Vintern ger sig inte än. Marken var vit, när vi vaknade och gav oss ut på en liten snörunda. Takko har inget emot att skutta runt i snön. Själv är jag mindre imponerad av den våta massan. Men jag tar det väldigt lugnt. Det gör fortfarande ont att gå även om det blir lite bättre efter en stund.
Vi var inte ute så länge. Stugvärmen, stickningen och böckerna lockade oss tillbaka. Det är det sköna med lovdagar att man kan göra lite som man vill. Tvättmaskinen hade jobbat lite på egen hand så jag fick ta hand om resultatet, men så mycket mer blev det inte gjort den här torsdagen.
På eftermiddagen var vi bjudna till en kollega som närmar sig 50-årsdagen med stormsteg. Vi var ett helt gäng som skulle dit. Jag mötte tre andra på skolans parkering och fick skjuts till Kockabo i Hånger. Jag fick visa vägen eftersom jag varit här förut. När vi kört in på den smala grusvägen lngs Vidösterns västra strand och närmade oss kollegans hus, fick vi se bil med nosen rakt ner i diekt. Bakänden hade lyft från vägen.Vi bara stirrade på bilen. Sen undrade vi förstås om det var någon av oss gäster som hamnat i diket. Vi lyckades i alla fall ta oss förbi och parkera på kollegans garageuppfart.
Det visade sig att det var en av oss. Det var vår chef som hade svängt lite för tidigt när hon skulle svängs ner på den lilla parkeringen. Alla kunde ta sig fram i alla fall. Sen gjordes försök att få tag på en traktor eller någon som kunde dra upp bilen på vägen igen. Alla jobbade eller svarade inte på telefonen. Till slut blev det bärgning, men bilen verkade ha klarat sig bra trots allt.
Kollegan tog emot oss i dörren. Vi sjöng för henne och hurrade.
Sen fick vi kliva in i stugan och överlämna våra presenter. Vi blev bjudna på ett riktigt kaffekalas med sockerbullar, kakor och tårta. Det var också roligt att träffa några som inte jobbar hos oss nu. Nån har slutat och nån är sjukskriven. Men det är kul att träffas igen.
Lite skoj måste vi ju ha också. Kollegan brukar inte använda smink, men nu fick hon massor av nagellack i olika färger, mascara och läppstift.
En av fritidspedagogerna hade skickat med en käpp (av polkagrismodell) till femtioåringen. Lite mer seriösa presenter hade vi också med oss. Från oss fick hon ett presentkort på Vandalorum. Den fina ljusstaken som en f.d. kollega hade med sig kommer också därfrån. Vi satt en lång stund och pratade innan vi åkte hemåt igen.
Det tråkiga med lov är de så fort tar slut. Oftast har man så mycket som man vill ta igen hemma. Under jobbveckorna orkar i alla fall inte jag göra så mycket på kvällarna. Det blir lätt att man sparar hemmapysslet till loven. Nu har det varit svårt att klara av många av de vardagliga sysslorna på grund av värken i rygggen. Jag har svårt att böja mig ner och det är jobbigt att bära saker speciellt uppför trappan. Jag hoppas verkligen att detta onda försvinner sbart så jag kan återfå orken och rörligheten. Annars gror nog huset igen totalt.
Idag var jag i alla fall inne i samhället och handlade lite. Jag var lite sugen på pizzabullar. Det är tur att det finns genvägar att gå om man inte orkar ta den långa vägen och sätta till en jäsdeg. Jag köpte ett färdigt pizzaset, rullade ut degen, bredde ut tomatsåsen, kryddade och strödde på riven ost från en påse. Sen var det bara att rulla ihop degen med fyllning och skära i bitar som jag lade på en plåt. Lite pensling med ägg och flingsalt på toppen. Sen åkte plåten i ugnen och snart var pizzabullarna klara. De som inte gick åt idag får bli matsäck imorgon. Då ska sonen hämtas hem från Karlskrona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar