Gammelskogen i Ryfors

Igår var det dags att göra ett återbesök i residensstaden. Som vanligt så gick besöket snabbt och snart stod jag på gatan igen med pillerpåsen i handen. Eftersom jag bara åt en lätt lunch när jag var hemma och rastade hunden, var jag förstås hungrig och passade jag på att testa snabbmaten vid Jordbron. Några fler inköp blev det inte den här gången för resten av resan ägnades åt skogspromenad och burkjakt.

Eftersom jag inte hade några loggar i Mullsjö kommun, tänkte jag åka dit och gå en liten runda. Det började regna på vägen, men det såg ändå lite hppfullt ut framåt. Jag parkerade på en parkeringsplats där man fick stå i 8 timmar, men så länge tänkte jag inte stanna. Leden som jag valt ut gick genom Ryfors Gammelskog och följde rullstolsspåret där. Det fanns gott om leder i området, Ryforsleden, Stråkenleden, Södra Vätterleden var några namn jag såg på skyltarna.

Handikappleden var lätt att vandra på. Den var bred och gruslagd och förde mig rakt in i gammelskogen.

Här var gott om markeringar på träden. Det gällde förstås bara at komma ihåg vilken färg man skulle följa.

En gammelskog är enligt Wikipedia en skog som är mer än 130-150 år gammal. Det är sällan skog får stå så länge innan den avverkas. I Ryfors Gammelskog får skogen åldras utan inverkan från skogsbruket. Träden här är 150-200 år gamla. Tallarna kan till och med vara 300 år. De får stå kvar tills de dör. Gammelskogen är på väg mot urskogen. Här röjs det inte mer än på stigarna. Det blev en riktig kontrast mellan den välskötta stigen och den vildvuxna skogen vid sidan om.

Det skulle finnas fem gömmor längs rullstolsleden och dessutom några andra gömmor. Den första av rullstolsgömmorna, Tillhör skogen, letade jag länge efter. GPS:en hoppade runt och det lite småduggande regnet gjorde det inte bättre. Jag hittade ett föremål som stämde någorlunda in på hinten, men det var tomt. Till slut fick jag ge upp.

Sen gjorde jag en liten avstickare på Stråkenleden för att logga en gömma som hette Talarstolen. Så här i valtider är det många som ställer sig i talarstolarna, men det är inte alltid de har så mycket att säga. Valdebatterna har aldrig lockat mig att lyssna. De handlar oftast mer om att smutskasta motståndarna än att berätta vad man själv vill göra. Här i skogen var det tyst från talarstolen. Det var bara skogens sus som hördes och bruset från Tidans vatten.

På marken och på stenar och stubbar växte det olika sorters mossor i täta mattor. Kammossa, husmossa, väggmossa, kvastmossa, björnmossa - här fanns många sorter.

Mitt bland björnmossa upptäckte jag några bekanta blad. De satt på revor som slingrade sig över mossan. Det var alldeles för sent att få se den lilla, vackra blomman, som är vår egen landskapsblomma, Linnean. Men jag kan tänka mig hur vackert det var här när den blommade.

Stensötan och andra ormbunksväxter fanns det också gott om. De trivs här in det skuggiga och fuktiga miljön under trädens skuggande kronor.

Om det inte hade varit så blött på marken, kanske jag lagt mig ner och provat den mjuka, gröna mossmattan, som bredde ut sig mellan trädstammarna. Det hade nog regnat en hel del här på sistone för det fanns pölar på stigen och det var blött överallt. Det kom lite regnstänk då och då, men jag hade ju regnjackan på mig så jag klarade mig bra.

Efter ett tag ljusnade det och jag kom fram till Utsikten. Ett grönt fält låg framför mig och på andra sidan skymtade gårdar. Ryfors herrgård skulle ligga där i närheten. Här kunde man rasta om man ville, men jag tyckte det var lite för blött på bänkarna. Dessutom hade jag inget fika med och jag var fortfarande mätt. Jag nöjde mig med att leta upp gömman som fannss på platsen.

I en gammelskog bör det finnas inte bara mossor utan också lavar. Skägglavarna växte tätt på en del av de gamla träden. Det var vackert när solen glittrade i vattendropparna som fastnat i skägget. Solen tittade så småningom fram.

Det kanske var de här tallarna som inspirerade till V-jeansen på 70-talet. De fanns säkert redan då. Här gick jag på stigen på väg mot en gömma som hette V-form. Enligt GPS:en hade jag 38 m kvar dit, när jag plötsligt ser den här V-formen precis framför mig. Det är kalrt jag kollar i V-et och där låg ju en burk. medan jag stod still på platsen och loggade tickade GPS:en ner till 11 m. Det var ungefär den noggrannheten jag hade den här småregniga dagen, men med sådana hintar funkar det ju ändå.

En del av rullstolsleden var nog inte lika lätt att ta sig fram med rullstol på som det var i början. Stigen blev smalare och lite ojämnare här och där. Jag gjorde ytterligare en avstickare ner till Pinnabron. Den cachen hörde inte till rullstolsserien. Bron var riktigt häftig, men jag var glad att jag slapp pinna över den. Ån är Tidan som flyter norrut ut i Stråken.

