Fyndigt

Munkplan

 Morgonen började väldigt tidigt för en kvällsuggla som jag. Efter jobbet skulle jag åka till Jönköping på återbesök hos homeopaten. Därför behövde jag låna maken bil och han behövde komma till jobbet. Alltså fick jag stiga upp tidigare och köra in honom till stan. Han börjar ju så okristligt tidigt bara.

Anledningen till att jag behövde hans bil, var att min egen bil var helt död. I söndags bytte maken alla däck och sedan fick han inte igång min bil. Så igår kväll fick vi bogsera in den till verkstan igen. Det blev två långa mil i en hastighet av 20 km/h. Gissa om medtrafikanterna var glada på 2-1-vägen. Jag bogserade med Saab:en och maken satt där bak i Fabian. Strax innan Kärda tappade jag honom. Han rullade fram en liten bit och stannade. Jag fortsatte en lite längre bit innan jag blev uppmärksammad på situationen av en tutande lastbil som passerade mig. Nackdelen med mitträcke är ju att man inte kan vända så snabbt. Jag fick fortsätta fram till Kärdakrysset där jag funderade på om skroten kunde varit ett alternativ. Där vände jag tillbaka och susade förbi maken som satt i en stillastående varningsblinkande bil och väntade på andra sidan. Det gick inte vända förrän strax innan Forsheda. Sedan gick färden tillbaka igen och jag kunde kroka på den andra bilen så att vi kunde fortsätta. Det gick bra ända tills vi fick stanna efter avfarten mot stan. Jag kunde fortsätta upp på Sörsjövägen men maken stod kvar. Bogserlinan hade gått av. Värsta rusningstrafiken var det också. Två långtradare med släp skulle svänga av mot Schenker och det var lite trångt om utrymmet. När det lugnat ner sig och vi var själva kvar, kunde jag backa intill igen och knyta ihop linan. Sedan gick det sakta sakta vidare till verkstan. Gissa om jag var trött  efter den äventyrliga färden.

Hermes & Pan

När maken levererats till sitt jobb, åkte jag tillbaka till mitt eget. Jag har inte så många lektioner på tisdagar, men vi har besöksvecka så det fanns föräldrar med. Eleverna hade klippt ur en bild och skrivit ord och meningar till bilden på engelska som läxa. Idag var det dags att redovisa. De läste upp sina meningar och ställde en fråga till åhörarna. De var jätteduktiga, men några hade förstås glömt och får redovisa på torsdag i stället. 

Höst i parken

Efter lektionerna stack jag snabbt hem och gick en liten runda med hunden. Han behöver ut och röra på sig. Sedan körde jag iväg till Jönköping. Homeopaten var mycket nöjd med utvecklingen. Min hemska slemhosta har nästan helt försvunnit. Men jag ska fortsätta med pillret en tag till. Det känns faktiskt bättre att äta hans piller än att inhalera kortison som ju bara vidgar luftrören för stunden. Jag har alltid varit lite skeptisk till kortisonet. Pappa hade svår astma och fick mycket av den varan. Jag prövar hellre andra medel. 

Höst i stadsparken

 Efter homeopatbesöket var ett annat besök inplanerat, men inte förrän lite senare. Jag hade några timmar att  fördriva med annat. Jag passade på att geocacha. Det var ett tag sedan sist. Första gömman hade jag besökt tidigare men då satt en ung mamma med sitt sovande barn i barnvagnen och jag kunde inte logga den då. Nu satt det ett par parkarbetare på en bänk när jag kom. Jag slog mig ner på en annan och tänkte vänta ut dem. Tre män och en tjej krattade bort ogräs från grusgångarna i den lilla parken vid Munkplan. Det tog nog minst tio minuter innan de började packa ihop och kunde ge sig av. Jag satt där och mindes när jag bodde här i området. Många kompisar hade jag också i trakterna. Dessutom hann jag äta en kexchoklad som jag hittade i ryggsäcken och plåta lite vackra höstscener. När det blev tomt i parken kunde jag enkelt plocka fram cachen och plita ner mitt alias i loggboken.

På väg till nästa gömma ringde min kollega, som skulle komma efter och följa med till nästa besök. Vi bestämde att vi skulle mötas vid Garnshopen Astrid på Klostergatan 64. Jag hade sett den på nätet och ville gärna dit. Men först tog jag svängen om Idas park där det fanns en enkel gömma att logga.

Garnfynd från Garnshopen Astrid

I garnshopen fanns det hur mycket roliga garner som helst. Det blev några nystan inhandlade till sist, när jag väl kunde bestämma mig vad jag skulle välja. Dessutom köpte jag några stickor i trä. Hit vill jag gärna återvända och köpa mer garn. Nu gäller det bara att hitta tid för stickning. 

Utsikt från gömman i stadsparken

Sedan hade min kollega lite annat att göra och jag fortsatte min cachingrunda i de välkända kvarteren runt på Söder och Torpa. Mitt bland alla hyreshus hittade jag en liten kulle som lär vara en bronsåldersgrav. Där kunde jag sätta mig ner och känna efter under bänken. Ja, där fanns en liten magnetisk gömma som loggades medan en chihuahua med matte passerade.  Nästa gömma fanns vid Junebäcksvallen. Gömman var nog inte så svår, men där fanns en massa ungdomar som tränat fotboll. De skulle precis ge sig av så jag hängde lite på räcket för att vänta ut dem. Just när nästan alla gått, kom nästa gäng. Så det var bara att gå vidare i outrättat ärende. Jag fortsatte upp till en av infarterna till stadsparken. Den gömman var det inga problem med i alla fall. På vägen tillbaka passerade jag den förra gömman och nu var där minst 50 personer som tränade fotboll. Dit får jag nog återvända tidigare på dag eller sent på kvällen när alla tränat klart.

Kärt återseende av bröderna Johansson

Nu var det dags att åka ut till Norrahammar och besöka några vänner som flyttat dit. Där bor nämligen bröderna Johansson hos sina mattar. De såg dagens ljus här i Rannäs men flyttade till vännerna för två år sedan. Sedan gick flytten en gång till, men de verkar ha anpassat sig bra till stadslivet. Det blev en mycket trevlig stund där vi blev bjudna på mackor och sedan tårta. Tårtan var speciellt till mig eftersom det är min dag idag. Dessutom är det roligt att språkas vid och utbyta erfarenheter. Man får dela så många många härliga berättelser. Presenter fick jag också, både blommor och ljus. 

Presenter

Efter besöket rullade bilen vidare hemåt. På vägen letade jag upp några cacher till. Det hade blivit mörkt, men den ena visste jag ungefär var den var. Förra gången jag var där, var cachen borta, men nu var den på plats och kunde loggas. Det låg mittemot en godisfabrik. Nummer sex för dagen hittade jag i en liten skog. Den bestod av en leksakslastbil, en annorlunda burk. Det är kul med annorlunda gömmor. Här kom ficklampan väl till pass. 

Så här kan en cache också se ut

Maken jobbade länge idag, men jag kom ju hem ännu senare. Han hade gått från jobbet till stationen och upptäckt att det inte gick någon buss eller något tåg förrän senare. Det är tur att släktingar finns som ställer upp och hämtar för bilen var inte klar. Jag hoppas den blir klar imorgon. Då får jag väl följa med in till skolan när maken åker. Det blir lika tidigt som idag. Sedan får jag väl gå hem för han jobbar längre än jag. Det är trots allt bara 3,5 km. Jag går ju lika långt med hunden. Det är bara synd om honom för efter den promenaden har jag nog ingen lust att gå en lika lång runda med hunden. Men han blir lika glad för en kort runda.