vi uppåt Maramö och Store Mosse innan vi vände hemåt igen. I Maramö lyste det alldeles gult i vägkanten av utslagna tussilago. Det var så vackert. Vi stannade till vid Naturum, men vi bestämde oss för att åka hem i stället för att besöka fågeltornet. Det började kyla på lite och vi längtade in till stugvärmen, så hojen fick rulla vidare över High Chaparall och Fänestad. Vi kom tillbaka nöjda med den allra första mc-turen för året.

Det blev en fin runda denna soliga vårdag, men en kopp varmt te behövdes för att värma upp fingrarna igen. Sen tog vi det lite lugnt, tittade lite på TV och jag stickade lite på min sjal. Mönstret heter Dreambird och är riktigt roligt att sticka efter. Nu har jag börjat på den sjätte "fjädern", men det ska bli 20 "fjädrar" innan den är klar. Det är en bit kvar.

Det är en bit kvar till varmare årstider också. Nu ska det ju bli lite mer normalt väder för årstiden vilket innebär lite kallare temperaturer och mera regn och rusk. Jag hoppas väderspåmännen har fel. Nu vill vi ha sol och värme, men egentligen är det väl lite tidigt för det.

Brännboll, pizza och burkservice

Nu har brännbollssäsongen börjat. Bara några få elever som dröjer sig kvar på bandyplanen. Alla andra spelar brännboll på rasterna. Det är härligt att se hur de går in för spelet. När solen skiner är det ganska skönt att vara ute och rastvakta. Den här veckan blev det en tredje gång utöver de två pass jag brukar vara ute. Det får bli så när kollegor är sjuka. I torsdags hoppade jaga in hela förmiddagen för min kollega. Jag fick betala tillbaka lite till de andra. De fick ju hoppa in mycket för mig när jag var borta även om det sattes in vikarie på slutet av min sjukskrivning.

Jag stod och tittade på när fyrorna och femmorna spelade brännboll. Plötsligt var det några elever som pekade uppåt. När jag tittade upp, fick jag se en rovfågel segla i stora cirklar på uppvindarna och spana neråt. För det mesta är det ormvråkar jag brukar se, men det här var ingen ormvråk. Jag var nästan säker på vilken rovfågel det var, men jag gick ändå in och kollade på nätet. Jag hade rätt. Det var en glada. Vad glad jag blev. Det var längesen jag såg en glada. När jag var liten, fanns det glador hemma i byn. Min pappa brukade peka ut dem för mig. Man känner igen dem på den kluvna stjärten och de ljusa fläckarna på vingarnas undersida. Bilden är inte min egen. Den har jag lånat på annat håll.

Några elever kastade boll mot basketkorgarna i stället för att spela brännboll. Det påminde mig om vad jag läste i ett nyhetsbrev jag får från en coach varje vecka. Han skrev om "resilience", ett amerikanskt uttryck som vi kanske inte riktigt har någon bra motsvarighet till. Han höll på att intervjua ett antal företagsledare om motivation och drivkraft. Han slogs då av att de hade en förmåga att studsa upp på fötterna igen med ett leende på läpparna efter motgångar eller misslyckanden. Det är det som är "resilience". De såg på saker och ting på ett annat sätt än ”vanliga människor”. De såg det inte som ett misslyckande att köra i diket, utan misslyckande är i så fall att stanna i diket. På något sätt blev de stärkta av, vad andra skulle kalla, ett misslyckande och kom tillbaka med stärkt självförtroende och ännu mer kraftfulla än tidigare. Det var två saker som gjorde detta. Dels var de fortfarande nyfikna och ville lära sig och utvecklas. Då kunde de inte bli kvar i diket utan måste gå vidare. Dels insåg de att om något skulle förändras måste de göra det själva. De kunde inte lita på att andra skulle ta hand om saken åt dem. Det stämmer nog att de som ständigt reser sig från motgångarna har dessa egenskaper. Jag hoppas förstås att det finns något av dessa hos mig. Nyfiken har jag alltid varit. Jag gillar att pröva nya saker hela tiden. Det är nog den andra biten som har blivit svårare med åren. Det är lätt att hamna i ett tänkande där man skyller allt på alla andra. Det är samhällets fel eller samhällets ansvar att ta hand om problemet. Jag tror inte att jag har hamnat i det destruktiva beteendet, men ibland är det enklare att inget göra och bara grotta ner sig. För det mesta tar jag nog tag i problemen och gör något åt dem.

