Värnamodagarna

Den här veckan pågår Värnamodagarna för sjunde året i rad. Vi har aldrig varit där mer än om vi råkat komma till stan i andra ärenden. Igår kväll var vi båda hungriga men ingen hade lust att laga mat. Jag föreslog att vi skulle åka in till stan och äta kvällsmat där.

Under veckan pågår det olika aktiviteter både för barn och vuxna. Alla åldrar är ute och träffas på stan. I år fanns ett stort tält mitt på övergångsstället på Storgatsbacken. Där var det modevisning en kväll. Igår var där kräftskiva och sen blir det andra shower. Där kostar det pengar att gå in. Vi hörde sorlet från tältet när vi passerade.

På gågatan ner mot åbron fanns det matkulturella torget. Där stod matvagnar som erbjöd många olika sorters mat. Det var allt från stekt sill, belgiska våfflor, spanska churros till kebab och langos. 

Vi ställde oss i kön till den indiska matvagnen. Den verkade vara populärast för där var nog kön längst. Dessutom hade min kollega rekommenderat deras kycklingrulle.

Det var en familj som stod för maten. Pappan gräddade naanbröd i en tandoori-ugn. Det såg häftigt ut när han tryckte fast bröddegen inuti på ugnens väggar. Efter några minuter plockade han fram de goda bröden färdiggräddade. I vagnen fylldes de med kycklingröra och grönsaker. Det fanns stark och mild sås eller så kunde man blanda. Det gjorde jag. Maken tog Biff curry med ris i stället.

På åbron fanns ett stort tält där man kunde köpa öl och vin och även sitta under tak och lyssna på musikframträdanden. Där var ett fruktansvärt sorl så vi gick ut till Åbroparken. Där fann bord och bänkar att sitta vid. I parken fanns också ett lekland för barnen. Maten var verkligen god. Det var inte så mycket folk men det blir nog betydligt fler i helgen.

Området var inhägnat men man gick fritt. Det fanns vakter och polisen visade sig där också så det var lugnt och en god stämning. Det kanske blir oroligare på helgen. Det finns ju de som passar på att festa hela veckan. Soptunnor var utställda för skräp blir det ju. Den här tunnan tror jag inte behövdes egentligen. Jag såg ingen med burka som behövde kasta den. Vi stannade inte så länge för det var ju arbetsdag dan efter så vi drog oss hemåt igen när vi var klara. Kaffet på maten tog vi hemma.

Idag var det dags för Värnamobesök igen. Den här gången åkte jag tillsammans med klass 6 på skolan. Under den här veckan som Värnamodagarna pågår är det gratis att åka kollektivt. Därför passade vi på att åka till stan på studiebesök. En mamma till en av eleverna är polis och hon tog emot oss i polishuset i stan när vi åkt bussen in. Hon visade oss runt i garaget, i gymmet, i innebandyhallen och i receptionen. Vi var också inne i cellerna. Nästan alla 32 eleverna klämde in sig i en fyllecell. Dessutom berättade hon och visade alla saker hon hade på sig och med sig när hon patrullerade.

Vi fick också träffa en av hundförarna och polishunden Kaxa. Han visade hur lydig och uppmärksam hon var på honom. Sen fick hon bita honom i den vadderade armen och hålla fast honom.

Eleverna testade att pensla fram fingeravtryck och spara dem på ett kort. De fick ställa frågor om allt de ville veta.

Till sist fick de sitta i polisbilen med blåljuset på. Hon satte på sirenen och då fick vi hålla för öronen. Sen visade hon också hur man slängde ut en spikmatta. Allt detta var säkert spännande för eleverna att få se. Efter nästan en och en halv timme tackade vi för oss och gick upp till stationen.

Vi hade gärna stannat längre i stan och besökt något mer ställe, men då hade vi inte kunnat komma hem innan skolan slutade för dagen. Vi var tvungna att ta Krösatåget hem strax efter 12. Det var faktiskt flera av eleverna som inte åkt tåg någon gång. Det gick snabbt tillbaka till Forsheda och från stationen promenerade vi raskt upp till matsalen. Där väntade maten på oss. Vi var de sista som fick mat och vi hade matsalen för oss själva. Det var gott med stekt fisk tyckte nog alla.

