Tillbaka till livet

Tillbaka vid Barnasjön

Detta är den största dagen på året för oss kristna. Det är dagen då vi firar Jesu uppståndelse och livets återkomst. Det passar väl att fira så här på våren, när naturen också vaknar till liv igen. Solen skiner och stararnas flockar lyfter och landar ute på åkern.

Kalhygget

 På förmiddagen fick jag återvända till gårdagens FTF-ställe. En ny cache var ju utlovad och 09.33 plingade det till i mobilen. Fönsterlavknatten var publicerad. Jag var beredd. Ryggsäcken är ständigt packad och kängorna står i hallen bara att hoppa i. Vi vet inte alltid vad livet har i beredskap för oss. Därför är det bra att vara förberedd på det mesta. Vi utbildar oss inom olika områden. Ibland får vi nytta av det, ibland inte. Men kunskap är ingen tung börda att bära.

Takko spanar över kanten på knatten

 Hunden var också klar. Idag fick han följa med och det blev han överlycklig för. Vi tog samma väg som igår och körde in på skogsvägarna från Torskingevägen. Vi parkerade vid vändplanen och gick sista biten fram. Idag slapp vi det blöta området för knatten låg lite högre upp innan man kom ner till Barnasjön.

Fönsterlav

 Det fanns mycket riktigt fönsterlav på knatten. Det fanns en geogömma också, som vi hittade efter lite letande. 32 minuter efter cachesläppet kunde jag logga en tom loggbok. En del undrar vad det är för vits med FTF-jakter. Det spelar väl ingen roll vem som komme först. Men visst är det en skön känsla att skriva i en alldeles tom loggbok och veta att ingen annan hittat denna gömma än. Förutom att geocachingen tar oss till så många spännande platser runtom i Sverige så får man väl en liten kick av att hitta själva gömman. Den där känslan som infinner sig, när man får syn på cachen eller plötsligt bara förstår var den är, den är rätt skön. Den som söker han finner, sa Jesus. Jag tror han förstod känslan av att hitta det man söker. Att hitta Jesus var också en riktig höjdare. Det var som att hitta hem.

Torpet Nyahem låg här

 Vi var inte borta så länge, hunden och jag. Det blev en liten promenad för oss innan elvakaffet. Vi fick se Barnasjön med omgivningar i dagsljus. Igår var det skymningsljus, när vi var där. Efter kaffet skulle sonen återvända till studentlivet i Karlskrona. Det föll på min lott att skjutsa honom in till stan. Han skulle åka med en av kompisarna så jag släppte av honom vid stationen där de skulle mötas.

Område i förändring

 Den senaste tiden har jag verkligen haft flyt i cacheletandet. Det gäller ju att rida på den vågen. Så därför tog jag svängen om Bredasten där det finns en cache som gäckat mig ett par gånger. I norra delen av Bredasten finns alla hamburgerställena, men i södra delen håller man fortfarande på att planera området. Därför är det ett område i ständig förändring. Varje gång man kommer dit ser det annorlunda ut. Idag behövde jag inte hoppa över den breda bäcken. Nu fanns det en nygjord väg upp på kullen. Än så länge är området med gömman intakt. Men det ligger stora stenar som man grävt fram lite här och där. medan jag letade där kom det en fin räv och visade sig i skogskanten en bit bort. Ormvråkarna seglade ovanför omådet och spanade efter byten. Än har naturen inte förvisats helt från Bredasten.

Bredasten

 Jag hittade inte cachen där jag nollade med GPS:en. Den fanns några meter ifrån. När jag utvidgade sökområdet igen och kom från ett annat håll, såg jag den. Den känslan var riktigt skön. Det var ett petrör och korken hade fått sina märken efter tidigare cachares försök att få ut den. Den ville inte komma ut till mig heller. Jag försökte med flera redskap. Till slut plockade jag fram kniven och satte spetsen i den. Då kom den ut, men den var ju förstörd. Nu gjorde det inget eftersom jag hade en extra kork i ryggsäcken. Det gäller ju att vara utrustad.

Den breda stenen?

