Lov, love och rosor

Vid ettiden i fredags lämnade jag skolan för att ta sportlov i en hel vecka. Det kändes skönt attkunna pusta ut ett tag innan nästa hektiska period inleds. Jag åkte hem och tog med hunden ut en stund. Sen packade jag ryggan med lämpliga verktyg och gav mig av för att placera ut min nya månadsmyst.

Det här året har jag planerat att skapa en myst i månaden och nu var vi halvvägs in i februari. Så då var det dags att sätta ut gömman. Det var lite kallt om nosen, när jag parkerade GeoFabian och gav mig av över ängar och åkrar in i skogen för att leta upp ett lämpligt ställe. Till slut hittade jag ett sådant och kunde avsluta uppdraget med att spara ner koordinaterna.

Sen var det bara att åka hem och hoppas att mina spår skulle suddas ut. Men egentligen gjorde det inte så mycket om de syntes för jag hade gått lite kors och tvärs. Jag kompletterade cachebeskrivningen och skickade in den för granskning av en reviewer. Jag önskade få gömman publicerad som idag, men även en reviewer kan göra fel. Som tur var kom han snabbt på sitt misstag och drog tillbaka gömman inom ett par minuter. Ingen skada verkade ha skett, men några lokala cachare observerade händelserna.

På lördagens förmiddag åkte maken och jag till Smålandsstenar för att hämta hans bil där. Det blev första provturen för mig i den nya Kian. Jag måste ju lära mig hur den funkar. Innan vi hämtade den gamla SAAB:en tog vi en semla med kaffe på Göstas Café.

De har de godaste semlorna med rikligt med mandelmassa som innehåller bitar och inte bara är en slät smet. Sen hämtade vi SAAB:en och körde i karavan raka vägen till Värnamo och lämnade den vid verkstan. Nu är det SAAB:ens tur att renoveras lite. På hemvägen köpte vi med oss lite mat från Söderport. Dagens stora uppdrag var avklarat och vi kunde slappna av i soffan resten av kvällen.

Jag missade första delen av Melodifestivalen och kom in när fjärde bidraget levererades. Inte en enda låt som fstnade i min hjärna ändå, men man kan ju gissa resultatet. För mig spelade det ingen roll vilka som gick vidare. Jag ägnade mig lika mycket åt att sticka som att titta. Den nya mössan växer sakta men säkert. Hoppas den ska passa bra till min blå jacka.

Söndagen inleddes som vanligt med gudstjänst. Efter den var det fika och extra församlingsmöte då pastorn meddelade att han kommer att sluta sin tjänst till sommaren. Jag visste redan om det eftersom vi talat om det på styrelsemötet i tisdags. När vi kom hem, bytte jag om och satte mig sedan för att sticka lite och titta på skicrosstävlingarna i Idre på tv. Jag väntade på att klockan skulle slå två för då skulle min månadsmyst publiceras. Strx efter två kollade jag i datorn och där var den. Den var inte ensam. Det hade kommit en till ny bara 3,6 km hemifrån. Det var Sandhäll som släppt en cache dagen till ära, LOVE. Jag laddade ner koordinaterna i GPS:en och ropade till maken att jag åkte på en ny gömma. Det blev en fulparkering intill RV27.

Jag följde den gamla vägen in mot Forsheda och passerade grindarna. Sen var det knappt 100 m att gå. Ingen annan syntes till så jag kanske var först. Det var längesen jag FTF:at en gömma. Sist var nog vid Anna-Lenas event i september och innan dess i augusti, men då var det i stor klunga vid ett annat event. Dessförinnan var det nog i juni förra året. Under hösten har jag oftast varit sjuk eller alltför trött när plingen i mobilen har kommit. Det har i alla fall inte lockat mig att ge mig ut på jakt.

Nu var jag lite mer motiverad trots vissa segslitna ryggbesvär. Jag spanade in ett troligt ställe redan på avstånd och när jag kom fram visade det sig att jag hade helt rätt. Där var den fina hjärtformade burken. Loggboken var osignerad och FTF-priset väntade på mig.

Det är mycket vatten i ån nu. Storån har svämmat över så min Earthcache kan man inte nå utan att använda flytetyg eller vadare. Här på andra sidan vägen var det inte lika blött.

Trafiken flöt i en strid ström förbi inte långt från gömman. När jag traskade tillbaka mot bilen, hörde jag någon tuta på mig. Det var CO som passerade förbi. Jag vinkade tillbaka.