Jag åkte hem tidigt från jobbet eftersom jag inte haft någon rast. Takko blev förstås glad när jag kom hem. Jag var trött och det regnade lite så då väntade vi med att gå ut. Vi vilade lite innan vi tog en liten tur för att logga några cacher.

Igår kom det en ny cache i Kulttorpstrakten. Den berättade en spännande historia och kallades Offerkastet. Ett offerkast var en plats där någon fallit offer för en våldsam död. Sen har människor offrat mynt eller annat på platsen, kanske för att den döde inte ska gå igen. Burken var i alla fall lätt att hitta och logga.

Jag kastade inget, men Takko kastade lite vatten på stället. På andra sidan vägen fanns ett annat gammalt kast, ett jättekast. Så brukar man ju kalla ett flyttblock ibland.

Vi körde vidare upp mot Gnosjö och tog sedan en annan väg tillbaka mot Bredaryd. Då kom vi förbi Välornas Camping. Där fanns också en geocache, som hittades med en gång. Det fanns lite husvagnar kvar och en del människor rörde sig i området, men det gick att logga obemärkt ändå.

Vi tog en liten promenad ner till vattnet vid bryggan där det låg en del småbåtar. En motorbåt var på väg ut på sjön och försvann bortåt. Annars var där lugnt och fridfullt. Takko nosade runt lite men han är ju en badkruka så han gick inte ner i vattnet och badade.

Sen var vi nöjda och åkte hemåt igen. Vi handlade lite på hemvägen så vi har lite mat i helgen också. Det blir nog inget mer besök på Värnamodagarna för trots att det kan vara trevligt med sådana tillställningar så är det inte riktigt min melodi. Jag föredrar lugnet på landet. Om vädret tillåter kan det bli en annan sorts event imorgon.

Gömmor i regn

Nu är det igång för fullt. Schemat ska sätta sig, planeringar ska göras, lektioner ska genomföras. Det kanske bara är de som jobbat inom skolans värld som förstår hur trött man kan bli efter en dag där. Huvudet är alldeles tomt och det känns i fötterna att man stått och gått hela dagen. Det finns det många andra som också gör, men det som suger mest energi är den intensiva kontakten med barnen och alla andra som jobbar i skolan. Det är inte en lugn stund, inte ens på vår egen rast. Ibland åker jag hem på min rast även om jag bara har 30 minuter. Dels går jag ut med hunden, dels får jag i alla fall några minuter för mig själv ute i friska luften. Då orkar man några timmar till. Sen är inte jobbet slut när eleverna går hem. Det kanke inte ens är slut när jag går hem. Jag har ju förtroendetiden också. Ikväll blev jag så trött när vi ätit så jag var tvungen att lägga mig en liten stund. Det brukar jag inte göra i vanliga fall.

Efter jobbet hade jag en träff med min läkare. Det var längesen jag var på kontroll, men mina värden var i stort sett oförändrade. Det är väl skönt så länge de håller sig på mattan och inte sticker iväg.

Igår kväll stack jag iväg. Av en händelse råkade jag kika på mejlen i datorn och upptäckte att det släppts en ny gömma bara 5,1 km hemifrån knappt en halvtimme tidigare. Den fanns nere vid Slättö Sand och det är ju i Team Fridhems trakter. Chansen att ta en FTF bedömde jag som liten, men jag laddade ner koordinaterna i GPS:en, tog på mig stövlarna och regnjackan, greppade cachingväskan och drog iväg.

Skridskopölen var cahens namn. Det fanns ett blött område där CO och hans jämnåriga förr åkte skridskor när det frös. Jag har själv liknande minnen av frusna pölar. Ibland svämmade laggarna över därhemma och då kunde man åka på dem. När det inte var fruset, kunde man paddla kanot i stället. Det skulle man nästan kunnat göra vid Skridskopölen. Så mycket som det har regnat nu, så är det egentligen inte så konstigt att det blir blött här och där.

Eftersom jag inte kände till alla skogsvägar i området, tog jag en onödigt lång rutt mot gömman. Det var rejält blött, men jag hade ju de höga stövlarna på mig. Jag hamnade på fel sida om den stora pölen och fick runda den. Hellre det än att plurra. Till slut var jag i alla fall framme och kunde börja leta. Jag hittade ett hål där burken kunde ha varit, men det var tomt. Då vidgade jag blicken lite och där fanns den. Jag tog fram loggboken och den var blank. Det blev en FTF även den här månaden, den femtonde månaden i rad.

