Första Advent

Det är något speciellt med första söndagen i Advent. Kyrkoåret börjar nu och så tänder vi alla ljusen och sjunger de välkända psalmerna. Vi åke alla tre till Missionskyrkan för att fira Första Advent. Där spelade en brassensemble och vi hörde den välbekanta berättelsen om hur Jesus red in i Jerusalem medan alla ropade Hosianna. Efter gudstjänsten drack vi adventskaffe i festvåningen.

När vi kom hem igen, packade sonen ihop sina prylar. Maken åkte för att avsluta städningen av sitt gamla barndomshem som ska lämnas över till nästa ägare den här veckan som kommer. Sonen och jag åkte mot Växjö. Vi stannade till vid Bredasten och tog en hamburgare som lunch. Sen fortsatte vi färden. Solen sken, men det var ganska kyligt. I Växjö träffade vi kusinen som sonen ska hyra lägenhet av den kommande månaden. Vi fick kaffe och pepparkakor och pratade en stund med henne och hennes far som kom tillbaka från sin promenad. Sen åkte vi över till lägenheten och bar upp alla sonens saker för de fyra trapporna utan hiss. Kusinens lya var betydligt större än den sonen har i Malmö, så han får gott om plats. Sen hoppas vi att han kan hitta en egen lya efter nyår.

När jag lämnat av sonen, fick jag för mig att leta upp någon gömma. Jag kolla med GPS:en och såg att det fanns en Advent på burk nån kilometer bort. Passande nog låg den intill en kyrka. Jag parkerade på gatan utanför. Inne i lokalerna pågick någon sorts adventsfirande, men de tittade inte ut så jag kunde smita förbi och leta upp gömman i skogen bakom kyrkan.

Gömman var inte så svår att hitta när man väl tittar på rätt nivå. Den hade en liten hyresgäst, som spunnit ett fint nät runt den lilla burken. Men jag schasade bort den och kunde logga remsan utan problem. Det var mörkt i skogen men jag hittade tillbaka till bilen.

Inte långt borta låg en skola där det skulle finnas en cache. Jag åkte dit och ställde bilen på parkeringen. GPS:en ville ha gömman till mitt i gatan. Jag kalibrerade om kompassen men det hjälpte inte mycket. Då kollade jag appen och såg på satellitbilden var den borde vara. Där var den också. I ficklampans sken såg jag filmburkens lock, men den satt långt in i ett rör och det fanns vassa skruvar på vägen ut. Även om jag hämtat verktyg i bilen, hade det varit knepigt att få ut den utan att skada den. Dessutom var det ganska mycket trafik förbi skolan trots att det var söndagskväll. En vardag hade jag inte velat försöka på denna. Jag avstod att logga och skrev bara en note och föreslog en burk med mindre diameter. Sen drog jag mot nordväst i stället.

I Rydaholm har jag några burkar kvar att logga av Sandolfs. Aspvägen har varit avaktiverad p g a skogsavverkning, men nu var den tillbaka. Jag stannade till på parkeringsfickan i närheten och gick på den sönderkörda skogsvägen mot gömman. I ficklampans ljus upptäckte jag direkt var burken gömde sig. Den blev snabbt loggad. Två kända cachare hade varit där tidigare den här dagen. jag fick själv mejl om att de loggad fem av mina gömmor. Därefter kunde jag köra vidare hemåt.

Det var skönt att komma in i stugvärmen igen. Hunden ville förstås ut en runda, men den blev kort. Vi var ute en lite längre tidigare på dagen. Då plockade vi med oss lite grön mossa att ha i krukorna. En del av mossan hamnade i min krans som jag köpte på Panduro i Malmö. Det är nät som håller den på plats. Kransen fick hänga på dörren till verandan och välkomna alla hem till oss. Mossan fick sällskap av lite lummer. Nu är det verkligen Advent.

Black Friday med vita flingor

Äntligen kom solen fram. Det hände när jag var ute på skolgården och rastvaktade på lunchrasten. Molnen skingrade sig och solens strålar kunde hitta ner till oss på marken. Det var kallt i luften så jag huttrade en del trots att jag rörde på mig hela tiden den halvtimma jag var ute.