Detta blev första geoturen för Kian. Häftigt att det startade med en FTF-jakt. Jag har inte hunnit lasta över geoutrustningen från Fabian men det hinner jag sen. Idag behövdes inget mer än penna och GPS. Bilen stod lite fuylt till så jag körde fram till parkeringsplatsen lite längre bort innan jag loggade fyndet online. Sen funderade jag på om någon hade löst min myst och var på väg dit.

Jag tänkte att när jag ändå var ute på en runda kunde jag lika gärna köra omvägen om Källunda och se om nån lyckades ta sig dit. Jag parkerade vid mötesplatsen och väntade en stund. Katrin hade löst mysten, som jag kallat Februarirosor. Då är det bara att åka då, skrev jag i ett meddelande. Efter en stund smög det upp en bekant geobil bakom min.

Katrin och Fredrik hoppade ur. De fick leda vägen mot gömman. Jag följde med i deras spår. Det var ju en liten bit att gå från vägen.

GeoZack sträckte ut benen i en språngmarsch över fälten. Det var förstås skönt att komma ut och rusa runt lite i den friska luften.

Sen stannade han och nosade intresserat på marken. Det fanns gott om spillning efter rådjur eller kanske var det hjortar. I fredags pågick jakt längs vägen. 6-7 jägare stod utplacerade och jag hörde hundarna i drevet skälla.

Jag höll mig en bit efter FTF-jägarna och lät dem leta sig fram mot gömman själva. Jag såg mina egna spår från i fredags men de försvann här och där. Motoriserade cyklar hade också lämnat spår efter sig.

Katrin och Zack hittader snart gömman och kunde lägga beslag på FTF-priset. Det blev precis på minuten en timme efter min egen FTF.

Solen gjorde vad den kunde för att ta sig igenom molnskyarna den här dagen. Lite till vänster om den finns ett litet hål där en liten regnbåge syntes. Vi gick tillbaka till bilarna. Sen fortsatte vi vägen framåt över Gamla Åminne till Forsheda. Där vek jag av hemåt och de andra fortsatte mot stan.

Nu var vi ganska hungriga. Det var lax på menyn. Maken fixade lite ungsrostade rotfrukter medan jag hällde en pesto över laxen och ställde in den också i ugnen. Sen blandade jag en sallad och rörde ihop en kall sås med creme fraiche, majonäs, dijonsenap och lite citron. Det blev riktigt gott för våra hungriga magar. Nu är helgen över, men det är skönt att veta att det inte är något jobb imorgon.

Semlor, snögubbar och ett löst bilmysterium

Det var väl det jag trodde. Vintern skulle komma tillbaka. I morse var marken täckt av snö än en gång. Den här gången var det blöt tung kramsnö. Det skulle nog bli blaskigt under dagen.

Igår var nästan vår. Fåglarna kvittrade och det kändes nästan som om det var dags att leta efter vårtecken. Julrosen blommar ju mitt i vintern. Den här står i en kruka på trappan och den har haft blommor tidigare. Nu var där en ny knopp som slagit ut övervakad av ängeln.

De är helt fantastiska dessa blommor som klarar av både mörker och kyla. Men det gör ju vi människor också. Det värsta är väl över, men vi lär få fler än ett återfall av snö.

En enda liten snödroppe hade tittat upp under idegranen. Snaret kommer det nog vara en hel rugge med snödroppar här.

Det är alldeles för tidigt för blåsipporna att visa sig, men man kan ju kolla hur de mår däruppe på kullen under ekarna. Det fanns en liten svällande klump längst ner vid marken. Än fanns inga knoppar, men det finns hopp.

Igår var det ju fettisdagen, den rätta semmeldagen. Jag köpte varsin till maken och mig för att fira. Jag hade styrelsemöte på kvällen och då fick jag ytterligare en semla. Den var riktigt god. Den kom från Bernts och de har de bästa semlorna. Deras mandelmassa smakar verkligen mandel. Det var första mötet med den nya styrelsen efter årsmötet och det fanns en del att samtala om.

I morse var det som sagt snö på marken. Efter lunch åkte jag hem på min rast för att ta ut hunden. Jag skulle tillbaka senare för en sista lektion och sedan ett utvecklingssamtal.

Nu var snön perforerad av vattendroppar som fallit och fortsatte att falla från träden. Det var både kallt och blött om tassar och stövlar.

