Guldgula fynd i Källstorp

Än finns det en hel del blommor i trädgården. Jag gillar de färgglada höstblommorna. Fuchsiaknopparnas blodsdroppar lyser bland de gröna bladen. När de slår ut visar de sina underkjolar i olika färger. Jag tycker nästan de ser ut som dansande älvor med pistillerna och ståndarna som hänger ner som ben under kjolarna.

Höstanemonerna är en av mina favoriter. Deras färger är lite blekare men de är ändå så vackra.

I en kruka blommar en stor mörkröd dahlia. I år lät jag dahliorna vara kvar i sina krukor där jag drivit upp dem sedan jag plockade fram dem ur potatiskällaren i våras. De har inte blommat så rikligt det här året, men de kan ju komma igen till ett annat år. Lite mera gödsel skulle nog gjort susen.

I dammen blommar fortfarande en röda näckrosen. Flera stora blommor flyter omkring bland bladen. jag undrar hur många blomknoppar det har funnits där i år. Det kommer bara fler och fler.

Efter dagens arbete i skolan åkte jag hem till hunden och helgen. Solen sken och det var härligt väder ute så vi bestämde oss för en liten runda. Jag handlade några bullar och en dricka på vägen som vi kunde ha som fika. Det fick bli en utflykt till Draven. En enda grön låda har länge lyst mot mig på geocachingkartan över området. Det var dags att försöka göra om den till en glad gubbe i stället.

Platsen heter Källstorp och har varit ett torp, men nu finns inga byggnader kvar. Här har jag varit ett flertal gånger både före och efter jag började geocacha, men gömman har alltid lyckats gäcka mig. Ibland berodde misslyckandet förstås på att jag letat för dåligt, men vid något tillfälle var det mugglare som hindrade mig att leta och vid ett annat avbröt jag sökandet när kreaturen blev för närgångna. Jag var rädd att hunden skulle bli ihjältrampad av dem.

Jag hade hoppats att ungdjuren inte skulle vara där nu, men redan när vi närmade oss parkeringen efter att ha kört den smala gräsbevuxna vägen fram dit såg jag djuren på andra sidan staketet. Vi började därför med att fika vid bilen. Jag hade ju min lilla pall i bagaget och hunden höll jag kopplad intill mig. Han var allt lite nervös med de stora djuren så nära inpå, men det var riktigt skönt att sitta där och se ut över fågelsjön, njuta av det sköna vädret och av en god bulle.

Sen fick hunden stanna i bilen och vakta den medan jag gick mot gömman för att leta en stund. Som vanligt nollade det lite här och där, fram och tillbaka gick spåret. Det tog en bra stund även den här gången och jag var nära att ge upp igen.

Då skymtade jag den välgömda burken och lättad kunde jag äntligen logga den sista gömman runt Draven. Jag hittade den på ett ställe som jag letat på tidigare utan resultat. Idag hade jag ögonen med mig och belönades med ett nytt fynd.

Jag gick i en sväng tillbaka mot bilen. Här gick jag för några år sedan vid den här tidpunkten på året och då hittade jag en massa kantareller som tröst för misslyckandet att hitta burken. Idag spanade jag efter de guldgula läckerheterna i gräset. Visst fanns de där även om de inte syntes lika tydligt som de andra svamparna som det fanns gott om i år.

Men när jag såg mig om upptäckte jag fler och fler gula kantareller halvt gömda i gräset och mossan. En del exemplar var riktigt stora och de växte i grupper. Jag hade som tur var med mig en påse att plocka dem i. Den blev nästan full av härliga svampar som doftade underbart.

När jag kom hem, vägde jag påsen och vågen stannade på 2,2 kg. Det var ett tag sedan jag hittade så mycket kantareller. Nu gäller det att rensa och förvälla innan de sparas för framtida njutningar.

Hunden och jag åkte hemåt igen. Vi hörde en del fåglar ute vid Draven men vi såg inte så många. I skogen flög en gröngöling framför oss längs en smala vägen. När vi kom hem, höll solen på att sjunka ned bakom grantopparna, men den lyste upp molnen på himlen. Maken var på tonårssamlingen så vi fick ha vårt fredagsmys själva. Valdebatten på TV hoppade vi över. Det är ändå bara en massa påhopp. Lite te och några varv på stickningen så var vi nöjda med den här dagen.