Gammelskogen i Ryfors

Igår var det dags att göra ett återbesök i residensstaden. Som vanligt så gick besöket snabbt och snart stod jag på gatan igen med pillerpåsen i handen. Eftersom jag bara åt en lätt lunch när jag var hemma och rastade hunden, var jag förstås hungrig och passade jag på att testa snabbmaten vid Jordbron. Några fler inköp blev det inte den här gången för resten av resan ägnades åt skogspromenad och burkjakt.

Eftersom jag inte hade några loggar i Mullsjö kommun, tänkte jag åka dit och gå en liten runda. Det började regna på vägen, men det såg ändå lite hppfullt ut framåt. Jag parkerade på en parkeringsplats där man fick stå i 8 timmar, men så länge tänkte jag inte stanna. Leden som jag valt ut gick genom Ryfors Gammelskog och följde rullstolsspåret där. Det fanns gott om leder i området, Ryforsleden, Stråkenleden, Södra Vätterleden var några namn jag såg på skyltarna.

Handikappleden var lätt att vandra på. Den var bred och gruslagd och förde mig rakt in i gammelskogen.

Här var gott om markeringar på träden. Det gällde förstås bara at komma ihåg vilken färg man skulle följa.

En gammelskog är enligt Wikipedia en skog som är mer än 130-150 år gammal. Det är sällan skog får stå så länge innan den avverkas. I Ryfors Gammelskog får skogen åldras utan inverkan från skogsbruket. Träden här är 150-200 år gamla. Tallarna kan till och med vara 300 år. De får stå kvar tills de dör. Gammelskogen är på väg mot urskogen. Här röjs det inte mer än på stigarna. Det blev en riktig kontrast mellan den välskötta stigen och den vildvuxna skogen vid sidan om.

Det skulle finnas fem gömmor längs rullstolsleden och dessutom några andra gömmor. Den första av rullstolsgömmorna, Tillhör skogen, letade jag länge efter. GPS:en hoppade runt och det lite småduggande regnet gjorde det inte bättre. Jag hittade ett föremål som stämde någorlunda in på hinten, men det var tomt. Till slut fick jag ge upp.

Sen gjorde jag en liten avstickare på Stråkenleden för att logga en gömma som hette Talarstolen. Så här i valtider är det många som ställer sig i talarstolarna, men det är inte alltid de har så mycket att säga. Valdebatterna har aldrig lockat mig att lyssna. De handlar oftast mer om att smutskasta motståndarna än att berätta vad man själv vill göra. Här i skogen var det tyst från talarstolen. Det var bara skogens sus som hördes och bruset från Tidans vatten.

På marken och på stenar och stubbar växte det olika sorters mossor i täta mattor. Kammossa, husmossa, väggmossa, kvastmossa, björnmossa - här fanns många sorter.

Mitt bland björnmossa upptäckte jag några bekanta blad. De satt på revor som slingrade sig över mossan. Det var alldeles för sent att få se den lilla, vackra blomman, som är vår egen landskapsblomma, Linnean. Men jag kan tänka mig hur vackert det var här när den blommade.

Stensötan och andra ormbunksväxter fanns det också gott om. De trivs här in det skuggiga och fuktiga miljön under trädens skuggande kronor.

Om det inte hade varit så blött på marken, kanske jag lagt mig ner och provat den mjuka, gröna mossmattan, som bredde ut sig mellan trädstammarna. Det hade nog regnat en hel del här på sistone för det fanns pölar på stigen och det var blött överallt. Det kom lite regnstänk då och då, men jag hade ju regnjackan på mig så jag klarade mig bra.

Efter ett tag ljusnade det och jag kom fram till Utsikten. Ett grönt fält låg framför mig och på andra sidan skymtade gårdar. Ryfors herrgård skulle ligga där i närheten. Här kunde man rasta om man ville, men jag tyckte det var lite för blött på bänkarna. Dessutom hade jag inget fika med och jag var fortfarande mätt. Jag nöjde mig med att leta upp gömman som fannss på platsen.

I en gammelskog bör det finnas inte bara mossor utan också lavar. Skägglavarna växte tätt på en del av de gamla träden. Det var vackert när solen glittrade i vattendropparna som fastnat i skägget. Solen tittade så småningom fram.

