Till soliga Skåne och hem igen

Gårdagens uppdrag innebar en resa till Malmö. Då var det en god idé att stiga upp lite tidigare för att komma iväg i rimlig tid. När jag tittade ut genom köksfönstren, fick jag syn på ett par besökare. Det var fler som var morgonpigga. Takko var inte lika alert. Han sover gärna lite längre, men han skulle ju följa med mig.

Vi gav oss iväg strax efter åtta när bilrutorna var skrapade. Morgonens temperatur var -13 grader. Då är det skönt med lite värme i bilen. Kian rullade snabbt på söderut medan hunden tog sig en tupplur på sätet. Vid Skåneporten brukar vi pausa och då var det lagom att ta en kopp kaffe. Tyvärr serverar de inte längre kanelbullar så det fick bli en chokladmuffin.

Sen fortsatte vi ner genom Skåne där solen sken så vackert över de vida fälten. Vi kom fram prick klockan elva, samma tid som vi avtalat ett möte med en målare. Han kom samtidigt och vi kunde snabbt ta oss en titt på vad som behövde göras i lägenheten innan det är dags för försäljning. Han ska räkna lite mer på det och sen får vi lämna besked.

Vi hade sen trekvart på oss innan nästa möte var inbokat med en mäklare. Takko och jag tog en liten promenad i kvarteren. Vi spanade in lite vårtecken. I buskagen och rabatterna blommade både snödroppar och vintergäck. Visst blir man glad av dessa lysande gula löften om vår.

En av de närmaste cacherna finns vid en känd malmöprofil. Han står till och med staty alldeles intill. Jag har varit här och letat åtminstone två gånger tidigare utan att hitta burken. Koordinaterna har inte varit så exakta har jag förstått av loggarna och jag har fått ge upp båda gångerna jag försökt mig på Per Albins hem Reborn.

I huset bredvid föddes Per Albin Hansson, rebellen som en gång var statsminister i Sverige. Idag är det nog inte så många som vet vad han stod för. Han kämpade för nykterhet, allmän rösträtt, republik och nedrustning till förmån för sociala projekt. Senare förknippades han starkt med begreppet folkhemmet och kallas ibland för landsfadern. Han stod för mycket positivt men det finns mörka sidor också, inte minst baltutlämningen.

Vid det tredje besöket hittade jag äntligen den lilla burken. Jag såg den kamouflerade gömman tidigt och tänkte att där skulle den kunna vara, men ändå letade jag en stund på fel ställen. Innan vi tänkte ge upp och gå tillbaka kollade jag lite noggrannare och då såg jag något misstänkt. Det kändes riktigt bra att överlista den här kluriga gömman.

Vi fick skynda oss tillbaka till lägenheten för att möta mäklaren. Hon stod utanför grindarna när vi kom. Takko fick vänta i bilen medan vi gick upp till lägenheten för att få den värderad. Den är ju inte så stor så det gick ganska snabbt. Det är inte billigt att bo i Malmö. Enligt statistiken kostar en lägenhet där i området ca 20.000 kr/kvm. Ska bli spännande att se vad vår lilla lya går för så småningom.

Efter dessa båda konsultationer vad dagens uppdrag utförda. Det hade börjat kurra lite i magen, men det blev bara en enkel bilmackslunch på baconlindad korv med bröd och en dricka. Takko tyckte att den luktade väldigt gott och jovisst smakade den bra.

Den sista korvsnutten slank ner i Takkos mage. Sen var vi beredda på lite burkjakt igen. Vi hade tagit oss till ett område intill motorvägen där det fanns en serie pusselcacher. Jag hade pusslat ihop ett par av dem enklare innan vi åkte så det var dem vi begav oss mot.

På andra sidan vägen bodde det tydligen XXXL-människor. Deras stolar var av jätteformat. På vår sida av vägen var i alla fall  burkarna små. De var enkla att hitta och satt på typiska stadsgömställen. De två cacher vi loggade var PUSS-EL 4 och PUSS-EL 3. Det råkade bli i den ordningen. Nummer två i serien hade jag börjat på men det var så många bitar så jag hann inte göra klart det.