Det fanns gott om gamla stubbar  olika stadier av förruttnelse. Vid den här stubben växte det lummer och lingonris.

Det varriktigt vackert nere vid Tidans strand, när solen tittae fram bakom molnen och lyste på de gröna bladen.

Nästa gömma hette Övergången. Det var inte Tidan den ledde över. Det visade sig vara en färist som skulle hindra kreaturen från att ta sig över in i gammelskogen. Nu kom jag ut från skogen till odlade marker och betesmarker.

Gömman skulle vara en 1/1:a så jag letade efter något synligt som man skulle kunna nå från en rullstol. Därför tog det ett tag innan jag spanad in den lilla burken. Visst såg man den, men bara om man lämnade stigen och kröp ner vid sidan av färisten. jag tror inte att någon rullstolsburen skulle kunna få tag på den. Ännu svårare måste det vara att lägga tillbaka den. jag råkade tappa ner den i det blöta under färisten och fick kravla mig ner för att plocka upp den igen. Till slut låg den på samma plats där jag hittade den och jag kunde fortsätta min vandring.

Redan på långt håll hörde jag bruset från det forsande vattnet vid den gamla kvarnen i Ryd. Det var ett behagligt ljud. Det kan man oftast inte säga om bruset från våra trafikleder, men bruset från vatten är något helt annat. Det kan till och med vara rogivande.

Kvarnbygnaden var också spännande och vacker med sin övanlia väggbeklädnad. När jag studerat platsen en stund vände jag mig mot gömman som kallades Flitiga Lisa. Även här visades jag ca 11 m fel, men jag hittade den där jag trodde den skulle vara. Det var en liten rolig burk.

Fyra av fem i rullstolsserien loggade jag därmed. Jag fortsatte längs och kom då förbi en märklig gammal al. Det var ett perfekt klätterträd att leka i, men jag hade ju ingenatt leka med. Så jag fick bara beundra det och fantisera lite över vem som gömde sig i stammens knotiga bark. Det såg ut som om någon stod där förstenad.

Stigen om ut vid Ryfors bruk. Det var en spännande plats är det skulle finnas en stångjärnshammare. Man höll på med markarbeten men arbetet hade väl slutat för dagen då klockan närmade sig kvällstid. Jag kunde ta mig ner bland husen intill strömmen utan att se en människa.

Det var gott om vatten i dammen ovanför och det föll ner i rännan i en dånande och skummande kaskad.

Här skulle det också finnas en häftig gömma av tidigare loggar att döma. Av hinten fick jag vet att den satt fast i rostigt. Det gjorde den också, men det var inte det rostiga på bilden. Jag tänker inte avslöja så mycket mer om den gömman än att den verkligen var både häftig och kul. Hinten stämde på pricken. Gömman väldigt passande namn var Stångjärnshammaren och  andra förbannade verktyg.

Loggremsan däremot var ett sorgligt kapitel. Den var en blöt klump, men jag lyckades krafsa dit lite bokstäver och siffror.

Sen gick jag tillbaka längs vägen till parkeringen där jag startade min vandring. Där kunde jag läsa lite mer om själva bruket. På något sätt hade jag missat gömman som fanns där leden började. Det kanske var för att jag hade knappat in den första i rullstolsserien. Nu kollade jag in den som hette Gammelskogen. Jag förstod snart att den satt högt upp, högre än jag nådde. Även om det fanns något att kliva på så vstod jag då det var väldigt halt där. Det räcker att bryta armen en gång vid geocaching. Jag åkte vidare mot andra gömmor.

Kackerlackamacka var en enkel gömma vid en campingparkering som loggades snabbt när ett par med hund passerat. Sen åkte jag till Nyhem där pingströrelsen har en av sina stora konferenser under midsommarhelgen varje år. Gömman hittade jag inte, men det var visst fler som letat förgäves efter denna 1/1:a. Så den var nog mugglad.

Två gömmor till hann jag med innan jag vände hemåt. Den ena fanns vid rastplatsen vid Risbrodammen. Det var tur att det inte var så många som rastade där den här kvällen. Den allra sista gömman ingick i en serie av cacher runt Risbrodammen och var en enkel och lätthittad gömma intill vägen i Krabberyd. Tio gömmor kunde jag därmed ladda upp när jag kom hem.

Jag fortsatte på småvägarna eftersom jag hörde på radion att göteborgsbacken var helt avstängd på grund av lastbilshaverier. Därför kom jag ner till Jönköping i närheten av en av mina tidigare boplatser där, Bymarken. Det var längesen jag åkte på de gatorna, men jag stannade inte utan fortsatte söderut. Ganska trött kom jag hem för att välkomnas av en lycklig hund. äntligen någon som kom hem till honom. Maken var inte hemma, men han kom hem lite senare från styrelsemötet. Om jag inte haft återbesöket i Jönköping skulle jag också varit med på samma möte. I stället fick jag njuta av en skön promenad i Gammelskogen.