Ett pulkaevent med småländskt triangeldrama

Nu är det vinter på riktigt. Först kom kylan, sen kom snön. När vi vaknade i morse, var marken täckt av några centimeter snö. Det blev genast lite ljusare och vackrare. Många fula detaljer doldes av det vita täcket.

Hunden ville ut i det vita. Katterna var också ute och lekte i snön. Jag tog med mig hunden på en liten promenad eller om det var tvärtom. Han stretade och drog uppför kullen.

Det var redan många spår efter lördagsmotionärer på Rannäsarundan. Vi bidrog med några ytterligare. Det var lite bitande kallt om kinderna. Jag hade klätt mig inför dagens kommande evenemang så jag klarade kölden bra i min långkalsonger och värmande tröjor.

Idag såg kanalen annorlunda ut än förra gången jag fotade den vyn. Isen bär förstås inte än men om det kalla håller i sig kan vi snart gå på isarna igen. Idag skyndade vi oss tillbaka in i stugvärmen och kom hem lagom till kaffet. Vi åt en semla och sen var det dags att packa ihop lite i ryggsäcken för dagens äventyr.

Igår pratade jag med Katrin och hon förslog att vi skulle åka till Vetlanda på ett Pulkaevent. Det var sthiwo som ordnade eventet då han också skulle släppa sin hundrade gömma. Katrin och Fredrik plockade upp mig i stan. Sen drog vi mot Njudung. Eventet hölls i Sjunnen på andra sidan Vetlanda. Vi anlände lite sent men glöden fanns kvar och loggboken var öppen för signering.

En del geocachare kände vi igen. Vi mötte några från Växjö och några lokala cachare. En del var nya bekantskaper. Det fanns även många familjer som kommit för att åka pulka i nysnön.

Vi avstod från att pröva pulkabacken, men det fanns andra som testade farten på stjärtlapparna. Snön yrde om de bromsande fötterna och rumporna fick sig nog en knådning.

Andra åkte kollektivt. En presenning funkar alldeles utmärkt men den är ju lite svår att styra. Kul är det i alla fall.

Jag plockade fram några hamburgare som jag hittat i frysen därhemma. Det var gott om plats på glöden för de andra hade nog redan ätit sina korvar och andra läckerheter. Det var gott med lite varmt i magen.

När klockan närmade sig 15-snåret, började många packa ihop sin prylar. Det var visst dags att ladda inför det stundande cachesläppet. sthiwo släppte några men även andra geocachare hade bidragit med nya gömmor. Vi packade också ihop och satte oss i bilen. Vi åkte inåt Vetlanda och där på vägen kom plinget. Katrin skummade snabbt igenom gömmorna och hittade en som inte var så långt borta. Den valde vi att satsa på.

Gömman fanns i Ekenässjön vid Pålavallen. Vi kände ju inte till trakterna så väl så vi fick chansa lite. Sista biten gick vi. Vi sneddade över den gamla fotbollsplanen som verkade vara oanvänd även om målen stod kvar. Marken verkade nästan upplöjd. Katrin stöp som en fura på stigen men det gick visst bra. Vi kom fram till resterna av en byggnad. Bara grunden fanns kvar. Där skulle det finnas en gömma. Vi letade en liten stund innan jag kunde plocka fram den välgömda burken. Precis när vi skulle logga kom sthiwo. Så han fick också vara med på FTF:en. Sen fortsatte vi tillsammans med honom mot nästa nya gömma.

Den hette Ur LED är tiden. Här träffade vi på en annan geocachare från trakten, e-din. Han var lite snabbare fram än vi var, men vi fick leta en bra stund utan resultat. sthiwo kontaktade CO som förklarade ledtråden lite noggrannare. Jag stod alldeles bredvid ett lämpligt sökobjekt och började undersöka detta. Det såg väldigt misstänkt ut. Jag rotade lite och plötsligt hade jag burken hängande i handen. Den var verkligen väl gömd, men koordinaterna var nog ungefär 10 m off. Först var vi i alla fall även här.

På vägen från gömman till bilarna mötte vi g.lidbeck, som anslöt sig till teamet. För varje gömma vi loggade växte gruppens numerär. Det fanns ytterligare en ny gömma i Ekenässjön. Den blev vårt nästa mål. Vi körde i karavan med sthiwo först i ledet.

Talludden låg nere vid sjön. Vi fick passera järnvägen och parkera vid en vändplan för att sedan gå en bit på en stig ner mot sjön. Det blev en rask promenad. På avstånd såg vi en lampa lysa framme vid gömman. Det visade sig vara e-din som tagit en annan väg. Han hade precis fått fram burken när vi andra anlände. Detta blev alltså dagens tredje FTF.

