Runt Bolmen en svensk sommarkväll

I år planterade jag mina dahlior i krukor och hinkar. Jag brukar göra det för att kunna driva upp dem. Då kan jag ju ta in dem om det blir en frostnatt i början på sommaren. De står fortfarande i sina krukor, men nu blommar de.

Den vita sorten är en lägre modell med små blommor. Den mörkröda blev riktigt hög med stora blommor. Färgerna är så vackra, men svåra att fånga på bild.

Jag gick en runda bland blommorna i trädgården. En rosa doftpion hade klarat den senaste tidens regn. De andra låg ner och hade tappat alla sina kronblad. Deras tid är över nu. Precis som vi människor har vår tid att leva, så har blommorna det. En del lever länge och sprider glädje omkring sig. Andra har en kort blomningssäsong men de sår frön som sprider blomsterprakten vidare i nästa generation.

Nävorna är så vackra om man studerar de på nära håll. De här förädlade sorterna har stora blommor, men de vilda varianterna får man gå nära för att upptäcka de fina linjerna på kronbladen. Man kan nog säga samma sak om oss människor. En del syns och märks, medan andra måste man komma nära för att se skönheten hos.

Nu början floxen slå ut. De står bland pionerna och ta över blomningen efter dem. Vi har alla vår blomstertid och det kommer alltid andra efter oss. Floxens knoppar ser ju inte så märkvärdiga ut, men när blomman slår ut blir den som en stor tallrik. Jag gillar skiftningarna från vitt i mitten till den rosa ytterkanten.

I söndags hade vi ingen gudstjänst i missionskyrkan. Det brukar vara så en helg på semestern. Men vi håller på med att öppna kyrkan för bön varje söndagskväll mellan 19 och 20. Vi turas om att låsa upp och ta ansvar för bönen. Den här söndagskvällen var det min tur. Det kom en person till så vi var två. Men det räcker ju. Jesus sa: "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”

På hemvägen stannade jag till vid skolan för att hämta några saker jag glömt där innan vi tog semester. När vi är borta brukar det ju städas, men i år ska de också byta alla fönster i den gamla delen av skolan. I vårt arbetsrum såg det inte ut som när jag lämnade det. Dörren var inte i sitt hål utan stod mot en vägg.

Skrivborden var flyttade och saker stod lite huller om buller. De nya fönstren var på plats. Det hade nog dammat bra när de jobbade för hela mitt skrivbord var täckt av byggdamm. Gissa vem som får städa bort det. Jag gissar att det finns kvar när jag kommer tillbaka till jobbet.

Måndagen tog jag det lugnt. Som maken sa: Det är ju semester. Det skulle ju regna hela dagen, men vi märkte inte av något regn. Framåt eftermiddagen åkte jag för att serva en av mina gömmor. Jag hade fått en logg om att den var blöt. När jag kom dit var den inte ens fuktig, tyckte jag, men jag bytte remsan och placerade tillbaka burken på den rätta platsen. Den hade visst flyttat nån meter bort. Sen skrev jag en servicelogg och skickade in. När jag kollade i mobilen upptäckte jag att det var fel gömma jag servat. Det var en annan som var blöt. Jag hade fått loggar på båda. Det var nog därför jag tänkte fel.

Någon hade skrivit i en gammal logg och undrat vad en färist är. Så därför tänkte jag passa på att ta en bild på den och lägga till i beskrivningen. Här är färisten som ska hindra djuren från att ta sig ut från fälten.

 Den andra gömman behövde en annan sorts loggbok som jag inte fått med mig. Jag fick skynda mig eftersom affärerna snart skulle stänga, men jag tror jag fick besöka fyra sådana innan jag hittade en anteckningsbok i lämplig storlek. Sen kunde jag åka till den blöta gömman och torka ur den och byta loggbok. Jag får nog byta burk också är jag har vägarna förbi igen.

När jag handlat lite kompletteringar till kylskåpet, var jag sugen på att åka en liten runda. Så jag körde söderut. Det blev en rejäl omväg då jag rundade inte bara Vidöstern utan också Bolmen. Det blev ett stopp i Tånnö för jag körde gamla riksettan söderut.