Jag hade försökt nå min syster, som bor där i närhetne, men hon svarade inte på mobilen och inte heller på mitt SMS. Vi åkte hem till deras hus men ingen öppnade så hon jobbade nog. Hon ringde lite senare när vi kommit en bit på väg hemåt och bekräftade att hon suttit i ett möte på jobbet. Men då hade jag fått tag på svågern i stället och kommit överens med honom om var vi skulle deponera nycklarna till lägenheten så att de kunder ta hand om dessa.

Takko och jag vände Kian norrut längs autostradan och snart hade vi slukat några mil. Trafiken är alltid tätare nere i Skåne, men den här dagen var det inga större köer. Utsikten över Landskronabukten var fantastiskt vacker. Solen sken och inga moln på himlen. Man kunde se långt och på nedvägen hade sett Öresundsbron långt borta.

När man har ont i ryggen är det bra med täta raster. Hunden hade inte något emot det heller. Så i Hyllinge mellan Helsingborg och Åstorp stannade vi till. Här finns ett stort köpcentrum, men trots att vi åkt förbi många gånger har jag aldrig varit framme här. Första gömman låg alldeles intill vägen vid en snabbmatsrestaurang, Lyckad nedfrysning av herr Moro. Jag förstod direkt var burken måste finnas och tog med hunden som täckmantel. Det fanns fler bilar på parkeringen men de försvann så vi kunde logga ostörda. På lagom avstånd fanns nästa enkla burk, Petroleum Tango #227. Den var placerad intill tvätthallen där en man höll på att tvätta sin bil. Som tur var inte i det närmaste båset. Jag hade nog behövt en biltvätt men det kändes inte lönt att ge sig på det med minst 20 mil kvar innan vi var hemma.

Den tredje och sista gömman som vi tog på platsen fanns vid ett stort byggvaruhus. Cachenamnen här verkade inte ha så mycket med platserna att göra. Det kanske var för att det var ett tyskt företag som den hette Scheisse. Thåström #6.

Vi tog en chansning och fortsatte tvärsöver den stora parkeringen förbi huset gavel och fulparkerade på en lerig gräsmatta. Själva gömman var en enkel burk i ett räcke, men vi kunde också studera denna konstinstallation innan vi avslutade burksöket och for vidare norrut. Hittills hade vi hittat sex gömmor.

Vi körde ända upp till Markaryd innan vi gjorde en liten avstickare. När jag ska ut på planerade resor, brukar jag kolla i PGC om det finns några gömmor med spännande D/T-kombinationer i närheten. D står för svårighet och T för terräng och alla gömmor rankas i en skala. Det finns 81 kombinationer och jag hade hittat 65 olika. Här hemma finns det inga nya kombinationer så det är på resor jag kan  hitta sådana. I Knäred fanns en myst med 4/3 i D/T och den kombon saknade jag. jag löste mysten snabbt och gjorde en PQ över Knäred. Det blev bara ca 5 mil extra. Det är ju en baggis.

Först stannade vi vid Knäreds rastpalts för där skulle det finnas ett TB-hotell. Jag hade ett antal resekryp som borde få ge sig ut och resa igen. Då kan man passa på att ta denna också. Det fanns ett vid det föregående stoppet också men där hittade jag ingen lämplig parkeringsmöjlighet. Det borde det finnas vid alla TB-hotell. Här parkerade vi intill en lastbil där föraren hade matpaus. Sen korsade vi mullvadskolonin på vår väg mot gömman.

Burken hittades enkelt mellan några stenar med en trasig gammal plastpåse runt. Plastpåsar tycker jag man kan hoppa över. Jag har nog lagt ut en och annan själv men de gör mer skada än nytta. Vi var först att logga i år i alla fall.

Fyra spårbara fick checka in på hotellet. Den lilla gula hunden, som gömmer sig under en tag, var ute på sin första resa. Den hämtade jag i den nya gömman LOVE i söndags. Jag hade glömt att logga den och dessutom glömde jag notera koden. Det var klantigt. Men ägarinnan kunde bistå så att den blev ordentligt registrerad i rätt gömma.