Det kanske var de här tallarna som inspirerade till V-jeansen på 70-talet. De fanns säkert redan då. Här gick jag på stigen på väg mot en gömma som hette V-form. Enligt GPS:en hade jag 38 m kvar dit, när jag plötsligt ser den här V-formen precis framför mig. Det är kalrt jag kollar i V-et och där låg ju en burk. medan jag stod still på platsen och loggade tickade GPS:en ner till 11 m. Det var ungefär den noggrannheten jag hade den här småregniga dagen, men med sådana hintar funkar det ju ändå.

En del av rullstolsleden var nog inte lika lätt att ta sig fram med rullstol på som det var i början. Stigen blev smalare och lite ojämnare här och där. Jag gjorde ytterligare en avstickare ner till Pinnabron. Den cachen hörde inte till rullstolsserien. Bron var riktigt häftig, men jag var glad att jag slapp pinna över den. Ån är Tidan som flyter norrut ut i Stråken.

Det fanns gott om gamla stubbar  olika stadier av förruttnelse. Vid den här stubben växte det lummer och lingonris.

Det varriktigt vackert nere vid Tidans strand, när solen tittae fram bakom molnen och lyste på de gröna bladen.

Nästa gömma hette Övergången. Det var inte Tidan den ledde över. Det visade sig vara en färist som skulle hindra kreaturen från att ta sig över in i gammelskogen. Nu kom jag ut från skogen till odlade marker och betesmarker.

Gömman skulle vara en 1/1:a så jag letade efter något synligt som man skulle kunna nå från en rullstol. Därför tog det ett tag innan jag spanad in den lilla burken. Visst såg man den, men bara om man lämnade stigen och kröp ner vid sidan av färisten. jag tror inte att någon rullstolsburen skulle kunna få tag på den. Ännu svårare måste det vara att lägga tillbaka den. jag råkade tappa ner den i det blöta under färisten och fick kravla mig ner för att plocka upp den igen. Till slut låg den på samma plats där jag hittade den och jag kunde fortsätta min vandring.

Redan på långt håll hörde jag bruset från det forsande vattnet vid den gamla kvarnen i Ryd. Det var ett behagligt ljud. Det kan man oftast inte säga om bruset från våra trafikleder, men bruset från vatten är något helt annat. Det kan till och med vara rogivande.

Kvarnbygnaden var också spännande och vacker med sin övanlia väggbeklädnad. När jag studerat platsen en stund vände jag mig mot gömman som kallades Flitiga Lisa. Även här visades jag ca 11 m fel, men jag hittade den där jag trodde den skulle vara. Det var en liten rolig burk.

Fyra av fem i rullstolsserien loggade jag därmed. Jag fortsatte längs och kom då förbi en märklig gammal al. Det var ett perfekt klätterträd att leka i, men jag hade ju ingenatt leka med. Så jag fick bara beundra det och fantisera lite över vem som gömde sig i stammens knotiga bark. Det såg ut som om någon stod där förstenad.

Stigen om ut vid Ryfors bruk. Det var en spännande plats är det skulle finnas en stångjärnshammare. Man höll på med markarbeten men arbetet hade väl slutat för dagen då klockan närmade sig kvällstid. Jag kunde ta mig ner bland husen intill strömmen utan att se en människa.

Det var gott om vatten i dammen ovanför och det föll ner i rännan i en dånande och skummande kaskad.

Här skulle det också finnas en häftig gömma av tidigare loggar att döma. Av hinten fick jag vet att den satt fast i rostigt. Det gjorde den också, men det var inte det rostiga på bilden. Jag tänker inte avslöja så mycket mer om den gömman än att den verkligen var både häftig och kul. Hinten stämde på pricken. Gömman väldigt passande namn var Stångjärnshammaren och  andra förbannade verktyg.

Loggremsan däremot var ett sorgligt kapitel. Den var en blöt klump, men jag lyckades krafsa dit lite bokstäver och siffror.

Sen gick jag tillbaka längs vägen till parkeringen där jag startade min vandring. Där kunde jag läsa lite mer om själva bruket. På något sätt hade jag missat gömman som fanns där leden började. Det kanske var för att jag hade knappat in den första i rullstolsserien. Nu kollade jag in den som hette Gammelskogen. Jag förstod snart att den satt högt upp, högre än jag nådde. Även om det fanns något att kliva på så vstod jag då det var väldigt halt där. Det räcker att bryta armen en gång vid geocaching. Jag åkte vidare mot andra gömmor.