Vi gick inte så långt. Idag mådde ryggen lite bättre, men igår var det svårt att stiga upp ur sängen. Allra värst är det att gå uppför trappor. Förhoppningsvis avtar värken och läget återgår till det normala.

Efter rasten åkte jag tillbaka till jobbet. Eleverna hade haft roligt på förmiddagen. Det var snöbollskrig och snögubbsbygge lite överallt. Jag hade rastvakten en halvtimma och då var det fullt ös. Det fortsatte att snöa en del under dagen så en del snöbollar blev riktigt stora och tunga.

Ikväll har vi transporterat Kian tillbaka till Smålandsstenar. Maken skulle tagit den i morse men det var omöjligt i det här väglaget. Det visade sig att det mystiska felet fanns hos fälgarna på de nya vinterdäcken. De låg emot bromsarna och hindrade framfarten. Nu har vi sommardäck på igen. Förhoppningsvis kan de byta till den rätta sortens fälgar snabbt så att jag kan få köra min bil nångång.

Återhämtning och åbesök

Arbetsveckan blev kort för min del, men jag blev trött i alla fall. Förra helgens magsjuka hade tagit på krafterna. Det blev inget Mattelyft för mig på torsdagen. Jag åkte hem efter lektionerna och när hunden fått sin minirunda, stapplade jag i säng. Jag sov nog minst tre timmar. Så när fredagen kom, var det skönt att veckans arbete snart var slut.

På lördagen hade vi tänkt ta en tur med nya bilen, men det ville inte den. Bromsarna låg på så vi kunde inte köra med den. Det får verkstan fixa, men de jobbar inte på helgerna. Så vi fick ta den gamla SAAB:en i stället. Först blev det en inköpsrunda i stan innan vi fortsatte ut till Kolvarp för att hälsa på min mamma. Vi hade med lite fikabröd så jag satte på kaffe som vi drack tillsammans. Mamma såg pigg ut trots alla jobbiga undersökningar hon varit med om i Jönköping den här veckan. Nu såg hon fram emot att få komma till Linköping och få en ny hjärtklaff.

Ryggen gör fortfarande ont och värken känns även i ena höften så det är inte så kul att promenera långa sträckor. Maken tog en cykeltur med hunden medan jag lagade middag. På kvällen gjorde vi inte så mycket. Jag blir lika förvånad varje år att Mellospektaklet kan vara så populärt. Ingen av låtarna fastnade i min skalle, men jag gissade faktiskt rätt på alla som gick vidare på ett eller annat sätt.

Söndagen randades och jag hade bestämt mig för att jag skulle gå på gudstjänsten hur ont jag än hade. Jag tog en Alvedon och åkte till kyrkan. Vi är ju mitt inne i temat 40 dagar i Guds namn och den kommande veckan handlar det om vem Gud är. Därför handlade dagens predikan om denna fråga. Gud har många namn och hans namn pekar på hans egenskaper. Hur många namn vi än sätter på honom kan vi inte fullständigt förklara vem Gud är. Nettans inledningsord sammanfattade ändå rätt bra. Jag kommer inte ihåg var det står eller den exakta ordalydelsen, men det handlade om att Gud närmar sig oss, inte för att vi lyckas så bra med att komma nära honom, utan genom sin nåd. Det är han som kommer till oss.

Resten av dagen tänkte jag ta det väldigt lugnt och rehabilitera min rygg. Maken lagade middagen med torsk och potatismos. Sen behövde både hunden och jag ut en runda. Vi tog den gamla Fabian och åkte ner till Svanaholm för att se om det fanns några fåglar där. Det fanns flera hundra gäss som betade på de flacka strandängarna intill kanalen och Storåns mynning i Bolmen.

De lyfte förstås när vi kom närmare och flög iväg ut mot Bolmen. Några landade lite längre bort. Det hördes skrän från fåglar bakom träden också.

Vi körde in en liten körväg men parkerade en bit ifrån pumphuset där 1000sjöar placerat ut en ny gömma. På så sätt fick vi en liten promenad trots allt. Vi hittade gömman, men det var en klurig burk att komma in i. Målet för dagen var inte att logga cachen utan bara att spana in den. Jag visste redan att jag nog inte hade rätt verktyg med mig i väskan. Kanske i bilen, men den stod ju en bit bort.

Vi kollade i alla fall lite på den kreativa skapelsen innan vi stoppade tillbaka den. Vi får återkomma med lite fler verktyg. Då har vi något att se fram emot. Det började skymma och ryggen gillade inte att kräla runt vid en bro över kanalen så vi gick tillbaka till bilen och åkte hem. Vi fick lite frisk luft trots allt.