Eftersom jag agerat chaufför, fick maken agera kock. Idag blev det lite rester förstärkt med lite nytt. Det var gott idag med. Sen vilade jag mig en liten stund innan vi fick göra oss i ordning för att åka till kyrkan. Vår värdgrupp ansvarade för det praktiska som att hälsa välkommen vid dörren och ta upp kollekt. Efter gudstjänsten serverade vi mingelfika. Sockerkakorna var fullt ätbara. Sedan diskade vi och åkte hem.

Predikan handlade förstås om påskdagens händelser. De fyra evangelisterna berättar alla på sitt sätt. Tillsammans ger de oss en hel bild av vad som hände. Det är väl så med vittnens berättelser att om alla hade berättat med samma ord så hade vi inte riktigt trott på dem. Då hade det verkat som om de pratat ihop sig. Nu skiljer sig berättelserna lite åt därför att de alla ser med egna ögon. Vi fick höra om Markus att han inte var så intresserad av hur eller varför. Han berättar bara rakt på sak. För honom var det viktigaste att det hade hänt. Ibland behöver man inte veta alla detaljerna. Det räcker med det viktigaste.

En dag till har vi ledigt. Sedan måste vi tillbaka till arbetslivet igen. Imorgon måste jag nog titta lite på vad som ska hända i skolan. Utvecklingssamtalen börjar och jag måste rätta klart och analysera resultaten från nationella proven i matematik för år 6. Arbete lär vi inte bli utan. Men jag ska nog försöka besöka min mor också.

Påskafton: Fika och FTF

Kväll vid Barnasjön

 Vi vaknade alla i morse och tittade ut på en vit värld. Det var väl inte vad vi önskade oss till påskafton, men å andra sidan är det april och så smälter snön snabbt när solen kommer fram. Förmiddagen gick åt till hundpromenad och proviantering i Forsheda. Vi lagade mat och åt en god påsklunch. På eftermiddagen var vi bjudna på fika i Lanna hos mina geocachingkompisar. Det var gott fika med kaffe och morotskaka. Det var också gott prat om musik och lite av varje. Sen åkte vi hem och jag satte igång att baka sockerkaka till morgondagens mingelfika i kyrkan. Jag höll precis på att hälla upp smeten till den sista kakan i formen, när det ringde. Katrin undrade om jag ville hänga med ut och leta efter en ny geocache. Det är klart jag ville. Jag lämnade över bevakningen av ugnen till maken och skyndade ut till de andra.

Teamet loggar

 De hade varit ute och tränat hunden på att leta geocacher, när mejlet kom. Så de fortsatte hitåt och hämtade upp mig. Cachen skulle finnas 2,7 km söderut, alltså i Torskinge. Den heter Påskafton 2012. Barnasjön. Där har jag aldrig varit förut även om sjön inte ligger så långt borta. Den ligger söder om vår egen sjö, Rannäsasjön, och det är väl bara ett kärr emellan dem. Vi körde i alla fall till Torskinge och svängde in på en skogsväg, som vi följde så långt det gick. Sedan promenerade vi på traktorvägarna fram till sjön. De sista 100 metrarna var det blött, men vi klarade oss torrskodda både fram och tillbaka.

FTF - First To Find

 Det började skymma och det var tur att vi hittade gömman med en gång. Ledtråden var fyndig och när vi kom fram förstod vi direkt var cachen fanns. Det blev en FTF som vi delade på. Delade gjorde vi också på FTF-priset. Vi stoppade påskäggen i munnen. Det kunde behövas lite extra påskenergi på vägen tillbaka till bilen. Jag tog hand om smörgåskrassepåsen. Snart kan vi klippa lite krasse på mackorna.

FTF-priset gav lite extra påskenergi

Bara 50 minuter efter cachesläppet hade vi loggat den och kunde bege oss hemåt igen. På vägen tillbaka stannade vi vid en skylt som visade var det hade funnits ett torp. Nyahem hette det. Det är intressant med alla gamla ställen som finns runt om i skogarna där man minst anar det. De har en historia att berätta. Här har människor bott och brukat marken. Nu växer skogen här och gömmer spåren av det förflutna.

