måndag 29 juni 2015

Tillbaka till medeltiden


I Falbygden finns många berömda platser där det hände saker på medeltiden. Några av de händelser som förekommer i Jan Guillous böcker om Arn och Cecilia utspelar sig här. Jag har som sagt varit här förut på en bussresa med jobbet då vi följde i Arns fotspår. Nu ville jag återse dessa platser som geocachare för här måste ju finnas lite geocacher.  Den första platsen blev Gestilren. Här utkämpades en strid mellan två ätter om kungamakten i Sverige år 1210. På platsen finns idag ett monument.


Jag parkerade på anvisad plats och gick uppför trapporna till fikaplatsen vid monumentet. Först letade jag upp gömman som inte var så svår att hitta. Sen satte jag mig i solen och plockade fram mitt fika. Det kom två stavgångande damer nere på vägen. De ämnade sig visst också hit upp för att fika.Det fanns ju två bord. Jag fick bistå med fotografering för att föreviga deras fikastund. Det gjorde jag gärna innan jag fortsatte resan.


Jag hade sett på kartan att det skulle finnas ett kapell som hette Franciskuskapellet inte långt bort. Franciskus av Assisi levde ju på medeltiden så det passade bra in i dagens tema.


Vid kapellet fanns en liten pilgrimsstig med tänkvärda ord på tavlor. Man kunde följa stigen och läsa orden.



Kapellet skapades 1972 på den plats där det funnits ett gammalt torp. Det var prästen och ungdomarna i församling som gjorde i ordning kapellet.


Inne i det lilla kapellet fanns ett altare med blommor, ljus och krucifix. Där stod en vandringsstav lutad mot väggen, symbolen för pilgrimsvandringen. Där fanns också en gästbok och lite in formationsmaterial.


Gömman var även denna en multi. Man skulle ta reda på en siffra på en liten tavla och räkna ut koordinaterna till burken. uträkningarna ledde mig in i en annorlunda skog. Under granarna växte det en matta av harsyra.


Jag hittade en stubbe med trollsmör på. Det är en annorlunda och spännande svamp som kan förflytta sig.


Jag hittade gömman  och kunde logga den. Sen återvände jag ner till vägen vid Gestilren och körde vidare norrut mot Kungslena, en annan berömd slagplats.


I Kungslena bor gårdagens guide, bojip. som också är ägare till cacherna i trakten. Kungslena kyrka var väldigt speciell med sina tre torn. Min hemförsamlings kyrka har två torn och anses speciell, men den här var värre med tre torn. Just nu var den inklädd i byggställningar. Men man spg ändå hur den såg ut till formen.


Även här fanns förstås ett monument över slaget vid Lena. På medeltiden hette byn Lena som betyder sluttning. Det var senare den fick namnet Kungslena. Gömman var inte så svår att hitta så det gick rätt fort.


I de här trakterna går flera pilgrimsleder mellan de olika medeltida platserna. Det fanns pilar och skyltar som visade vägen.


Jag följde en av lederna upp mot Lenaborg. Här har det funnits en gammal borg men nu finns bara lite stenar kvar. Det var här slaget vid lena utkämpades 1208 mellan sverkerska och erikska ätterna.


Även här fanns det stora skyltar med tänkvärda ord längs leden, som gick längs åkerkanten uppför sluttning.


Detta fantastiska vedskjul passerade jag. Veden hade grånat så den var inte precis nyhuggen.


Det fanns ganska många skyltar att studera längs vägen. Sen kunde man maditera över texten man läst.


Längst upp på kullen hade man en vidunderlig utsikt. Den korta filmen här nedan visar lite av utsikten.



Av Lenaborg fanns inte mycket kvar. Stenarna hade återanvänts till att bygga annat med. Borgen hade nog sett ut ungefär som Glimmingehus i Skåne.


jag fortsatte förbi för att leta upp gömman som bojip lagt ut här. Jag letade en bra stund utan att hitta den. Sen kontaktade ajg henne men hon var inte anträffbar just då. Jag satte mig i stället för att njuta en stund av utsikten och ett äpple.


Sen traskade jag samma väg nedför sluttningen. halvvägs ned hörde bojip av sig men då struntade ajg i gömman. Upplevelsen av platsen var väl värd vandringen dit upp även utan en gömma att logga.


Bilen rullade vidare mot nya mål. Längs vägen fanns ett Pilgrimsstall. Förr fanns det kyrkstall där man kunde ställa in sina hästar på den tiden när man åkte häst och vagn till gudstjänsten. Det här stallet var omgjort till ett rastställe för pilgrimsvandrare.


Det fanns till och med en sängplats i pilgrimsstallet. I båset bredvid fanns några gamla kyrkbänkar där man kunde sitta och fika. Det fanns fräscha blommor på bordet och en gästbok att skriva i.


Gömman fanns utanför stallet och den hittade jag och loggade. Sen drog jag vidare- Egentligen åkte jag nu till Åsle tå och sedan till Gudhem, men jag berättar om Gudhem först eftersom den platsen passar in med medeltidstemat på inlägget. Åsle tå får ett eget inlägg senare.


Gudhem är en av de platser som jag besökt tidigare. Jag har nog varit här ett par gånger förut. Nu fanns här en gömma. Den var inte så märkvärdig. Det var egentligen platsen jag ville besöka igen.


Jag kommer ihåg att jag tyckte platsen var lite magisk. Detta var ett kloster för nunnor på medeltiden. Det var här Cecilia, Arns älskade, blev inlåst i böckerna av Jan Guillou. Idag finns bara ruiner kvar.


