Uppdrag: Karlskrona

Dagens stora uppdrag var att flytta hem sonens alla prylar från Karlskrona. Så mycket hade han ju inte, men det som fanns skulle hem till Småland. Maken, hunden och jag gav oss av på morgonen. Det tar trots allt en bra stund att åka dit. Vi hade kaffe med oss och stannade vid Kungstenarna i Tingsryd för att fika i kylan. Humöret steg dock lite efter fikapausen.

Vid halv elva var vi framme vid destinationen på Minervavägen. Hunden ville förstås ut och undersöka omgivningarna. Det lär ju vara en hel del information som han kan inhämta genom att nosa men som går oss helt förbi. Det kanske är skönast så.

Det mesta av sonens prylar var väl nedpackade, men han och maken fick börja lasta ut allt på kärran och i bilen. Under tiden tog jag och hunden en promenad i området. Jag kunde ändå inte bära grejer med min värkande rygg och stappliga gång.

Det gick inte så fort på promenaden. Varenda steg känns och ibland hugger det rätt bra. Speciellt om hunden rycker till i kopplet. Vi passade förstås på att logga några burkar längs promenadvägen. Den första vi försökte oss på var en myst. Vi hittade första steget som var en NFC-tag. Efter ett tag lyckades vi läsa av informationen i appen men det krävdes direktkontakt med taggen. Finalen skulle finns inte så långt från sonen tillhåll så vi sparade den och fortsatte ner mot vattnet.

Tänk att det redan gått fem och halvt år sedan sonen började här på Blekinge Tekniska Högskola. Nu har han bara sitt examensarbete kvar att utföra innan han blir civilingenjör.

Här i närheten hittade vi en enkel gömma med namnet Året var 1910 - I väntan på spårvagnen. Några spårvagnar såg vi inte till. Vi fick ta oss fram till fots idag.

Sen fortsatte vi gatan nedåt och hamnade så småningom nere vid vattnet. Det var en båt ute men annars var det ganska lugnt längs Hälsans stig. Några flanörer och motionärer passerade oss liksom några hundägare med sina hundar. Det skulle finnas en gömma här vid en stor skylt. Tyvärr satt den nog lite högt och svårtillgängligt för mig i mitt nuvarande tillstånd. I vanliga fall hade det inte varit några som helst problem, men idag avstod jag från att leta vidare och fortsatte till nästa gömma i serien, som fanns lite längre ner. Den hittade vi, Hälsans stig #15, innan vi vände och gick tillbaka mot flyttgubbarna.

Det satt en ensam and nere på en sten i vattnet. Det visade sig att det fanns en hel flock intill henne. När en tjej med kamera närmade sig lyfte de och landade en bit ut i vattnet.

Trots att det var ruggigt kallt i luften den här dagen, hittade vi ett litet vårtecken. Det måste väl vara tibast som blommar på bar kvist intill väggen. För övrigt var det riktigt kyligt om fingar och öron. Jag invigde min nya mössa, men jag var inte helt nöjd med modellen. Den känns dessutom lite stor trots att jag minskat på maskantalet. Kanske går att fixa med en tvätt i lite varmare vatten.

Vi gick tillbaka till studentens lya som nästan var tömd. Hunden fick hoppa in i bilen medan jag gick för att spana efter mystfinalen, men terrängen var rätt knepig för mig så det blev ingen mer gömma loggad den här dagen. När de andra var klara, satte vi oss i bilen för att åka hemåt.

Magen behöver ju sitt. Det vanliga stället med indisk mat hade inte öppnat än för klockan var bara ett. Så det fick bli ett snabbmatställe på vägen ut mot stora vägen. Hamburgaren funkade som bukfylla men det var nog den smaklösaste jag ätit. Mycket dressing kan inte kompensera dålig kryddning. Hunden fick de sista bitarna.

När vi lämnade Karlskrona, började snöflingorna falla. Det skulle inte bli så hög fart på hemresan. Den fick ta den tid den tog. Det är bättre att komma hem än att hamna i diket.

Det snöade mer och mer. Vägbanorna blev moddiga och hala. Dessutom blåste det en del neråt kusten. Som tur var minskade trafiken. Många gjorde nog rätt som stannade hemma en sån här dag.

Ibland avtog snöandet, men sen satte det igång igen. Jag slumrade lite i framsätet medan maken rattade ekipaget. Det var rätt tyst från baksätet också där sonen och hunden huserade. Vi kom hem till slut.

Medan de andra lastade av kärran, tog jag en liten tupplur. Trots att jag inte gjort så mycket utan mest varit med som moraliskt stöd, var jag rätt slut efter resan.

Lagom till melodifestivalen vaknade jag i alla fall och kunde stappla ner. Maken och sonen hade fixat lite fika med nybakade minibaguetter och goda röror. Hunden var klart intresserad av dessa, men alla ville nog ha sina själva. Han fick sin egen mat i stället.

Även den här gången räknade jag ut vilka som skulle gå vidare. Prickade rätt på alla fyra, men jag var inte riktigt säker på vem mer än Ziagrabben som skulle bli direktkvalificerad till finalen. Det var mycket pop ikväll och inga ballader. Inte mycket som stack ut, men jag gillade de afrikainspirerade inslagen. Nu får det bli sängen och en längre stunds vila. Det blir förmodligen ingen gudstjänst för mig imorgon. Jag måste nog ta det lugnt om jag ska kunna återgå till jobbet på måndag.