Takko och Stig

När jag kom hem var sockerkakorna klara och urplockade ur ugnen. De såg fina ut. Jag hoppas de smakar lika bra. Det får vi väl se imorgon. Det är då vi ska fira på riktigt. Då är det påskdagen, den stora glädjefestens dag. Men vi kanske får ge oss ut på FTF-jakt imorgon också. Cachägaren har aviserat att det kommer mera. Det får det gärna göra.

Roligt besök på långa fredag

Maken eldar påskbrasan

 Regn, regn, regn. Dagen började med en promenad i småregnet. Hunden misstyckte inte, men jag var inte lika förtjust. Maken passade på att elda lite. När det regnar är risken mindre att elden sprider sig okontrollerat. Han ordnade påskbålet redan idag. Det kanske var lika bra då vi ska bort imorgon eftermiddag. Vi andra höll oss inomhus. Jag städade av lite. Det hade jag ju inte hunnit tidigare i veckan. Det kom annat emellan. Det är ju visserligen röd dag idag, men det är ingen vilodag.

Förr var det många regler kring långfredagen. Mörkt och dystert skulle det vara. Man skulle bara sitta stilla och inget göra. I varje fall inget roligt. Djuren var ju tvungna att få sitt, men annars hände inte så mycket. Inga affärer var öppna. Det var den längsta och tråkigaste dagen på hela året. Den ville aldrig ta slut. Idag är det annorlunda. Nu ser man mest påskhelgen som några extra dagars ledighet.

För mig som kristen betyder påsken mycket. Hela påskveckan får vi följa i Jesu fotspår och vara med om de händelser evangelierna berättar om. Igår hade vi ekumenisk getsemanestund som började i missionskyrkan. Det blir fler och fler för varje år som vill vara med. Samlingen är ganska kort med lite sång, ett litet drama av konfirmanderna och några ord av pastorn. Det är händelserna i Getsemane det handlar om. Det var där Jesus bad och lärjungarna sov. Judas kom med soldaterna för att förråda Jesus som fördes bort.  Efter den samlingen blir det fackeltåg till Svenska kyrkan, där samlingen fortsätter med nattvardsfirande. I år var jag bara med på första delen. Det är vår värdsvecka och vi hade lite att plocka undan i kyrkan innan vi kunde åka vidare. jag tog bilen och hann ifatt fackeltåget i kyrkbacken, men jag stannade inte utan fortsatte hem.

Idag har jag kunna fortsätta följa händelserna i Jerusalem för 2000 år sedan. På långfredagen är det korset som är i centrum. Vi får påminna oss om detta. Det kan man väl göra även om man pysslar med annat. ibland kan det vara bra att avsätta tid för bibelläsning, meditation och bön. Men den kristna tron fungerar för bäst i vardagen. När som helst kan jag påminna mig själv ett ord ur bibeln, meditera över det och be en bön. Det gick faktiskt lika bra att göra det medan jag dammsög och torkade golv eller när jag var ute och plockade vitsippor.

Isak och Signe

 Medan jag städade ringde telefonen. Det var Isak, vår fosterson, som ringde. För ett tag sedan fick vi en inbjudan till hans bröllop, men vi hade svarat än. Nu ringde han och sa att han och hans fästmö var på väg till Småland från Stockholm. Han ville komma och besöka oss. Det är klart man blir glad över ett sådant telefonsamtal. Det är ju ett bra tag sedan han var här och Signe har vi aldrig träffat. Det blev ett kärt återseende och en stund tillsammans innan de skulle träffa gamla kompisar till Isak. I augusti åker vi till Stockholm för att vara med på deras bröllop. Det blir långväga gäster. Isaks mamma kommer från Eritera och Signes släkt kommer Lettland, så vi blir inte de som har längst väg att åka. På lördagen är vi bjudna till kyrkan och sedan till mottagningen på ett hotell. På söndagen ska det sedan bli stor eritreansk fest med en massa gäster. Det ser jag verkligen fram emot.

Påskpyntet kom fram till slut

Så blev långa fredagen en trevlig dag. Nu kan vi fira svensk sekulariserad påsk också om vi vill. Huset är städat. Påskpyntet har fått flytta fram ur lådan. Vi kan äta påskägg och påskgodis så mycket vi vill. men för mig blir det ingen riktig påsk utan Jesus. Den viktigaste dagen har inte kommit än. Det är påskdagen som gör hela skillnaden och den ser jag fram emot. Det är glädjens stora dag.