Någon Katarina ligger begravd här. Någon har lagt en rosenknopp på stenfigurens panna. Många av abedissorna hette visst Katarina.


Murarna levde även om de var gjorda av sten. Fetknoppen täckte ovansidan som nog lyser i guldgult när den blommar. På själva stenarna växte guldgula lavar.


Det var ingen annan besökare på platsen så jag kunde strosa runt ostört. Sen vände jag söderut igen. Det började bli dags att dra sig hemåt, menförst skulle jag besöka ett annat berg, Ålleberg.

Tiden vid Tidan


Sista dagen på min lilla semesterresa i Falbygden började med frukost i stugan. Sen packade jag ihop och städade av innan jag åkte vidare. Den här dagen hade jag sett ut en del intressanta platser och gömmor som jag ville besöka. Man skulle kunna sätta temat för dagen till Kultur och Historia. Det var väl på slutet som det blev lite mer naturupplevelser.


Dagens första mål var Tidaholm. Mitt i stan fanns fanns Turbinhusön med en av de multicacher jag sett ut för ett besök. Ön låg i än Tidan som flyter genom staden. Det var tur att det inte var vinter för då kanske jag inte kunnat ta mig fram på ön.


Det fanns flera broar över ån och några av dem skulle ajg besöka för att få fram siffrorna till slutgömman.


Även något hus besöktes för att få fram siffror. Bebyggelsen var gammal med låga hus men väl iordninggjorda.


Det fanns även ett café med uteservering, men det verkade inte ha öppnat än. Jag hittade ändå det jag behövde på platsen.


Fåglarna simmade runt i Tidan trots att strömmen verkade vara ganska stark här. De lyfte och flög iväg en liten bit uppströms.


Annars ahde de kanske hamnat i den här forsen. Vattnet skummade rejält så här ville man nog inte ramla i.


mulrin tog mig med på en liten promenad längs ån. Det fanns en liten park med fina träd och en stor gräsmatta där det verkar ha varit midsommarfirande. Den majade stången fanns kvar mitt på gräsplanen.


Vid Röde påle höll de på att klippa gräset, men jag kunde hitta det årtal jag behövde vid vägvisaren. jag såg flera liknande vägvisare efter en gammal modell på andra håll under dagen.


Längst upp under kronan hade en spindel spunnit sitt nät. Det syntes i sollljuset i vissa vinklar.


I parken fanns flera vackra blomsterrabatter. Insekterna surrade i solskenet. Det verkade kunna bli en vacker och solig dag som gjord för geocaching.


Lammöronen stack upp sina ludna stänglar med små rosa blommor ur den täta grönskan i botten på rabatten.


Toppklockorna kände jag igen för de har jag hemma också. Jag har tagit frön från mitt föräldrahem och sått toppklockor. Där har de funnits sedan farmor och farfars tid, kanske ännu längre tillbaka.


På en annan liten ö syntes ett stort hjärta i metall. Det var omgivet av gångar med bänkar runt. Här var nog en plats där man gifte sig eller åtminstone tog sina bröllopsfoton på.


Jag fick ihop alla de siffror jag behövde för att kunna hitta slutburken och den var inte heller så svår att leta upp. De var lite mugglare i närheten men jag klarade att logga utan att uppmärksammas av dem.


Sedan tog jag mig tillbaka till parkeringen där bilen stod. Det fanns ytterligare en multicache som verkade lovande så jag begav mig mot den.


Den började vid svandammarna intill slottet Helliden som numera är folkhögskola. Tidigare ägdes slottet av familjen von Essen.


Slottet såg nästan ut som ett litet sagoslott där det låg uppe på höjden med sitt torn och de många fönstren.

Jag såg inte till några svanar i dammarna, men en gräsandshona vilade bland vassruggarna. Den smälte väl in i naturens med sina gråbruna färger.


Dett växte gott om svärdsliljor vid dammkanten. De blommade för fullt just nu. På en liten ö i den ena dammen fanns en sittplats och där fanns också en vanlig gömma som hette Befolkningsökningen. De kunde jag logga när gick runt dammarna.


Multicachen hette Från slott till koja. Uppgiften var att räkna parkbänkar runt dammarna. Sedan kunde jag räkna ut slutkoordinaterna. Jag fick fram några lovande siffror och begav mig in i skogen där det växte många stora träd som skuggade stigarna. Där hittade jag också flera kojor förmodligen byggda av traktens barn som lekte här. Jag fann också burken intill ett stort och ståtligt träd.


Sedan gick jag tillbaka till parkeringen där jag ställt bilen. Det fanns förstås många andra gömmor i Tidaholm, men jag hade bestämt mig för att åka till flker intressanta platser i Falbygden. Så nu lämnade ajg staden bakom mig och körde vidare.


Utanför staden såg jag en gömma läängs vägen och fick för mig att stanna och leta upp den. Den hade namnet Bomber och Granater. Jag parkerade vid tre stora röda byggnader. Där fanns ens tor grusplan med plats för många parkerade bilar, men jag var själv här. Det passertade någon annan bil bara.


Gömman fanns inne i skogen vid ett gammalt stridsvärn. Det tog en liten stund att hitta den. I skogen ville inte GPS:en riktigt vara med. Jag skymtade något ljusblått på marken och det visade sig vara en liten, liten pennstump som nog ramlat ur burken vid någon loggning. Till slut hittade jag även burken och kunde inte bara logga utan också återställa pennan dit den hörde hemma. Sen lämnade jag trakterna och for mot andra historiska miljöer.