På morgonen gick vi alla på skolan till Svenska kyrkan för en adventssamling. Det är en tradition vi har att vartannat år besöka Svenska kyrkan och vartannat år Missionskyrkan fredagen innan första advent.

Sen hade jag inte så många lektioner den här dagen. Sexorna hade besök av en av våra modersmålslärare som berättade om islam och om att vara muslim. Så min mattelektion försvann. Det blev egentligen bara engelskan i fyran som var som vanligt. Vi förhörde läxan och gav en ny läxa. Nu ska vi lära oss lite mer om julen. Sista lektionen brukar jag prata med en av eleverna i sexan, men eleven var ledig den här dagen så det blev inget med det. Sista lektionen på fredagar brukar det inte vara någon som vill ha hjälp. Så då kompade jag ut lite och tog helg.

Efter en liten runda med hunden, vände jag bilen mot sydost. Jag åkte till Växjö för att hämta sonen. Han har varit febrig och förkyld några dagar, men nu skulle han komma hem till föräldrahemmet över helgen. Jag hämtade honom vid min brors ställe där han har bott ett tag.

Sen åkte vi till Samarkand. Där blev det pizza som var så stor att vi inte orkade mer än hälften. Vi kunde ha delat på en. Det bär mig emot att slänga mat så vi vek ihop våra halvor och tog med dem hem i en plastkasse. Vid bordet bredvid satt fyra ungdomar i tjugoårsåldern. De orkade inte heller äta upp det de hade tagit av buffématen. Alla lämnade mat. På de flesta tallrikarna låg det en hel portion som bara kommer att kastas. När jag såg mig om, upptäckte jag att det fanns mat kvar på de flesta gästernas tallrikar. Inte nog med att vi i det här landet äter alldeles för mycket, vi kastar också alldeles för på tok för mycket mat. Om man väljer buffén, kan man ju ta precis så mycket man orkar äta upp. Det skulle inte behöva bli något över.

Vi kikade in i några affärer på vägen ut och handlade några småprylar. Det var ju Black Friday idag, ännu ett amerikansk jippo som vi (läs: de kommersiella) importerat. Den här helgen är det Thanksgiving i USA. Fredagen innan startar julhandeln med reapriser. Det är det enda positiva med idén, tycker jag, att julhandeln inte startar i början av oktober. Nu är det lagom att börja. För övrigt tror jag inte på sådana här importerade företeelser. Jag hoppas det går som med Halloween, som lanserades hårt, men som inte verkar vara på ropet längre. Det är nog som någon sa på TV ikväll att vem vill betala normalpris om det hela tiden finns reapriser. Handeln biter nog sig själv i handen med detta.

Utanför Samarkand stod tomten och spelade "Dagen är kommen" på trumpet. Det såg lite kallt ut men jag blev glad av de vackra tonerna och gnolade med.

Thanksgiving är annars en bra dag enligt min åsikt, åtminstone om man tänker på vad det betyder och vad dagen har sitt ursprung i. Tacksamhet är något vi behövde känna mer av. Vi har ju det så bra. Vi har så mycket att vara tacksamma över. Många gånger köper vi inte saker för att vi behöver dem utan för att vi vill ha dem eller för att vi vill ha något nytt.

Tacksamhet är något som jag tänkt mer på de senaste åren. Jag är tacksam över att få leva även om jag inte har full hälsa, att få ha ett jobb att gå till, att få ha ett hem och mat på bordet, att få ha familj och vänner omkring mig och mycket, mycket mer. Det är ingen självklarhet för många människor i vår värld.

På hemvägen var det mörkt och trafiken var tät. Bitvis var det snöflingor i luften. Det såg vi redan i skolan när vi tittade ut. Det dansade snöflingor i luften utanför, men de nådde aldrig marken. Eleverna tittade längtansfullt ut genom fönstret. De längtar efter snön. I mörkret på vägen kom snön emot oss som streck i luften. Det var nästan nollgradigt ute, men någon snö på marken kunde vi inte se. De dansande snöflingorna dog innan de nådde marken. Det kanske dröjer ett tag till innan marken blir vit.