Kackerlackamacka var en enkel gömma vid en campingparkering som loggades snabbt när ett par med hund passerat. Sen åkte jag till Nyhem där pingströrelsen har en av sina stora konferenser under midsommarhelgen varje år. Gömman hittade jag inte, men det var visst fler som letat förgäves efter denna 1/1:a. Så den var nog mugglad.

Två gömmor till hann jag med innan jag vände hemåt. Den ena fanns vid rastplatsen vid Risbrodammen. Det var tur att det inte var så många som rastade där den här kvällen. Den allra sista gömman ingick i en serie av cacher runt Risbrodammen och var en enkel och lätthittad gömma intill vägen i Krabberyd. Tio gömmor kunde jag därmed ladda upp när jag kom hem.

Jag fortsatte på småvägarna eftersom jag hörde på radion att göteborgsbacken var helt avstängd på grund av lastbilshaverier. Därför kom jag ner till Jönköping i närheten av en av mina tidigare boplatser där, Bymarken. Det var längesen jag åkte på de gatorna, men jag stannade inte utan fortsatte söderut. Ganska trött kom jag hem för att välkomnas av en lycklig hund. äntligen någon som kom hem till honom. Maken var inte hemma, men han kom hem lite senare från styrelsemötet. Om jag inte haft återbesöket i Jönköping skulle jag också varit med på samma möte. I stället fick jag njuta av en skön promenad i Gammelskogen.

Burkar, biffar och bulliga svampar

Hela veckan som gått har jag haft utvecklingssamtal efter de vanliga lektionerna. Nu har jag klarat av hälften av alla mina samtal. Sen har jag åkt hem och bara vilat för det är trots allt ganska ansträngande att genomföra samtal med elever och föräldrar. Ibland blev det dessutom på extratid. En eftermiddag kom jag iväg lite tidigare och då åktejag direkt in till stan. Jag behövde foton på mig själv för att kunna förnya körkortet. Det var snabbt avklarat och så var mina andra ärenden. på hemvägen åkte jag förbi en ny gömma som publicerats i veckan.

Platsen hittade jag snabbt mitt inne i en skog nära ett av bostadsområdena i stan. Frågan var hur man öppnade. Det fanns ett kombinationslås med fyra siffror, men hela gömman var full av siffror. Vilka siffror skulle jag använda? Trots att jag loggat en liknande gömma var hjärnan trögtänkt. Jag kontaktade Katrin som jag visste hade varit med och FTF:at gömman. Hon och Fredrik var på väg ut och efter ett litet tag dök de upp i skogen. Fredrik hade inte loggat denna gömma heller. Det krävdes en liten hint för att det berömda ljuset skulle upp för oss. Sen fixade loggningen själva av Figure out figure(s).

Det blev veckans enda gömma hittills i alla fall. Om man nu inte ska räkna med mysten som vi loggade på eventet förra helgen. Det dröjde en hel vecka innan den publicerades, Event memorial - Möte mellan erfarna & oerfarna. Idag kunde jag logga den även på nätet.

Den här veckan är det vår värdgrupp som tjänstgör i Missionskyrkan. På förmiddagen åkte vi dit och städade vårt område. Sen åkte vi direkt in till stan. Maken bjöd på lunch, me det var jag som betalade. Han hade glömt plånboken hemma, men jag fick pengarna tillbaka sen. Det blev hotellet vid Bredasten igen. Den här gången åt vi en god nötfärsbiff. Sen handlade vi lite kattmat med mera innan vi återvände hem.

Takko ville ut och jag fick följa med på en skogsrunda. Det var skönt väder. Sommaren har gjort ett litet återbesök.

Svamparna lyste i många olika färger. De flesta var förstås bruna, men en och annan var gul, röd eller lila.

Jag plockade ett gäng kantareller som vuxit till sig sedan sist. De blir goda att steka nån gång. Det blev en lång promenad med många stopp. Takko gillade inte när vi stannade, men han fick vänta medan jag böjde mig ner och plockade läckerheterna.

