Måndagstur öster om Vidöstern

Det är måndag morgon och solen skiner. Kan det vara bättre på ett februarilov? Jag hade tänkt att ta en tur in till stan för att handla lite blomjord. På sportlovet brukar jag plantera om mina krukväxter och då behövs lite ny jord. Samtidigt kunde jag ju ta en liten cachingtur nedåt Hjälshammar och Tånnö.

Så kontaktade Katrin mig och det visade sig att de var intresserade av att följa med, men de hade lite andra aktiviteter inbokade först. Jag var inte sämre än att jag kunde ändra mig. Så först tvättade jag upp min kofta och sen sprayade jag några burkar med färg som fick torka medan jag åkte ut och roade mig. Jag hann dessutom med två rundor med hunden.

Sen hämtade jag upp Katrin och Fredrik i stan. Tess fick också följa med på utflykten. När vi såg mataffären vid sjukhuset, bestämde vi oss för att proviantera lite innan vi drog vidare.

Första gömman vi plockade fram i GPS:erna var en av Anna-Lenas nya, ersättaren för Max vars träd blåst ner vid en storm. Vi förstod ganska snabbt var han gömde sig den gode Max. Snart satt våra nick på loggremsan och vi kunde fortsätta färden.

Innan vi drog vidare ville vi undersöka en spännande sten på andra sidan vägen. Vi klev över stängslet och in i hagen för att kolla på den. Det fanns ingen inskription som kunde avslöja dess hemlighet men intressant var den. Vi fick fortsätta färden lika okunniga som innan.

Den senaste gömman i raden fanns vid gårdarna i Knutsgård. Vi visste att gömman inte fanns i den gamla stenmuren. Det kändes skönt att slippa leta där. Här fanns både de gamla gränsmarkeringarna i form av stenmurarna och nyare moderna stängsel.  Vi ska inte avslöja gömmans placering, men Katrin såg den och jag fick plocka upp den så hon kunde logga åt oss.

Ibland kan man behöva en GPS-hållare. Det fanns det här. Den utnyttjade jag medan vi loggade. Sen fortsatte vi vår runda genom att svänga söderut mot Tånnö. Där fanns ett antal ologgade gömmor som ville ha besök av oss.

Först tänkte vi fika. Det passade bra nere vid badplatsen, tänkte vi. Det var fler som tänkte så. En mamma och hennes två grabbar fanns redan på plats tillsammans med en hund. När vi pratade med henne säger hon att de var ute och geocachade tillsammans. Det visade sig att det var större delen av fam.Issal, som jag träffat förut när de var alldeles nya i leken.

Vi packade upp vårt gofika som bestod av semlor, drömtårta och lite dricka. Vi hade ingen varm dryck men det gick bra med kall. I skuggan var det kallt, men solen värmde faktiskt lite. Sen satt vi en stund där i solen och bara njöt.

Jag gick ner till stranden där grabbarna lekte. Där hängde inte istapparna utan de stod upp. De tunna grässtråna hade blivit omslutna av is och vuxit till tjocka spjut.

Grabbarna hade roligt där de lekte vid strandkanten. De kastade isblock som gled iväg på sjöisen. Solen sken och speglade sig i den blanka isen. Det var högt vattenstånd eller man kanske ska säga isstånd. Familjen gav sig iväg för att leta upp en gömma som de fått lite tips till av mina medcachare.

Vi skulle också ge oss av strax men först letade vi upp den nya gömman vid badplatsen, The lavantem. Det har ju funnits en där förut som blivit arkiverad därför att ägaren flyttat från platsen. Den nya gömman har en annan ägare och snart hade Katrin hittat den och loggat.

Vid den här badplatsen välkomnade de även "traditionellt byggda kvinnor" som Mma Ramotswe från Damernas Detektivbyrå skulle sagt, och inte bara trådsmala modeller. Skönt att det finns badplatser även för oss med volanger, som min vän Anna-Lena brukar uttrycka det.

