Fira #5 Geocachingturen

Dagens chaufför

 En av mina presenter på födelsedagen var en valfri geocachingtur. Det var förstås Katrin som gav mig den fina presenten. Igår gav vi oss av. Jag har ju ledigt från skolan  den här veckan. Idag jobbade jag några timmar för att kunna ta ledigt en dag i december. Men det är en annan historia. Vi kollade in åt vilket håll det verkade bli bäst väder på yr.no. Valet föll sedan på Kinna där det var alldeles översållat medcacher enligt kartan på geocaching.com. Vi möttes i Bredaryd och sen åkte vi västerut.

Första gömman

 Första stoppet blev i Svenljunga. Där letade vi ett tag efter en brocache. Jag var nog och pillade lite på gömman men förstod inte att det var den. Katrin hittade burken efter ett tag. Det var lite kyligt i luften även om det höll uppe. Efter den bensträckaren fortsatte vi mot Kinna.

Armbössan

 Jag kommer inte ihåg vad platsen hette, men vi körde av vägen och letade reda på en gammal fattigbössa vid en vägkorsning. Gömman skulle finnas på andra sidan vägen, men där hade de röjt en hel del och ställt upp en stor plåtlåda. Vi skojade och sa att de nog moderniserade fattigbössan så att man skulle kunna betala med kort. Jag hittade burken vid en sten under några gamla stockar. Den fanns kvar i alla fall.

Gammal hålväg

 En cache som vi spanat in hemifrån låg längs väg 156 innan man kom fram till Örby och Kinna. Det var en virtuell cache. Det betyder att det inte finns någon fysisk burk med loggbok att logga. Det finns ett uppdrag att utföra. Här skulle man gå till koordinaterna och tala om vad man hittade där. Det var inte lätt att se, men jag hade kollat på nätet hemifrån. Enligt Fornsök fanns det några olika sorters stenformationer på platsen. När jag kom hem, skickade jag mina svar till cacheägaren, men han har inte svarat än. Så jag vet inte om det var rätt.

Förstenad dromedar

 Nedanför gravfältet fanns en gammal hålväg. Den var betydligt lättare att upptäcka. När jag sedan vände mig om, fick jag syn på en "förstenad dromedar" som låg och vilade. Tänk att den hittat hit. Jag sparade ner honom i min alldeles nya kamera. Dagen innan investerade jag i en lite mindre kamera att ha med ute i fält. Det blev en Nikon den här gången med. På så sätt behöver jag inte lära mig några nya menyer. Allt känns ganska bekant och jag kunde börja använda den direkt.

Lunch i det fria

 Efter de tre cacher körde vi till dagens huvudmål, en slinga med cacher som gick runt en sjö, Dräggsjön. Sjöns namn lät inte så trevligt men det var en trevlig plats vi kom fram till. Vid parkeringen kunde vi läsa på skyltarna att detta var ett kulturreservat, alltså inte ett naturreservat. Här var det kulturella värden som skulle bevaras. När vi kom dit fanns redan en bil och en kille som fotograferade med ett jätteobjektiv. Vi frågade vad han fotade och då visade han fina bilder han tagit medan sonen sov i bilen. Sedan vaknade sonen och de gick en runda. Vi började med att äta lunch. Det blev lite rester från festen, som jag packat ner i picknickkorgen. Det var lite kallt att äta ute men vi blev mätta och kunde sedan börja vandringen längs sjön.

Dräggsjön runt

 Landskapet runt sjön påminde mycket om Rusarebo äng. Det var vackert i det gamla odlingslandskapet. Sjön skymtade bakom träden och solen sken. Fast det var blött på marken.

Ännu en cache till listan

 Vi letade förstås efter gömmorna. Den första var inte så svår men det skulle bli värre. De flesta var av microtyp eller small, rör eller medicinburkar, tejpade med svart tejp som gjorde det svårt att se dem.

Bland enar och andra träd

 Vid den andra gömmor letade vi länge. Vi ville ju inte ge upp. GPS.erna skickade oss lite hit och dit, men vi kom alltid tillbaka till samma hög med gamla städstammar och grenar. Var kunde den vara? Vi fick inte heller så mycket hjälp av beskrivningen och ingen hint fanns tillgänglig.