Medan jag skrev i loggen tyckte jag att jag hörde röster, men jag skrev klart och återställde gömman. Det var den manliga delen av Team Fridhem som sett mig på avstånd och ropat. Han kom från andra hållet för han visste om skogsvägarna. Vi pratade lite och han loggade innan vi gick till hans bil som stod bara 50 meter bort. Sen fick jag skjuts tillbaka till min bil så att jag kunde åka hemåt.

Igår öppnade också registreringen till FAD 2014. Det är ett megaevent för geocachare som i år hålls nere i Skåne. Jag registrerade mig genast och betalade avgiften. Dit måste man ju åka om man kan. Jag har faktiskt varit på FAD alla åren sen jag började geocacha. Genast fick jag min namnskylt att skriva ut och ha med. Det dröjer ett tag innan det är dags att åka. Det är ju inte förrän 1 november, men tiden går oftast så fort. Då har vi redan kommit fram till vårt höstlov.

Sen tänkte jag visa några blöta bilder från söndagens cachingrunda. Guldgruvan fick ett eget inlägg, men vi loggade ju även en del andra cacher. Vi hittade några på vägen till gruvan bland annat i Myresjö.
Myresjö låg vid hembygdsparken.
Myrvalla IP var förstås vid fotbollsplanen.
Gamla folketshus var numera en verkstad men hade varit både skola och folkets hus.

Det fanns tre kyrkor kvar att logga i serien Njudungskyrkorna förutom finalgömman. Vi besökte alla tre på vägen till gruvan. Det vackra kyrkor som såg lite olika ut. Det var ju söndag och gudstjänsttid vid de flesta av dem. Vi hittade alla, men på hemvägen försökte vi leta upp finalen utan att lyckas. Någon siffra måste vi fått fel. Jag får väl kontakta CO och fråga.
Lannaskede g:a k:a
Myresjö g:a k:a
Näsby kyrka

Efter besöket i Guldgruvan letade vi även upp ett antal gömmor på hemvägen. Vi stannade bl a till i Holsbybrunn. Där fanns en minipowertrail med tre gömmor som vi tänkte logga. Vi hittade den första efter lite letande, men vid den andra gav vi upp. Det började regna lite häftigare och dessutom fanns gömmorna inte precis intill gångvägen utan 50-70 m in i skogen. Någon powertrail tyckte vi inte att det var.
Lilla mini-PTn #3

Vi hade parkerat bilen vid Erikshjälpens anläggning. Härifrån går väl hjälpsändningar ut i världen till människor i fattigdom och nöd. Idag läste jag om andra fattiga människor. I Värnamo har det sedan i somras funnits ett antal romska tiggare från Rumänien. Många människor har hjälpt dem, men andra har trakasserat dem och förstört deras tältläger. Nu var de hemma i Rumänien, men de skulle komma tillbaka, inte för att tigga utan för att jobba. Det finns de som vill hjälpa dem att få arbeten. Man blir lite stolt över frikyrkan i min hembygd som ställer upp för sina medmänniskor. Sen finns det alltid de som tycker att pengarna och jobben skulle gå till andra t ex arbetslösa ungdomar. Då tänker jag att de som skriver så kan ju hjälpa de ungdomarna så kan de andra få hjälpa romerna. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Tyvärr är det nog bara ord och ingen handling hos de som klagar på dem som gör något.
Tiggare ska få jobba

Tillbaka till söndagens runda. Det regnade en hel del även om vi klarade oss bra undan regnet. Men vi besökte vattenrika platser. En multicache hittade vi vid en gammal stenbro. Första steget fanns på den nya bron där man hade utsikt mot den gamla stenbron. Sen fick vi ta oss till den gamla bron. Det var vackert där. Bron fanns i Aspö och där fanns flera andra cacher. Vid badplatsen tältade några tyska turister men vi kunde lätt logga cachen ändå.
Stenbron i Aspö
Badplats i Aspö

Vid kraftstationen i Aspö letade vi ett bra tag utan att hitta gömman. Vi trodde att den ramlat ner i vattnet. Men vi hittade gömman vid en annan kraftstation lite tidigare. Dessutom fann vi en fin gömma vid dammen i Aspö. Där var en familj som höll på att fiska. De var upptagna med sitt och brydde sig inte om vad vi gjorde.
Power i Aspö
The power plant
Dammen i Aspö

Vi åkte in till Vetlanda och åt en korv med mos på Vägkrogen där. Vi var hungriga och det smakade bra med mat. Sen loggade vi en del cacher inne i stan. Jag ska inte berätta om alla. Jag hade löst ett antal mystar och vi loggade två av dem.
Svårläst?
Gemensamt?