Vid kyrkan fanns en enkel gömma som jag visste var den fanns. Den var snabbt loggad vid House of God. Det fanns vackra blommor utanför ingången och fina grindar in till kyrkan. Jag stannade inte länge här utan fortsatte söderut.

Jag passerade Dörarp, Lagan och Ljungby utan att stanna. Bilen bara rullade på ner mot de trakter vi besökte i lördags. Där fanns ett gäng både gamla och nya gömmor som jag hade ologgade. Den vid Boasjöns rastplats hade jag redan loggat, men det fanns en ny i närheten som hade det spännande namnet Solcell. Jag förstod direkt vad som krävdes av mig vid denna multi. Jag hade ju loggat 1000sjöars 3 m upp. Den här var liknande i första steget. Det hade varit lite lättare om vi varit två, men jag hörde i vilken riktning slutgömman skulle vara. Jag gick tillbaka ditåt och hittade cachingstigen. Sen var det bara att logga den fina gömman,som hade en fin utsikt över sjön.

I lördags tog vi ju en FTF på en av gömmorna i serien Memories of Byholma. Det fanns flera både gamla och nyare i den serien. Det kom en ny samma kväll när vi kommit hem och en dagen efter. De var förstås redan loggade, men inte av mig. En av de lite äldre fanns lite söder om Solcell. Den åkte jag först till och hittade lätt på ett givet ställe. Så var Memories of Byholma, Spaningsbakom loggad.

Nästa var den som kom senare på lördagen, Memories of Byholm, Refuel two. Vi loggade ettan och denna hade i princip samma upplägg. Jag letade länge utan att hitta någon gömma. Myggen började hitta mig så jag gav upp. Det fick bli en DNF.

Den sista på den här sidan av RV25 hittade jag däremot efter en liten skogspromenad. Memories of Byholma, digitala länken fann jag utan några som helst problem bakom en stenmur. De där militärerna lämnar en hel del saker efter sig i skogarna.

Sedan fortsatte jag norrut på andra sidan RV25. Det fanns många små vägar i skogarna som inte var utsatta på kartan, men här fanns objektet bredvid en lite större belagd väg. Memories of Byholma, Globen fanns vid en mindre modell än den stora i huvudstaden. Den gömman var lite klurig men när jag väl hittade rätt plats var det inga problem att logga.

Nästa gömma i serien var Memories of Byholma, Robotförrådet. Här hade det varit strul med koordinaterna också kunde jag läsa i loggarna. Jag letade ett bra tag innan jag gav upp. Idag såg jag att nästa person också fått leta länge och hittat den en bit off. Så även om koo hade ändrats var de nog inte rätt.

Nu var det dags att åka hemåt, men det fanns ju en gömma till i serien lite närmare hemåt. Det var den senaste i raden och den hade en intressant historia att berätta, Memories of Byholma, Kortbana Bertil. Den fanns vid en flygraka och jag parkerade bilen för att ta mig in i skogen. Då upptäckte jag att jag måste passera ett vattenfyllt dike. Jag fick leta upp ett lite smalare ställe där skogsmaskinerna varit i farten. Där kunde jag hoppa över och ta mig fram till gömman, som jag hittade enkelt.

Det blev samma väg tillbaka till bilen. I mossan lyste det gula trollsmöret emot mig. Det är spännande svampar som kan förflytta sig.

Nu hade solen nästan gått ner bakom horisonten. Jag vände hemåt på samma vägar som i lördags. Markdimman steg över en del låglänta ängar. Många vilda djur var i rörelse. Jag såg gott om rådjur som sprang över vägarna och en och annan hare. Men jag kom hem utan problem efter en ganska trevlig runda trots två DNF:er. Jag får väl återvända vid ett senare tillfälle. Det fanns en gömma till i serien som jag hoppade över för den fanns för långt ifrån min rutt. Dessutom kanske det kommer fler Memories of Byholma.