Det verkar i alla fall som att jag har kommit upp ur influensadiket. Några symptom finns väl kvar, men jag orkar mer och mer. Hundpromenaderna blir allt längre och Takko blir glad. Jag blir också glad av solens strålar även om de inte värmer så mycket på morgonpromenaden. Det har varit minusgrader nästan varje morgon. Bilrutorna har fått skrapas.

Men blåsipporna segar sig upp sakta men säkert. Snart kommer det nog att lysa blått på kullen. De ger sig inte trots det bistra klimatet. Idag kom det till och med lite snöflingor i luften, men de låg som tur var inte kvar på marken.

De sista tomma dagarna i kalendern blir allt färre. Jag har ju trots sjukdom och mycket annat lyckats fylla alla tomma dagar med åtminstone en loggad geocache. Som tur är, har det kommit lite nya gömmor på spännande ställen. Fredrik släppte en vid en övergiven tomt i närheten av motorvägen. Man kunde se att det funnits en vacker trädgård här. En thujahäck fanns kvar och rester av murar och grindar.

Jag såg inte var huset hade legat, men den gamla jordkällaren fanns också kvar. Gömman hittade jag enkelt med hjälp av ledtråden. Förra helgen lade sonen och jag ut några gömmor som skulle publiceras på fredagskvällen efter vårt event. En av dem råkade reviewern publicera redan efter lunch på tisdagen. Pinakoteket hette den och det blev rusning av FTF-jägare dit. Han som tog den först jobbar bara några hundra meter ifrån. Han råkade också ut för samma sak lite senare i veckan. E av hans gömmor släpptes lite tidigare än det var tänkt.

På fredagskvällen var det så dags för Värnamos första pizzaevent. Det var ju Pi-dagen och det skulle vi fira med lite pizza på Chaplin, stans äldsta och bästa pizzeria. Nitton personer dök upp och hade en trevlig stund tillsammans. De flesta var gamla bekanta, men några hade jag bara stött på i loggarna. Det är alltid trevligt att träffa dem IRL.

Det blev en Hawaiipizza för min del. Medan de andra började skruva på sig och göra sig i ordning för cachesläppet, var vi några som beställde kaffe och satt kvar i lugn och ro. Vädret var inte precis lockande för burkjakt. Det regnade och blåste hela kvällen. Klockan 21.00 började det plinga i alla mobiltelefoner och så var jakten i gång.

Vi andra satt kvar en stund innan vi åkte hemåt nöjda med kvällen. Sju nya gömmor blev det. Fyra av dem var mina. Den ena var en multi inne i stan, Pinnstolsfabriken. Den var det faktiskt ingen som gav sig på igår kväll. Det dröjde tills i morse innan någon loggade den. Klockan 8 ringde 1000sjöar och ville ha lite hjälp. Vi lyckades reda ut felet och senare kom loggen från honom och Virrepinnen. De andra tre låg på samma område som Pinakoteket. Virrepinnen hade försökt få ut en där också, men fått svar från reviewern att hans låg för nära en ännu inte publicerad gömma. Det var nog Piggy Pines, som låg närmast hans jobb. De andra heter Pinnar och Pistill. Ja, alla mina gömmor började på Pi dagen till ära.

I morse tog jag det lugnt även om jag vaknade ganska tidigt. Jag strosade runt i pyjamasen en stund. Vid halv 10 ringde Katrin. Hon behövde min hjälp. Det hade kommit en ny gömma av Fredrik och det hade jag inte ens märkt. Den satt lite för högt upp i ett träd. Fredrik var med, men det hade ju varit fusk att be honom plocka ner den åt henne, tyckte hon. Jag slängde på mig lite kläder och tog Takko med mig i bilen. Han behövde också komma ut lite. Det tog inte så många minuter innan jag hittade dem vid Söderfåll. Stegen plockades fram ur bagaget och snabb som en iller pilade Katrin upp och loggade burken åt oss. Så det blev en FTF till oss idag också. Sen blev Takko och jag bjudna på kaffe och macka hemma hos Katrin innan vi susade hemåt igen.