PS. Nu har tranorna varit framme och visat sig för oss. Vi vinkade förstås och sa välkomna tillbaka, kära vänner. Det var det andra roliga besöket på långa fredag. DS

Vackra Västergötland

Älgar bakom stängslet

 En dag på påsklovet var vikt för en lite längre geocachingtur med min teamkompis Katrin. Den dagen var igår. När man viker en hel dag för en utflykt kan man komma lite längre bort och få se nya spännande platser. De gjorde vi verkligen igår.

Tranan i Tranemo

 Vi kom iväg från mötesplatsen i Bredaryd vid tolvtiden och ställde kosan mot Tranemo. Vi har varit där förut och geocachat, men det fanns burkar kvar att logga. Den första hittade vi vid Tranemos landmärke, den stora tranan. Vi parkerade nedanför och traskade upp till den. Sedan tog vi några fler i omgivningarna. jag kan inte berätta om alla cacher vi hittade under dagen. Det blev totalt 36 stycken. Nästan alla var av micro-storlek. Det verkar vara det som gäller i Västergötland. Förutom tranan spanade vi in tre älgar som betade på andra sidan stängslet när vi fortsatte resan mot Limmared.

Trollet och jag

 Innan vi åkte från Tranemo klättrade jag upp i ett träd och kramade ett troll. Det är mycket man får stå ut med om man vill logga en burk. Nu var det inte så farligt högt jag måste klättra och trollet var ett snällt troll.

Katrin vid Trollstenen

 På ett annat ställe hittade vi Trollstenen, men där såg vi inga troll. Däremot hittade vi en cache. Västergötland har verkligen en omväxlande natur. På sina håll är det rena slättlandskapet, på andra ställen är det väldigt kuperat, stenigt och brant. Men ofta hade vi en fantastisk utsikt.

Fikapaus vid S Åsarps kyrka

 Framåt eftermiddagen behövde vi fylla på energiförråden. Vi passade på när vi stannade vid S Åsarps kyrka. Där fanns ett lämpligt bord och bänkar att sitta på. Vi packade upp fikakorgen och satt en stund i solen. Mitt på dagen var det rätt så skönt. Framåt kvällen blev det kallare. På en del håll fanns det snö och is kvar.

Klockstapel

 Fem kyrkor stannade vi vid på utflykten. Det finns ju ofta cacher gömda vid kyrkor eller klockstaplar. Det verkar så även i andra länder. Jag har en TB som heter Pilgrim och vill gärna besöka heliga platser runtom i världen. Just nu befinner den sig i Finland. Där har den besökt en hel del kyrkor i sydöstra delen av landet. Jag hoppas att den snart far vidare till ett annat land. Det är riktigt spännande att följa resan.

Lusthuset vid Skårtebo

 Många vackra platser kommer man till när man geocachar. Det finns ofta gömmor vid naturreservat eller kulturella och historiska platser. En vacker plats som vi kom till låg högt med fin utsikt. Det var Skårtebo, som varit ett prästboställe en gång i tiden. Här fanns många hasselbuskar och gamla träd, både ekar och askar.

Åsunden

 Ett av dagens mål var att cacha vid Åsunden. Birgit Th Sparre bodde vid Åsunden och har beskrivit bygden i sina böcker. Jag har inte läst någon av dem vad jag kommer ihåg, men det kan ju bli tid för det senare. Vackert var det i alla fall vid sjön och vi hittade många cacher.

Hofsnäs

 Vid Hofsnäs på Torpanäset stannade vi och gick en runda. Där var otroligt vackert. Näset delar sjön nästan i två delar. Längst i norr finns en bro över sjön. Hofsnäs har alltså sjön på två sidor. Det verkar vara ett populärt friluftsområde, men nu var där inte så många besökare. Jag skulle gärna återvända hit.

Hästarna välkomnade oss

 På gården fanns highland cattle och hästar. De senare kom och hälsade på oss när vi letade efter en gömma i närheten. Det fanns tre lätta gömmor i närheten av gården, som man kunde promenera runt till. Det blåste inte längre så mycket och solen sken vid vårt besök.