Sen var det dags att duscha och göra sig i ordning inför salingen i kyrkan. Den här helgen har vi besök av Göran Duveskog som talar om Israel. Idag var det två samlingar och imorgon predikar han på gudstjänsten. Jag var med en liten stund på första samlingen, men sen åkte jag hem. maken fick representera oss och servera fika mellan samlingarna. Eftersom jag tog bilen hem så fick han gå, men det var riktigt skönt med en kvällspromenad, sa han.

Jag kände mig trött och lite småfebrig hela dagen. Det var därför jag åkte hem. Igår var jag hemma med lite mer feber, ont i halsen och huvudet. Det är väl de vanliga höstförkylningarna som börjat nu. Jag klarade mig nästan tre veckor in på terminen innan det oundvikliga drabbade mig. Med mitt nedsatta immunförsvar var det bara en tidsfråga. Men jag är åndå tacksam för att jag klarade mig så länge. Nu gäller vila, vila och vila, så kanske jag kan jobba hela veckan som kommer. Godnatt!

Vatten, vatten och ett födelsedagsfirande

Visst, vi hade sett och hört att det skulle regna i Malmö, men inte trodde vi att det skulle bli så kaotiskt som det blev. Dagen började tidigt. Hunden hade fått en liten runda och sedan skulle hundvakten komma och ta ut honom mitt på dagen. Vi gav oss iväg ner mot Skåne för att fira sonen som egentligen fyllde år igår, men då var det så mycket annat på gång. Så då fick det bli en dagstur på söndagen i stället.

Det regnade en del hemma också. Sedan ökade det ju längre söderut vi kom. Jag satt och slumrade i bilen medan maken rattade bilen. I början var det mest duggregn. Vi stannade till vid Skåneporten och åt en frukost på McDonalds. Sen fortsatte vi färden.

Ibland kom det riktiga störtskurar. Vi hade lite kontakter med resmålet via sms och telefon. Dessutom lyssnade vi på radion i bilen och kollade på nätet i mobilen. Det såg inte så lovande ut precis. Vi bestämde oss för att pausa vid Glumslövs backar.

Maken hoppade ur bilen och rusade inpå macken för att handla lite. Jag funderade på att komma efter, men då måste jag ju stanna upp och låsa bildörren. I den störtskuren hade jag nog blivit dyngvåt. Så jag stannade i bilen och plockade fram min stickning i stället. Då hade jag lite sysselsättning medan vi väntade ut regnet. Maken inhandlade en tidning att studera och lite choklad och jordnötter. Då var han också nöjd.

Efter en stund lättade det lite och vi fortsatte vår resa. Det kom lite fler häftiga skurar de närmaste minuterna men sen verkade det ljusna framåt. Sonen meddelade att regnet hade upphört hos honom. Frågan var om det var för gott eller bara tillfälligt stopp.

Vi hade tänkt vara med på gudstjänsten i Immanuelskyrkan, men vi insåg att dit skulle vi inte hinna. Senare såg vi en bild  på Köpenhamnsvägen som lagts ut på Facebook. Det är på den gatan kyrkan ligger. Det stod vattnet över hela gatan utanför. Vi fick koncentrera oss på att ta oss till sonen.

När vi närmade oss Malmö, hörde vi att alla stadsbussar var inställda och att båda ringlederna var avstängda vissa delar liksom en del andra gator. Vi kunde inte köra in mot centrum vid norra infarten utan fick fortsätta en bit till på E6:an. Sen blev det att köra av för E6:an var avspärrad längre fram. Polisbilarna stod tvärsöver vägbanorna.

Vi körde av och höll mot Bulltofta. Plötsligt läste jag på gatuskyltarna att vi hade Vattenverksgatan framför oss. Det var ju bra för den brukar vi köra när vi åker till min syster som bor i Kirseberg. Så då bestämde vi oss för att åka till henne först. Det var inga problem att ta sig dit. Hon var ensam hemma den här helgen och ville gärna med ut och fira. När hon gjort sig i ordning, åkte vi vidare mot sonens residens.

Det fanns många alternativa vägar, men alla hade någon undergång att passera och det var där som vattenmassorna samlades. Vi hörde på radio om de som fått simma till torr mark för att bilen fastnat. Bilar och bussar hade fastnat i vattnet på många ställen. Vi tog den vanliga vägen in mot stan, men vid järnvägsundergången var det en sjö. Vi kunde ta oss vidare på smågator mellan de parkerade bilarna och komma ut på den större infartsvägen. Sen var det inga problem att ta sig via Nobelvägen och Dalaplan ner till Mobilia och Stadiongatan. Vi anlände till Eriksfält och hämtade upp sonen. Vi hade tänkt bjuda honom på middag.