Resten av dagen ägnade jag åt service av min egna gömmor. Först åkte jag till Grönlid. Där var burken borta och fick ersättas av en ny. Nästa service skedde i Fänestad vid Lekande barn. Där var loggen fuktig och fick ersättas med en ny torr loggremsa. Jag handlade lite i affären innan jag körde upp till Hanahöjspåret. Det ligger ju på vägen hemåt. Burken vid starten hade ramlat ner i röret. Tyvärr fick jag inte upp den. Det blev en ny burk i stället med en bättre upphängning. För några dagar sedan fick jag ett meddelande om att nästa gömma också behövde ses över. Stackars Kurre hade förlorat sitt hem. Kommunen hade väl sågat ner och forslat bort granen. Nu satt han i en stickig en och vantrivdes. Jag fick hjälpa honom att hitta ett nytt hem. Hoppas det får stå kvar. Jag mötte några vänner och en del andra motionärer som var ute i det fina vädret. Sen åkte jag hem och lagade lite lasagne till maken och mig. Resten av servicen får ske en annan dag.

Tillbaka

Blåsipporna är tillbaka. Våren är verkligen här. Igår hittade jag den första utslagna blåsippan, när jag var hemma på lunchen. Hunden och jag gick upp på kullen och där fanns den. Det var bra en enda blomma, men som den lyste mot oss.

Även jag är tillbaka. Igår började jag jobba igen efter min sjukskrivning. Det gick bra även om jag var trött när jag kom hem. Fast egentligen var jag nog ännu tröttare idag. Då lade jag mig ner och vilade en liten stund efter en kort hundrunda. Jag hade velat åka på en föreläsning i stan, men dels hade vi en hel del att förbereda inför morgondagens nationella prov i engelska och dels orkade jag inte. Jag fick vila och sen kunde jag  åka på gemenskapsgruppen lite senare ikväll.

Lite överraskad blev jag när jag kom hem och slog på datorn för att logga in. Då upptäckte jag att en av de gömmorna jag skickat för att publiceras på fredag efter vårt lilla pizzaevent hade publicerats redan idag. Strax efter lunch hade den loggats. Det var ju inte meningen, men misstag görs. Den här gången var det faktiskt inte jag som klantat mig. Det måste varit en reviewermiss, men gjort är gjort. Vi får se den som en uppvärmningsgömma inför eventet. Jag hann lägga ut den sista gömman idag. De andra är redan godkända och väntar i kön.

Den gångna helgen var pojkarna hemma på besök. Först kom karlskronasonen mitt på fredagen. Jag hade en tid hos optikern så jag stannade inne i stan och väntade på honom. Sen åt vi en wrap innan vi åkte hem.

På kvällen kom malmösonen. Han liftade med syrran och svågern. Vi plockade upp honom vid Bredasten. Det var roligt att alla var hemma. På lördagen lagade vi en god middag tillsammans.

Jag fick med mig malmösonen ut på en runda under lördagen. Vi lade ut lite gömmor inför det kommande eventet och rekade på några ställen. Det var skönt att komma ut även om det inte var så särskilt varmt i luften.

På söndagen tog vi det lugnt hela förmiddagen. Senare på eftermiddagen var det dags för kalas. Sönernas kusin fyllde 25 år och firade hemma i Kolvarp. Sen skjutsade vi malmösonen till Alvesta. Han skulle ta tåget tillbaka till Malmö. Den andre sonen stannade till måndag morgon, men då fick jag skjutsa in honom lite tidigare till stan. Han fick vänta lite där innan tåget gick. Jag var ju tvungen att passa mina arbetstider för nu var jag ju tillbaka på jobbet igen.