Det var oerhört vackert nere vid sjön. Den nyss nedgångna solens sista strålar färgade horisonten gulrosa. Dimman låg över sjön som låga moln. Vi stannade för att beundra utsiktens skönhet innan vi vände tillbaka till bilarna och skildes åt.

Vi i Team Tess åkte tillbaka till Vetlanda för att besöka Sibylla. Där fanns både toalett och mat som lockade oss. Lite ny energi kunde behövas. Det fanns nämligen en utmnaning till att anta. Vid eventet släpptes tre gömmor, alla med namnet vvv.triangeldrama.  En av trillingcacherna fanns i Vetlanda. De andra båda fanns i Växjö respektive Värnamo. Därav namnet vvv. Alla var multicacher. För att kunna logga en av dem, måste man besöka de andra två. Varje gömma innehöll nämligen ena delen av koordinaterna till de andra båda gömmorna. Som tur var, var det enligt beskrivningen tillåtet att samarbeta med cachare på de olika ställena. Idén till detta triangeldrama tycker jag var strålande. Men hur skulle jag kunna få tag på de båda delarna av koordinaterna till Värnamogömman? CO satt i samma bil som jag, men de avslöjade inget för mig. sthiwo hade nämligen samarbetat med captiva i Växjö och klokare och pjf70 i Värnamo.

Ett trumfkort hade jag ju. Min medverkan var efterfrågad av dem som ville logga de andra båda gömmorna. När jag träffade på g.lidbeck hade hon redan varit vid Vetlandaburken och hittat en del av koordinaterna till Växjö och Värnamo. Jag fick hennes uppgifter och lovade att vidarebefordra den information jag fick fram i Värnamo.

Men hur skulle jag få tag på den andra halvan som fanns i Växjö? captiva hade jag numret till, men de skulle inte säga något. Det löste sig genom att en annan växjöcachare, pyrrhan, kontaktade mig via mejl. Jag fick hennes nummer och ringde upp henne. Vi kom överens om att utbyta information. Därmed hade jag de uppgifter jag behövde för att hitta slutburken i Värnamo. Då var det bara ett antal mil mellan mig och densamma, men Fredrik rattade bilen snabbt mot hemhållet. Jag kunde bara sitta i baksätet hos GeoTess och slumra lite medan vi susade västerut.

Katrin och Fredrik följde med till första steget i Värnamo. Precis när jag kom fram och klivit ur bilen, ringde pyrrhan och undrade hur det gick. Jag meddelade att jag var på plats och bara skulle hitta rätt gran. Det gjorde jag medan vi pratade och snart kunde jag rabbla upp de siffror hon ville höra. Jag tog ett foto av koordinaterna och skickade över till g.lidbeck. Sen fick de väl slåss om att vara först i Vetlanda. Det blev visst pyrrhan som tog den. Växjögömman var Dahlströms först på och i Värnamo blev det jag.

Fredrik skjutsade mig vidare, men sista biten tog vi apostlahästarna. Först visade min GPS mig lite fel, men jag knappade in koordinaterna igen och då stod jag bara några meter från gömman. Burken kunde snabbt plockas fram och loggas. Det fanns till och med ett FTF-pris.

Detta var mitt andra FTF-pris för dagen. I den första gömman vi loggade fanns en FTF-pin. Eftersom det var jag som hittade den burken, så fick jag den. Vinsten på det andra FTF-priset var inte så stor, men det var i alla fall en vinst och inte en nit. Detta äventyr fick avsluta dagens roliga cachingtur med Team Tess. Jag blev avsläppt vid min bil som väntade på Lidls parkering. Sen åkte vi hem var och en till sig. Imorgon träffas vi igen. Då är det dags för mitt eget mellandagsevent i Värnamo. En del av dagens deltagare kommer vi att träffa även imorgon, men förstås även en hel del andra.

När jag kom hem, fanns det en god lasagne som grabbarna lagat. Det var bara att värma den och äta. Sonen kunde meddela en rolig nyhet. Han hade fått svar från en av de lägenhetsuthyrare som han kontaktat. På måndag ska vi åka till Alvesta och titta på en lägenhet som han kanske kan hyra. Från Alvesta går det ju bra att ta sig med tåg till Växjö och jobbet på sjukhuset. Nu får vi hoppas att bostadsproblemet löser dig.