En av gömmorna i Tånnö var en multi vid namn Tånnö. Två delsteg fanns det innan vi kunde räkna ut koordinaterna till slutgömman. På vägen kunde vi logga ett par andra gömmor.

Den första hade de andra redan loggat. Det var den som fam.Issal inte hade hittat, men när jag kom till Elcentralen och letade upp den så stod deras nick i listan. De hade hittat den till slut.

Vid nästa gömma, snabb cache, fanns en skylt om grannsamverkan. Vi samverkade i bilen och det gjorde även tånnöborna. Från alla håll kom det folk mot oss. De undrade säkert vilka vi var, men de hälsade på oss och vi hälsade tillbaka och log. Det visade sig att alla var på väg till postlådorna för att vittja dessa på dagens skörd av reklam och annat. Fredrik hittade gömman så vi andra kunde lugnt sitta kvar i bilen.

Vid hembygdsparken fanns ett av delstegen till multin men också en ny gömma som hette Liljekonvaljen #2. Jag hann aldrig leta upp Liljekonvaljen #1 innan stormen förstörde den. Men jag har varit här en försommardag och letat efter en numera arkiverad gömma. Då vadade jag fram genom ett hav av liljekonvaljer. Jag saknade den doften idag, men gömman hittades på samma ställe.

Här fanns också intressanta stenar att studera. Det fanns små gravkullar så vi förstod att det var en gammal bygd vi befann oss vid. Nu hade vi alla siffror vi behövde till multins slutgömma och kunde knappa in koo i GPS:erna. De verkade troliga och vi vände bilen åt det hållet.

Framme vid GZ hittade vi snart en intressant burk. Det var en trevlig konstruktion, men tyvärr hade den inte varit tät nog. Den nya loggremsan var alldeles blöt. Katrin lyckades i alla fall signera den. Det blir inga bilder från loggningen för att inte avslöja för mycket.

Jag hade en gömma kvar och den fanns nere vid båthamnen. De andra hade redan varit där, men de fick följa med dit i alla fall. På vägen ner mötte vi en man med hund och en yngling. Solen sken över Vidöstern när vi sakta rullade ner till hamnen.

Även här var det ett högt vattenstånd. Området var översvämmat och vattnet hade frusit till is som bildade en iskana. Jag fick hasa mig fram över det hala glasgolvet i värsta skatingstil. Framme vid gömman hittade jag något som stämde bra in på ledtråden, men jag tittade först inte så noga så jag höll på att missa den lilla burken. Men sen var det enkelt att logga även denna gömma.

Det var vackert här nere. Solen glittrade pch målade vassen i färg. Allt det gråa och vita får liv när solen tittar fram.

Vi strosade runt och fotograferade ett tag. Det kom en man som nog ville kolla vad vi gjorde där. Det verkar som om grannsamverkan fungerar bra i Tånnö, men de är alla trevliga och hälsar glatt på inkräktarna.

Lite kallt började det bli om öron och fingrar. Vi drog oss tillbaka till bilen och vände in mot stan. Jag skjutsade hem mina cachingvänner innan jag uträttade dagens handlaruppdrag. Lite blomjord och några nya blommor fick följa med hem.

Jag hade solen rakt framför mig när jag körde västerut. Det var tur att solglasögonen var med och att solen till slut sjönk ner bakom trädtopparna för det var jobbigt att köra rakt mot solskivan. Sista biten såg jag hur solen målade horisonten i guld och molnen i rosa. Det var så vackert och lite dramatiskt.

Hunden blev förstås glad när jag anlände till cachingbasen. Jag fixade lite mat till oss och sen satte jag mig för att logga dagens fynd. En del tycker nätloggningen är jobbig, men jag gillar att nätlogga. Då får man ju uppleva dagens äventyr en gång till. Sen när jag skriver och berättar här i bloggen, får jag återuppleva allt en tredje gång.