Vi försökte oss på en tredje myst, men den ville inte visa sig. Det fanns gott om mugglare där så vi gav till slut upp sökandet. I vattnet låg några av centerpartiets valaffischer. Annie Lööf höll sig flytande i Vetlanda, men med det här regnandet riskerar hon nog att bli bortspolad.
Sudoku #1

Vi avslutade med några lättare gömmor med anknytning till vägar och fordon. Den ena fanns vid bilprovningen och den andra vid en milsten. Vi hittade också en ganska ny gömma vid en korsning och en vid en bensinmack. Längst bort på vår runda hade vi letat vid en busskur. Det skulle vara en enkel gömma men den visade sig vara ganska knepig. Medan vi letade kom en familj som bodde en bit bort på andra sidan vägen. De undrade förstås vad vi gjorde där. De trodde vi var där för att kolla upp huggormarna som de hade sett i busskuren. Vi berättade förstås om geocaching och då förstod de varför det varit så många vid kuren och letat. Men de gillade inte att det fanns ormar där. Det kändes inte bra nu när skolbarnen skulle vänta på skolskjutsarna där. Vi kunde bara hålla med, men vi såg ingen orm.
Kontroll
Milstenen
Korsningen
Petroleum Tango #226
Emhult

Den sista gömman fann vi i Vrigstad. Det ösregnade men den verkade enkel så vi åkte dit och loggade. Den var utlagd vid ett bröllop. Det kan man väl också kalla för en milstolpe i livet. Efter den åkte vi direkt till Värnamo där min bil stod. Det blev en lång men rolig dag som jag kommer att minnas länge.
The wedding

Guldgruvan

I söndags var det äntligen dags för en av årets geocachinghöjdpunkter. Jag har länge velat åka till Ädelfors utanför Vetlanda och logga Guldgruvan, men det har varit svårt att få med sig ett gäng. En del har haft förhinder och andra avstår för att man inte gillar mörka trånga utrymmen. Till slut blev vi bara två som åkte. Jag mötte Ardbeg10 kl. 9 i Värnamo. Sen åkte vi mot Vetlanda. Det blev några gömmor på vägen, men de berättar jag inte något om.

Vid halv tolv var vi i alla fall framme vid en liten grusplan där vi kunde ställa bilen. Innan vi gav oss av längs skogsvägen mot gruvingången, fyllde vi på energi. Lite kaffe och några mackor gjorde susen. Vadare hade rekommenderats så vi klädde på oss dessa och en tröja. Det kan vara kyligt i gruvor. Efter en promenad på 250 meter hittade vi ingången till berget.

Det var bara att ge sig in i mörkret. Vi hade förstås pannlampor och ficklampor med oss. Nya batterier var isatta. När man läser gamla loggar, kan man läsa om de som bara haft det ljus som mobilens lampa ger därför att batterierna laddat ur. Det ville vi inte råka ut för så vi hade reservlampor.

Vi fick vada fram i vattnet som fyllde gångarna. Som mest räckte det upp till knäna. Marken var lite stenig och däremellan dyig. Ibland snubblade vi över golvbrädor. Förmodligen har det varit ett trägolv i gången, men det har väl ruttnat. Någon hade rest en del brädor upp, kanske för att slippa snubbla över dem. Man ser ju inte så bra ner i det bruna vattnet. De gamla brädorna var täckta av ett vitt mögel. Vem vet, det kanske skulle gå bra att lagra vitmögelost här.

I taket glittrade det i lampornas sken. Vi kom på att det mesta glittret kom från små fina vattendroppar som täckte stenarna, men det fanns nog lite glänsande mineral också. Något guld kunde vi inte se i alla fall.

Här och där fanns stråk av andra mineral. Vi gissade på lite kvarts, men våra kunskaper i geologi är inte så djupa och omfattande.