Massor av vårlökar

 Massor av vårlökar växte överallt. Jag har inte sett några här hemma än, men vi har inte så många som på Hofsnäs. Där täckte de marken under träden.

Blåsippor

 Vi fortsatte norrut på näset och kom till ett rastställe på östra sidan. Där växte det blåsippor, men inte lika många som här hemma.

Vitsippor

 Vårblommorna är tidiga i år. Vi såg vitsippor också. Jag hoppas att blomningstiden blir lång så att vi får njuta länge. Nu är det ju lite kallare och då kan våren stanna av lite. Annars blir det drygt till sommaren.

Torpa Stenhus

 Torpa Stenhus har jag bara hört talas om. Det var ett imponerande stenhus som vi stannade till vid. Här gick vi en liten runda och tittade.

Vallgraven

 Det var väl tur att vallgraven var uttorkad. Nu kunde vi gå torrskodda och imponeras av murarna. Det här måste vara en perfekt plats för medeltidsspel. Jag kunde riktigt känna stämningen.

Konsert vid sjön

 När det började skymma, såg vi många fåglar. På ängarna och åkrarna rastade olika sorters gäss, både grågås och kanadagås kunde vi urskilja. Skäggdoppingarna simmade runt vid sjökanten. Småfåglarna sjöng i träden. Det är en underbar tid för fågelskådarna. jag skulle allt behöva repetera mina kunskaper om fågelläten. Förr brukade jag göra det varje år, men det var ett tag sedan. jag konstaterar att man glömmer lätt det som inte används regelbundet.

Aftonsol

Solen sänkte sig över sjön och vi började dra oss hemåt. Det går att hitta gömmor även om det är mörkt. Vi plockade fram ficklamporna och tog några längs vägen. Alla cacher vi loggade idag var traditionella och de flesta var av microstorlek. Det var enkla gömmor med inte alltför hög svårighetsgrad eller för svår terräng. Vi får de kluriga en annan gång.

Många gula, glada gubbar på kartan

Kartan fylldes med gula, glada gubbar, symbolen för hittade gömmor. Det finns några gröna burkar kvar förstås. Till slut kom vi tillbaka till vårt eget spår. Den sista loggade vi vid Limmared. Det var en av bensträckarna som finns längs vägen. Vi hade en kvar. De andra tog vi när vi var i Tranemo sist och på vägen hem från FAD 2011. Nu har vi alla nio. Sedan åkte vi hem till Småland igen. Men vi sa till varandra att det kan nog bli fler turer över gränsen till Västergötland. Vi är lite sugna på att åka till ett event i Fristad 21 april. Det låter spännande med tipsrunda, föreläsningar, lotterier och cachesläpp. Det får vi fundera på.

Oväntad utryckning

Under tall och gran

 Ibland blir inte dagen som man tänkt sig. Planer kan grusas och saker kan komma emellan planeringen. Ibland kan det kännas tråkigt att inte hinna göra det man tänkt. Ibland är det bara roligt att plötsligt få ge sig på andra aktiviteter. Så var det idag.

I Svanaholmsskogarna

 Jag skulle städa här hemma, hade jag tänkt, och göra påskfint. Maken skulle jobba kvällen och jag skulle åka på styrelsemöte. Imorgon skulle jag ut med Katrin och geocacha. Plötsligt upptäcker jag att det har släppts 6 nya cacher ute i Svanaholm, alltså inte alls långt borta, och ingen hade loggat dem än. Jag bestämmde mig snabbt för att åka dit i stället för att åka och handla i Forsheda. Det kunde jag göra på hemvägen. Jag laddade snabbt ner koordinaterna i GPS:en, slängde på mig jacka och kängor, greppade ryggsäcken, bilnycklar och GPS. Bilen rullade snabbt mot målet.

 Den första gömman, Boots, hittade jag ganska snabbt även om koordinaterna inte var helt perfekta. Tyvärr var jag inte först. Mannen från Bredaryd hade redan varit där. Sedan drog jag vidare. Efter nästa krök ser jag en bil. Det visar sig vara Katrin och Fredrik som hittat Geo. Fast de var inte heller först. De hade bråttom in till stan och kunde inte följa med hela rundan. Så de åkte till Boots och jag letade reda på Geo som inte var särskilt svår att hitta.