Några gömmor har det blivit loggade också. Huset som nå glömde...Abandoned place kallades den här spännande platsen. Det var en av Katrins nya gömmor. övergivna platser är alltid spännande. Här ville man inte ge sig in bland all bråte.

Igår var det Katrins födelsedag. Jag åkte in till stan efter skolan för att lämna tillbaka glsögonbågarna jag lånat hem från optikern. När jag sen satte mig i bilen, kom ett pling i mobilen. Gömman som kom hette Grattis!  jag förstod direkt vem den var tillägnad. Det var förstås Fredrik som lagt ut den till Katrin. jag skickade ett SMS och blev inbjuden att inviga kaffemaskinen med en capuccino innan vi traskade bort till gömman. Det blev förstås en FTF för födelsedagsbarnet. Jag fick hänga med på ett hörn.

Det känns bra att vara tillbaka i vardagen även om det säkert tar ett tag att återhämta sig. Det går i alla fall lättare nu när vårsolen visar sig lite oftare och det börjar bli lite varmare på dagarna. På morgonen har jag fått skrapa rutorna men sen blir det lite skönare. I morse såg jag ett fågelsträck med 15-20 tranor som passerade över hunden och mig. Men än har jag inte sett våra egna tranor. jag har bara hört dem ute på mossen.

Fredagsmys

Även om jag varit hemma hela veckan, känns det skönt att det blir helg igen. Det är dags för lite fredagsmys. Egentligen började myset redan igår på torsdagen. Då åkte jag in till stan för att fika med min kompis Katrin. Det känns lite lyxigt att gå på café en vanlig torsdagseftermiddag och sitta ner en stund och bara prata. När jag kom hem var jag lite trött, men jag orkade faktiskt städa lite. Resten fick jag ta idag.

I morse kom det tre nya gömmor i skogen utåt Ljusseveka. Det var Katrin som släppt dem, men det var ingen idé att jaga FTF. Det fanns andra morgonpigga personer. Dessutom hade jag ett inbokat besök hos optikern senare på dagen. Så efter det passade det bra att leta upp en av gömmorna. De andra sparade jag till andra dagar.

Jag parkerade bilen vid ett ställe. Där hade jag varit förut och letat gömmor nere vid Lagans strand. Vägen var spärrad av en bom så jag fick gå sista biten. Det blev en riktigt skön promenad längs vandringsleden även om det blåste lite på de öppna ställena. Framme vid gömman hade de avverkat en del skog. Där fanns en trave massaved eller, om man särskriver lite, en massa ved. Gömman hittades enkelt och kunde loggas. Den hette Naja naja och den var precis vad man kunde förvänta sig om man kan sitt latin.

Sen var det dags att åka in mot stationen och hämta upp karlskronasonen som kom med tåget. Eftersom vi båda var lite hungriga, åt vi wraps på Café Stigs vid Pelikanen. Innan vi vände hemåt rekade vi lite för några nya gömmor som ska släppas nästa fredag. Då är det ju Pi-dagen och vi har fixat ett Pizzaevent på Chaplin i stan. Sen kan det ju bli lite burkjakt efter pizzorna.

Det blev en tur in till stan även senare ikväll. Då kom den andre sonen från Malmö. Han liftade med syrran och svågern. Vi hämtade honom vid Bredasten. Så nu är hela familjen hemma. Det är riktigt fredagsmys när alla är hemma.

Ikväll blev det sen av att jag laddade hem ett stickmönster från nätet. Det kostade ca 30 kr men det kan det nog vara värt. Bilderna är fantastiska på sjalen som kallas Dreambird. Jag serfram emot att få börja på den, men jag har lite andra påbörjade projekt som jag vill avsluta innan. Fast jag kan nog inte hålla mig. Ibland är det bra att ha flera saker på gång så man kan variera sig lite.

Även om hostan fortfarande är besvärande och orken inte är på topp, känner jag mig ganska återställd nu. Det ska bli kul att börja jobba igen efter helgen. Men fram till dess tänker jag njuta av helgen. Det ska ju bli soligt och fint, har jag hört.