Medan jag sitter här vid datorn och skriver, plingar det till i mobilen. En av de nyare geocacharna i trakterna hade släppt sin första gömma, Under and Over. Hillerstorp är ju på någorlunda rimligt avstånd för en FTF-jakt så jag laddar snabbt över den nya cachen i min GPS och klär på mig för att dra iväg. Jag säger till maken att jag drar på en ny gömma. Öööh, jaha, hör jag från filten i soffan. Sen får Fabian rulla norrut via Forsheda, Fänestad, Åvall, High Chaparall upp till Hillerstorp. Någonstans längs vägen tjuter det till och en lampa tänds på instrumentpanelen. Jag skulle ha tankat på vägen hem från stan. Nåväl, bensinen räcker nog både dit och hem. Jag hittar den anvisade parkeringsplatsen och tar sedan en rask promenad mot gömman.

Ingen annan geocachare syns till, inte ens en Geely, så jag får leta själv. Jag förstår med en gång var den borde finnas, men det finns många ställen att leta på. Det tar en stund innan blicken faller på den lilla burken där den ligger.

När jag rullar ut loggremsan är den tom och därmed är även denna månads FTF säkrad. Det blev den 21:a månaden i rad. Sviten fortsätter alltså. Jag stoppar tillbaka burken och återvänder till bilen som får rulla hemåt. Jag mellanlandade bara på macken i Forsheda och fyllde upp tanken inför morgondagens äventyr. Då ska jag in till bilprovningen med båda bilarna, en i taget förstås. Sen har 1000sjöar aviserat ett cachesläpp. Det ska bli spännande att se vad han har hittat på den här gången.

Söndagssol och Gömgömme

Den här söndagen vaknade jag och upptäckte att solen sken för fullt där ute. Jag sov ganska länge, men så var det ju en ledig dag. Hunden och jag tog en lite längre promenad på eftermiddagen och då såg vi att snön hade reducerats en hel del.

Jag blev lite nyfiken på om snödropparna hade tittat upp. Jodå, en liten droppe lyste vit och fler var på väg. Små bladspetsar från andra lökväxter hade börjat kika upp ur jorden.

Vad härligt det är, när naturen börjar vakna igen. Trollhasselns hängen är stora nu och de lyste i solskenet. Man skulle kunna tro att våren är här, men det kan den inte vara förrän 15 februari, säger meteorologerna. Fast det är ju bara en vecka dit.

Det är tidigt, men fåglarna har redan satt igång med sina vårkonserter. Jag märkte det redan för ett par dagar sedan att det kvittrade på kullen när hunden och jag tog vår morgonrunda. För varje dag kvittrar det mer och mer.

Några vilsekomna lökar har hamnat utanför komposten. Där sticker de upp sina ljusgröna smala blad för att förvarna om kommande blomning. De brukar såsmåningom blomma i gult och lila, de förvildade krokusarna.

Molnen började samla ihop sig i tussar på himlen men solen sken fortfarande när vi gick upp mot skogen.

Någon hade kört av vägen och genat tvärsöver de plöjda åkern med sin motorcykel. Det kanske var samma person som brukar köra i Moenskogarna. Jag undrar om han har tillstånd från Länsstyrelsen för terrängkörningslagen gäller väl även här.

När vi så småningom kom ut på Moenvägen, hade solen börjat gå i moln. Då blev det genast lite kallare i luften. Trots allt värmer solen lite även så här års. När vi kom hem, lagade vi mat. Idag blev det pyttipanna på gårdagens potatis, purjolök och kassler. Lite rödbetor till det så smakade det riktigt bra.

Efter fikat på förmiddagen hade vi också varit ute på en runda. Hunden, maken och jag tog bilen en bit bort och sen traskade vi ut i naturen.

Vi befann oss då vid Forsheda gamla soptipp som numera endast är till för trädgårdsavfall. Det är inte alla som följer de reglerna som står uppsatta för vi hittade både plasthinkar, gamla madrasser och mycket annat som inte hörde hemma där egentligen.

Idag sken solen, men förra söndagen var det grått och mulet när vi var där och rekade. Då hade det kommit lite nysnö, men idag var snön fläckvis borta på vissa ställen.