Det blev en lite större sak inhandlad i alla fall, fast jag inte behövde den egentligen. Det var en chandelier eller ljuskrona på ren svenska. Så nu har verandan förvandlats till ett finrum med kristallkrona i taket. Imorgon ska de andra ljusstakarna plockas fram och tändas i fönstren. Nu är tiden inne. Den har vi längtar efter.

Gråväderstisdag

Hela veckan, ja, nästan hela månaden, har varit grå. Det är inte mycket sol som visat sig. Därför blev jag glad när väderprognosen sa att det skulle bli en solig dag. Jodå, den visade sig några minuter i alla fall. Just de minuterna hade jag lektioner inomhus. Så mycket sol blev det för min del.

Planerna var annars att åka på en liten tur till Ljungby efter jobbet. jag slsutar lite tidigare på tisdagar och då får man passa på. Jag bestämde mig för att åka i alla fall.

Bilen rullade på småvägarna över Dannäs och Vittaryd ner till Lagan för vidare transport ner till Ljungby. Där parkerade jag bilen inte långt från Lagans strand. Det var dimmigt och grått hela vägen.

Mlet för dagen var att försöka logga en ny letterbox. Den hade många steg och man följde gångvägarna längs Lagan. Starten var ett par hundra meter från parkeringen där den gamla ångbåtsbryggan hade funnits.

Delstegen följde den så kallade årundan. Det fanns skyltar uppsatta på olika ställen där det fanns något att berätta. Det handlade om industrihistoriska och kulturella miljöer.

Vid en av broarna stod ågubben staty.  Han hade fångat en fisk. Annars var det vanligt förr att man skrämde barnen med ågubben som påstods fånga barn som sökte sig ner till den spännande ån.

Jag gick förbi Lagavallen. Cachen hade åtta steg och jag hittade lätt alla delstegen och de siffror jag behövde för att ta mig vidare. Längs hela vägen hade man placerat ut informationsbord där jag kunde läsa om platserna och olika händelser från förr. Det berättades om byggnaderna som fanns eller hade funnits vid ån, men också om livet förr och om tragiska olyckor.

Skymningen var inne och det blev allt mörkare längs vägen. många ljungbybor var ute och promenerade. Många av dem hade föredömligt nog reflexvästar på sig. jag skämdes lite då jag glömt min i bilens handskfack.

Det var lite olika avstånd mellan delstegen, allt från 15 meter till dygt 800 m. Men det var inga problem att hitta dem eller siffrorna till nästa steg.

Fram till och med steg 6 tyckte jag att det var en trevlig runda. Sen var det väldigt långt till steg 7 och jag började bli både trött, hungrig och lite frusen. Dessutom hade jag gärna vlat besöka ett hjärterum, men den saken kunde ordnas bakom några buskar vid strandkanten.

 För att hitta till finalen måste man addera, subtrahera och multiplicera siffrorna man samlat på. Det brukar inte vara några större problem för mig, men jag fick lite olika svar när jag använde lite olika metoder. GPS:en var inte heller samarbetsvillig. Den ville inte att jag skulle knappa in mer än ett nästa steg på cachen. Men det kunde ju lösas på annat sätt. Värre var att den visade mig till olika sidor om ån. Jag letade på flera ställen utan att hitta någon letterbox. Nu var det mörkt och till slut gav jag upp. Det blev till att traska hela långa vägen tillbaka till bilen. Innan jag vände hemåt räknade jag ihop koordinaterna med hjälp av mobilens miniräknare och fick samma som tidigare. tråkigt slut på ljungbybesöket, men det har ju hänt förut på den här orten att man fått DNF:a. Ibland är cacherna här lite onödigt krångligt konstruerade. Det fanns inte heller någon geochecker eller någon ledtråd.

