Novembermarknad

 Alla gamla traditioner kan behöva lite förnyelse ibland. I många år har vår församling anordnat en missionsauktion i november. Det är ett sätt att få in pengar till församlingens missionsarbete. Vi stöder missionärer som arbetar i Ryssland och i Mocambique. De som haft hand om auktionen ville inte längre ha det ansvaret. I stället tillsattes en grupp kom med lite nya förslag. Så i år blev det en höstmarknad som avslutades med en auktion.

 Vaarje värdgrupp i församlingen fick i uppdrag att ordna ett bord med saker till försäljning eller lotterier. Det blev många bord med många olika saker. I vår grupp bestämde vi oss för att ordna ljusstakar till advent. Vi sålde en del men inte alla. Vi fick många saker över. Några såldes på auktionen men alla fick inte följa med dit. Det var tillräckligt ändå.

 Det som går bäst är det som går att äta. Man kan fundera på vad det säger om oss som köper. Chokladhjulet rullade hela tiden. Godisstrutar och kakburkar försvann snabbt. Det var svårare att sälja andra saker. Ibland tror jag att vi är så mätta på att köpa prylar hur vackra de än är. Så vi väljer att lägga pengarna bara sådant som försvinner. Då slipper vi hysa dem på hyllor och i skåp och lådor. Vi har redan fullt i våra hem.

 Det roliga med höstmarknaden kanske inte är alla saker utan själva upplevelsen. Det finns de som tycker att vi lika gärna kunde lägga pengarna i kollekten och strunta i prylarna. Men jag tror att den här typen av samlingar ger oss en chans att se andra sidor hos varandra. Vi kan plötsligt upptäcka hur duktiga en del är på att pyssla eller sticka eller baka eller arrangera blommor eller snickra eller...

 Under tiden som marknaden pågick kunde vi köpa fika och umgås kring kaffebordet också. Ungefär en och en halv timma varade marknadsdelen. Sedan tog auktionsdelen vid. Då såldes en del saker som blivit över men också många andra grejer som julgransmattor, ostkakor och stickade strumpor. Jag tror det var lika mycket till försäljning som det brukar vara när vi har missionsauktion. För min del tyckte jag det var lite för mycket. De mindre sakerna kunde sålts vid marknadsborden i stället. En del människor gillar att bjuda och ropa in saker. Jag hör inte till dem. Det känns lite märkligt när man glatt ger 200 kr för saker som inte ville ge 50 kr för en halvtimme innan. Då tror jag det handlar mer om att man gillar själva ropandet.

 På en del saker fanns det lottnummer och man kunde köpa vanliga lotter och vinna fina saker. Dragningen skedde också vid auktionen. De lyckliga vinnarna kunde hämta presentkort på smörgåstårta eller fika hemma hos någon, biljett till en 3-rättersmiddag eller en hink med godsaker. Middagen kunde man också köpa biljetter till. Det var inte lika många upplevelseaktiviteter i år. Ibland har man kunnat köpa en upplevelse som till exempel aktivitetsdag för män. Det kan ju vara en lämplig present till män vi känner så här vid fars dag. Men vi kanske inte hinner med sådant nuförtiden. Vi är för upptagna eller vill inte boka upp oss på något långt i förväg.

Kvällen avslutades med en andakt av pastorn. Han talade om att det fanns människor i bibeln som också ropade högt. Det fanns en blind man som ropade på Jesus när han behövde hjälp. Det får vi också göra.

Jag var ganska trött och hungrig när vi packade ihop vad vi köpt. Det var inte så mycket, en minigran i en glasvas, en fågelholk, några julkärvar och en brödkaka. Vi hann aldrig laga middag innan vi åkte så det var gott med grillad korv innan vi åkte hem. Några stod utanför och grillade korv som man kunde köpa till kvällsmat.  Det fick bli förrätten. Maken fixade lite mer mat när vi väl var hemma igen.