Fira #3 Födelsedagscachen

Kickboardparkering

 Det är väl typiskt att kopiatorn ska gå sönder när man behöver den som allra mest. Det är tur att man är mästare på att improvisera. Så här sista skoldagen innan höstlovet började jag med engelska i sexan i två halvklasslektioner efter varandra. Sen har vi handledartid. Vi lyckades till och med få till en stund så att vi kunde stämma av tiderna för utvecklingssamtalen. Efter lovet kör vi igång. På lunchrasten är jag ute och rastvaktar en stund. Idag var det lite bister om öronen. I morse fick jag skrapa rutorna igen.

Kemilektion

 Eftermiddagspasset består av två halvklasslektioner i fyran. Då håller vi på med Kemiförsök. Idag skulle vi droppa rödkålssaft på de fem olika pulvren. Tyvärr är rödkålssaften för dålig. När jag hinner brukar jag fixa egen starkare variant. Nu hann jag inte det och resultatet var knappt märkbart.

Test med rödkålssaft

 Rödkålen fungerar ju som en indikator. Som tur var kunde jag rusa ner till mina hemliga förråd i NO-skåpen och hämta en riktig indikator, bromtymolblått. Visserligen fick vi inte samma färgskala som med rödkålen, men vi fick en tydligare reaktion. Fyrorna har blivit duktiga på att utföra de olika experimenten. Vi hann lagom bli klara. Min sista uppgift i skolan denna fredag var att agera bussvakt. Tack och lov kom bussarna i tid och jag kunde ta bilen hem.

Högarör

 Sonen var hemma och pluggade inför en fysiktenta. Jag lämnade hunden hemma hos honom och stack iväg på en geocachingtur till Dalstorp. Det är en bra bit dit, men min bloggkompis Anna-Lena hade ju lagt ut en födelsedagscache till mig. Den var fortfarande ologgad. Det berodde nog mest på att traktens geocachare var generösa och sparade den till mig. Jag tog mig i alla fall dit. Solen sken på min väg. Fast det var kallt i luften.

Massor av sten

 Cachen låg vid ett stort gravröse kallat Högarör. De är imponerande dessa stora stenhögar. men jag var glad att burken inte var gömd bland stenarna. Den fanns en bit ner i backen bakom röset.

FTF-logg

 Jag hittade den ganska snabbt och loggboken var tom. Nu har jag loggat den och det är fritt fram för alla andra att också leta efter den. Stort tack till Anna-Lena för den fina presenten!

Tresvängen

 För att ta mig till gömman måste jag gå nedför slalombacken som kallades Tresvängen. Man kan lätt förstå varför. Tre svängar och sen var man nere. Den imponerade inte lika mycket på en som bott några år nere i Alperna i min ungdom. Jag avstod från skidorna idag. Dessutom verkade snölagret vara lite tunt. Det kom ju lite snö igår, men här var det väldigt sparsamt.

Mossig lift

 Repet till liften låg på marken och det verkade inte ha använts på ett bra tag. Det växte mossa på det. Jag tog mig uppför backen för egen maskin. Den var ju inte så lång. Uppdraget var utfört. belåten kunde jag fortsätta min färd.

Oset i Dalstorp

 När jag ändå var i Dalstorp, kunde jag passa på att logga några andra cacher också. Det fanns ett antal längs sjön. Den första hittade jag vid Oset. När jag kom dit, mötte jag andra bilar. Alla vinkade glatt åt mig och till och med änderna snattrade välkomnande. Cachen hittades alldeles intill fotostället med utsikt över den andra bron.

Gravfältet vid Dalstorpssjön

 Bilen rullade vidare runt Dalstorpssjön. Jag stannade till vid ett gravfält. Här fanns trevliga vandringsleder och fina rastplatser längs sjöstranden. Det var vackert, men jag hade ingen fikakorg med mig. Jag fortsatte i stället.

Utsikt från Dalstorps kyrka

 Nästa hållplats blev Dalstorps kyrka. Den låg vackert med fin utsikt över sjön. Jag fick leta en liten stund trots att jag faktiskt gissade rätt placering på gömman från början. Konstigt att man inte kan lita på sin intuition utan alltid ska följa GPS:n. Den har inte alltid rätt eller så är koordinaterna lite off ibland.

Sjölunds udde

Vid Sjölunds udde fanns ett litet vindskydd. Jag tog bilen en bit in på skogsvägarna, men jag gick de sista 300 metrarna fram till gömman. Man kan inte alltid chansa på att vägarna är farbara.

Borrarp

Borrarp var ett spännande ställe. Här hade det funnits en borg med vallgrav. Det hade jag aldrig kunnat gissa. Jag hade aldrig kommit hit ens om inte det funnits en cache här. Sen fortsatte jag på grusvägarna i dessa okända trakter. Ibland kan man inte lita riktigt på kartan i GPS:en. De kan se både större och mindre ut än i verkligheten. Jag mötte en stor SUV på den trånga vägen, men han tog sig förbi. Jag fick vända på ett ställe, men sen var jag snart ute på större vägar som förde mig tillbaka till Dalstorp.

Hängbron

 Innan jag kom dit var jag med om ett återseende. Jag letade mig fram på småvägarna till en cache med namnet Hängbron. När jag kom dit kände jag igen mig. Här var vi förra sommaren på vår första geocachingtur tillsammans, Anna.Lena, Bodil och jag. Då fanns där en cache som hette Hjelmafors. Den arkiverades, men den nuvarande cachen fanns på samma ställe.

...över Jelmån

 Det var mycket vatten i forsen som strömmade friskt. Det riktigt dånade om den. Medan jag letade kom en kvinna och promenerade över bron. När hon försvunnit hittade jag burken.

Indiana Johansson på bron

 Sen var jag förstås tvungen att själv ge mig ut på den svajiga hängbron över forsen. Annars hade väl mitt alter ego, Indiana Johansson, blivit riktigt besviken. Den här bron var både stadigare och mer komplett än den över Lagan som jag  provade på det första Indiana Johansson-äventyret.

Vattenkällan Kappart

Det blev några gömmor till på hemvägen. Kappart var en vattenkälla bredvid vägen. Jag har alltid fascinerats av vattenkällor som sipprar fram ur marken ända sedan min bror och jag grävde ur en källa hemma i Kolvarp för många år sedan. Jag smakade dock inte på vattnet i Kappart.

Nu började jag känna att det var väldigt längesen jag åt något. magen kurrade när jag letade på nästa ställe, i närheten av en kyrkoruin. Cachen skulle finnas under, troligen under ett gammalt hus. Jag kröp på alla fyra med huvudet uppochned för att kunna se in under vilket jag avskyr då glasögon glider av och jag ändå inte kan se något för att det blir suddigt. Jag bestämde mig raskt för att åka hemåt i stället. Jag måste ju ha några gömmor kvar så att jag kan återvända en annan gång. Det blev ett snabbstopp till och en burk loggad vid vägkanten. Den kallades Glasbruket.

På hemvägen stannade jag och köpte ett par pizzor. Medan de bakades handlade jag i affären bredvid. Maken och sonen åt gärna varsin bit pizza. Det gjorde den andre sonen också när han kom hem. Jag hämtade honom vid Bredasten ikväll. Imorgon blir det en hel del matlagning och lite annat fixande inför söndagens fest. Nu är det nog dags att sussa så vi orkar.