Planerna var att köra över Värnamo hem och logga en ny gömma där. Eftersom promenaden dragit ut på tiden hoppade jag över ett tånnöbesök. Sen kom det fler gömmor där, så det kanske får bli en tur dit i framtiden. I Värnamo stannade jag precis intill gömman på Hemköps parkering. Det stod några mugglare och pratade en liten bit bort, men jag kunde snabbt hämta ner den högt placerade burken och logga remsan. Sen åkte jag direkt hem och fixade lite te och några mackor med ägg.

Söndagstur till Lundsbo

I morse hade jag andra planer för dagen än de som förverkligades lite senare. Jag hade tänkt gå på gudstjänsten i missionskyrkan, men jag var lite för slö och kom inte i gång med alla morgonbestyr i tid. Det blev lite ont om tid och stressa gillar jag verkligen inte.

Ungefär samtidigt kom det en ny gömma i mejlboxen. Jag anade redan igår att den skulle dyka upp inom en snar framtid. Underrättelsetjänsten fungerade. Först tänkte jag inte ge mig ut och jaga FTF på den. Jag hade ju som sagt andra planer. Men planer kan ändras och när jag duschat, ätit lite frukost och gått en minirunda med hunden, insåg jag att det skulle bli en liten tur till Lundsbo.

Lundsbo är Värnamo kommuns eget naturreservat med bokskog och ädellövskog. Det invigdes i maj i år. Jag har länge tänkt besöka platsen, men det har inte blivit av förrän idag. Ibland behöver man en spark i ändan för att komma till skott. Lundsbo ligger utanför Bor på vägen mot Gällaryd. Vägen därifrån är föredömligt skyltad. När man kommer fram, blir man välkomnad av Edvard Wibeck, som står där med kameran i famnen. Han var född samma år som min farfar, 1877, men han levde tio år längre och dog 1972. Han var en professor och forskare, som betytt mycket för bildandet av nationalparker och naturreservat inte minst i det landskap han föddes, Småland. Det dröjde innan han fick som han ville här i Lundsbo.

I området har man anlagt en vandringsled, som jag ska testa en annan gång. Här finns också ett gammalt torp, Kloen. Stugan är öppen för alla som vill besöka den och fungerar som raststuga. Det fanns kök med vedspis, en kammare och en storstuga där man tagit upp takhöjden upp till nocken. Där kan man tända en brasa i eldstaden om man vill och läsa lite mer om torpet och naturen.

Idag var det ganska kallt inomhus, men jag brydde  mig inte om att tända någon brasa. Så länge tänkte jag inte stanna. I farstun stod torparens träskor kvar. Man kan ju undra om han var trebent.

Torpet innehöll också en gömma och det var den jag ville leta upp. Då fick jag faktiskt plocka fram ficklampan för det var mörkt i trappan upp till andra våningen. Burken hittade jag rätt snabbt när jag lyst in i en del skrymslen. Sen krävdes det lite pillande för att få tag på burken och loggboken, men till slut lyckades jag med uppdraget. När jag öppnade boken var den tom. Därmed fick jag en FTF även den här månaden.

Efter loggningen gick jag en runda i omgivningarna. Det fanns informationsskyltar uppsatta på intressanta platser. Ovanför jordkällaren fanns en fornåker.

På andra ställen fanns en lintorkningsgrop och kolbottnar. Men jag undrar vad den här stensatta fyrkanten ska föreställa.

Vid Lundsbo är det sammat typ av skog som finns vid Rusarebo. Det är inte så långt mellan platserna. En gång har bokskogen brett ut sig hela vägen. Idag finns inte så stora områden kvar, men här arbetar man för att återskapa en del av den.

Grillplatsen var inte så inbjudande. Jag hoppas den kommer att rustas upp och att det kommer fler bord och bänkar att sitta vid.Då skulle jag kunna tänka mig att ordna ett event här framåt vårkanten.

Småfåglarna hade också fått lite nya holkar uppsatta. Till våren kanske det flyttar in någon hyresgäst. Det fanns flera röda krypin för dem att välja bland.