 Jag fortsatte till nästa gömma som hette Water. Här skulle man ha med sig en halvliter vatten stod det i beskrivningen. När jag parkerat vid vägkanten och börjat gå upp i skogen, kom det en Volvo från andra hållet. Det var nog mannen från Bredaryd, tänkte jag. Bilen stannade så jag gick tillbaka ut på vägen. Det var mycket riktigt 1000sjöar, som hade hittat alla 6 gömmorna och var på väg hemåt nöjd och glad. Vi pratades vid lite och jag fick några tips av honom.

Gömmorna var riktigt roliga och omväxlande. Det är en danska som har lagt ut dem för hon tyckte det saknades cacher i Svanaholm. Spider var förstås en plastspindel. Det är tur att man inte har araknofobi. En gömma hette Wood. Den hade jag mest problem med eftersom GPS:en började ladda ur och irrade runt. Jag letade kanske en halvtimma och var beredd på att ge upp. Jag nollade på hur många ställen som helst eller så kom jag aldrig närmare än 4-5 m. Jag gick ut mot bilen, men vände och plockade fram mobilen. Med hjälp av c:geo kunde jag till slut hitta cachen. Först skickade den mig lite hit och dit, men sen kom jag rätt. Från det hållet var det enkelt att se gömman. Gissa om jag blev glad. Till den sista gömman, Hook, behövdes ett redskap fick man veta. Det var tur att ryggsäcken var välutrustad. Men mitt första försök gick inte så bra. Sen kom jag på att jag hade med mig en metrev med krok. Man kan ju alltid försöka. Jag släppte reven och genast fick jag napp, på första försöket. Det var en skön känsla, när cachen dök upp ur sitt gömställe. Den sista av de 6 cacher kunde loggas och jag kunde återvända till det som jag egentligen skulle göra.

Lite bråttom blev det för jag var ganska hungrig och behövde äta något innan styrelsemötet. Vi fikar visserligen, men inte förrän senare. Vi var inte så många idag och vi hade inte så många ärenden att behandla. Så vi var klara innan kl 21 och kunde åka hem. Så gick den här dagen. Städa får jag väl göra en annan dag.

Event i Halmstad

Geocachare i skogen

Så var det dags för ett geocchingevent i Halmstad. Jag anmälde mig för ett tag sedan och nu var det dags. Mina cachingkompisar var redan på plats hos släktingar, men jag åkte ner på förmiddagen. Maken var på hajk med tonåringarna och hunden fick stanna hemma. Jag lyckades ju ordna en hundvakt. På vägen stannade jag vid länsgränsen och letade reda på en cache, men det var allt det blev på resan dit.

Hela teamet loggar Kalhygget tillsammans med några andra cachare

Eventets koordinater ledde mig till Ön:s friluftsområde strax utanför Halmstad vid väg 25. Katrin och Fredrik var redan där. Tess nosade reda på mig. Jag tog en liten fika vid bilen innan vi gav oss ut på en tipsrunda. Den gick runt sjön och var ca 2,5 km lång. Alla frågor handlade om geocaching och det blev många gissningar. Det var bara sista frågan jag kunde helt säkert. På slutet av rundan hittade vi en gammal cache som vi loggade. Senare skulle det släppas ett antal nya cacher.

Grillplatsen på Ön

Tillbaka vid grillplatsen fanns det grillkorv och trevliga geocachare från olika håll att prata med. De flesta är män och gärna medelålders och uppåt. Men här fanns några kvinnor och även några yngre killar. Det är kul att olika åldrar kan mötas och geocacha ihop. Vi fick ansikten på några alias som vi stött på i loggarna även hemomkring.

Prisutdelning

Innan de nya cacherna släpptes, blev det prisutdelning. Det blev inga priser i tipsrundan för oss, som bara gissat och inte googlat fram några svar. Katrin vann ett geocoin i lotteriet i alla fall. Därefter delades de nya cacherna ut på papper. Där hittade vi beskrivningar och koordinater. I och med det försvann alla åt olika håll. En del stötte vi på ute i skogen lite senare, men de flesta såg vi inte mer.