Släktkalas och jakten på en ny gömma

Plötsligt sjönk temperaturen och det blev rejält kallt. Sent igår kväll visade vår termometer -12 grader. På andra håll var det ännu kallare. Men på förmiddagen hade temperaturen stigit igen till -3. Fast det kändes bra att vädret blev lite mer normalt för årstiden. Det blev lättare att gå på den frusna marken i stället för att plaska fram i geggan.

Både de mänskliga invånarna i Rannäs och djuren tycker det är skönt att slappa lite inomhus i värmen. Gulliver är lycklig för att sonen är hemma och pysslar om honom.

Takko går gärna ut en runda med mig eller någon annan i familjen. Sen slappar han också gärna i soffan. Sådana dagar behövs då man kan ladda batterierna och bara vara.

Oftast blir det frukostfika på förmiddagen. Några äter frukost, andra fikar. Nötkakorna försvinner i rasande fart.

På eftermiddagen denna annandag jul åkte vi till Möcklehult för att fira kusin Annie som fyllt 25 år. Nästan hela släkten var där, Det brukar bli en släktträff på annandagen då inte alla kan vara med på julaftonskvällen.

Först åt vi tacos. Det kan vara skönt med något annat än julmat. Tacos är både gott och smidigt att servera till många. Det kan bli lite kladdigt om fingrarna bara, men det fanns servetter.

Vi höll till inne hos Annies morföräldrar. Även den sidan av hennes släkt var med. Så vi blev ganska många. Det är roligt att träffas och bli lite uppdaterade.

Sen blev det kaffe och tårta innan presenten skulle öppnas. Det var ett paket i guld hon fick från oss alla.

I paketet hittade hon ett halsband gjort av hundralappar. Hon önskade sig nämligen pengar till en ny dator. Vi bidrog med en del. Det hade blivit mörkt när vi skulle åka hem. Vi stannade för att proviantera lite på vägen hem. Vissa saker börjar tryta i kylskåpet.

När vi kommit hem, satte jag mig en stund vid datorn. Ibland kan man behöva uppdatera sig på de senaste händelsrna. Plötsligt kommer ett pling. En ny cache publicerades och den befanns sig inte så långt bort. Jag visste precis var den var för jag har varit vid Väcklingetornet vid Draven många gånger. Egentligen behövde jag varken GPS eller mobilapp för att hitta dit och ledtråden var ganska tydlig. Jag saxar lit ur min logg:

När jag körde in på parkeringen såg jag en annan bil stå där. Jag anade ju att det skulle kunna vara så. Fram med ficklampan och snabbt vidare längs vägen tilkl fots. Jag såg inga lampor, men vägen kröker ju lite så de kanske var längre fram. När jag närmade mig tornet, hörde jag någon som ropade hallå i mörkret. Det visade sig vara Rubriq, som nog var glad att någon med ficklampa anlände. Hans mobil lyste inte längre så bra. Vilken tur att jag hade en ficklampa till i väskan.

Vi började leta efter gömman enligt ledtrådens anvisningar. Den är säkert en typisk 1000sjöar-kluring. Efter en stund kunde jag nöjt konstatera att där var den. Väl utmärkt gömma bara man tittar på rätt ställe. Ännu nöjdare blev vi när Rubriq rullade ut loggremsan och vi kunde konstatera att ytterligare en FTF var bärgad. Det var en riktigt trevlig gömma. Ännu trevligare är det förstås att logga den på dagtid och allra helst inte på vintern. Det blir favvopoäng på denna.

När vi återställt ordningen, traskade vi tillbaka till parkeringen. Där hittade jag vantarna som jag tappat i hastigheten. Jag fick tillbaka min reservlampa och vi önskade varandra fortsatt trevlig jul. Tack för gott samarbete, Rubriq! Tack för en finfin gömma, 1000sjöar!

Det blev alltså inte bara en logg utan även en ny FTF så där på kvällskvisten. Det piggar upp lite med en kvällsutflykt. Roligt att det händer något. Jag tankade bilen på vägen hem. Sen tankade jag lite te och en skinkmacka och så var den här dagen slut.

Solig födelsedag

Solen sken och det var lite fruset på marken. Det brukar bli det när molnen som hindrar värmeutstrålningen från jordytan försvinner och det är klart och soligt väder. Solen orkade upp så långt över horisonten, men den hann glädja oss med sin närvaro.

Hunden och jag tog vår dagliga runda uppåt skogen. Det var is på groparna med vatten och marken kändes fastare än vanligt. Det var inte så många ute på promenad idag trots solen, men vi mötte två par som förmodligen gick Rannäsarundan innan det var dags för julmat igen.