Väggarna i gången var skrovliga och därför var det oftast lätt att hitta "handtag" att hålla sig i. Dessutom var gången så smal att man kunde hålla sig med båda händerna. Det fanns några fördjupningar där man kunde mötas längs vägen. Någon sidogång skymtade i mörkret, men vi fortsatte spikrakt framåt rakt in i berget. På ett ställe var det lite lägre i taket och det hade rasat ner lite stenar och grus på ett annat ställe. Där fick vi kliva över för att komma vidare.

Det fanns några öppningar i taket som släppte in ljuset från ovan, men de släppte nog också in en hel del vatten. Dessutom fungerade de som ventilationshål. Luften kändes inte alls instängd.

Vi såg inte något gruvspöke eller några andra varelser medan vi vistades inuti berget. Efter 320 m skulle vi komma fram till "kyrkan", en stor sal där det var högt tak. Det var rätt skräpigt på sina ställen. Det låg aluminiumburkar och snusdosor, flaskor och annat som folk tagit med sig in gruvan och lämnat där. Golvet i "kyrkan" var inte slätt som kyrkgolv brukar vara. Där fanns en stor grushög som vi klättrade uppför.

Enligt cachebeskrivningen skulle vi hålla till höger. Där fick vi huka oss och klättra över stenar i en smal gång med sluttande tak. Vi kom igenom men det gällde att ta det försiktigt. Vi ville ju verkligen inte bryta benet eller något sådant.

En träbro var nästa hållpunkt. Den tog vi oss lätt över för att sedan kunna vika av åt höger igen. Rakt fram var ett vattenfyllt hål så ditåt kunde vi inte gå. Efter några meter skulle vi svänga vänster. Sen var vi framme.

Gömman var inte så svår att hitta egentligen. Jag skymtade något under en sten, tog några kliv fram och lyfte på stenen och där var den.

Burken var lite sliten och kanske inte den tätaste, men loggboken var ändå hyfsat torr och fin. Det var förstås en skön känsla att signera denna loggbok.

Vid en sådan speciell gömma ville vi skriva själva i loggboken. Annars brukar den som hittar den signera med allas namn. Här skrev vi var och en.

Därmed loggade jag min första 5/5:a. Egentligen kanske den inte var så svår varken i D eller T, men jag tackar och tar emot. Det var dessutom min andra D5:a och därmed fick jag ytterligare en badge i statistiken, The Brainiac.

När gömman var återställd, vände vi tillbaka samma väg. Det fanns inte så många vägar att välja på, i varje fall inga säkrare vägar. Sträckan kändes kortare nu när vi skymtade ljuset i tunneln. Men innan dess stannade vi och släckte alla lampor för att känna på kolmörkret. Vi konstaterade att utan lampor hade vi aldrig gett oss in hit.

Efter lite drygt en timme var vi åter ute i dagsljuset. Lite svettiga kunde vi skala av oss regnjackor och släcka alla lampor. Uppdraget var avklarat till belåtenhet.

Det var rätt skönt att komma ut ur mörkret i berget, men det var en upplevelse jag inte ångrar. Det blir ett roligt minne att berätta om för alla som vill höra, när man sitter på hemmet.

I tidigare loggar har det funnits en del bilder på otäcka djur som man stött på i gruvan. Vi såg inte ett enda djur därinne, inga ormar, inga råttor, inga fladdermöss och inte ens en spindel. Den här söta lilla råttan hittade vi vid en annan gömma.

Utanför gruvan finns det en annan gömma. Den kan ju de syssla med som väntar på att kompisarna ska komma ut. Vi passade på att logga den också. Det är en multi, Guldgruvan Multi, och den består av tre steg. Man får leta efter lite siffror på två ställen innan man får räkna fram slutkoordinaterna. Vi lyckades förstås räkna lite fel och hamnade på helt fel ställe. När vi letat ett tag, anade jag att det inte stod rätt till i uträkningarna och gjorde en kontrollräkning. Då upptäckte jag felet. De nya koordinaterna tog oss till en mera trolig plats och efter en stunds letande hittade Ardbeg10 den fina gömman.

Sen fortsatte vi att logga lite fler gömmor i trakterna. Totalt fick jag ihop 25 loggade cacher under dagen. Ardbeg10 fick nog några fler då han loggade några av de jag hade tagit för två år sedan. De flesta var vanliga traddar, men det blev två mystar och två multisar. Sen gav vi upp i regnet, som ökade mer och mer. Det var skönt att komma hem till stugvärmen igen.