Rörliga konstruktioner och stela tanter

Ännu en arbetsvecka är till ända. Den blev ju inte så lång eftersom jag började med två sjukdagar. Lite feber, halsont och en massa värk på olika ställen i kroppen ställde till det. Jag fick i alla fall tag på läkaren på vårdcentralen så hon kunde skriva ut några andra värktabletter än de hemska magförgörarna. Idag har jag dessutom pratat med en sköterska på medicinmottagningen och förhoppningsvis hör min läkare där av sig när hon kommer tillbaka på måndag. Det är inte kul att ha ont hela tiden.

När jag kom tillbaka till jobbet, hade min kollega i alla fall låtit eleverna få bekanta sig med det materiel som vi ska använda för attt bygga fordon under de kommande veckorna. Igår satte jag igång dem på första uppdraget som handlar om att bygga ett fordon som kan rulla minst en meter. Det kan verka enkelt men det händer att konstruktionerna inte medger denna rörlighet. Fordonen blir lika stela som den här gamla tanten. Nu klarade alla grupper av uppdraget med bravur.

Onsdagen och torsdagen var två långa dagar. Visserligen var jag frikopplad från undervisning på onsdag förmiddag eftersom jag sitter med i skolans Trygghetsgrupp. Vi jobbade med att analysera årets trivselenkät och att revidera vår handlingsplan mot diskriminering och kränkande behandling. På eftermiddagen hade jag två utvecklingssamtal så jag kom inte hem förrän senare. Nu är det bara två samtal kvar nästa vecka.

Torsdagen var ännu längre. Sonen skulle åka tåg ner till Karlskrona för att städa ur lägenheten och lämna nycklarna och tåget gick 07.20. Då var jag på plats på skolan. Min kollega i sexan fyllde 50 år den här dagen så hon var ledig. Jag fick hjälp av en ung kille som vikarie under förmiddagens lektioner i matte och engelska. Sen fick han ta över klassen när jag hade lektioner i femman efter lunch. Sen blev det en snabbvisit hemma i Rannäs för att ta ut hunden innan jag åkte till stan på Mattelyftet. Vi var inte så många den här gången men diskussionerna var intressanta. Kl 17.00 slutade vi, men jag hade fått ett mess från sonen att han kom med tåget 17.48 så då var det inte lönt att åka hem emellan. Jag gick på bokrean och handlade ett par pocketböcker. Strax innan halv sju var vi hemma. Då var jag riktigt trött.

Efter två mastodontdagar var det skönt att fredagen var kort. Jag slutar ju lite tidigare då. Katrin hade frågat om jag ville följa med henne till Ljungby den här eftermiddagen. Det gjorde jag gärna. Hon hade lite ärenden att uträtta på platsen, men det kunde kanske bli någon gömma loggad också. Det finns en myst som heter Holken. Den går ut på att man ska åka söderut från Lagan till Ljungby och spana efter fyra holkar längs vägen. De ska ge den information man behöver för att räkna ut koordinaterna till finalen. Förra gången jag åkte här förbi på väg mot Malmö fick jag syn på dem, men jag hann inte notera ordningen på dem. Då körde jag själv. Idag fick Katrin provköra min bil och då kunde jag spana lite bättre. Dessutom försökte jag fånga dem på bild med kameran. Fotot blev väl bara halvbra, men det visade sig att jag trots allt hade fått med vad jag behövde för att lösa mysten.

När jag kom hem studerade fotot och prövade mig fram och plötsligt hade jag fått grönt i Geocheckern. Den får vi logga en annan gång.

Idag hittade vi ett ställe att parkera och sen väntade jag medan Katrin uträttade sina ärenden. Lite shoppade jag väl också.

Vi kunde studera en del av Ljungbys offentliga konst även om vi inte gav oss på multin i sju steg som skulle ha tagit oss på en konstrunda genom staden. Vi nöjde oss med att leka med bronshunden. Sen fikade vi på ett mysigt café.

På andra sidan gatan i den lilla parken fanns The Lurking Gazebo. Det var också en multi men den hade bara två steg. Vi letade ett bra tag innan Katrin hittade första steget. Sen tog vi bilen bort till finalgömman. Där var det jag som fick syn på burken så att vi kunde logga i loggboken. Det här blev dagens enda geocachingfynd, men som vi sa till varandra, det är bättre med ett än inget alls.

Vi försökte oss på en fotomyst av Pohacka. Vi hade inga problem att förstå vart vi skulle för att se det bilden i beskrivningen visade. Det tog en liten stund innan vi hittade koordinaterna till slutgömman. Den var inte så långt borta men vi tog bilen med oss. Där blev det stopp. Vi letade rätt länge på det uppenbara stället där vi nollade utan att hitta någon liten burk. Till slut var vi så stelfrusna om fingrarna att vi gav upp. Det är fortfarande väldigt kallt när solen försvinner.

Skatorna hade byggt höghus i träden. Över oss flög gässen i formation samtidigt som de skränade för fullt. Det hörde jag och hunden även i morse på vår tidiga runda. Ett tjugotal gäss passerade över huvudet på oss på sin väg norrut. Vi körde också norrut trots allt ganska nöjda med dagens lilla utflykt. Nu är det helg och jag tror att det har utlovats sol hela helgen.