Juldagen brukar vi äta av rsterna från gårdagens julbord om vi inte väljer att laga lutfisk. Den låg kvar i frysen så den får vi ta en annan dag. Det blir inte på Annandagen för då är vi bortbjudna, men det blir ju fler dagar förhoppningsvis.

Skuggorna var långa även om vi närmade oss mitt på dagen. Så långa ben har jag inte i verkligheten. Då hade jag nog haft problem med att hitta byxor i affärerna. Jag såg att mellandagsrean redan börjat trots att vi inte har kommit till mellandagarna än. För mig varar julhelgen till och med annandagen. Sedan börjar mellandagarna. I år är det inte så många vardagar i mellandagarna. Det är ju skönt för dem som jobbar in tid och tar ledigt mellan jul och nyår.

På söndag har jag mitt mellandagsevent. Det är inte här vid Skogsbiblioteket utan inne på Gröndal vid Bolaskogen. Det ser ut att bli ett trevligt gäng som kommer.

Hunden och jag traskade hela skogsrundan och snart var vi tillbaka i samma spår. Vi passerade kanalen som fått en tunn isskorpa på vattenytan.

När vi kom tillbaka över kullen, sken solen mellan trädstammarna och lyste på den gröna mossan så att den blänkte som smaragder. Det var skönt att komma in i värmen igen. Solen är skön men den ger inte mycket värme så här års. Nu får vi elda i pannan.

Juldagen brukar vara en slappardag. Då kan man läsa en julklappsbok, om man fått någon, eller lösa ett korsord eller spela spel. Annars kan man lösa mysteriecacher. Det kom ju ett helt gäng nya mystar i Halmstad. Jag har löst 17 av 24, tror jag det var. Sen gav jag mig på några i Tranåstrakterna som också var ganska nya. Det finns lite lösa planer på att åka ditåt nån gång. Det är ett vitt hörn på min smålandskarta. Man kanske kunde stanna i Gränna och göra ett besök på Countryline också.

Maken gjorde fruktsallad av en del av frukterna i fruktskålen. Under tiden fixade jag lite chokladpuddig. Det var längesen vi åt. Jag hade köpt några jordgubbar som vi delade på.

Gulliver gillade grädden bäst. Han höll sig framme och slickade sig om nosen. Takko blev förstås avundsjuk men han fick annat i stället.

Så firade vi Jesu födelsedag. Det är ju inte tomtens födelsedag vi firar den här dagen, som en del verkar tro. Det är till minne av Jesu födelse vi firar jul. Det blev ingen tårta hos oss, men det blev en lite festligare efterrätt. Jordgubbarna hade ändå inte räckt till en stor tårta. Grattis, Jesus, till 2000+!

God Jul, gott folk!

Då har det blivit jul igen. Julaftonen började på traditionellt sätt i vårt hus. Alla sover och vaknar när man vill. Frukost fixar man själv, men kl 11 blir det gemensam fika. Då börjar julaftonens program att gälla. När jag vaknade, var det tyst och tomt. Det blev en enkel frukost och promenad med hunden. Det visade sig senare att maken också tagit en lång promenad uppåt skogen, men jag åkte innan han var tillbaka.

Det hör inte till vanligheterna att jag smiter iväg på julaftons fömiddag, men så blev det i år. En geocachare från Göteborg firade jul i Gnosjö och inbjöd alla lokala geocachare till ett enkelt och kort event.Först verkade det som om han skulle bli ensam deltagare, men sen kom en will attend-logg från Ardbeg10. Jag lyckades utverka tillstånd fram familjen att åka. Så det blev vi tre som möttes och pratade en stund. Vi signerade loggboken och bjöds på en skumtomte. Sen önskade vi varandra God Jul och åkte vidare. Jag åkte förstås hem för att fortsätta dagens program med familjen.

Hemma i Rannäs var kaffet rykande klart och grabbarna hade bullat upp ur förråden. När jag kom, ropade de: Var är nötkakorna? De får man gömma om de inte ska försvinna direkt. Eftersom juniorerna hade ockuperat TV:n för sina spel, fick maken och jag titta på när julfreden utlyses i Åbo på datorn i stället. Det är en gammal tradition vi har att lyssna på den gamla kungörelsen om julfred, manskörens sång och Björneborgarnas marsch med musikkåren. Sen är det jul.

Därefter börjar vi plocka fram alla rätter till julbordet. De andra fick hjälpa till med olika rätter. Sen åkte maken och hämtade sin far på hemmet där han bor.

