Arbetsveckan blev kort för min del, men jag blev trött i alla fall. Förra helgens magsjuka hade tagit på krafterna. Det blev inget Mattelyft för mig på torsdagen. Jag åkte hem efter lektionerna och när hunden fått sin minirunda, stapplade jag i säng. Jag sov nog minst tre timmar. Så när fredagen kom, var det skönt att veckans arbete snart var slut.
På lördagen hade vi tänkt ta en tur med nya bilen, men det ville inte den. Bromsarna låg på så vi kunde inte köra med den. Det får verkstan fixa, men de jobbar inte på helgerna. Så vi fick ta den gamla SAAB:en i stället. Först blev det en inköpsrunda i stan innan vi fortsatte ut till Kolvarp för att hälsa på min mamma. Vi hade med lite fikabröd så jag satte på kaffe som vi drack tillsammans. Mamma såg pigg ut trots alla jobbiga undersökningar hon varit med om i Jönköping den här veckan. Nu såg hon fram emot att få komma till Linköping och få en ny hjärtklaff.
Ryggen gör fortfarande ont och värken känns även i ena höften så det är inte så kul att promenera långa sträckor. Maken tog en cykeltur med hunden medan jag lagade middag. På kvällen gjorde vi inte så mycket. Jag blir lika förvånad varje år att Mellospektaklet kan vara så populärt. Ingen av låtarna fastnade i min skalle, men jag gissade faktiskt rätt på alla som gick vidare på ett eller annat sätt.
Söndagen randades och jag hade bestämt mig för att jag skulle gå på gudstjänsten hur ont jag än hade. Jag tog en Alvedon och åkte till kyrkan. Vi är ju mitt inne i temat 40 dagar i Guds namn och den kommande veckan handlar det om vem Gud är. Därför handlade dagens predikan om denna fråga. Gud har många namn och hans namn pekar på hans egenskaper. Hur många namn vi än sätter på honom kan vi inte fullständigt förklara vem Gud är. Nettans inledningsord sammanfattade ändå rätt bra. Jag kommer inte ihåg var det står eller den exakta ordalydelsen, men det handlade om att Gud närmar sig oss, inte för att vi lyckas så bra med att komma nära honom, utan genom sin nåd. Det är han som kommer till oss.
Resten av dagen tänkte jag ta det väldigt lugnt och rehabilitera min rygg. Maken lagade middagen med torsk och potatismos. Sen behövde både hunden och jag ut en runda. Vi tog den gamla Fabian och åkte ner till Svanaholm för att se om det fanns några fåglar där. Det fanns flera hundra gäss som betade på de flacka strandängarna intill kanalen och Storåns mynning i Bolmen.
De lyfte förstås när vi kom närmare och flög iväg ut mot Bolmen. Några landade lite längre bort. Det hördes skrän från fåglar bakom träden också.
Vi körde in en liten körväg men parkerade en bit ifrån pumphuset där 1000sjöar placerat ut en ny gömma. På så sätt fick vi en liten promenad trots allt. Vi hittade gömman, men det var en klurig burk att komma in i. Målet för dagen var inte att logga cachen utan bara att spana in den. Jag visste redan att jag nog inte hade rätt verktyg med mig i väskan. Kanske i bilen, men den stod ju en bit bort.
Vi kollade i alla fall lite på den kreativa skapelsen innan vi stoppade tillbaka den. Vi får återkomma med lite fler verktyg. Då har vi något att se fram emot. Det började skymma och ryggen gillade inte att kräla runt vid en bro över kanalen så vi gick tillbaka till bilen och åkte hem. Vi fick lite frisk luft trots allt.
Hemma hade jag lite annat pyssel som jag påbörjat innan vi åkte. Den som lever och har huvudet i fin form kan få se resultatet om ett tag. Det börjar bli dags att ta tag i februarimysten på allvar. Nu är det väl dags att varva ner, ta kväll och mysa lite med te och sin stickning.
Pysslet låter spännande. Ska ´bli intressant att se vad det blir. Häftigt att byta hjärtklaff på en så gammal människa. Känns som om man kan fixa det mesta numera oh att man aldrig anser hoppet vara ute. Hoppas att an kan ge dej lite lindring för ryggbesvären också. Man har ju så svårt att förstå hur någon annan har det, men jag förstår at du har ordentligt ont, Hoppas att veckan blir bra.... sen blir det lite vila.
SvaraRadera