Kompisfika och mellandagsevent

Det blev fler aktiviteter på dagens agenda än jag räknat med från början. Min f d kollega och kompis Marita hörde av sig och ville att vi skulle fika i stan. Hon skulle in till stan i ärenden och vi har länge tänkt träffas för en fika men det har inte blivit av av olika anledningar. Nu passade det bra. Stockholmssonen skulle med tåget norrut vid 11:25 och sen kunde vi ses på Espresso House och få en trevlig pratstund och lite fika. Det var bara roligt att ses igen. Vi får planera in lite fler träffar framöver.

Jag hann med flera affärsbesök innan hemresan. En del saker behövdes till kvällens aktivitet och andra nödvändigheter hittades också. Sen var jag hungrig och längtade hem. Därhemma fanns nylagad lutfisk och lite rester från julen. Sen vilade jag en stund innan det var dags att svida om till skogsklädsel och packa bilen full med eventsattiraljer inför Mellandagsevent #4 i Apladalen.

I god tid innan utsatt eventstid anlände jag i bil till eventsplatsen. Jag hade fått tillstånd av parkvakten att köra in till grillplatsen med alla mina prylar. Hon hade också fixat fram mera ved. I eldstaden fanns några glödande kol från tidigare besökare under dagen. Det var bara att starta upp en ny brasa. Dessutom hade jag min eldkorg med mig att elda i och ett antal marschaller som lyste vägen fram mot grillpaviljongen.

Så småningom anlände ett antal geocachare, enskilt, parvis eller i grupp. Några anmälda hade inte haft möjlighet att komma trots allt, men i gengäld dök det upp oanmälda besökare, så det jämnade nog ut sig.

Efter välkomnandet började grillandet av diverse korvar och andra ätbara ting. En del var hungriga då de varit ute hela dagen och loggat burkar.

Sen fortsatte gemenskapen med spännande geocachinghistorier och tips på trevliga burkar att logga. Det är alltid trevligt att träffa andra likasinnade. En del lämnade eventet tidigare efter en lång dag i burkmarkerna, men de flesta stannade kvar och umgicks med nya och gamla bekantskaper.

Det gjordes upp nya planer för kommande burkjakter. Kompletterande information inhämtades från gömmors ägare eller loggare. Precis som det brukar vara på ett event. Paret Alcel53 dök upp efter en flyttdag hos dottern och mågen. De var väl trötta efter denna jobbdag så de fastnade inte på någon bild i min kamera. Men loggen finns i alla fall i loggboken.

På bordet med loggbok och låda för spårbara element fanns också en godisburk som det nallades friskt ur och några snögubbar som lyste omväxlande i olika färger. Dessutom hade jag ordnat till ett litet lotteri med många småvinster. Lotter kunde köpas kontant eller via Swish. Alla pengar som kommer in kommer jag att skicka till Cancerfonden. I skrivande stund har det kommit in 721 kronor. Det är fantastiskt!

Efter lottdragningen, då en del hade stor tur och fick välja flera saker i lådan, var det snart dags för ett litet cachesläpp. Jag hade inte orkat fixa till någon gömma, men Katrin hade ordnat en multi som utgick från grillplatsen, Apladalens grill och multi. Ett ganska stort gäng började räkna stolpar och gav sig sedan av på en promenad. Vi andra packade ihop alla prylar och såg till så att grillplatsen var snygg och städad innan vi tog bilen mot finalen på den nysläppta multin. Vi såg lämmeltågets ficklampor och pannlampor guppa längs ån. De hade precis kommit fram till finalen när vi stannade bilen alldeles intill. Alltså kunde jag slinka med på en logg till den här kvällen. Lånade bilden nedan från 1000sjöars logg.

Sen skildes vi åt nöjda med kvällens aktiviteter. Jag tog bilen samma väg tillbaka mot RV27. De andra traskade tillbaka längs Lagan för att hitta sina bilar eller sina hem. I år var vädret inte så kyligt som för två år sedan, men temperaturen låg runt nollan när jag körde hemåt. Dimman steg över ängarna och det var lite halt på asfalten här och där. Det var skönt att komma in i värmen här hemma. Maken höll på att fixa lite fruktsallad åt oss. En bra avslutning på en trevlig dag.