Vi hade med oss en sak som vi ville deponera på platsen. Det kanske inte var riktigt enligt reglerna, men ibland måste man bryta mot de strikta reglerna. Alla geocacher skulle säkert av vissa betraktas som nedskräpning av naturen. Eftersom grejen var ganska tung och skrymmande, hade jag anlitat en medhjälpare. Jag förslog att vi skulle använda en pulka, så han skaffade något åt det hållet.

Vi hade tänkt ta en mindre brant väg till det utsedda gömstället, men kortaste vägen var ju nedför branten. Pulkor är ju avsedda för branter med snö så varför inte prova. Det gick alldeles utmärkt och snart var tingesten på plats.

Uppför branten gick det lite lättare. Då var inte den tunga grejen med. Vi återvände till bilen för att åka hem via den lokala mataffären. Hemma satte jag mig vid datorn och redigerade det sista på gömmans sida. Sen skickade jag in den för granskning. Efter 20 minuter hade Toa Norik, en av våra snabba reviewers publicerat den. Efter ytterligare 20 minuter lite drygt var den hittad. En stund senare kom näste man. Tre besökare fick den första dagen.

Utan att avslöja för mycket kan jag visa en liten spoilerbild som jag lade ut som teaser på Facebook. Namnet på gömman är Safe Deposit.

På kvällen var det gudstjänst i Missionskyrkan där maken hade hand om ljudet. Vi hade besök av Ulf Häggkvist från SAM. Han hade fått ämnet försoning eftersom det är veckans tema i våra 40 dagar med Guds nåd. Han höll en bra predikan över detta svåra ämne. Försoning förutsätter att det finns en konflikt. I konflikter kan det bli vapenvila och även fred, men det krävs ännu mer för att komma till försoning. Försoning återställer relationerna mellan parterna och återupprättar gemenskapen mellan dem. Egentligen är det detta som hela bibeln handlar om, försoningen mellan Gud och människorna.

När vi kom hem från gudstjänsten, tittade vi på Så ska det låta och drack en kopp te. Det är söndagskväll, men jag behöver inte kolla planeringen för morgondagen. Det är lov en hel vecka till.

Frukost för värdefulla kvinnor

Första dagen på sportlovet - även om jag inte tror att det blir så mycket sportande för min del - började med att jag vaknade ganska tidigt för en lördag. Jag behövde inte äta frukost hemma, så när jag gjort mig i ordning, kunde jag ta ut hunden på en runda direkt. Det var mildväder märkte vi så vi behövde inte frysa. Himlen var mörkt blågrå åt alla håll men bara vid horisonten. Lite senare på dagen visade sig solen också.

Anledningen till att jag kunde hoppa över frukosten var att det bjöds på kvinnofrukost i Missionskyrkan denna morgon. Klockan 9 samlades ett stort gäng för att äta frukost tillsammans. Det har vi gjort förut och nu var det dags igen. Fyra män stod för serveringen och vi kunde bara hugga in på allt det goda.

Det var många som kom, både äldre och yngre. Det är roligt när olika åldrar kan träffas och umgås. Frukostserveringen höll samma standard som ett bättre hotell. Jag saknade inte mycket. Det fanns mycket gott att välja på och mätta blev vi.

En av de yngre tjejerna i kyrkan sjöng några sånger för oss ackompanjerad av sin mamma. Hon har en vacker, spröd röst och sångerna var fina.

Dagens talare var Hanna Blom från Sävsjö. Hennes tema var "Du har vad som krävs". Hon talade om att vi kan hänga upp vårt värde på så många olika yttre saker som kan bli kravfyllda. Det kan handla om vårt arbete, vårt hem, vår vikt, våra pengar och mycket mer. Men vi är mycket mer än allt detta. Vi är värdefulla sådana som vi är. Vi är älskade av Gud hur vi än presterar.