Det hade varnats för att ett nytt regnoväder var på väg in från Själland så vi ville inte vänta för länge. Vi skulle ju ta oss tillbaka till Småland innan kvällen. Vi fick leta upp en restaurang som öppnade inte alltför sent. Valet föll på Bambu City inne i stan inte långt från Gustav Adolfs Torg. Vi tog oss in dit och där serverades asiatisk lunchbuffé för 128 kr.

Det var inte mycket gäster när vi kom, men restaurangen fylldes på. Fördelen med att vara tidig är ju att allt är nyupplagt och att inget har tagit slut. Det fanns många olika sortera asiatiska rätter. Sonen, jag och syrran började med några bitar sushi. Sen fanns det kinesisk soppa, som inte smakade så mycket, och koreansk vitkål, kimchi, som var stark. Det fanns dumplings, vårrullar med olika fyllning, sjögräs, olika sorters friterat. Jag provade inte kycklingfötterna, men en hel del andra rätter.

Huvudrätten blev mongolisk barbeque med en massa grönsaker och olika sorters kött. Till efterrätt tog vi friterad banan, olika frukter och glass med kaffe på maten. Sen var vi mätta och belåtna. Efter en trevlig stund med samtal om allt möjligt återvände vi till bilen och körde tillbaka till sonens lägenhet.

På många håll hade det forsat in vatten i källare så vi ville kolla hur det såg ut i sonens källarförråd. I källarnedgången stod det vatten och när vi öppnade dörren utifrån var golvet täckt av 3-4 cm vatten i gångarna. Sonen fick hämta sina nycklar till förrådet så vi kunde titta in där.  Där var också vattenfyllt på golvet.

Det var bara att sätta i gång att tömma förrådet och ösa ur vattnet som stod på betonggolvet. Som tur var hade han inte så mycket i sitt förråd. En gammal madrass kastade vi och de andra tog vi upp till lägenheten. De hade inte blivit blöta men behövde väl luftas. Vi lyfte upp några trädörrar och ställde dem på frigolitskivor så att de inte skulle suga vatten.

Vi höll på en bra stund att bära ut blöta tomkartonger till soprummet för att kasta dem. Då blev det gjort och förrådet rensades på köpet. Maken och sonen sopade ut vattnet längs gångarna och vi öste upp vatten från förrådsgolvet tills det mesta var borta. De andra tre förrådens ägare visade sig inte. De får nog en överraskning när de kommer hem. Till slut ville vi ju åka hemåt och syrran ville också hem till sig. Så vi lämnade sonen med det sista jobbet. Han lyckades få en tvättid nästan direkt så de blöta överkasten han hade haft i förrådet slängde vi in i tvättmaskinen och satte på den. Sen åkte vi.

Nu hade vattnet runnit undan så vi kunde ta den vanliga vägen under järnvägen hem till syrran och lämna av henne där. Sen körde vi norrut mot Småland. Det regnade en del längs vägen men vi stannade inte förrän i Värnamo där vi tankade och handlade lite mjölk. Vi kom hem till hunden vid halv åtta. Han blev förstås glad när vi kom hem och vi var också glada att vara hemma igen efter dagens äventyr.

Vatten är bra till mycket. Vatten är nödvändigt för oss. Men vatten kan också göra stor skada. Den senaste tiden har det lagts ut många videoklipp i sociala medier där folk häller iskallt vatten över sig. Detta gör man för att samla in pengar till ALS-forskning om jag fattat det rätt. Sen utmanar man ett antal personer att göra likadant. Det är väl inte fel att göra insamlingar, men samtidigt känns det lite onödigt med en sån idiotgrej. Vi slösar med vatten. Det kan vi göra för vi har vatten i överflöd, ibland väl mycket. Det märkte vi ju idag. men andra har andra problem med vattentillgången. Varför kan vi inte ge av solidaritet utan dessa jippon och utan att få något tillbaka? Jag ska nog sätta in lite pengar till någon insamling till brunnsgrävning i stället. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, något som gör skillnad.