Vardag igen

Julen är över. Nu är det vardag igen och vi är inne i mellandagarna. Efter en ganska intensiv julafton var det gott att bara vila på juldagen. Jag orkade inte mer än att äta lite lutfisk som maken fixade och sen vila mellan måltiderna. Men idag var det skönt att ta en promenad med hunden. Vi gick upp mot skogen, men vi vände vid krysset. Det räckte att gå så långt.

På eftermiddagen var det dags för ett besök på sjukhuset. Nästa spruta skulle injiceras. Jag fick träffa en av läkarna också eftersom jag haft problem med magen. Det beror nog på cellgifterna. Jag ska göra ett uppehåll med kapslarna tills nästa återbesök så får vi se om det beror på dem. Dessutom var jag lite röd i halsen. Jag har fått hosta som kan vara riktigt irriterande. De tog blodprov för att kolla så jag inte har någon infektion på gång. När vi var klara, åkte vi och handlade lite. Sen blev det pizza här hemma. Sonen fixade två varianter till oss.

Igår på annandagen träffades vi alla syskon med familjer hemma hos mamma. En del kom tidigt och passade på att jaga rådjur. Andra samlades vid lunch. Vi skulle varit med då, men vi fick vänta lite tills min mage lugnat ner sig. Sen kunde vi åka.

Vid tretiden var vi framme. Det fanns gott om kakor på fikabordet, men jag provade bara en sort och den var god. När många bidrar, blir det många sorter.

Jägarna dök upp lite senare, blöta och kalla efter en språngmarsch över mossen och nere i ett dike. men det blev ett rådjur skjutet. Vi andra hade det varmt och gott inomhus.

Det ryktades om stormbyar senare på kvällen så vi ville inte stanna för länge. Det blåste en hel del i natt, men det blev inte så farligt som man varnade för. Vi låg väl dessutom lite utanför riskområdena.

Det är roligt att träffas allihopa. Nästan i alla fall. Några kusiner fattades, men dem träffade vi på julafton. De andra, som vi saknade på julafton, var med i stället.

Nästa gång vi kanske ses allihopa är det förmodligen sommar. Men vi kan ju hålla kontakten på andra sätt fram till dess. Det hinner hända en hel del på ett halvår.

Jag hade lite affärer att göra upp med min brorsdotter Annie. Hon studerar design i Göteborg och sålde jättefina tryck vid julmarknaden på skolan. Jag tingade ett av motiven och nu hade hon med sig det. Jag gillar pärlhönsen i en stapel. Vi fixade en ram till bilden idag men tyvärr hittade vi inte rätt storlek. Det är alltid den storlek man behöver som är slut på hyllan. Dessutom var det en sort som har värdelösa klamrar på baksidan. Det gick inte att fixa dem utan att glaset gick sönder. Så jag får väl fixa en ny ram en annan dag. Tavlan ska få sitta över soffan i köket så det behövs verkligen ett glas framför.

Julafton hos oss

Alla har vi väl våra traditioner på julafton. Ibland ändrar vi lite på programmet, men för det mesta håller vi nog hårt i vanorna och traditionerna. Hos oss brukar julafton börja väldigt lugnt. Alla får sova ut och själva fixa sin frukost. En del vill ju upp tidigt, andra sover lite längre. Själv brukar jag vara lite mittemellan. Det brukar ju finnas lite att pyssla med även om det mesta är klart. För Takko är nog julafton som vilken annan dag som helst.

Strax före klockan 11 samlas vi i alla fall hela familjen för att fika ihop. Kakfatet har också sina traditioner. Saffransbrödet brukar vara med. Nötkakor och drömtårta är ett måste. Biscotti och pepparkakor fanns i kakburkarna och hamnade därför på fatet i år.

Fem i elva börjar det traditionella programmet från Åbo där man utlyser julfreden, en gammal sed sen medeltiden. Visst vill vi alla ha julfred. För oss är det en sed sedan vi var nygifta att titta på detta program med musikkår som spelar och en manskör som sjunger. Det har bara blivit så.

Det finns så mycket oro och ofred i världen att vi kan behöva utlysa lite julfred bland människorna. Det kan behövas även i vårt land som visserligen förskonats från krig men det finns ändå mycket ofred här. I många familjer kan julen vara värsta tiden inte minst för barnen. Det är inte alla som får uppleva en fridfull barndomsjul.

Snart är kakfatet nästan länsat och vi kan återgå till andra aktiviteter. För min del brukar jag hamna i köket. Även om det mesta är förberett för julbordet så finns det rätter som ska värmas. Mycket kring julen handlar om maten, inte minst på julafton.