Hemma hade jag lite annat pyssel som jag påbörjat innan vi åkte. Den som lever och har huvudet i fin form kan få se resultatet om ett tag. Det börjar bli dags att ta tag i februarimysten på allvar. Nu är det väl dags att varva ner, ta kväll och mysa lite med te och sin stickning.

Konvalescentens tillbakablick

Medan jag varit sjuk har vintern både kommit och gått flera gånger känns det som. Som vanligt kan den inte bestämma sig. Det blir blött och geggigt på vägarna av allt regn och snösmältning. Men Takko och jag har tagit åtminstone en kort runda varje dag. Den långa turen har maken fått ta med honom.

Sakta men säkert lugnade magen ner sig. Det tog sin tid förstås. De två första dagarna kunde jag nästan inte behålla något, men på fredagskvällen började jag min soppdiet med nyponsoppa. Helgens soppa var en enkel kycklingsoppa. På måndagen ringde jag vårdcentralen för att få lite råd, men det var visst bara att stå ut och dricka mycket men lite i taget. Jag googlade "mat efter magsjuka" och läste att kokta morötter var bra. Så måndagens soppa blev en morotssoppa med ingefära. Den har jag gjort förut och den är riktigt god. Jag kokade morötter i bitar och någon tärnad potatis med lite kackad purjolök i buljong. Sen mixade jag blandningen och tillsatte kokosmjölk, riven ingefära, lite svartpeppar och persilja. När soppan kokat upp igen var den klar att ätas. Det blev morotssoppa både till lunch och till middag.

På måndagsmorgonen mådde jag lite bättre men jag kände mig väldigt matt. Eftersom det hade kommit ut en ny gömma inte långt borta samma morgon på en välkänd plats, tänkte jag testa min ork genom att ta med hunden på en liten utflykt med bilen. Ibland blir man trött på att gå samma vägar och stigar varenda dag. Jag väntade en liten stund för att se så jag inte fick ett återfall igen. Sen gav vi oss av.

I Slättö har vi varit med skolan i många på fiskedag, men de senaste tre åren har det varit fiskeförbud i maj. Så då har vi metat i Rannäsasjön i stället för Storån. Här vid gångbron över ån brukade fyrorna hålla till. Sexorna fiskade vid Slättö kvarn och femmorna vid åkröken däremellan.

Det låg lite isflak kvar i ån som hade ganska högt vattenstånd nu. Här på stranden brukade eleverna meta upp mört och abborre. En och annan gädda har vi också fått upp liksom en gös. Alla fiskar inte men det brukar bli en trevlig dag då de umgås med varandra ute i naturen.

Det som var nytt på platsen var ett likadant vindskydd som uppförts vid Kvarnagården. Här hade 1000sjöar gömt en liten gömma, Kanotled Storån. Rastskydd Slättö. Jag fick leta en liten stund innan jag fick syn på den lilla gömman. Hunden var inte till någon större hjälp.

Tyvärr var inte loggremsan tom, när jag till slut kunde rulla ut den. Några växjöbor hade snuvat mig på en FTF. Jag såg att de nog hade åkt därifrån ca 10 minuter innan jag kom fram. Men så är det och jag fick en ny logg i alla fall och en trevlig utflykt. Sen var jag rätt trött så vi åkte raka vägen hem för att vila.

På eftermiddagen började det snöa igen. Hunden gick ut på verandan och satte sig för att titta på snöflingorna som föll.

Stigen över kullen blev vit i stället för brun. Snart var även gräsmattan vit och det föll mer och mer snö. Det var ju det jag visste att det var för tidigt med vår i januari. Nu var vi inne i februari och vintern kom tillbaka om än tillfälligt.

När maken kom hem, åkte vi in till stan för att hämta min nya bil. Vi skulle hämtat den i fredags men då gick det absolut inte att lämna hemmet lugna vrå (läs toaletten). Det var riktigt moddigt och slirigt på Rannäsvägen in till Forsheda. Affären kunde avslutas snabbt och sedan åkte vi hem i karavan. Mken fick ta Kian och jag rattade SAAB:en. Tyvärr har jag inte kunnat ta en provtur än för Kian har bara sommardäck. Vi har inte hunnit byta till de nyinköpta vinterdäcken än.