Dagens knepigaste

 När vi nästan gett upp och tänkte fortsätta, hittade Katrin gömstället. Den var inte lätt att se och ganska knepig att få ut. Men vi hade klarat av den och kunde logga.

Solen skiner i Västergötland

 Vi tog kanske inte alltid den bästa vägen, men så småningom kom vi ut på en grusväg. Den följde vi ett tag. Vi hittade några gömmor längs vägen. Nu sken solen, men luften kylde, så jackorna fick vara på liksom vantar och mössa.

Ny energi

 Sen vek vi av in på en skogsväg där det gick brant uppför till en annan gömma. Den hittade jag enkelt. Sen fyllde vi på lite energi i form av dricka och kexchoklad, inte för attvi var hungriga, men för att vi behövde lite snabba kolhydrater för att orka uppför backarna. Det fortsatte nämligen uppåt en bit till.

Det blir mörkt i skogen

 Tiden flög iväg och vi började förstå att det skulle bli mörkt innan vi var klara med hela rundan. Vi kunde inte lägga hur mycket tid som helst på varje cache. Därför blev det två DNF:er i rad. Den ena förstod vi inte ledtråden till. Den andra letade jag  efter nedanför en klippa. Den skulle finnas i en skreva. När jag kom hem och läste gamla loggar, insåg jag att den fanns nog lite högre upp. Vi fortsatte i stället.

Solen går ner

 Vi befann oss nu på andra sidan sjön från parkeringen sett. Det var en fin utsikt över sjön uppifrån stigen. Här var det riktigt blött ibland och vi fick hoppa på tuvor och kliva bland buskar och träd. Allt för att undvika hala stenhällar och leriga pölar. Den sista gömman vi hittade längs vandringsleden hade ledtråden hängande. Vi befann oss på en öppen plats, nästan som ett kalhygge. Här fanns inga träd att hänga en cache i. Det mest troliga gömstället var ett stort hål i en stor stubbe. Jag sa att då hänger den väl däri, och det gjorde den. Katrin fiskade upp den.

En av de få varelser vi mötte

 Vi hade en bra bit kvar på vandringen och det mörknade mer och mer. Ficklampa och pannlampa plockades fram. Vi hoppade över några cacher som fanns en bit ifrån stigen. Vi kollade svårighet och terräng på de som fanns kvar och insåg att alla var hade lite högre på det ena eller det andra. Till slut bestämde vi oss för att bara traska på tillbaka till bilen. Därför gick vi på grusvägarna och inte på skogsstigarna. Vi mötte inga människor men vi pratade lite med en häst. Det passerade några bilar i skogen, men desto fler såg vi när vi kom ut till en större väg. Det var väl alla som åkte hem från jobbet. Vi blev glada när vi såg den lilla bilen på parkeringen. 5 km hade vi gått minst och det var skönt att parkera rumpan på sätet.

Ny burkmodell

Vi fortsatte en liten stund till men nu koncentrerade vi oss på lätta gömmor i skyltar och några större burkar. Katrin körde och jag hoppade ur och loggade. Några burkar hittade vi på marken med fuktiga loggböcker. Här fanns också lite andra typer av behållare som inte alltid höll så tätt. Annars höll väl gömmorna hög klass. Efter att ha loggat en gömma vid en grind med avskräckande skyltning på en gångbro, gjorde vi ett besök på den närbelägna snabbmatsrestaurangen med det stora M:et. Det blev en liten hamburgare och kaffe att värma sig med till kvällsmat.

Här vände vi

Sen var vi trötta och ganska nöjda med dagen. Vi loggade en till i skogen på vägen hemåt. Sen körde Katrin hemåt medan jag slumrade i passagerarsätet. Det blev en 9-10 timmarstur innan vi var hemma igen. Men det var en mycket trevlig dag. Vi fick en hel del motion. Vi såg det som en uppvärmningsrunda inför lördagens stora geocachingäventyr. Då är det dags för årets megaevent, FAD 2012. I år är det i Hjällbo utanför Göteborg. FAD står för Fumble after dark. Cachandet sker efter mörkrets inbrott, men under dagen finns det föreläsningar att gå på och geocachingbutikerna har utställningar och försäljning. Det blir en heldag som inte slutar förrän framåt småtimmarna. Vi ska åka över dagen och kör hem på natten. Det ser vi fram emot.