Julbordet har oftast starka traditioner och kan se väldigt olika ut i olika familjer. Vårt julbord är ganska avskalat numera. Vi har bara med det vi verkligen vill äta. Några vill doppa i grytan så den står på spisen. I år hade vi både köpt och hembakat bröd. Ett par sillar, ägghalvor med romkorn, sillsallad och skinka med två olika sorters hemlagad senap hör till de kalla rätterna vi vill ha. Varmrätterna består av Janzons frestelse, rödkål, köttbullar, prinskorvar och julkorv. Det var nog allt.

Det blev en familjebild också. Vi testade min nya kamera och den fick jobba lite på egen hand. Hittills har den tagit bra bilder. Men det tar ett tag att lära sig alla funktioner även om jag haft en Sony tidigare.

När alla valt sina favoriter, sätter vi oss vid bordet i stora rummet för att njuta av dem. En liten stund blir det alldeles tyst vid matbordet. Det är ett gott tecken. Det betyder väl att maten smakar bra.

Som vanligt vill ögat mer än vad magen kan klara av. Det hamnar alltid lite för mycket på tallriken. Dessutom äter jag över huvud taget lite mindre nu än tidigare. Som tur är har jag en hund som gärna smakar på vår mat.

Sen delade vi våra julklappar. Vi har inte så många paket att dela ut, men några fanns det. Jag fick en ny hårddisk till min stationära dator. Den gamla hade gett sig. Sen fick jag parfym, duschcreme och lotion med dofter från Söderhavet, ett paket med teer och biscotti och en bok som jag önskat mig, Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin. Den ser jag fram emot att läsa.

Sen var det dags att ge sig av hem till mamma. Vi brukar ju träffas där på eftermiddagen. I år blev det lite annorlunda än det brukar vara. Men mammas väninna Greta var förstås med. De hade doppat i grytan tillsammans med min syster och min bror. De andra syskonen firade jul på annat håll det här året.

Nu blev det fika igen. Det var lite knytisfika med bidrag från olika håll. Det räckte och blev över för ingen orkade ändå äta av alla sorterna. Man kunde välja de som såg godast ut.

 Lille Noah var också med hos gammelmormor. Han pekade på alla och sa E de? Hans mormor fick tala om namnen på dem han pekade på.

Jag hamnade vid bordet där den yngre generationen satt. Det var pojkarnas kusiner och deras respektive.

Det är inte så ofta kusinerna träffas. De är lite utspridda i Sverige och resten av världen. En av kusinerna läser till veterinär i Polen. Hon hade tagit med sig sin fästman som kommer från Australien men som nu bor i Smålandsstenar.

Vid det andra bordet satt resten av den närvarande släkten. Det kan bli ganska högljutt vid borden speciellt som flera har hörselproblem. Efter ett tag kan man bli lite trött i huvudet.

I vanliga fall fortsätter vi fira tillsammans under kvällen, men i år delade vi på oss. De andra åkte hem eller fortsatte firandet på annat håll. Mammas väninna åkte hem och till slut var det bara mamma och vi kvar. Det är alltid svårt med förändringar. Man kan bli osäker om man inte vet vad som ska hända. Vi kanske skulle ha skrivit ett program för att underlätta. Ibland är det svårt att ta in det som sägs muntligt.

Vi avslutade kvällen hos mamma med att koka risgrynsgröt. Inget mer julbord den här dagen. Det räckte med en skinkmacka till gröten. Magen har verkligen fått sitt som det brukar vara på julafton.

Julmaten brukar ju räcka flera dagar. Det är både bra och dåligt tycker jag. Man hinner tröttna lite på den. Det är tur att det bara är jul en gång om året. Samtidigt är det smidigt att bara plocka fram maten ur skafferi och kylskåp och värma lite.

Vi blev i alla fall mätta och nöjda med dagen. Innan vi åkte hem öppnade vi mammas julklappar till oss. Jag brukar ge henne en julblomma och någon liten present. I år hade hon önskat sig en ny sjal. Jag hade stickat en till henne som hon genast satte på sig. Den kommer att värma hennes axlar när hon sitter i köket.

Sen åkte vi hem till hunden. Han hade haft det lugnt och skönt hemma och ville gärna ut på en liten promenad med sonen. Som vanligt var det någon som slocknade i soffan medan andra hamnade framför datorn eller TV:n.  Efter en sådan här intensiv dag är det skönt att morgondagen är utan krav. Då gör vi inte så mycket. Kanske blir det lutfisk till middag och en och annan promenad.