Sen fick vi mera kaffe och en liten kaka innan vi skildes åt efter en trevlig stund. Sen kunde vi återvända till vår vardag. En del hade kommit hit direkt från jobbet, andra efter en god natts sömn. En del gick hem till sina familjer med små eller stora barn, andra gick hem till en tom lägenhet. Vår situation kan se väldigt olika ut, men alla tror jag hade upplevt en stund av gemenskap med andra värdefulla kvinnor.

Själv åkte jag hem till ett tomt hus. Maken var visst ute på en runda med hunden, men de kom efter en stund. Det blev lite städning och matlagning, men inte så mycket mer. Fläskkotletterna var goda i alla fall. Nu får vi väl ladda lite inför Mellofesten på TV. Jag brukar inte vara så imponerad, men man får ju ge dem åtminstone en chans.

After Work med klokare och Fabian

Solen har tittat fram lite varje dag mellan snöfallen. Både igår och idag fick jag åka hem på lunchen och ta ut hunden på en liten runda. Igår var jag kvar länge på jobbet p g a utvecklingssamtal. Idag skulle jag åka direkt till Jönköping efter jobbet. Det var dags för ett av mina regelbundna återbesök hos homeopaten på Gräshagen.

Katrin följde med som sällskap på resan så jag plockade upp henne i stan innan vi drog mot norr. Efter Gräshagen åkte vi till Ryhov för att fika och shoppa lite på IKEA. Det är alltid några saker som vill följa med hem efter ett besök där. Så var det idag också.

Det började mörkna när vi kom ut till bilen, men jag brukar ju alltid försöka logga åtminstone en geocache varje gång. Den traditionen vill man inte bryta. Så vi började leta efter lättillgängliga enkla gömmor i närheten av vår resväg.

Det var inte lätt att hitta någon sådan.Vi körde Tabergsdalen söderut, men de flesta gömmor var för svåra eller så kunde vi inte stanna p g a trafiken. Dessutom hade min GPS ställt in sig på att bara visa cacher med högre terrängrankning än 3. Då är det inte konstigt att man inte hittar något lämpligt att leta upp. Vi stannade i Norrahammar och försökte hitta en enkel gömma, men den ville inte visa sig för oss. Då sa vi till varandra att Vaggeryd brukar ju kunna leverera. Så Fabian vändes åt det hållet.

Vi valde ut en gömma nere vid Göla. Den hade haft besök igår så den borde gå att hitta utan större problem. Vi kände till platsen sedan tidigare. Det har funnits andra cacher där. Bilen ställde vi knappt 100 meter från GZ. Sen gick vi längs gångvägen innan vi vek av på cachingstigen ner mot gölen. Det var lite huttrigt väder den här kvällen.

Katrin kom först fram och hittade ingången. Koden till låset hade vi listat ut på vägen, men vi behövde den inte då gömman redan var öppen. Kanske tidigare loggare glömt låsa. Sen öppnade vi dörren och klev in bakom det svarta skynket. Där väntade oss en totalupplevelse av Halloweentyp. Det hade inte snålats med rekvisita. Föreställningen hade både ljus och ljud, men vi lät oss inte skrämmas.

När vi sett oss omkring, började vi spana efter loggbokens gömställe. Det fanns många skrymslen att leta i, men Katrin hittade den med en gång. Vi lämnade våra alias i loggboken och ställde sedan tillbaka burken och lämnade gömman i det skick vi trodde den skulle vara i. Vi låste alltså efter oss. Sen traskade vi tillbaka till bilen och åkte hemåt.

Det blev bara en enda cache loggad den här dagen, men vilken cache! Den kan verkligen rekommenderas. Den är särskilt lämplig att tas när det är mörkt.

Det var en del trafik på E4:an men färden gick ändå ganska snabbt söderut trots lite snömodd och stänk på rutan. Givetvis var det precis i mitt synfält som vindrutetorkaren inte ville torka rent, men lite spolarvätska då och då och fullt varmluftsblås mot rutan löste problemet. Vi kom fram till Värnamo. Där lämnade jag av Katrin och fortsatte resan hemåt.