Black Friday med vita flingor

Äntligen kom solen fram. Det hände när jag var ute på skolgården och rastvaktade på lunchrasten. Molnen skingrade sig och solens strålar kunde hitta ner till oss på marken. Det var kallt i luften så jag huttrade en del trots att jag rörde på mig hela tiden den halvtimma jag var ute.

På morgonen gick vi alla på skolan till Svenska kyrkan för en adventssamling. Det är en tradition vi har att vartannat år besöka Svenska kyrkan och vartannat år Missionskyrkan fredagen innan första advent.

Sen hade jag inte så många lektioner den här dagen. Sexorna hade besök av en av våra modersmålslärare som berättade om islam och om att vara muslim. Så min mattelektion försvann. Det blev egentligen bara engelskan i fyran som var som vanligt. Vi förhörde läxan och gav en ny läxa. Nu ska vi lära oss lite mer om julen. Sista lektionen brukar jag prata med en av eleverna i sexan, men eleven var ledig den här dagen så det blev inget med det. Sista lektionen på fredagar brukar det inte vara någon som vill ha hjälp. Så då kompade jag ut lite och tog helg.

Efter en liten runda med hunden, vände jag bilen mot sydost. Jag åkte till Växjö för att hämta sonen. Han har varit febrig och förkyld några dagar, men nu skulle han komma hem till föräldrahemmet över helgen. Jag hämtade honom vid min brors ställe där han har bott ett tag.

Sen åkte vi till Samarkand. Där blev det pizza som var så stor att vi inte orkade mer än hälften. Vi kunde ha delat på en. Det bär mig emot att slänga mat så vi vek ihop våra halvor och tog med dem hem i en plastkasse. Vid bordet bredvid satt fyra ungdomar i tjugoårsåldern. De orkade inte heller äta upp det de hade tagit av buffématen. Alla lämnade mat. På de flesta tallrikarna låg det en hel portion som bara kommer att kastas. När jag såg mig om, upptäckte jag att det fanns mat kvar på de flesta gästernas tallrikar. Inte nog med att vi i det här landet äter alldeles för mycket, vi kastar också alldeles för på tok för mycket mat. Om man väljer buffén, kan man ju ta precis så mycket man orkar äta upp. Det skulle inte behöva bli något över.

Vi kikade in i några affärer på vägen ut och handlade några småprylar. Det var ju Black Friday idag, ännu ett amerikansk jippo som vi (läs: de kommersiella) importerat. Den här helgen är det Thanksgiving i USA. Fredagen innan startar julhandeln med reapriser. Det är det enda positiva med idén, tycker jag, att julhandeln inte startar i början av oktober. Nu är det lagom att börja. För övrigt tror jag inte på sådana här importerade företeelser. Jag hoppas det går som med Halloween, som lanserades hårt, men som inte verkar vara på ropet längre. Det är nog som någon sa på TV ikväll att vem vill betala normalpris om det hela tiden finns reapriser. Handeln biter nog sig själv i handen med detta.

Utanför Samarkand stod tomten och spelade "Dagen är kommen" på trumpet. Det såg lite kallt ut men jag blev glad av de vackra tonerna och gnolade med.

Thanksgiving är annars en bra dag enligt min åsikt, åtminstone om man tänker på vad det betyder och vad dagen har sitt ursprung i. Tacksamhet är något vi behövde känna mer av. Vi har ju det så bra. Vi har så mycket att vara tacksamma över. Många gånger köper vi inte saker för att vi behöver dem utan för att vi vill ha dem eller för att vi vill ha något nytt.

Tacksamhet är något som jag tänkt mer på de senaste åren. Jag är tacksam över att få leva även om jag inte har full hälsa, att få ha ett jobb att gå till, att få ha ett hem och mat på bordet, att få ha familj och vänner omkring mig och mycket, mycket mer. Det är ingen självklarhet för många människor i vår värld.

På hemvägen var det mörkt och trafiken var tät. Bitvis var det snöflingor i luften. Det såg vi redan i skolan när vi tittade ut. Det dansade snöflingor i luften utanför, men de nådde aldrig marken. Eleverna tittade längtansfullt ut genom fönstret. De längtar efter snön. I mörkret på vägen kom snön emot oss som streck i luften. Det var nästan nollgradigt ute, men någon snö på marken kunde vi inte se. De dansande snöflingorna dog innan de nådde marken. Det kanske dröjer ett tag till innan marken blir vit.

Det blev en lite större sak inhandlad i alla fall, fast jag inte behövde den egentligen. Det var en chandelier eller ljuskrona på ren svenska. Så nu har verandan förvandlats till ett finrum med kristallkrona i taket. Imorgon ska de andra ljusstakarna plockas fram och tändas i fönstren. Nu är tiden inne. Den har vi längtar efter.