Julklappar, julbad och julsånger

Dan före dopparedan är den dag då vi brukar klä granen. Sonen och jag fixade det jobbet ikväll, men innan dess hade dagen innehållit en hel del andra aktiviteter. Årets gran ser lite sned och vind ut på bilden, men det kanske beror mer på påklädarna än på granen som är samma som förra året. Däremot har den fått nya fina röda kulor och en speciell för maken. Man kan ju variera sig lite. 

Annars var första aktiviteten för mig att åka in till sjukhuset och ta en spruta igen. Hela familjen följde med in. Det gick rätt snabbt och sen tog vi en fika i cafeterian innan vi åkte vidare. Mer om det senare.

Först lite om gårdagen. De två senaste dagarna har ägnats åt julstädning och julmat. Köket är inte riktigt klart än, men det är egentligen makens självvalda ansvarsområde så han får fixa det sista i egen takt bara det är klart tills imorgon. Igår hackade sonen och jag ihop årets sillsallad. Det brukar vi göra tillsammans. Det är lite mysigt att sitta vid köksbordet och hacka potatis, rödbetor, gurka, lök, äpplen och sill. Det blir ju så gott när smakerna har fått blanda sig.

Under tiden stod skinkan i ugnen och doftade gott. Efter den satte vi in Janzons frestelse, en annan favorit på julbordet. Det blev mycket spad av skinkan och det får utgöra basen till doppespadet. Lite senare griljerade vi skinkan. Därmed var det mesta klart inför julbordet. Äggen till ägghalvorna kokade jag ikväll. Den andre sonen tillverkade fudge med hallon och lakritssmak till vårt godisbord.

Varje år brukar vi ta det traditionella julabadet. Oftast åker vi till Jönköping och Rosenlundsbadet. Då kan vi passa på att handla de sista julklapparna också. Så gjorde vi även idag efter sjukhusbesöket. Först besökte vi A6. Det blir inte så många julklappar numera. Oftast blir det kläder till pojkarna och då är det bra om de får prova. Två par jeans till äldste sonen hamnade i en kasse. Den yngste ville ha hörlurar. Det var lite svårare. Vi kollade på Elgiganten eftersom jag hade ett ärende dit också, men där fanns inget som passade. Det ordnade sig dock lite senare. Mitt eget ärende var att kolla på en ny kamera. Min lilla kompaktkamera börjar ge sig och jag hade kollat in en annan på nätet. Det finns ett mellanting mellan kompaktkameror och systemkameror. Det blev en sådan av märket Sony till mig själv i julklapp.

Efter alla julklappsinköp var vi hungriga. Det blev en grillad kyckling på New Corner vägg i vägg med Elgiganten. Det var mycket mat och gott.

När vi var mätta körde vi maken och äldste sonen till badet. Yngste sonen och jag fortsatte till Sannabadet nere vid Vättersnäs. Vi tänkte inte bada vinterbad utan ta en liten geocachingrunda. Det är inte lämpligt för mig att bada i badhus med en massa andra människor. Infektionsrisken är för stor. Det får bli en juladusch här hemma i stället.

Vid Sannabadet fick vi leta en bra stund. Jag hade en bra nolla i min GPS, men den var nog några meter off. Trots att jag anade hur burken var gömd ville den inte visa sig. Sen började jag tänka på var jag skulle ha gömt den och då fick jag syn på gömstället lite på håll. Därefter var det inte så svårt att logga. Vintersolens sken tog sig igenom molnbarriären. Det var ganska skönt väder. Utsikten mot Huskvarnahållet var fantastisk.

Detta blev dagens första och enda fynd. Vi fortsatte promenaden till en annan gömma, men den hittade vi inte. Jag kunde inte ens leta eftersom det var ganska brant och oländig terräng. Sonen letade längre och lyfte på alla stenar han såg. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Sen tog vi bilen till ytterligare en gömma som vi gick bet på. Det börjar bli tråkigt att cacha i stan, tycker jag. Inte för att jag någonsin har gillat det, men förr var det lite roligare att cacha i Jönköping. Jag vet inte om det är jag eller Jönköping som tappat gnistan.

Vi gav upp geocachandet för dagen och körde tillbaka till Rosenlund. Sonen fick syn på NetOnNets lagerbutik. Vi svängde in där för att se om de hade hörlurar och det hade de. Så då ordnade det sig med julklappen till sonen.