Vid informationstavlan fanns mycket att läsa och studera, bland annat en karta över området. Jag tror jag ska återvända och gå vandringsleden vid ett annat tillfälle. Idag stannade jag inte så länge. Jag vände tillbaka mot stan. Där handlade jag lite mjölk till kaffet och några saffransbullar. De smakade gott när jag kom hem. Hunden blev förstås glad och ville också smaka på min bulle. Maken var inte hemma. Han håller på att städa ur svärfars hus, som är sålt och snart ska lämnas över till en ny ägare.

På eftermiddagen var det dags för körövning nummer 2 inför julkonserten om två veckor. Det gick ganska bra att sjunga trots att luftrören är lite rossliga. Nästa helg får vi sjunga adventspsalmer igen.

Frostig lördag

Den här dagen var det frostigt när vi gav oss ut på vår lilla hundrunda. Kanske lite mer normalt för årstiden. Det fanns de som påstod att de såg en skymt av solen, men i så fall missade jag det tillfället.

Även det fula blir vackert när det täcks av lite iskristaller. I morse var det rena kristallgalan på ängen med de gamla fröställningarna.

Det kanske är det här som kallas frosting. Småfåglarna huttrade i buskarna. Jag plockade fram påsarna med fågelmat och fyllde på i alla rör i frörestaurangen.

Det var inte överallt som kristallerna fastnat. De tunna vita axen lyste mot den bruna och gröna bakgrunden.

Det var lite is på dammens vattenyta, men näckrosorna har fortfarande knoppar som sticker upp över ytan. De lär väl inte slå ut. Fortsätter det kyligare vädret fryser de nog in i istäcket.

Egentligen tycker jag det känns bra med lite frostmorgnar. Det är ju så det ska vara vid den här tiden. Jag hoppas det blir lite kallare så att det fryser till innan snön kommer. jag hoppas på fina isar den här vintern som är på väg.

När det mesta är grått och brunt, blir man glad av de färgklickar som finns kvar. Äppelträdet hade några färgglada löv kvar. De ser nästan sockrade ut.

Trollhasseln utanför stugknuten har satt sina hängen och låter dem sedan vila under vintern. Till våren är de redo för sitt uppdrag. Var sak i rätt tid. Det gäller det mesta.

Katterna smög omkring och spanade på småfåglarna. Camou smälter in i bakgrunden med sin kamouflagefärgade päls, men fåglarna är snabbare än katterna och har bra koll uppe i träden. Själv gjorde jag inte så mycket idag mer än sorterade lite tvätt, städade sovrummet och lagade en kycklinggryta till middag.

Fredag på is och i skogen

En gång om året, i november närmare bestämt, brukar vi åka med mellanstadiet in till stan en hel dag. Först åker vi skridskor i Aplarinken. Det är ju inte säkert att det blir någon kyla så att utomhusbanorna spolas på hemmaplan. I år tänkte jag först inte ta med mig mina gamla skridskor, men så ändrade jag mig och lät dem komma ut och lufta sig en gång till. Det blev i alla fall några minuter på isen. Jag lär väl få träningsvärk efter detta för man använder ju helt andra muskler än vid hundpromenader i skogen. När så alla ätit pastasallad från skolans kök, gick vi över till simhallen. Eleverna simmade ett antal längder och sen fick de leka och hoppa ett tag. Klockan 13 hämtade bussarna oss igen och då var vi ganska trötta. Simhallen är värst tycker jag. Det är varmt och fuktigt och ljudnivån är nästan olidlig, men jag överlevde i år också. Det är en uppskattad dag och vi har roligt under skoldagen.

Efter arbetsdagens slut åkte jag direkt hem och hämtade hunden. Cachingväskan fick följa med och sen åkte vi ut på en liten runda. Det har blivit väldigt dåligt både med cachingturer och hundrundor på sistone. Jag får väl skylla på mörkret och tröttheten. Idag ville jag kompensera hunden för de korta promenaderna och ge honom en utflykt i främmande skogar.