Det blev ett traditionellt julbord i år också. Jag tror inte vi glömde något. Det mesta var ju klart och behövde bara läggas upp eller värmas.

En del gillar att doppa i grytan. Det hör inte till mina favoriter på julbordet, men det är klart att de ska få göra det.

Mina favoriter är sillsalladen och skinkan. Ägghalvorna är inte heller dumma. Därefter kommer sillen och köttbullarna. I år köpte jag Janzons frestelse, men den var lite för salt enligt vår mening.

Sen högg vi förstås in på läckerheterna. Det blev alldeles tyst vid matbordet. Det tolkade jag som att de gillade maten.

Efter maten delar vi de få julklappar vi har. Vi köper inga mängder och inga dyra saker. Pojkarna fick skor resp kängor, men de behövde dem direkt så de slog vi inte in.

Det blev lite pappersprassel i alla fall. Svärfar gillade sockarna jag stickat till honom. De skulle han ha på fötterna när han är på hemmet.

Takko gillade också valda delar av julmaten. Men mest gillar han nog att vi är hemma hos honom mer än vi brukar. Idag fick han vara hemma själv en stund. När svärfar skjutsats hem, gjorde vi oss i ordning för att åka till Kolvarp och fira med släkten. Alla kunde inte vara med i år. En del firar på annat håll, men vi träffas senare i helgen.

I år var vi tre syskon med familjer, mamma och hemmes väninna Greta. Alla droppade in efter hand hemma hos mamma. Till slut var alla på plats och då blev det julgröt. Det är gott efter allt det andra.

Vi skulle ju inte ha så mycket julmat sa vi, men jag tyckte bordet blev fullt i alla fall. Fast det är ju frivilligt att äta av det man vill. Vi hade bidragit med lite var som vi brukar.

Kusinerna träffades och det blev trångt vid borden. Vi blev 17 personer trots att inte alla var med. Det kunde varit åtminstone sex till.

I år hoppade vi över julklappsleken. Den enda som fick en julklapp att öppna var min syster. Hon fick en sjungande älg. Först fick vi inte i gång den, men det löste sig när vi hittade knappen att starta den med.

Vi skrattade alla åt älgen som klappade i händerna (eller snarare klövarna) och sjöng "Let´s twist again". Gladast var nog egentligen givaren.

Traditionsenligt läste vi Julevangeliet. I år var vi moderna och läste från bibelappen i min mobil. Det var kusin Natalie, veterinärstudenten från Polen, som fick äran att läsa. Så sjöng vi en julsång, Nu tändas tusen juleljus.

I stället för julklappsleken hade kusin Ida ordnat ett Julquiz. Det såg vi fram emot. Hon hade riggat upp datorn och TV:n. Vi delades in i tvåmannalag. Jag hamnade i samma lag som min mamma.

Först var det tio tipsfrågor. Där hade man ju chans att gissa åtminstone. Sen var det ett gäng frågor där vi skulle skriva svar. Då blev det svårare.

Alla lagen lade pannorna i djupa veck och funderade. Ibland lyckades vi klura ut rätta svaret, ibland inte.

Frågorna var lite blandade men med jultema. Mamma och jag lyckades riktigt bra. När vi hade rättat varandras svarskuponger, visade det sig att lekledarens man och bror lyckats bäst. Därefter var det mamma och jag på delad plats med syster och svåger.

Vinnarna avstod från vinsten. Så vi andra fick varsitt paket med lite godsaker. Vi fick te, knäckebröd, marmelad och choklad. De andra tog paketet med kaffe i stället för te.

Min bror hade bakat en engelsk julkaka. Så sen blev det kaffe eller te och julkaka. I år har jag inte gjort någon sådan här fruktkaka så den smakade gott. Han hade aprikoser, russin och torkade blåbär i den och lingon på glasyren.

Sen var det dags att åka hem till oss. Vi packade ihop våra saker och gick ut till bilen. Nu hade temperaturen sjunkit och hemmavid låg det ett lite frostigt snölager på marken när hunden och jag gick var sena kvällsrunda. Sen öppnade vi mammas presenter till oss. Vi fick en vacker julblomma och lite andra saker.

Det är tur att vi kan sova länge imorgon för sen satte jag mig vid mitt nya tangentbord (julklappen från sonen) och kollade vad som hänt. I mejlboxen fanns 24 nya mystar. Så spännande! Jag var tvungen att lösa några av dem även om de var i Halmstad. Dessutom chattade jag lite med en ung geocachare som ville ha lite hjälp med att lösa en annan myst. Det är trevligt om man kan hjälpa till. Det håller igång hjärncellerna. God Jul!