Det måste vara Lagan som rinner här förbi. Det var mycket vatten i ån. Solen sken på en av broarna medan vi befann oss i skuggan inne bland träden. Här började det bli lite kyligare så vi promenerade snabbt tillbaka och vände bilen åt andra hållet. Nu skulle vi logga mystar igen.

Dagens speciellt utsedda gömma var enklare att hitta än jag trodde. Mysten var inte så svår eftersom jag snabbt förstod vad jag skulle göra. Terrängen motsvarade inte heller den förväntade. Det stod att den skulle finnas i ett snår, men jag spg den innan jag kommit in i det snåriga. Det var jag förstås tacksam för eftersom jag har lite svårt att röra mig obehindrat just nu. Behållaren var döremot av förväntad modell eftersom namnet på gömman var Birdie Nam Nam.

Hunden fick titta på mina förehavanden från bilen, men på nästa ställe var det dags för promenad igen. När jag kollade kartan innan, hittade jag en annan myst som jag redan löst förmodligen när den kom, Genealogy. Det var lika bra att logga den också eftersom den fanns ganska nära. Vi parkerade vid en hembygdsgård, tror jag det var, och gick en kort sträcka uppför en backe på Hallandsleden.

Vattnet porlade i bäcken i ravinen. Det fanns både is och skum. marken var lite frusen men här var ont om snö. Det var mest frost bland de stela boklöven.

En av pinnarna på marken var täckt av isnålar. Det såg riktigt häftigt ut. En liten undersökning avslöjade att det beror på att fukten i pinnen pressas ut och bildar iskristaller. Fenomenet kallas håris, isull, bomullsis eller vätteskägg. Förr trodde man kanske att vättarna hade fastnat med skägget här. Fenomenet beskrevs vetenskapligt första gången av Alfred Wegener 1918 och han trodde att det berodde på nån sorts svamp. Det hade han rätt i för svampen luckrar upp barken och veden så att fukten kan pressas ut. Vattendropparna fryser men mer vatten pressas ut och därför bildas de långa "håren". På engelska kallas fenomenet för Frost Flowers. Tänk vad man kan lära sig på vägen till en gömma. Själva gömman var enkel och syntes en bra bit ifrån.

Nu hade vi loggat nio gömmor. Varför inte runda av dagen med en tia, sa vi till varandra. Det var ju jag som bestämde det och hunden fick snällt följa med till Knäreds järnvägsstation. Ännu en enkel gömma i räcket men med mugglare vid miljöstationen en bit ifrån så var det tur att jag kunde logga snabbt.

Det gamla stationshuset såg ut som de flesta brukar göra. Det var säkert inte längre något stationshus i funktion. Förmodligen hade det ett annat ändamål numera. Kanske var det bostad åt en familj. Många gamla stationshus har gått den vägen.

Nu var vi nöjda med dagens fynd och körde snabbt tillbaka till Markaryd och vidare norrut genom Småland. Skymningen föll och det blev mörkt innan vi anlände till Rannäs.

Nu var vi både trötta och hungriga. Det blev mat för oss båda och lite soffmys innan loggning och tidigt sänggående. Det blev en lyckad resa och Kian hade visat sig vara ett bra fordon även på längre sträckor.

I morse blev det sovmorgon och lite slöare aktiviteter, menefter förmiddagsfikat gav vi oss ut på en långpromenad, Takko och jag. Det var längesen vi gick hela skogsrundan. Visserligen gjorde det rätt ont i höften och benen, men jag hade bestämt mig för att bita ihop och klara av hela rundan. Det gick och efter ett tag gjorde det inte lika ont.

Lite mat och sedan var det dags att åka för att få lungor och revben plåtade. Vi får väl höra senare vad läkaren såg på plåtarna. Efter röntgenbesöket köpte jag med mig några semlor och åkte hem till Katrin och fikade. Zack hade nog gärna slukat en semla men det fick han inte. Han busade runt en del och ville förstås leka med oss. Sen åkte jag hem och vilade lite med mösstickning i fåtöljen.