På tisdagen var jag fortfarande lite matt  men det kändes mycket bättre i magen. Dieten hade utökats med Proviva blåbär och det gjorde susen. Nu borde jag snart kunna återvända till det normala livet utan att smitta ner alla. Jag hade en tid inbokad hos homeopaten i Jönköping på eftermiddagen och jag ville gärna åka om jag orkade. Annars skulle jag förmodligen få vänta länge på en ny tid. Katrin hade lovat följa med och hon erbjöd sig att köra om jag inte orkade. Så efter sopplunchen körde jag in till stan och lämnade sedan över ratten till henne.

Efter besöket hos homeopaten for vi upp till den gulblåa varuhuset på A6. Jag ville inhandla en ny bäddmadrass. Den gamla kändes inte så fräsch längre. Det var också en anledning till resan. Vi åt mat på IKEA och det smakade riktigt bra med viltfärsbiffar och potatis, första målet i fast form. På hemresan stannade vi till på några ställen och letade upp lite burkar. Det brukar vi ju göra, i alla fall minst en. Det regnade en del och blåste, men vi hittade gömman Hyrsledigt vid Torsvik.

Vi svängde av från den stora autostradan och tog vägen genom Vaggeryd. Det fanns fyra ganska nya gömmor längs genomfartsleden. Den första hittade vi vid Infotavlan vid infarten till Vaggeryd.

Platsen var välupplyst. Det fanns både lampor och mycket information. Det blåste lite och regnade, men det blev mer av den varan ju längre åt sydväst vi kom. När jag klev ur bilen hemma på gårdsplanen, högg vinden tag i mig, men jag kunde stå emot och ta mig in med mina nyinköpta varor.

Vid Hjortsjöskolans parkering fanns en liten gömma. Vi åkte genom Vaggeryd även på uppvägen och då hade Katrin skymtat burken så vi visste var den var. Jag spanade lite bortåt skolan. Här började jag min lärarbana för 36 år sedan. Jag räknade ut att mina elever i klass 4 borde fylla 46 år i år. Tiden går och vi blir gamla.

Vid Brolles 2 kände vi igen oss. Egentligen har det funnits gamla gömmor på alla fyra platserna i Vaggeryd. Det stod en kille och väntade på bussen en bit bort, men han verkade inte bry sig om tanterna. Vi såg oss om och sen pekade jag på ett föremål och sa till Katrin att där är den nog. Den satt lite högt så jag hämtade en pall i bilen och sen kunde vi plocka ner föremålet. Där inuti fanns loggremsan. Medan vi loggade kom bussen. Sen återställde vi och åkte vidare.

Sista stoppet för dagen blev Rondell. Den gamla gömman fanns inne i rondellens mitt, men denna var placerad utanför som tur var. Jag hittade den och Katrin skrev i loggen. Sen svängde vi av ut mot E4:an igen och åkte raka vägen mot Värnamo. Där hoppade Katrin av och jag fortsatte hem till Rannäs. Det blev en trevlig utflykt och jag förstod att nu skulle jag nog orka jobba igen.

Så idag på onsdagen åkte jag till skolan. Alla namnen på infotavlan i personalrummet skvallrade att jag inte varit den enda som varit borta. jag hade mina lektioner i femman på förmiddagen. Sen åt vi fisk i matsalen och det gick bra. Jag var ute en halvtimma på rastvakt innan jag hade min egen rast. Då åkte jag hem för att ta ut Takko och vila en timma innan jag vände tillbaka till sista lektionen i sexan. Jag tog extra lång lunchrast men i gengäld jobbade jag längre än vanligt eftersom jag hade ett par utvecklingssamtal innan jag gick hem igen.

Lite mat och en kort vila sen åkte jag till Missionskyrkan. Ikväll startade vi årets 40 dagar med en liten samling med bön och lovsång. Det var en fin samling. Det kan vara skönt att bara sitta en stund tillsammans och sjunga och be. Årets tema är 40 dagar i Guds namn. Även i år hade vi lyckats få ihop en andaktsbok tillsammans i församlingen. Olika församlingsmedlemmar har skrivit korta texter för varje dag. Varje vecka har sitt tema och gudstjänsterna framöver kommer att ha samma tema.

Nu är det dags att vila igen. Imorgon blir det fler lektioner och en längre dag. Vi har Mattelyftet på eftermiddagen, men jag får se hur mycket jag orkar med. Det var min återblick på dessa jobbiga dagar, men nu hoppas jag att jag tagit mig igenom allt.