Amigurumi - ett mysigt höstpyssel

Hösten inbjuder mer än andra årstider till att pyssla. Visst pysslar vi andra årstider också. Vi pysslar i trädgården alla årstider. Men längtan efter det där mysiga pysslet med garn, tyg och papper tycker jag drabbar mig mer när höstmörkret lägrar sig och det inte är lika roligt att vara utomhus.

Jag tror det var ungefär ett halvår sedan kanske mer som jag stötte på amigurumi. Precis som de flesta som hittar en amigurumi drabbades jag av en oemotståndlig lust att börja tillverka sådana. Men då blev det inte tid att göra så mycket som jag ville. För några veckor sedan hittade jag tillbaka till några länkar om amigurumi. Lusten återkom.

Jag började rota i mina garnlådor och satte igång. Den första modellen jag gav mig på var små söta fiskar. Det blev fler och fler som samlades i mitt stim. Jag började leta efter andra mönster på nätet. Planerna växte fram på att göra en kaninflicka, en liten koala, en häst och en söt liten tomte till granen. Så kom min kollega med en hel bok om amigurumi. Där hittade vi fler modeller. Det fanns en gullig liten sköldpadda som bara måste överföras från bokvärlden till den verkliga världen. Jag var helt såld. Så fort jag hade en stund över eller om jag satt och tittade på TV, plockade jag fram mina garner och virknålar. Modellerna växte i antal. Nu har jag en liten samling som fortsätter att växa dag för dag.

Vad är då en amigurumi? Om ni inte förstått det redan så är det en liten virkad figur, oftast ett litet djur, men det kan också vara en frukt eller en tårta eller ett litet spöke eller... Ja, det är bara vår egen fantasi som sätter gränserna. Amigurumi kommer ursprungligen från Japan. Om man söker på nätet, får man mängder av träffar på ordet amigurumi. Det har blivit en riktig fluga att virka amigurumi.

Efter att ha besök ett oändligt antal pysselbloggar förstod jag att jag måste nog skapa en egen pysselblogg. Det är ju så roligt att pyssla. Blogga är också roligt. Det är klart jag måste ha en pysselblogg. Nu finns Ingas pysselblogg och det första inlägg är publicerat. Så småningom ska jag lägga ut fler bilder och berätta mer om mina pyssel. Jag har ju prövat en massa olika som betonggjutning, tovning, scrapping, smyckestillverkning och mycket mera. Bilderna i det här inlägget visar mina fiskar, sköldpaddan och kaninflickan. Fler bilder och länkar kommer snart att finnas på pysselbloggen.

Ibland kan det vara lite jobbigt att bestämma sig för vad man ska pyssla med. Det finns så mycket roligt att göra. jag är en sån där människa som gärna prövar olika saker. Jag kan många olika saker men är kanske inte riktigt bra på något. Ibland undrar jag om det hade varit bättre att specialisera sig på en sak och bli riktigt bra på den. men tänk om man aldrig blir riktigt bra. vad mycket roligt hade missat då. Jag fortsätter nog i min egen stil och testar allt som verkar intressant oavsett om jag är bra på det eller inte.

Kan lite om det mesta, det låter som en mellanstadielärare. Det är klart att det var det jag skulle bli. jag hade aldrig tänkt att bli lärare. Det var min mammas dröm inte min. Nu blev jag det ändå och snart har jag jobbat 30 år i skolans värld. Det har funnits stunder när jag velat göra annat, men vem vill ha en gammal mellanstadielärare. Jag lär nog bli kvar till pensionen. Även om jobbet kan dränera en på all ork så kan det också ge mycket inspiration och tillfredsställelse också. För det mesta så trivs jag ju så förträffligt bra både med eleverna och kollegorna. Vissa livsval behöver man inte ångra.

Ett annat livsval som jag inte har ångrat är beslutet att tro, att vara kristen. Det är ett val jag gör varje dag. Jag väljer att fortsätta på den inslagna vägen. Visst kan man bli ifrågasatt eller belagd med töntstämpel. Att bli ifrågasatt bekymrar mig inte. Jag tycker att jag har en grund för min tro som håller att stå på. Töntstämpeln kan vara jobbigare. Den är svårare att bemöta för det handlar oftast om människors förutfattade meningar. Det är ibland lättare att töntstämpla någon än att försöka förstå hur personen tänker. Då kan man ju riskera att själv bli kallad för tönt.

Det finns självklart människor vars åsikter och uppfattningar jag varken förstår eller delar. Men jag har ingen rätt att sätta mig över dem. Är det inte det man gör när man töntstämplar någon? Man sätter sig själv som norm och den andre som onormal. Jag har inga problem med dem som tycker och tror annorlunda än jag. Det är de, som inte vill låta mig få samma rätt som de att utöva min tro, som gör mig orolig. Det är det som är skillnaden mellan tolerans och intolerans. Alla har rätt till sina tankar och åsikter, alla har rätt att utöva sin tro (så länge den inte inkräktar på någon annans integritet). Ibland tycker jag att intoleransen ökar i samhället och det bekymar sig. Alla kräver sin rätt men vill inte ge andra samma rätt. Mott detta finns bara en sak att göra - att fortsätta peka på vad som förenar oss i stället på vad som skiljer oss åt. Vi är alla mer lika än olika.