Jakten har börjat

Vi stannade till och letade reda på närmsta gömman som var vid grillplatsen där vi befann oss. Det blev en FTF som vi var många att dela på. En FTF till lyckades vi ta ute i skogen. De första gömmorna gick vi till längs sjön. Sedan tog vi bilen ut i skogarna runtomkring. Totalt hittade vi 10 av de nya cacherna.

Timber! - Halmstads äldsta gömma

Under tipsrundan lärde vi oss att Halmstads äldsta aktiva geocache heter Timber! Den fanns i närheten och det är klart att vi inte kan gå förbi en sådan gammal ärevördig cache utan att logga den.

Kreativ gömma

Det fanns många roliga gömmor ute i skogen. På flera ställen hade motorsågen fått jobba. Det blev lite annorlunda gömmor som är roliga att leta reda på.

En cache uppe i trädet

Påhittiga cachare fixar den också

En gömma fanns uppe i ett träd. Den hängde i ett utdragbart måttband så med hjälp av ett redskap som vi hittade i omgivningen kunde vi dra ner cachen och logga den. Man får vara lite påhittig om man ska kunna ta alla kreativa gömmor. 

När vi blivit nöjda med de fynd vi gjort och hungriga, åkte vi in till Max i Halmstad och köpte oss en hamburgare. Den smakade gott efter en dag i skogen. Men än var vi inte nöjda med antalet fynd. Katrin ville logga några till för att komma upp i 600 cacher. Jag hade lite längre till 500, men ville gärna nå dit vid det här tillfället. Jag hade nämligen sett ut en lämplig gömma att ha som nr 500 och den fanns på hemvägen. 

Hur länge är nya bestämmelser nya?

Vi körde till Snöstorp och tog några där. Fortsatte sedan uppåt längs Fylleån. Vi hittade en rolig skylt på ett ställe, men den cachen som fanns där hoppade vi över i mörkret. Vi kom i alla fall upp till de 21 cacher som Katrin behövde för dagen. Då var vi nästan vid Ön där min bil stod kvar och väntade på mig. De andra åkte tillbaka till Halmstad och jag fortsatte hemåt. 

Earth Hour hade infallit, men jag vågade inte släcka bilens lampor. Det blev så mörkt då. Dessutom måste jag använda ficklampan för att hitta cacherna i mörkret. Jag behövde 10 till för att kunna logga min 500:e. I Simlångsdalen kan man följa Inlandstrailen. Längs den är det tätt mellan cacherna. Här borde jag kunna hitta några stycken. Jag hoppade över några och letade mest efter de lätta gömmorna som satt i vägskyltar och broräcken. De är enkla att hitta även på natten.

Den 500:e cachen blev den utsedda Stolpodlingen vid Simlångsdalen. Jag tyckte det kunde vara en lämplig gömma för en sådan milstolpe som 500 hittade cacher. Om jag inte haft GPS:en, hade det varit svårt att se stolparna i mörkret. Jag körde förbi därför att jag inte hittade någon parkeringsplats i närheten. jag fick parkera ca 450 m ifrån och gå tillbaka längs en cykelväg. Väl framme vid stolpodlingen var det inte så svårt att hitta gömman. Jag har åkt förbi stället många gånger och det ser verkligen ut som om de odlar stolpar här. Det gör de ju inte, men de testar olika impergneringar av stolpar.

Sedan åkte jag hemåt genom skogarna. Jag såg två harar, ett rådjur och en räv. Klockan var mycket när jag kom hem, trött men nöjd med dagen. Igår sov jag länge. Jag vaknade ganska tidigt men hade riktigt ont i huvudet och mådde lite illa. Jag trodde det berodde på trötthet, men det visade sig sedan att jag åkt på någon sorts spysjuka. Jag fick inte behålla varken frukost eller lunch och låg mest på soffan hela dagen. På kvällen lyckades jag få behålla lite te och en banan. Då var väl värsta pärsen över. Idag känner jag mig mycket bättre, men lite matt är jag. Det var skönt att slippa gå till jobbet. Jag har ju påsklov. Trädgårdsarbetet får dock anstå. I morse var det snö på marken.