Vi satte oss sedan i cafeterian på Rosenlundsbadet för att vänta ut julabadarna och ta en dricka. Efter en stund kom de rena och fräscha grabbarna och då kunde vi åka hem till hunden.

På kvällen åkte maken och jag till Forsheda för att sjunga in julen vid samhällsgranen tillsammans med andra forshedabor. Det har blivit en tradition att vi i Missionskyrkan ordnar en liten samling den tjugotredje. Ingela läste julevangeliet och sa några ord mellan de traditionella julsångerna som vi sjöng tillsammans.

En grupp sjöng den vackra sången I denna natt blir världen ny. Samlingen är inte så lång och i år var det inte så kallt som det kan vara. Men det var mörkt och pannlampan var bra att ha om man ville se texten till sångerna. Det var ganska mycket folk som samlats för att sjunga in julen.

Efter sångstunden åkte  i hem till pojkarna. Det finns ju alltid lite småsaker att pyssla med så här i sista minuten. Det fanns paket att slå in till exempel. Vi tittade också på julspecialen av På Spåret. Vi klarade oss riktigt bra den här gången också. Vi slog båda lagen med råge och fick ihop 67 poäng. Det blev en bra avslutning på dan före dopparedan.

Julmys, mustomte och familjen samlad igen

Trots larm om magsjuka bland eleverna på skolan valde jag att åka dit på julmyset med personalen. Men jag hoppade över besök i klasserna och åkte inte förrän vid klockan 11. Då hade eleverna åkt hem. Personalen samlades för att äta en god räkmacka och umgås en stund. Det blev dessutom underhållning. Christel berättade medryckande om oknytt, troll och hustomtar. Det är så här vid jul som de är som mest i farten enligt henne. Sen delades det ut presenter innan den traditionella julklappsleken vidtog.

Man får ju inte missa den roliga leken. I år hade jag verkligen tur. Jag drog det högsta numret och fick välja sist. Då hade jag all chans i världen att få något som jag gillade med mig hem. Den söta ängeln hade jag gärna behållit, men det fick jag inte. Den tog Maria ifrån mig.

Jag fick en annan fin present i stället, en plåtburk i hjärtform med en röd liten duk och en mustomte eller det kanske var en julmus. Nu sitter den på kanten av lådgranen och dinglar med benen.

Leken tog sin tid så jag fick åka direkt in till sjukhuset. Där hade jag en tid med sköterskan klockan 14. Idag skulle jag få den första sprutan med cellgift. På fredag är det dags för nästa. Det tog inte så lång tid. Sen åkte jag ner till Kvantum och handlade det som fattades inför de kommande dagarnas matlagning inför julen.

När jag kom hem, tog jag ut hunden en liten runda. Då såg jag en bil som stannade på gårdsplanen. Det var Ingela som kom med en julblomma från församlingen. Vi brukar dela ut en julgåva eller en julblomma till de medlemmar som fyllt 80 år. Jag har ju en bit kvar till dess, men jag fick en vit julstjärna ändå. De har saknat mig och jag har saknat gemenskapen i församlingen. Nu har jag varit med lite mer. Vi får se hur mycket jag kommer att orka under cellgiftskurerna. Jag kanske kommer att bli lite tröttare igen.

Sen satte jag igång att laga mat. Jag började bli hungrig och en Flygande Jakob passade bra och gick relativt snabbt att få fram. Jag fick slänga i mig en liten portion för pojkarna hade messat att de var på väg hem. Precis när jag satte mig i bilen, kom maken hem. Jag fortsatte in till stationen i stan för att plocka upp grabbarna. Sen kunde vi fortsätta att avsmaka maten.

Kvällens jobb blev att koka knäck. Det var det jag hade kvar av bak och godistillverkning. I år gör jag inte en massa godis som ingen mer än jag äter. Det blir knäck och köpegodis. Men knäcken blev perfekt, om jag får säga det själv. Den var exakt så seg som den ska vara för att klistra ihop tänderna på oss. Det är väl på det sättet man får julefrid i huset, eller? Ingen kan säga något.

Nu är det jullov för alla elever och lärare. Trots att jag inte jobbat på hela terminen är jag ju fortfarande lärare. Alltså har jag jullov nu. De kommande dagarna ska ägnas åt städning och matlagning, men  nu har jag ju fått hem två hjälpredor.