Dagens mål var att logga exakt fyra gömmor. Då skulle jag uppnå det trevliga talet #3333. Det är inget jämt tal men lite kul. Första stoppet blev utanför Smålandsstenar. Vi hittade en plats att ställa bilen på och sen traskade vi ut i vegetationen för att hitta finalen till en myst som jag löste när den kom för ett tag sedan. Jag var nog först med att lösa AtoyotA, men det var lite för långt att åka för en FTF-jakt. Idag passade det bra att logga denna. Vi hittade den välgjorda gömman utan problem och sen gick det lika lätt att få fram loggremsan. Det var en ny konstruktion som jag inte sett tidigare. Kul, när det kommer lite nya modeller!

Därefter återvände vi till Smålandsstenar och medan hunden väntade i bilen inhandlade jag ett par goda semlor på Göstas konditori innan färden gick vidare norrut. Det fanns en annan gömma som legat väldigt länge på attgöralistan och som skulle få ett besök den här dagen. Vi parkerade bilen vid kanten av grusvägen. Här i närheten hade det tydligen bott en sälle. Undrar vem denna sälle var.

Vi gav oss in i den täta granskogen, men vi hittade en liten öppning som förde oss över blöta marker in i en annan lite glesare skog där det skulle bo en älg. För längesen var jag här och då hade jag tänkt leta upp Westbo Mighty Mooses, men det drevet blev inställt av någon anledning. Det kanske var p g a älgflugornas härjningar eller knott och mygg. Annars kan det ha varit ett skyfall eller möjligtvis mörkrets inbrott som ställde till det. Expeditionen avbröts i alla fall, men idag blev den återpptagen.

Efter att ha traskat på en halvt igenvuxen skogsstig och genom blöta mossbevuxna partier där hunden tvekade lite, kom vi fram till en trevlig skog. Där fann vi älgen vi letat efter. Han spottade ur sig den lilla loggremsan så att vi kunde tatuera in mitt alias på den innan vi återställde allt som tidigare. Det var en trevlig gömma det här också och ytterligare ett favvopoäng försvann ur lagret.

Nu hade det blivit mörkt vilket det blir tidigt nuförtiden. Jag ville ju gärna hitta två burkar till så vi drog oss tillbaka in mot Gislaved. Där finns ett antal av mig ologgade. Det har kommit några nya utläggare det senaste året. Vi sökte oss först till Gamla Nissastigen. Sista biten var vägen avstängd men det fanns en öppen bom och vi chansade på att den skulle förbli öppen ett tag till. På så sätt slapp vi gå 600 meter. Det blev bara 60 m i stället. I mörkret var det inte så lätt att upptäcka gömman, men när jag cirklat runt GZ ett tag höll jag nästan på att snubbla över den.

Efter ännu en lyckad skogsloggning tänkte vi att det var lika bra att försöka hitta En "bök" i skogen också. Det var en ny utläggares första gömma i en liten skog mellan bokstadsområdena inne i Gislaved. Vi hittade parkeringen och traskade iväg upp i skogen. Där följde vi stigarna fram till GZ. Det tog några minuter att leta fram burken i mörkret men det var en fin förstagömma. Sen var vi nöjda med dagens resultat. Det blev de fyra loggarna som jag önskade.

Klassiska gömmor i skogen

Därmed står räkneverket på #3333 i min profil på geocaching.com. Vi fick en rolig eftermiddag. Hunden fick sin utflykt till skogen och jag fick en geocachingtur. Nu var det gott att komma hem, sätta på kaffet och avnjuta de inhandlade semlorna. Hunden fick förstås något annat, men jag mumsade glatt i mig det delikata bakverket. Även maken gillade semlan.

Nu tar vi helg, den sista mörka helgen på kyrkoåret. Nästa helg tänder vi ljusen och börjar det nya kyrkoåret med att fira Advent. Mörkare än så här blir det inte. Snart vänder det och det ser jag verkligen fram emot. Jag längtar egentligen inte så mycket till den hysteriska julen utan det är ljusen och glädjen jag ser fram emot. Och så vilan och avkopplingen förstås.